Per Nilsson Fernell

Bergsfogde, häradsdomare. Född 1555 i Saxån, Färnebo (Värmland). Död 1630 i Yngshyttan, Färnebo (Värmland). Flyttade till Yngshyttan o. 1567-70. Bergsfogde i Yngshyttan 1582-86. Trol. stamfar för släkten Fernell. Häradsdomare 1609. Födelse- och dödsår uppskattade. Finns med i mtl från 1570. Fick böta 9 fat osmundjärn tillsammans med två andra män 1588 därför att de "vill settie Engilbertt Schriffuer i Kistann på Herrenns gårdh i fougtens frånuare". Engelbrekt var skrivare på hertig Karls Asphyttan. Enl. saköreslängderna 1584 och 1591 får Per böta för slagsmål. Uppgifter från Sven Hesslow, Stockholm, 1998. Fernow skriver (1773): "Peder Jonsson, Fernellernas stamfader, var en beskedlig bergsman och häradsdomare vid Yngshyttan, som ock stod i stor nåd hos hertig Carl. Han rastade ofta hos honom, men i synnerhet berättas, att han en gång vid sin ditkomst skall hafva varit mycket törstig. Då träffade han en piga, som kom ur källaren med dricka i en masurholk. Denna skall han hafva tagit af henne och druckit. Den har sedan varit bibehållen man efter man slägten emellan till en åminnelse och har blifvit vida namnkunnig under namn af stora Guttår. Den är besmidd med många guld- och silfvervapen och inuti fodrad med förgyldt silver. När durchmarscher (genomtåg) skedde genom Filipstad i k. Carl XII:s tid, skulle denna alltid vara välkomma och välfärdsskål för officerare och andra herrar. Den sista men största nåd har store Guttår haft av vår allernådigste konung, då han 1768 i September var i Filipstad ." -- Stora Guttår är sedan länge försvunnen. -- Tackjärnshyttan Yngshyttan öde lades 1689, då dess skog anslogs t Persbergs gruvor (Björkman). (P. Björkman, Beskrifning öfver Värmland, II, s 139; E. Fernow, Beskrifning öfver Värmland, s 284). Uppgifter från Olle Sahlin, Lidingö, 1998.

---

Noteringar Bergsfogde, häradsdomare. Född 1555 i Saxån, Färnebo (S). Död 1630 i Yngshyttan, Färnebo (S). Flyttade till Yngshyttan o. 1567-70. Bergsfogde i Yngshyttan 1582-86. Trol. stamfar för släkten Fernell. Häradsdomare 1609. Födelse- och dödsår uppskattade. Finns med i mtl från 1570. Fick böta 9 fat osmundjärn tillsammans med två andra män 1588 därför att de "vill settie Engilbertt Schriffuer i Kistann på Herrenns gårdh i fougtens frånuare". Engelbrekt var skrivare på hertig Karls Asphyttan. Enl. saköreslängderna 1584 och 1591 får Per böta för slagsmål. Uppgifter från Sven Hesslow, Stockholm, 1998. Fernow skriver (1773): "Peder Jonsson, Fernellernas stamfader, var en beskedlig bergsman och häradsdomare vid Yngshyttan, som ock stod i stor nåd hos hertig Carl. Han rastade ofta hos honom, men i synnerhet berättas, att han en gång vid sin ditkomst skall hafva varit mycket törstig. Då träffade han en piga, som kom ur källaren med dricka i en masurholk. Denna skall han hafva tagit af henne och druckit. Den har sedan varit bibehållen man efter man slägten emellan till en åminnelse och har blifvit vida namnkunnig under namn af stora Guttår. Den är besmidd med många guld- och silfvervapen och inuti fodrad med förgyldt silver. När durchmarscher (genomtåg) skedde genom Filipstad i k. Carl XII:s tid, skulle denna alltid vara välkomma och välfärdsskål för officerare och andra herrar. Den sista men största nåd har store Guttår haft av vår allernådigste konung, då han 1768 i September var i Filipstad ." -- Stora Guttår är sedan länge försvunnen. -- Tackjärnshyttan Yngshyttan öde lades 1689, då dess skog anslogs t Persbergs gruvor (Björkman). (P. Björkman, Beskrifning öfver Värmland, II, s 139; E. Fernow, Beskrifning öfver Värmland, s 284). Uppgifter från Olle Sahlin, Lidingö, 1998.

<< Startsida
--------------------------------------------------------------------------------

Skapad av MinSläkt 3.0a, Programmet tillhör: Åke Norgren

Född: 1555 Färnebo (S), Saxån Död: 1630 Färnebo (S), Yngshyttan

--------------------------------------------------------------------------------
Familj med ? Barn: Per Persson (1580 - ) Jon Persson (1585 - 1667) Nils Persson Marit Persdotter

--------------------------------------------------------------------------------

---

GEDCOM Note

Levnadsbeskrivning Det finns uppgifter om att han föddes 1545 i Finspång och dog 1613 i Yngshyttan. Finns med i mtl från 1570. Fick böta 9 fat osmundjärn tillsammans med två andra män 1588 därför att de "vill settie Engilbertt Schriffuer i Kistann på Herrenns gårdh i fougtens frånuare". Engelbrekt var skrivare på hertig Karls Asphyttan. Enl. saköreslängderna 1584 och 1591 får Per böta för slagsmål. Uppgifter från Sven Hesslow, Stockholm, 1998. Fernow skriver (1773): "Peder Jonsson, Fernellernas stamfader, var en beskedlig bergsman och häradsdomare vid Yngshyttan, som ock stod i stor nåd hos hertig Carl. Han rastade ofta hos honom, men i synnerhet berättas, att han en gång vid sin ditkomst skall hafva varit mycket törstig. Då träffade han en, piga, som kom ur källaren med dricka i en masurholk. Denna skall han hafva tagit af henne och druckit. Den har sedan varit bibehållen man efter man slägten emellan till en åminnelse och har blifvit vida namnkunnig under namn af stora Guttår. Den är besmidd med många guld- och silfvervapen och inuti fodrad med förgyldt silver. När durchmarscher (genomtåg) skedde geno m Filipstad i k. Carl XII:s tid, skulle denna alltid vara välkomma och välfärdsskål för officerare och andra herrar. Den sista men största nåd har store Guttår haft av vår allernådigste konung, då han 1768 i September var i Filipstad ." -- Stora Guttår är sedan länge försvunnen. -- Tackjärnshyttan Yngshyttan öde lades 1689, då dess skog anslogs t Persbergs gruvor (Björkman). (P. Björkman, Beskrifning öfver Värmland, II, s 139; E. Fernow, Beskrifning öfver Värmland, s 284). Uppgifter från Olle Sahlin, Lidingö, 1998. SvA nr 4, 2001, s. 178 nr 956. Händelser i hans liv: Omkr. 1567, Yngshyttan, Färnebo, S, SE. BET 1582 AND 1586, Yngshyttan, Färnebo, S, SE. bergsfogde 1609, Färnebo, S, SE. häradsdomare. Per Nilsson och hertig Carls skrivare Engelbrekt.hamnar i luven på varann vilket inte tilltalar hertigen. Per finns i skattelängderna fr.o.m. 1670 t.o.m.1612. Då han räknas som fri från järnet pågrund av att det brann för honom. Det var i masugnen det brann, detta måste ha tagit hårt på ekonomin för honom. Kanske detta var något som satte ner även hans fysiska styrka. För i den perioden är det hans son Jon Persson som övertar hyttedel, masurholk, och blir med tiden en skicklig bergsfogde. Den första utnämningen får han 1629 och den blir förlängd 1637. Jon Persson utvecklar Yngshyttan under sin tid som fogde. Han byggde tillsammans med sin bror, Nils Björns morfar Nils Persson( senare häradsdomare, som även Nils Björns far blev). en nedre hammare vid Yngshyttan. Vid Lagmanstinget i Karlstad 1701 behandlas en begäran av Johan Peträeus på egna och av Erik Sigfridssons hustrus vägnar att tillerkännas rätt till andel i värdet av dryckeskärlet * Store Gottår*. Informationen tagen ur Svenska antavlor samt Hesslows arikel i Anor och anekdoter. Uppgifter från Irene Larsson 8/2 2010 i e-post till Kjell Åberg.

Flyttade till Yngshyttan o. 1567-70. Bergsfogde i Yngshyttan 1582-86. Trol. stamfar för släkten Fernell. Häradsdomare 1609. Födelse- och dödsår uppskattade. Finns med i mtl från 1570. Fick böta 9 fat osmundjärn tillsammans med två andra män 1588 därför att de "vill settie Engilbertt Schriffuer i Kistann på Herrenns gårdh i fougtens frånuare". Engelbrekt var skrivare på hertig Karls Asphyttan. Enl. saköreslängderna 1584 och 1591 får Per böta för slagsmål. Uppgifter från Sven Hesslow, Stockholm, 1998. Fernow skriver (1773): "Peder Jonsson, Fernellernas stamfader, var en beskedlig bergsman och häradsdomare vid Yngshyttan, som ock stod i stor nåd hos hertig Carl. Han rastade ofta hos honom, men i synnerhet berättas, att han en gång vid sin ditkomst skall hafva varit mycket törstig. Då träffade han en piga, som kom ur källaren med dricka i en masurholk. Denna skall han hafva tagit af henne och druckit. Den har sedan varit bibehållen man efter man slägten emellan till en åminnelse och har blifvit vida namnkunnig under namn af stora Guttår. Den är besmidd med många guld- och silfvervapen och inuti fodrad med förgyldt silver. När durchmarscher (genomtåg) skedde genom Filipstad i k. Carl XII:s tid, skulle denna alltid vara välkomma och välfärdsskål för officerare och andra herrar. Den sista men största nåd har store Guttår haft av vår allernådigste konung, då han 1768 i September var i Filipstad ." -- Stora Guttår är sedan länge försvunnen. -- Tackjärnshyttan Yngshyttan öde lades 1689, då dess skog anslogs t Persbergs gruvor (Björkman). (P. Björkman, Beskrifning öfver Värmland, II, s 139; E. Fernow, Beskrifning öfver Värmland, s 284). Uppgifter från Olle Sahlin, Lidingö, 1998. SvA nr 4, 2001, s. 178 nr 956

NoteringarÅr 1582 utnämner hertig Karl, sedermera kung Karl IX, min mf mf mm mm mf farfar Per Nilsson till Bergsfogde över Wermelands Berg. Bergsfogdens främsta uppgift var att fungera som kronans uppbördsman vid bergverk och bruk och övervaka bergshanteringen. Privilegiebreven anger också att bergsfogden skulle bevaka och avdöma bergsmannasaker. Bergsmännen var förpliktade att hörsamma och lyda honom. Per Nilsson ställdes själv inför skranket tillsammans med två andra män 1588 därför att de velat: settie Engilbertt Schriffuer i Kistann på Herrenns gårdh i fougtens frånuare. Engelbrekt var hertig Karls skrivare på Asphyttan. Han dömdes att böta nio fat osmundjärn. Enligt saköreslängderna fick bergsfogden Per Nilsson även böta för slagsmål 1584 och 1591. Första gången han står nämnd som häradsdomare är 1609. Häradsdomare var benämning på häradshövdingens ställföreträdare vid häradsrätten enligt Kristofers landslag av år 1442. Per Nilsson är omnämnd som släkten Fernell och ätten Simzons äldsta kända anfader. Källa: Sven Hesslow, Tre fogdar i Yngshyttan och ett dryckeskärl. Maka Ingeborg Engelbrektsdotter enligt obekräftade källor. Längre ned följer Per Nilssons anor obekräftade i primärt källmaterial.Erik Fernow skriver i Beskrifning öfver Wermland, första upplagan 1773: Fernellernas stamfader, var en beskedlig bergsman och häradsdomare vid Yngshyttan, som ock stod i stor nåd hos hertig Carl. Han rastade ofta hos honom, men i synnerhet berättas, att han en gång vid sin ditkomst skall hafva varit mycket törstig. Då träffade han en piga, som kom ur källaren med dricka i en masurholk. Denna skall han hafva tagit af henne och druckit. Den har sedan varit bibehållen man efter man slägten emellan till en åminnelse och har blifvit vida namnkunnig under namn af stora Guttår. Den är besmidd med många guld- och silfvervapen och inuti fodrad med förgyldt silver. När durchmarscher skedde genom Filipstad i k. Carl XII:s tid, skulle denna alltid vara välkomma och välfärdsskål för officerare och andra herrar. Den sista men största nåd har store Guttår haft av vår allernådigste konung, då han 1768 i September var i Filipstad. Store Gutår ärvdes i generationer som ovan beskrivits. År 1781 var denna berömda pokal i Bergsfogde Jon Perssons barnbarnsbarnbarn Hovjunkare Lars von Nackreij och Maria Catharina Löwenhielms ägo. Jag vet inte vem som äger den idag, om den ens finns kvar.Från Per Nilsson härstammar en månghövdad skara ättlingar. De fortlevde och fortlever alltjämt inom släkterna Aminoff, Bergenskjöld, Bratt från Brattfors, Breitholtz, Brummer, Bååth, Cronhielm af Flosta, Deijenberg, v. Eckstedt, v. Ehrenheim, af Ekenstam, Ekerman, Fernell, Gartz, Geete, Geijer, Gyllenspetz, Haij, v. Hartmansdorff, v. Hohenhausen, Hård af Segerstad, Koch, Lemke, Lewenhaupt, Liljebjörn, Låstbom, Löwenhielm, v. Nackreij, Nordenankar, Papke, Palmcrantz, Poignant, Posse, Ribbing, Roos af Hjelmsäter, Rothlieb, v. Röök, v. Schantz, af Schmidt, Schürer v. Waldheim, v. Schwerin, Silfverhielm, Silfversparre, Silfverswärd, Simzon, Stedt, v. Stockenström, Strokirch, Stuart, Taube v. Block, Taube af Odenkat, Törnebladh, Uggla, Ulfsparre af Broxvik, v. Vicken, v. Wachenfeldt, Weibull, Wennerstierna, Wikingskiöld och Åskagssläkten.* Ett flertal tillförlitliga källor, men för mig obekräftade i skrivande stund, uppger Bergsfogde och häradsdomare Per Nilsson vara son till Bergsman Nils Finne och Rakel Engelbrektsdotter. Nils uppges född i Finland, * ~1560 i Färnebo s:n., Saxåhyttan, Philipstads Bergslag, Wermland och Rakel uppges begravd i Stockholm. Han omtalas av Gustav Vasa i brev ställt till Hanns byssegiutere i Hällestads bergslag. Vasa skriver att Hans bössgjutare ska låta upprätta en större masugn med hjälp av Nils Finne. Tydligen kom Nils till Saxån, Philipstads Bergslag på Gustav Vasas eget initiativ.* Spridda beräkningar och antaganden uppger Nils Finne vara son till Borgare i Åbo Lars Finne, * ~1500 och Walborg Henricsdotter Fleming i hennes första gifte. Ätten Finne har av forskare blivit kallad Renhufvud efter vapnet. Om släktskap föreligger mellan denna samtida släkt och Lars Finne är för mig obekant. Walborgs andra gifte är med Fogde i Borgå län Håkan Tidemansson Slang till Wiurila i Halikko och Balkis född ~1460. Håkan är ätten Slangs stamfader.* Walborg Henricsdotter Fleming är dotter till Väpnare och lagman i Norra Finland Henric Claesson Fleming och Elseby Månsdotter, * ~1518, dotter till Måns Jönsson till Wiurila. Henric var gift minst två gånger, i första giftet med Walborg Jönsdotter Tawast född ~1427, * ~1477, dotter till Jöns Olofsson Tawast till Värsile och Märta Klasdotter Djäkn. Henric föddes i början på 1400-talet, * efter 1480. Enligt Tor Carpelan i Finsk biografisk handbok levde han ännu 1490.* Henric Clawnsson Fleming är son till Riddare, riksråd och lagman i Österlanden (nuvarande södra Finland) Claus Pedersson Fleming född ~1360, * 1427 och Cecilia, ibland kallad Hausen. Enligt Gabriel Anreps Svenska adelns ättartaflor (1858-1864) är hon Cecilia Djäkn eller Diekn, dotter till den beryktade Hövitsmannen i Åbo Klas Lydekesson Djäkn född ~1379, troligen i Westfalen, * 1437 och Kristina Jönsdotter av ätten Garp född ~1380, * ~1435. Släkten Djäkn har av forskare blivit kallad Ormsläkten efter vapnet. Gabriel Anreps uppgifter om Cecilias ursprung har ifrågasatts av Jully Ramsay i Frälseätter i Finland intill stora ofreden (1909-1916). Detta baserat på uppgivna födelseår snarare än namn. Ramsay*s slutsatser har dock inte alltid visat sig hålla vid en förnyad granskning. Claus dubbades till riddare ~1395 och var både vad beträffar tjänsteställning och på basen av landegendom en av Finlands mest inflytelserika män. Han är stamfader för den svensk-finska ätten Fleming och begravd i Gråmunkeklostret (nuvarande Riddarholmskyrkan) i Stockholm.* Claus Pedersson Fleming är son till den danske riddaren Peder Fleming, född under första hälften av 1300-talet, * efter 1406 och Kristina N.N. född ~1324 i Stockholm. Han nämns första gången 1366 i Norge, där han och Åbo slotts försvarare Narve Ingevaldson, konfiskerade ett handelsfartyg från Lübeck i Marstrands hamn för kung Haakon. Enligt Tor Carpelan i Finsk biografisk handbok kom Peder till Sverige med konung Erik av Pommern. Peder Fleming är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.Per Nilssons publika släktträd > www.geni.com/family-tree/index/6000000008229740304