Selma Levina Giöbel

Textilkontnär.

"Selma Giöbel, f. 1843. Studerade vid Tekniska skolan i Stockholm, därefter i Paris och London samt för professor Kjellberg i Stockholm. Innehade åren 1885—1898 Svensk konstslöjdutställning i Stockholm, var sedan bosatt i Rom och från 1905 i Vadstena som fru Maja Alvins rådgivare och konstnärliga kraft. Styrelseledamot i Handarbetets vänner 1874—1885. Död 4 april." (SvD Årsbok 1925).

Illis quorum.

Källor:

• SvDÅrsbok 1925
• Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, 1924, 125

EXPOSITION AT CHICAGO, 1893 SELMA GIÖBEL THE SWEDISH LADIES’ COMMITTE, WORLD'S COLUMBlAN EXPOSITION AT CHICAGO, 1893

Patroness: Her Majesty The Queen Sophia Mrs Ellen Anckarsvärd, Thorborg Rappe, Ellen Fries, Miss Gertrud Adelborg, Miss Ottilia Adelborg, Sophie Adlersparre, Miss Sofia Gisberg, Miss Selma Giöbel, Miss Sofia Gumaelius, Miss Berta Hübner, Mrs Anna Maria Höjer, Miss Hulda Lundin, Mrs Agda Montelius, Miss Anna Roos, Miss Mathilda Roos,

Report; Ellen Fries.

THE WORLD'S COLUMBlAN EXPOSITION AT CHICAGO 1893, And the Leading Industri Svensk Konstslöjdutställning in Stockholm 1896, (started in 1880) and Selma was the owner and leader 1885 - 1898. The beginning here was also insignificant. Led by natural talents, Miss Giöbel began wood sculpture as a pastime especially that kind so profusely used in Sweden on the small chests, wardrobes, and household utensils of the peasantry, and therefore called allmogestil or peasant style. This consists of geometric designs, stars, circles, squares, and triangles, combined in innumerable ways. This national style, as well as the peasant textile styles, was not used outside of the peasant homes. Miss Giöbel’s great merit is that she used and developed it for numerous modern ornamental purposes, and introduced it as an article of trade. As it combines easy execution with ornamental effect, several higher schools for girls have introduced it in their slöjdprogram, and in many homes both old and young devote themselves to its practice. Already about 1884 it had become a good medium for increasing the regular income of many women, it was even for some the principal means of support and has continued to be so ever since. The majority of Swedish homes are decorated with this kind of work, in the form of easels, boxes, caskets, portfolios, rulers etc. Still there are no special proofs of this slöjd in the Swedish pavilion, at the Chicago Exposition except Miss Giöbel’s exhibit. After Miss Giöbel had won a high reputation as a sculptor in wood, she began to make profitable use of other kinds of national art, and opened a permanent Artistic Slöjd Exhibition in large and beautiful rooms. It consists of furniture in the Old Peasant, Renaissance, and modern styles, arranged among weavings and decorative needlework, distinguished by fine compositions and color taken from antique models and still displaying something fresh and new in spirit.

S. GIÖBEL, STOCKHOLM, monter 1893. Selma Giöbel was a pioneer in Swedish textile art and one of the late 1800's foremost pattern creators. In wood carving (carvin wood), she was pioneering. At the World Exhibition in Chicago in 1893 with her company S.K.U., Swedish art gallery exhibition, S. Giöbel. She participated as the only woman with her own Swedish company. She gained great success in Sweden and abroad and gained a great importance for the Swedish artistic development. The life of Selma Giöbel, 1873-1920, (born 1843 died 1925)

The ladies’ committee, which under the patronage of her Majesty the Queen, has worked for the participation of the Swedish woman in the exposition at Chicago, has also tried to collect statements touching as well the legal position of the Swedish woman as her work within different spheres of activity. A work called, The social condition of the Swedish woman has been complied, containing a short review of the position of the Swedish woman, from older times, both socially and legally, a chronological exposition of the legislation from 1845 as it affects women, and finally an account of the activity of women´s associations and societies in the present time. Handarbetets Vänner (Friends of Art Handiwork). In order to arouse the people’s interest, exhibitions were arranged in Sweden, the first in 1874. Simultaneously, the society called Handarbetets Vänner (Friends of Art Handiwork) was formed by interested ladies through the exertions of Baroness Adlersparre. Financial difficulties, however, were such that it was first in 1887 that the society could be definitely organized, and its present rules adopted. The Society’s designers were Mrs Hanna Winge, Miss M. Rothlieb, Miss S. Giöbel, Mrs Clason, född Petre, Miss Wästberg and Miss Widebäck have been the principal designers. Miss Giöbel has an unusually gifted designer for needlework, Miss Maria Adelborg.

Selma was a board member of Handarbetets Vänner (Friends of Art Handiwork) from 1874 until 1885, and she was also a teacher there.

[https://sites.google.com/site/selmagioebelkonstsloejd1891/the-swedi...]

KVINNOKLUBBEN 1891 april Var en svensk förening för arbetande medelklasskvinnor, bildad i Stockholm 1887 och upplöstes 11 år senare 1898. Klubben bildades på initiativ av Selma Giöbel, Bertha Hübner, Sofia Gumaelius och Hildegard von Franken. Syftet var att skaffa tillfälle till diskussioner och samkväm för att minska ensamheten hos yrkesarbetande kvinnor ur medel- och överklassen, som saknade familj.

Att skriva Selma Giöbels arbetshistoria i en kort form låter sig icke göras, hon har gjort en insats i den svenska konstslöjdens historia, och först när denna historia en - gång skrivs, skall hennes namn och gärning komma i sin rätta miljö och få sitt fulla och förstådda erkännande. Selma Levina Giöbel, textilkonstnär, skulptör och konsthantverkare tilldelades 1898 medaljen: Illis quorum meruere labores som är en svensk kunglig medalj som utdelas av regeringen för att belöna insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Den instiftades av kung Gustav III år 1785 och delades fram till 1975 ut av Kungl. Maj:t.

1880-talet var en av den svenska kvinnorörelsens mest livskraftiga perioder. Det var "Dockhems-" och "Handske-"diskussionernas tid. Då stiftades Fredrika- Bremer-förbundet, med syfte att "främja en sund och lugn utveckling av arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende", och att i samarbetet mellan intresserade män och kvinnor på områden som där av berördes "slå bro mellan idé och handling". Denna personlighet var fru Sophie Adlersparre. Ett förståelsens samarbete med männen var en av grundprinciperna för "Esseides" verksamhet. Det var bland annat med denna princip för ögonen fru Adlersparre stiftade föreningen Handarbetets vänner. Bland denna konstanstalts första artistiska krafter märktes fröken Selma Giöbel född redan 1843. Denna initiativrika konstnärinna bröt sig emellertid snart fram på egen hand med ett verksamhetsfält och grundlade år 1885 tillsammans med fröken Bertha Hübner, firman Svensk Konstslöjdutställning. Av sin lärare Nerpin vid Tekniska skolan hade fröken Giöbel intresserat sig för träsnideri. Hon införde nu på sitt program särskilt träslöjden och upptog inom den moderna träskulpturen bl. a. de s.k. nordiska motiven. Affären, som etablerades i "Palmeska huset" vid Kungsträdgården, bjöd på en rikhaltig utställning av träskulptur, mässingsarbeten, järnsmiden, stålarbeten samt vävnader och broderier. Föremålen tillverkades dels å firmans egna lokaler, dels runtom i landet. Med Handarbetets vänner delar Svensk Konstslöjdutställning äran av att först ha arbetat för avsättning av uteslutande svenska konstslöjdsalster. År 1895 ombildades firman till bolag med namn "Svensk konstslöjdutställning. S. Giöbel", och huvudlokalen förlades till Norrmalmstorg.

Svensk konstslöjdsutställning S.Giöbel där hon senare anställde den modernistiska konstnärinnan Sigrid Hjertén.

Efter att ha brutit upp med familjen vistades Selma en tid utomlands. När Selma Giöbel 1907 återvände till Sverige bosatte hon sig i Vadstena. Här öppnade hon en vävskola och en textilateljé och härifrån utgick många av hennes mest betydande arbeten. Bl.a. finns på Ellen Keys Strand flossamattan ”Ombergs blommor”. På Konstindustriutställningen 1909, som kunde ses som en sammanfattning av då aktuellt konsthantverk, ställde hon ut gobelängen ”Vadstena klosterträdgård” och mattan ”Vätterns is”, den senare köptes av Verner von Heidenstam.

Selma Levina Giöbel har sina anor i släkten Goebel/Giöbel från Saarland, Lothringen, Tyskland. Att skriva Selma Giöbels arbetshistoria i en kort form låter sig icke göras, hon har gjort en insats i den svenska konstslöjdens historia, och först när denna historia en - gång skrivs, skall hennes namn och gärning komma i sin rätta miljö och få sitt fulla och förstådda erkännande. Selma Levina Giöbel, textilkonstnär, skulptör och konsthantverkare tilldelades 1898 medaljen: Illis quorum meruere labores som är en svensk kunglig medalj som utdelas av regeringen för att belöna insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Den instiftades av kung Gustav III år 1785 och delades fram till 1975 ut av Kungl. Maj:t.

1880-talet var en av den svenska kvinnorörelsens mest livskraftiga perioder. Det var "Dockhems-" och "Handske-"diskussionernas tid. Då stiftades Fredrika- Bremer-förbundet, med syfte att "främja en sund och lugn utveckling av arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende", och att i samarbetet mellan intresserade män och kvinnor på områden som där av berördes "slå bro mellan idé och handling". Denna personlighet var fru Sophie Adlersparre. Ett förståelsens samarbete med männen var en av grundprinciperna för "Esseides" verksamhet. Det var bland annat med denna princip för ögonen fru Adlersparre stiftade föreningen Handarbetets vänner. Bland denna konstanstalts första artistiska krafter märktes fröken Selma Giöbel född redan 1843. Denna initiativrika konstnärinna bröt sig emellertid snart fram på egen hand med ett verksamhetsfält och grundlade år 1885 tillsammans med fröken Bertha Hübner, firman Svensk Konstslöjdutställning. Av sin lärare Nerpin vid Tekniska skolan hade fröken Giöbel intresserat sig för träsnideri. Hon införde nu på sitt program särskilt träslöjden och upptog inom den moderna träskulpturen bl. a. de s.k. nordiska motiven. Affären, som etablerades i "Palmeska huset" vid Kungsträdgården, bjöd på en rikhaltig utställning av träskulptur, mässingsarbeten, järnsmiden, stålarbeten samt vävnader och broderier. Föremålen tillverkades dels å firmans egna lokaler, dels runtom i landet. Med Handarbetets vänner delar Svensk Konstslöjdutställning äran av att först ha arbetat för avsättning av uteslutande svenska konstslöjdsalster. År 1895 ombildades firman till bolag med namn "Svensk konstslöjdutställning. S. Giöbel", och huvudlokalen förlades till Norrmalmstorg.

Svensk konstslöjdsutställning S.Giöbel där hon senare anställde den modernistiska konstnärinnan Sigrid Hjertén.

Efter att ha brutit upp med familjen vistades Selma en tid utomlands. När Selma Giöbel 1907 återvände till Sverige bosatte hon sig i Vadstena. Här öppnade hon en vävskola och en textilateljé och härifrån utgick många av hennes mest betydande arbeten. Bl.a. finns på Ellen Keys Strand flossamattan ”Ombergs blommor”. På Konstindustriutställningen 1909, som kunde ses som en sammanfattning av då aktuellt konsthantverk, ställde hon ut gobelängen ”Vadstena klosterträdgård” och mattan ”Vätterns is”, den senare köptes av Verner von Heidenstam.

Selma Giöbel var pionjär inom svensk textilkonst och även en av det sena 1800-talets främsta mönsterskapare med stora framgångar både i Sverige och utomlands. Hennes begåvning spände över vida fält. Hon gjorde mönsterritningar till möbeltyger, väggbonader, tapeter, mattor och även möbler. Hon var som formgivare nyskapande men hela tiden med rötter i gammal svensk slöjdtradition.

Selma Giöbel var född på Mårsäters bruk i Närke och kom på 1870-talet till Stockholm där hon utbildade sig på Slöjdskolan (numera Konstfack). Redan under utbildningstiden kom hon att särskilt intressera sig för träslöjd. Efter Slöjdskolan verkade hon till att börja med som träsnidare och öppnade tillsammans med Berta Hübner (se denna) 1885 en affär, Svensk Konstslöjdsutställning, för försäljning av träslöjd. Affärsrörelsen växte snart ut och blev i den tidens Stockholm ledande när det gällde svenskt konsthantverk. Stockholmarna omtalade den alltid som ”Giöbels”. Från träslöjd övergick Selma Giöbels intresse med tiden mer och mer till textilkonst. Hon var med när Handarbetets Vänner stiftades 1874, satt i dess styrelse fram till 1885 och verkade även som lärare där. Prov på hennes textila konst visades på Stockholmsutställningen 1897. Hon lämnade Svensk Konstslöjdsutställning 1898 och bosatte sig i Italien. Här fortsatte hon att skapa bl.a gobelänger och fick stora framgångar med sina vackra textila mönster, huvudsakligen i jugendstil. Bland beställarna fanns bl.a. den tyska industrifamiljen Krupp. Affären i Stockholm drevs vidare av Berta Hübner.

När Selma Giöbel 1907 återvände till Sverige bosatte hon sig i Vadstena. Här öppnade hon en vävskola och en textilateljé och härifrån utgick många av hennes mest betydande arbeten. Bl.a. finns på Ellen Keys Strand flossamattan ”Ombergs blommor”. På Konstindustriutställningen 1909, som kunde ses som en sammanfattning av då aktuellt konsthantverk, ställde hon ut gobelängen ”Vadstena klosterträdgård” och mattan ”Vätterns is”, den senare köptes av Verner von Heidenstam. Mycket berömda blev också de knypplade Vadstenaspetsarna, som utfördes i hennes textilateljé. (BW).

[http://nyaidun.se/selma-giobel/]