Peter Frederik Steinmann, til Tybjerggaard

Steinmann, Peter Frederik, 1812-94, Officer, var en Søn af Generallieutenant Pet. Fred. Steinmann og fødtes i København 8. Juli 1812. Han traadte 1823 ind i Hæren som Artillerikadet, blev 1826 Stykjunker og i 1830 Sekondlieutenant i Artilleriet med Aldersorden fra 1826. Han kom strax efter ind som Elev paa den nylig oprettede kongl. militære Højskole, hvorfra han afgik 4 Aar senere som Premierlieutenant og Adjoint i Generalstaben,

men kom dog først til Tjeneste ved denne efter at have gennemgaaet Fodfolkets og Rytteriets Skoler. I 1839 blev han Adjudant ved Staben, og det følgende Aar foretog han en tjenstlig Rejse til de fleste evropæiske Stater, hvorefter han i 1841 erholdt Kapitajns Anciennitet. n. Avg. s. A. indgik han Ægteskab med Anna Johanne Elisabeth Komtesse Schulin, Datter af Kammerherre, Amtmand Sigismund Ludvig Greve S., efter at han forinden havde ledsaget Generaladjudant C. Ewald paa en Baderejse til det sydlige Frankrig, hvad han ogsaa gjorde i 1842. S. A. udnævntes han til Kapitajn af Generalstaben, og da han foruden betydelig Dygtighed havde megen Verdenserfaring, sendtes han i 1843 til Lüneburg for at deltage i Forberedelserne til det 10. tyske Forbundskorpses Lejrsamling, ligesom han senere sendtes til forskellige andre Troppesamlinger i Tyskland.

kapten vid generalstaben 1842,

var 1849 stabschef vid general Kyes kår i Jylland

(dock ej under slaget vid Fredericia) och 1850 vid

general Moltkes division i slaget vid Isted samt efter

kriget vid generalkommandot i Flensborg 1851-62. Som

generalmajor (sedan 1860) fick S. 1863 befäl öfver

en division och anförde denna under återtåget från

Dannevirke i striden vid Sankelmark 6 febr. 1864,

där han själf blef sårad. I den sista kampen om

Dybböl-ställningen 18 april ledde S. trupperna i

bro-hufvudet, och då härens hufvudstyrka därefter

förlades till Fyn, fick han befälet på Als. För-gäfves

sökte han få sin afdelning förstärkt och var därför

ur stånd att hindra öns intagande 29 juni, men förde

sina slagna trupper till Kejnaes och Fyn. Där öfvertog

han inom kort öfverbefälet öfver hela hären, men

fick ej tillfälle att visa sin förmåga, enär kriget

snart afstannade. S. var sedan kommenderande general

i Jylland, tills han i aug. 1874 blef krigsminister

(han var emot Köpenhamns befästande till lands),

en ställning, som han dock innehade knappt ett

år. 1878 återtog han sin forna befälspost i Jylland

och fick 1882 afsked.