Pribislav, Prince of Mecklenburg

Pribislaw war einer der drei Söhne des Fürsten Niklot, der nach dem Untergang des Großstammverbandes der Abodriten die Herrschaft über den in Mecklenburg ansässigen Teilstamm der Obodriten ausübte. Wikipedia DE

Pribislav I av Mecklenburg, tyska Pribislaw, död i Lüneburg 30 december 1178, var från 1160 furste av obotriterna samt från 1167 sachsisk länsfurste av Mecklenburg. Han upphöjdes 1171 till tysk riksfurste. Son till furst Niklot av obotriterna (död 1160).

Biografi

Efter faderns död 1160 övergav Pribislav och brodern Vartislav Werle, satte eld på borgen och drog sig tillbaka i landets inre delar. Senare på året 1160 slöt de fred med welfiske hertig Henrik Lejonet och överlämnade hela det av honom redan erövrade området. Endast distrikten Kessin och Circipania med fästet Werle förblev i brödernas händer, men under Henrik Lejonets överhöghet. Pribislav konverterade samma år till kristendomen.

De obotritiska furstarnas kamplust infann sig dock snart återigen. Bröderna förberedde ett angrepp på våren 1163, men hertigen kände till deras planer och gjorde en framstöt mot den starkt befästa borgen Werle. Med hjälp av belägringsmaskiner och torn av trä erövrade hertigen Werle och tillfångatog Vartislav jämte ett stort antal slaviska herrar. Vartislav fördes till Braunschweig varefter Pribislav gav upp motståndet och slöt fred.

Fredsslutet 1163 varade dock inte länge. Då brodern Vartislav ännu satt fängslad tog Pribislav på dennes inrådan på nytt upp kampen i februari 1164, nu med hjälp av de pommerska furstarna. Han överrumplade och intog fästet Mecklenburg då dess befälhavare Heinrich von Schooten var frånvarande. Ett blodbad följde bland ortens flamländska invånare, och kvinnor och barn fördes bort i fångenskap. Efter detta gav sig Quetzin och Malchow utan kamp, då Pribislav lovade dess besättningar fri lejd. Endast borgarna Ilow och Schwerin, båda under Gunzelin von Hagens ledning, bjöd fortsatt framgångsrikt motstånd.

Sommaren 1164 gick hertig Henrik till motangrepp, understödd av Danmark och åtskilliga sachsiska adelsmän. Vid Malchow hängdes den tillfångatagne Vartislav offentligt, vilken hertigen såg som anstiftare till upproret. Därefter sändes en förtrupp under ledning av greve Adolf II av Holstein och greve Reinhold von Dithmarschen österut mot gränsfästningen Demmin. Den 1 juli 1164 stod så slaget vid Verchen väster om Demmin, utmed Kummerower See. Den slavisk-pommerska hären var talmässigt överlägsen, men efter en hård kamp kunde sachsarna nå ett avgörande. Slaverna led stora förluster och de pommerska furstarna nödgades överge Demmin. Pribislav själv flydde in i Pommern.

Pribislav underkastade sig 1167 slutgiltigt hertig Henrik Lejonet. Pribislav kunde från detta år titulera sig sachsisk länsfurste av Mecklenburg-Rostock samt från 1171 tysk riksfurste. Han valde Werle som residens.

När Pribislav 1167 återfick terra Obodritorum (förutom Schwerin) som vasall till hertig Henrik Lejonet ingicks ett nära förbund mellan de två som höll livet ut. Alliansen beseglades med ett äktenskap mellan Pribislavs son och en illegitim dotter till hertigen. 1172-1173 åtföljde Pribislav Henrik Lejonet till Jerusalem.

Pribislav grundade 1171 klostret Doberan i distriktet Kessin och bistod Danmark mot Pommern-Rügen. Den 30 december 1178 fann han under en tornering vid det hertigliga hovet i Lüneburg sin död. Sonen Henrik Burwin och brodern Vartislavs son Nikolaus kom att kämpa om hans arv.

Äktenskap och barn [redigera]

Pribislav gifte sig 1140/1145 med Woizlawa av Pommern (död 1172, begravd i Doberan). Paret fick följande barn:

1. Henrik Burwin I av Mecklenburg (död 1227), furste av Mecklenburg 2. en dotter (död 1182), gift med greve Bernhard av Poppenburg (död 1181)

Litteratur

• Lexikon des Mittelalters: Band VII s. 202
• Helmhold v. Bosau, Chronica Slavorum, II/93, 98, 102, 104, 110, ed. B. Schmeidler (MGH SRG [in us. schol.] 32, 1937
• M. Hamann, Mecklenb. Gesch., 1968, 85-92 - Hermann. Slawen, 1985 [Ind.].
• Jordan, Karl: Heinrich der Löwe, Deutscher Taschenbuch Verlag München, s. 85, 92-96, 116, 126, 131,175,195 (Wikipedia)

  ---

  
  

Wikipedia: http://de.wikipedia.org/wiki/Pribislaw_%28Mecklenburg%29 Pribislaw (Mecklenburg) aus Wikipedia, der freien Enzyklopädie Wechseln zu: Navigation, Suche Gedächtnistafel Pribislaws im Doberaner Münster

Pribislaw († 30. Dezember 1178 in Lüneburg) war einer der drei Söhne des Fürsten Niklot, der nach dem Untergang des Großstammverbandes der Abodriten die Herrschaft über den in Mecklenburg ansässigen Teilstamm der Obodriten ausübte.

Trotz des Todes seines Vaters, der 1160 im Kampfe gegen Heinrich den Löwen, den Herzog der Sachsen und der Bayern, gefallen war, kämpfte Pribislaw weiter gegen Heinrich. 1164 gelang es Pribislaw, die Burg Mecklenburg und weitere Befestigungen zu erobern. Im gleichen Jahr wurde Pribislaws Bruder Wertislaw von Heinrich gefangengenommen und in Malchow öffentlich hingerichtet; Pribislaw selbst wurde in den östlichen Teil Mecklenburgs abgedrängt und musste schließlich auf pommersches Gebiet ausweichen. Nach der Niederlage in der Schlacht bei Verchen unterwarf er sich Heinrich.

1167 erhielt Pribislaw sein väterliches Erbe von Heinrich als Lehen zurück, allerdings ohne das Gebiet der 1160 eingerichteten Grafschaft Schwerin.

Pribislaw gründete 1171 das Kloster Doberan und dotierte das Bistum Schwerin. Ein Jahr später begleitete er seinen Lehnsherrn Heinrich auf einer Pilgerfahrt nach Jerusalem.

Seinen Sohn Heinrich Borwin I. vermählte er mit einer Tochter Heinrichs, Mathilde.

Pribislaws Unterwerfung unter Herzog Heinrich im Jahre 1167 sicherte das Überleben seiner Dynastie und legte den Grundstein für die Entstehung des Fürstentum Mecklenburg, das von den Nachkommen Niklots bis 1918 beherrscht wurde.

Pribislaw verstarb am 30. Dezember 1178 in Folge einer bei einem Turnier am Hofe Heinrichs zu Lüneburg beigebrachten Wunde. Sein Leichnam wurde 1219 in einer Kirche in Doberan beigesetzt.

Er ist nicht zu verwechseln mit dem kurz zuvor regierenden brandenburgischen Heveller-Fürsten Pribislaw oder dem gleichnamigen Sohn des nakonidischen Abodriten-Fürsten Budivoj. Literatur [Bearbeiten]

   * Karl Ernst Hermann Krause: Pribislav. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 26. Duncker & Humblot, Leipzig 1888, S. 584–586.

   * Heinrich August Pierer: Universal-Lexikon der Gegenwart und Vergangenheit, Band 12, 4. Auflage, 1861.

Weblinks [Bearbeiten]

   * genealogie-mittelalter.de

   * Das Grab des meklenburgischen Fürsten Pribislav in der Kirche zu Doberan

Normdaten: PND: 115805168 – weitere Informationen

Vorgänger

Niklot Fürst von Mecklenburg 1167 - 1178 Nachfolger

Heinrich Borwin I., Nikolaus I.

Prislav var obotritiske (abodritiske) furst Niklots yngste son och medregent. Då Prislav blev kristen föll han i onåd hos fadern och förjagades. Prislav blev istället vasall till de danska kungarna, erhöll 1165 Lolland och Alsen och bedrev sjöröveri. Tidvis höll han sig fast i Wolgast och bekämpade sina bröder.

(Wiki) Pribislav (German: Pribislaw, Polish: Przybysław) (died 30 December 1178) was an Obotrite prince and the first Prince of Mecklenburg (1167–1178).

Pribislav was one of three sons of the Obotrite chieftain Niklot, who was killed in 1160 during a joint campaign by Duke Henry the Lion of Saxony and King Valdemar the Great of Denmark. The territory of the Obotrites was largely partitioned between Saxon lords, but Pribislav continued to fight against Henry from the fortification at Werle on the River Warnow near Rostock,[1] the only territory remaining to Pribislav and his brother Wertislav.

Niklot's sons engineered a widespread revolt against Saxon rule in 1163. While Wertislav and much of the Slavic nobility were imprisoned by Henry during the siege of Werle, Pribislav destroyed many of the former Obotrite castles including Mecklenburg where all the male Fleming defenders were slaughtered.[2] After Pribislav recaptured Malchow and Quetzin, Henry the Lion suppressed the revolt with much bloodshed. Wertislav was publicly hanged at Malchow. Supported by a Danish fleet, the Saxon army defeated the Slavs in the bloody Battle of Verchen in 1164. Pribislav fled to Pomerania afterward, but later led raids into the counties of Schwerin and Ratzeburg.

The Cistercian missionary Berno of Amelungsborn convinced Pribislav to side with the Christians against the pagan Slavs. In conflict with the Saxon nobility and seeking an ally, Henry restored Pribislav to power in 1167 as the Prince of Mecklenburg, Kessin, and Rostock; the County of Schwerin remained in Frankish Saxon control. Pribislav's restoration to power established an originally Slavic dynasty in Mecklenburg that lasted until 1918. In comparison, the lands of the Polabians and Wagrians to the west had been taken over by Saxon lords.

The date of Pribislav's conversion to Christianity is disputed; it has been dated to before the death of Niklot in 1160[3] or to the prince's restoration to power in 1167.[4] Allied with the Saxon duke, Pribislav fought against the pagan Rani of Rügen. Pribislav founded the monastery of Doberan in 1171 and endowed the Bishopric of Schwerin. He participated in a pilgrimage to Jerusalem with Henry the following year. The prince also negotiated a marriage between his son Henry Borwin I and a daughter of Henry's.

Pribislav died from a wound received at a tournament in Lüneburg. His body was placed in a church in Doberan in 1219.

Medlands