Nils Nilsson Silenius, ointrod

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/8913

Nils Nilsson, i senare historiska arbeten omtalad

under namnet Nils Silenius, borgmästare i Stockholm,

oppositionsman under drottning Kristinas regering,

hade rest i utlandet samt var väl of vad i bokliga

konster och "andra lofliga excertier", då han valdes

till "rådsförvant" (rådman) i Stockholm. 1651, då

adligt sköldebref ut-skrefs för honom, hade han några

år varit borgmästare och uppges ha "i kort förvekne

tid" fått sig anförtrodt vicepresidentsämbetet i

Åbo. Hans tilltänkta upptagande i det adliga ståndet

kom icke till verkställighet, vare sig hindret,

såsom uppgifvits, låg i hans egen vägran att af

de dåvarande maktinnehafvarna mottaga ett till

åter-tjänster förbindande nådevedermäle eller i

yppadt motstånd mot saken, och i Åbo hofrätt gjorde

han tydligen aldrig sitt inträde, hvilket torde

ha berott på N:s obenägenhet att aflägsnas från

Stockholm och från det politiska inflytande hans

ämbetsställ-ning gaf honom vid riksdagarna. N., som

i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts

till borgarståndets talman vid riksdagarna 1649

och 1650 samt, särskildt under den senare, tillika

med stadsskrifvaren Nils Skunk anfört ståndet i de

ofrälses yrkande på reduktion och öfriga märkliga

rörelser mot adelsväldet, var ännu borgmästare i

Stockholm, då han i slutet af 1651 invecklades i den

ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes

från de anklagades sida den bekännelsen, att N. varit

bland de män, med hvilka de haft förgripliga samtal

om det politiska tillståndet i landet och som uttalat

önskningar om en regementsförändring till förmån för Karl

Gustaf. N. uppkallades till förhör och hölls

några dagar i fängsligt förvar, men kunde mot sitt

nekande ej öfverbevisas om straffbara förseelser och

lössläpp-tes mycket snart, troligen i samband med

den jäsning den populäre borgmästarens fängslande

framkallat bland hufvudstadens borgerskap. Uppgiften,

att han afsatts från borgmästarämbetet, är

grundlös. 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till

assessor i Svea hofrätt. Han synes ha aflidit 1664,

ty i apr. s. å. upphör hans namn att återfinnas under

hofrättens domar.

(Nordisk Familjebok)¥

Nils Nilsson, (ibland Nils Silenius), död 1664, var Borgarståndets talman och Stockholms

borgmästare.

Nilsson var oppositionsman under drottning Kristinas regering, han var berest i utlandet samt

var väl övad i bokliga konster och "andra lofliga excertier", då han valdes till "rådsförvant"

(rådman) i Stockholm 18 april 1643.

1651 skrevs adligt sköldebrev för honom, han hade då sedan 10 augusti 1648 varit

handelsborgmästare i Stockholm och uppges ha "i kort förvekne tid" fått sig anförtrott

vicepresidentsämbetet i Åbo. Han valdes 20 december samma år av magistraten till

herredagsman. Hans tilltänkta upptagande i det adliga ståndet kom icke till verkställighet, vare

sig hindret, såsom uppgetts, låg i hans egen vägran att av de dåvarande maktinnehavarna

mottaga ett till återtjänster förbindande nådevedermäle eller i yppat motstånd mot saken, och i

Åbo hovrätt gjorde han tydligen aldrig sitt inträde, vilket torde ha berott på hans obenägenhet

att avlägsnas från Stockholm och från det politiska inflytande hans ämbetsställning gav honom

vid riksdagarna.

Nilsson, som i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts till borgarståndets talman vid

riksdagarna 1649 och 1650 samt (utskottsmötet) 1651. Under 1650 års riksdag anförde han

tillsammans med stadsskrivaren Nils Skunk borgarståndet i de ofrälses yrkande på reduktion

och övriga märkliga rörelser mot adelsväldet, och han var ännu borgmästare i Stockholm, då

han i slutet av 1651 invecklades i den ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes

från de anklagades sida den bekännelsen, att Nilsson varit bland de män, med vilka de haft

förgripliga samtal om det politiska tillståndet i landet och som uttalat önskningar om en

regementsförändring till förmån för Karl Gustaf. Nilsson uppkallades till förhör och hölls några

dagar i fängsligt förvar, men kunde mot sitt nekande ej öfverbevisas om straffbara förseelser

och lössläpptes mycket snart, troligen i samband med den jäsning den populäre borgmästarens

fängslande framkallat bland huvudstadens borgerskap. Uppgiften, att han avsatts från

borgmästarämbetet är grundlös, han avgick 3 juni 1652 från sitt borgmästarämbete.

2 juli 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hovrätt. Han tycks ha avlidit

1664, ty i april detta år upphör hans namn att återfinnas under hovrättens domar. Han

dödsdatum var sannolikt 21 maj 1664 och han begravdes 11 juni i Jakobs kyrka. Nilssons

barn antog efternamnet Holmström, ett av dessa var skalden Israel Holmström.

"Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Nilsson_(talman)"

Borgmästare, Riksdagsledamot, Rådman i Stockholm