Pehr Brandell

Pehr Brandell

• Famous People Throughout History
• Birth: Jan 1 1781 - Piteå Landsförs., Sweden
• Death: May 4 1841 - Ullångers Församling, Sweden
• Children: Simon Brandell den äldre

Pehr Brandell, född 1781, död 1841, var en svensk präst. Han var far till prästen Simon Brandell

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pehr_Brandell

Studerade vid Piteå trivialskola 1806 -- 1808. År 1808 blev skolgången avbruten p g av den ryska invasionen i Norrbotten. Piteå besattes av fienden. Bland de många berättelser om Pehr Brandell som folktraditionen bevarat, finns också sådana, som förtälja om hans gentemot ryssarna visade mod och rådighet. Han fortsatte studierna vid Härnösands gymnasium 1810 -- 1811, som han under stora försakelser genomgick på tre terminer. (Ref.: Svenskt Biografiskt Lexikon; utg. 1925) Vid Uppsala universitet 1811 -- 1812. Prästexamen och predikoprov i Härnösand i juli 1812. Prästvigd 1812-10-04 i Uppsala för Härnösands stift, adjunkt hos komministern i Högsjö och sedermera nådårspredikant i samma sacellani 1812 -- 1817. V. pastor i Nora prebendepastorat 1817 -- 1838, jämte komminister i annexförsamlingen Skog 1832 -- 1838. Komminister i Ullånger 1838 -- 1841. Lönen i Nora bestod av fri bostad, föda för en ko och 30 t:r korn, men förbättrades dock något, när han med sin vice pastorstjänst 1832 fick förena komministerbefattningen i annexan Skog, där lönen var 44 t:r, av vilka han dock måste avstå 30 t:r till sin vice komminister. Biskop Franzén upplät åt honom Nora prästbord såsom lön jämte en del av pastoralierna. I denna anspråkslösa ställning som han i 21 år intog, framträder han dock såsom en andens storman inom stiftet genom sin andligt uppväckande och omskapande verksamhet ej blott inom egna församlingar, utan inom långt vidare kretsar. Omtanken för familjen föranledde honom slutligen att söka den lediga komministraturen i Ullånger, till vilken han utnämndes den 3 aug 1836, men tillträdde först den 1 maj 1838. Lönen steg där till 70 t:r spannmål. Han var dock redan då utarbetad. I Ullånger fanns väl kapellansboställe, men ingen bostad. Han måste med mycket besvär skaffa sig hemman och för bosättningen bygga sig egen gård i Törna by. Byggnaden, en dubbelkorsbyggning, fick också tjänstgöra som prästgård. Komministerbostället hade beteckningen Törna nr 4, 4 seland. (Denna byggnad finns alltfort. Ref.:Boken Ullångers Kommun; utg 1971; foto sidan 208) Snart tillstötte en svår sjukdom i ena kinden (tandfistel) för vars bekämpande han företog en resa till Stockholm. Sjukdomen syntes väl till en början hävd, men återkom och medförde omsider döden den 4 maj 1841 Pehr Brandells grav är på Ullångers kyrkogård. (Ref.: L Bygde´n: Hernösands Stifts Herdaminne) Pehr Brandell, känd som väckelsepredikant framför allt från sin verksamhet i Nora församling 1817--1838. Han var högt skattad som själasörjare och därtill föregångsman i fattigvård och andra praktiska värv. I Nora började han sin verksamhet som väckelsepredikant. Nora blev ett andligt kraftcentrum motsvarande P L Sellergrens Hälleberga i Småland. I tjugo år verkade Brandell i Nora. Då han kom dit, härskade där ett djupt förfall i både religiöst och sedligt avseende. Gamla församlingsbor förklarade, att de aldrig förut hört något om försoningen i Kristus eller nya födelsen. Snart fylldes varje söndag den stora kyrkan i Nora ända till trängsel. Det berättas, att åhörarantalet kunde uppgå till 2000, vilket i en så glest bebyggd trakt måste anses som något i högsta grad imponerande. Nora kyrka blev en central helgedom för norra och västra Ångermanland medan Säbrå blev en andlig medelpunkt för trakten söder om Ångermanälven. Där verkade hans gode vän och studiekamrat från Uppsala-tiden, Erik Petter Selahn, som var hans förnämste medhjälpare i den evangeliska verksamheten. I båda dessa församlingar spreds biblar, Johan Arndts Sanna Kristendom, Evangeliska sällskapets skrifter och Sions Sånger. Inte endast från de angränsande församlingarna utan ända från Västerbotten och Lappland vallfärdade människor till Nora. Brandell var en folktalare av stora mått. Med oförminskad uppmärksamhet lyssnade hans åhörare till hans timslånga predikningar. Han talade alltid fritt. Ofta anlitades han som själasörjare. Han ägde en egendomlig förmåga att se tvärs igenom människorna och att bedöma deras själstillstånd. Under en stor väckelse, som åren 1823-1826 gick genom församlingen, var han så överlupen av frälsningssökande människor, att han ofta ej ens fick tid att äta eller vila sig. Ett brev från prosten C J Holm till Evangeliska sällskapets kommitté, daterat "Bjästad och Själevad den 17 maij 1826", vittnar om hur omfattande och genomgripande denna väckelse var. Holm omtalar i detta brev bl. a. "... Denne nitiske och wärdige Lärare har på denna ort åstadkommit vida mer godt, än jag kan beskrifva". Väckelsen, som utgått från Nora, fortsatte. År 1833 kunde Pehr Brandell skriva: "En stor väckelse är i Nätra, Själa och Arnäs, utom på många andra ställen. Vi nedtrampas av sökande själar. Jag har sammanrafsat dessa rader, utan att en endaste minut hava fått vara ensam för det sökande folket." Pehr Brandells kamp för själars frälsning blev av den största betydelse för den evangeliska verksamheten i vårt land och framför allt i Ångermanland. De djupa försänkningar som den rosenianska väckelsen fick inom denna provins och som Evanngeliska Fosterlands-Stiftelsen alltjämt har, bero i ej ringa grad på den välsignelsebringande gärning, som denne budbärare om en i Kristus vunnen försoning fick utföra. (Ref.: Nils Rodén: Det Norrländska Nyläseriets Uppkomst; EFS Bokförlag, Sthlm 1942) Enligt nyare forskningar har han också påverkat Carl Olof Rosenius (1816--1868) under hans genombrottstid omkr. år 1840. Litt.: Therese Brandell, "Pehr Brandell, en levnadsteckning" (1912) P Rodén, "Folkväckelsens förelöpare", I (1943) (Ref: Kopia ur okänd uppslagsbok, spalt 967) Kyrkoherde Gunnar Wikmark skrev en prästmötesavhandling: " Pehr Brandell och läseriet i Ångermanland under förra hälften av 1800-talet"; Örnsköldsvik 1952, 688 sidor. Ur förordet citeras: "Man kan således konstatera, att jämnt 150 år ha förflutit just nu, sedan 1800-talsläseriet i övre Norrland tog sin början. Och om man på något sätt vill markera detta verkligen betydelsefulla 150-årsminne, synes detta kunna ske inte minst genom en studie över Pehr Brandell och dennes insats i norrlandsläseriet. Jag hoppas nämligen kunna visa i det följande, att den bonddräng i Piteå, som år 1802 först själv blev väckt i sitt eget inre och sedan omedelbart ryckte andra med sig, var Pehr Brandell, som alltså bör räknas som själva upphovsmannen till hela läseriet i övre och mellersta Norrland under det nittonde seklet". Bonddrängen Pehr Brandell var en av de första nyläsarna i pitebygden. (Se även biografin för föräldrarna) Efter prästvigningen i Uppsala 1812 utförde han sin huvudsakliga prästgärning som biskop Almquists adjunkt och vice pastor i Nora i Ångermanland från 1817. Hans arbete som personlig själavårdare och rikt utrustad förkunnare fick stor betydelse för Ådalen och angränsande bygder. Även till den laestadianska väckelsen gav han indirekt avgörande impulser. Från strängt kyrkligt håll anklagades han för "methodism", men hans renlärighet försvarades av biskop Frans Michael Franzén. Pehr Brandell har betraktats som Norrlands främste väckelsepredikant vid sidan av Lars Levi Lestadius och han drog stora lyssnarskaror. (Ref.: Norrländsk Uppslagsbok) Härnösands Stifts Julbok 1941 hade en 9 sidor lång artikel PEHR BRANDELL, ÅNGERMANLANDS REFORMATOR, Ett 100 års minne; författad av kyrkoherden i Nora, O Parkman.Här återges några kort avsnitt. På den lilla kullen väster om kyrkan i Ullångers vackra kyrkogård är en ensam gravplats omgärdad av halvsekelgamla träd. Där står en enkel vård som bär inskriften: Petrus Brandell född 1/1 1781, död 4/5 1841. Det sistnämnda årtalet anger att hundra år förflutit, sedan den till vars minne denna vård rests slutade sin gärning. Men denna gärning var av så stor bedtydelse för Ångermanland, för att inte säga hela Norrland, att dess verkningar ännu inte upphört att göra sig gällande. Hundraårsdagen av hans död kom därför att firas särskilt i de båda församlingar, där han närmast fick utföra sitt livsverk, en minneshögtid som uppmärksammades långt utöver dessa församlingars gränser. Det blev efterkommandes sena tack för allt, vad han gav deras förfäder och för vad som genom dem kommit även deras barn till godo. ... Ett eftermäle av länets dåvarande hövding, landshövding H Mörner är på sitt sätt belysande för den uppskattning som samtiden hade om Brandells livsverk. Han säger i sin bok "Några glada och sorgliga minnen av en lång levnad" bl a följande: "Brandell var en utmärkt man, vilkens namn länge i Norrland lever i välsignelse. ---- Hans ovanliga gåvor, hans sällsynta talareförmåga i andliga ämnen gjorde snart uppseende och han blev vice pastor i Biskopens prebende, Nora. Snart omtalas han såsom en förträfflig predikant; till Nora kyrka strömmade både hans egna sockenbor och främmande församlingars nådehungriga själar. Han predikade aldrig med koncept, men det oaktat talade han ett skönt språk, vars innehåll gick till hjärtat. Han framställde religionens sanningar med varm känsla, och ej sällan var han själv rörd till tårar. Utmärkt i levernet lärde han även sina socknemän jordbruket och bedrev sjöars samt vattendrags sänkning eller avtappning. Sällan kom någon från hans församling in på landsarresten. Biskop Franzén satte ock stort värde på honom och hörde honom gärna; allmänt räknades han ock för den förste predikanten i stiftet". Uppgift av Folke Westerlind, 2008