Olof Pedersson Liljesparre, till Böjeryd

Olof Pedersson, till Böjeryd (Liljesparre).

Död omkring 1501. Förde Liljesparre vapnet. Vapenföringen till barnen måhända kommer från moderns sida:

Gift med Gunnil Laurensdotter, dotter av Laurens Joansson Hård, till Kallset i Villstads socken (Sparre).

/////

I Gerd Fjellstads 'Fra adel til bumenn' er denne slektssamanhengen foreslått: Olof Peders. ~ h. Gunnil Laurensdt. Aslak Toress. ~ Ragnfrid Knutsdt. til Bøjerod ! Haard (Sparre) N.R.R. 1472 av Tre Roser til ! Manvik !

/////

Olof Pedersson (son av Peder Jönsson), till Böjeryd, som han bebodde 1491-02-22. Nämnes även i ett brev av år 1490, då han bevistade en byteshandel rörande gården Timmershult i Gryteryds socken. Synes varå död 15019. Gift med Gunnil Laurensdotter, dotter av Laurens Joansson Hård till Kallset i Villstads socken Jönköpings län. Vilken förde sparren i vapnet [och Kerstin Olofsdotter].

Barn:

Peder Hård. Väpnare.

? Carin Olofsdotter.

Bengt Hård. Se adl. ätten Hård af Torestorp.

Brita Olofsdotter. Gift med Lars Larsson och blev i detta äktenskap moder till riddaren och riksrådet Peder Hård till Häringe i Västerhaninge socken Stockholms län, som i vapnet förde tre snedbjälkar, död omkr. 1537.

Bengta Olofsdotter. Gift med Bengt

Adliga ätten Hård af Segerstad, n:o 17.

Gammal frälsesläkt. Introd. 1625. Uppflyttad i riddareklassen 1650.

Ättens äldre genealogi företer åtskilliga dunkla punkter. Enligt 1500-talets och det tidigare 1600-talets släktböcker skulle de från bröderna Peder Hård till Segerstad och Bengt Hård (se nedan under tab 4) utgrenade ätterna Hård, sedermera benämnda Hård af Segerstad resp. Hård af Torestorp, hava samma härstamning som den äldre liljesparre-ätten (sparre med tre liljor), vars mest betydande medlemmar voro riksrådet Bengt Abjörnsson till Händelö Östergötlands län, död 1519 eller 1520, och dennes son riksrådet, artium magister Ture Bengtsson till Händelö, död 1524.

Det för Hård- och liljesparreätterna gemensamma stamträdet betecknas i dessa äldre släktböcker av de tre släktleden Jöns, Erland Jönsson och Jöns Erlandsson, vilka skulle hava varit bosatta i »Näsjö», varmed sannolikt avses Nässja i Södra Unnaryds socken, Västbo härad Jönköpings län.

Av den sistnämndes söner skulle Peder Jönsson till Böjeryd i Gryteryds socken av samma härad vara stamfader för de introducerade Hård-ätterna, medan en annan av Jöns Erlandssons i släktböckerna upptagna söner, Abjörn Jönsson, skulle vara fader till ovannämnde Bengt Abjörnsson och stamfader för äldre liljesparre-ätten.

Denna släktledning får kanske anses hava ett visst stöd i den omständigheten, att sistnämnda ätt i likhet med Hård-ätterna verkligen synes leda sitt ursprung från Västbo härad i Småland, men i huvudsak kan dess riktighet ej kontrolleras, och anmärkas bör, att ingen av de enligt släktböckerna för Hård- och liljesparreätterna gemensamma anfäderna (Jöns, Erland Jönsson och Jöns Erlandsson) kunnat påträffas i någon samtidig urkund. Detsamma gäller för övrigt även om Peder Jönsson till Böjeryd (och om Jöns Pedersson, tab 2).

En annan svårighet vid släktutredningen ligger i vapenbildens förändringar. Vaste Jönsson (tab 3) förde sparren, men om honom gäller, att det enbart är på släktböckernas givetvis rätt osäkra auktoritet som han här blivit hänförd till ätten. Betydelsefullare är därför, att Peder Hård till Segerstad (tab 5) bevisligen hade två korslagda färlor till sköldemärke. Icke heller han förde sålunda det vapen, som från 1500-talets senare hälft har varit gemensamt för hans och hans broder Bengts ättlingar, nämligen oxhuvudet, och det kan i själva verket icke för närvarande utredas, under vilka omständigheter detta kommit att bliva släktvapnet.

Vad släktnamnet beträffar, leder det sitt ursprung från Olof Pederssons (tab 4) giftermål med Gunnil Laurensdotter Hård (sparre) och upptogs från den sistnämndas släkt av hennes och Olof Pederssons son, den ovannämnde Peder Hård, men blev först mot slutet av 1500-talet mera allmänt brukat av ättemedlemmarna.

Vid riddarhusinstitutionens tillkomst introducerades de båda släktgrenar, som sedan blivit benämnda Hård af Segerstad och Hård af Torestorp, under gemensamt nummer (26) i svenneklassen. Emellertid blev Segerstadsgrenen, representerad av Carl Hård (se nedan tab 94), 1650-10-04 uppflyttad i riddarklassen, vilket fick till följd att de båda ättegrenarna fingo olika nummer: 17 resp. 60. Segerstadsgrenens upphöjelse år 1650 berodde på att dess stamfader Peder Hård till Segerstad (tab 5) med orätt förmenades hava varit identisk med riddaren och riksrådet Peder Hård till Häringe, Gustaf Vasas bekante förtroendeman, under det att verkliga förhållandet är, att riksrådet Peder Hård var Peder Hårds till Segerstad systerson och på fädernet tillhörde en annan ätt, som torde hava utslocknat på manssidan med riksrådets son Bengt Hård, död i Spanien vid 1560-talets mitt.

Ovanstående utredning grundar sig i väsentliga delar på hovrättsnotarien Erik Hårds af Segerstad ännu otryckta uppsats »Till ätten Hårds äldre genealogi

Källa Svenska adelns ättertavlor av Elgenstierna.

Olof var boende på Böjeryd i Gryteryds socken 1491 den 22/2 då han näms i en urkund se vidare i Senska adelns ättertavlor.

Han nämns i ett brev från 1490 då han bevistade en byteshandel rörande gården Timmerhult i Gryteryds socken. Han skall var död någon gång under 1501.

Eg har notert at i Gerd Fjellstads 'Fra adel til bumenn' er denne slektssamanhengen foreslått

Källa Svenska adelns ättertavlor av Elgenstierna.

Olof var boende på Böjeryd i Gryteryds socken 1491 den 22/2 då han näms i en urkund se vidare i Senska adelns ättertavlor.

Han nämns i ett brev från 1490 då han bevistade en byteshandel rörande gården Timmerhult i Gryteryds socken. Han skall var död någon gång under 1501. Eg har notert at i Gerd Fjellstads 'Fra adel til bumenn' er denne

slektssamanhengen foreslått

http://www.fredrikahlander.com/genealogy/pc972a1f0.html

Han hävdade 1491att han hade större rätt till gården Segerstad än kung Karl Knutssons dotter Kristina (Bonde) som då innehade den. Tiohärads lagmansnämnd tycks ha accepterat detta eftersom Segerstad senare var sätesgård för Olofs son Peder.