Sophia Danielsdotter Drabbare

Födelse och dopnotering Orivesi Hoifvala 19.8.1724 http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=6410163

http://www.protsv.fi/ths/finne/ viitattu 21.9.2021 Oriveden ja Kuoreveden talvikäräjät 17-20.3.1755:

s. 92 - Krono länsman Henric Lindh föredrog, at om natten emellan 28-29.4.1754 skall en förnedrad qwinsperson Sophia Danielsdotter, ongefär 30 år gammal, som warit fäherde och bodt på Maunula hemman i Kopsama by, bortkommit, utan at någon wet hwart hon tagit wägen. Sedermera skal hon blifwit här i soknen allmänneliga efterlyst, såsom ock noot efter henne på alla ställen uti et under byen warande träsk dragit,det hennes lik kunde igenfås och begrafwas, i fall hon skulle på något wådeligit sätt drunknat. Hon skal dock sedermera ei stått at ertappa. Som ingen underrättelse är, om eller på hwad sätt hon omkommit, så begärte länsman, at rätten wille undersöka och byamännerne edeligen afhöra. Nämden berättade här i Åriwesi sokn et allmänt rychte wara, som skulle Sophia Danielsdotter blifwit af någon ihiälslagen. - Probsten och kyrckioherden, magister Anders Salowius anmälte, at enär han 17.1.1755 warit i Kopsama by, har han i anseende til upkommen rychte hört Kopsama byamän angående Sophia Danielsdotters bortkomst. Ogifte bondesonen Staffan Samuelsson ifrån Maunula hemman skal utlåtit sig, at Sophia Danielsdotter ei är den första eller sidsta, som på det sättet owitterligen bortkommit. Staphan skal ock förestält probsten, hwarföre thet så noga fråges efter Sophias lif, emedan slike händelser skola förut skedt både i Keuru och Kangasala soknar, jämwäl med en Samuel Jöransson (Jöran Samuelsson) ifrån Köykänpä torp här i Åriwesi sokn, utan at någon undersökning skedt. Staffan Samuelsson hade med sin utlåtelse ment öfwertyga probsten om mögeligheten, thet en menniskia kan bortkomma utan at andre få weta deraf. Staphan hade berättat at hafwa warit i qwarn dagen före än Sophia Danielsdotter bortkommit och samme dag om aftonen ifrån qwarnen hemkommit, men hade inte kunnat ordenteligen swara, om han legat i badstufwan eller hwarest han tå warit.

1) Klockaren Alexander Coven intygade, at wärdinnan å Maunula hemman eller Staphan Samuelssons moder Anna Mickelsdotter sagt, at Sophia ei haft något kundskap om Gud och warit halfgalen, hwilket sednare och Staphans systrar Walborg och Brita Samuelsdöttrar påstått, och at ei någon menniskia warit wållande til Sophias bortkomst. Probsten Salovius hade förestält Sophia Danielsdotters moder Anna Thomasdotter, hwarföre hon ei bättre haft wård om sitt barn Sophia, utan låtit henne förkomma, hwarjemte probsten, til at lista sanningen uhr folket, ifall någon skulle finnas skyldig til Sophias bortkomst, sagt: jag wet wäl hwar Sophias been ligga, har Anna Thomasdotter ei swarat något derpå. Staphan hade sielfmant kommit fram för probsten och sagt: Sophia är intet den första emellan himmel och jord, som bortkommit. Man har ju exempell på sådane händelser annorstädes, ty i Keuru sokn bortkom för någon tid sedan en hustru, i Kangasala en annan och Köykänpä Samuel här i soknen, utan at någon wet, om de siunkit eller flugit. Staphan hade sagt Sophia ei kunna igenfås, om ock hela Österbotns Regimente skulle söka efter henne.

2) Soldatehustrun Walborg Pettersdotter witnade, at samme natt, som Sophia Danielsdotter bortkommit, hade witnet, som för sitt späda barns skull wakat i sit egit pörte, liggande et litet stycke ifrån Kopsama by, ongefär midnatstiden hört hundar skälla wid stranden. Witnet hade gått ut ifrån pörtet til en derförbi löpande wäg och ther sedt hundarne, under det de skält, löpa lika som de hade jagat efter någon och i det samma jämwäl hört åt stranden et owanligt liud tre särskilte resor, men om det warit menniskioröst eller något annat liud, har witnet ei kunnat urskilja. Sedan liudet uphört, hafwa hundarne äfwen stadnat at skälla och kommit til witnet, som derefter gått in i pörtet igen och ment at någon af hennes killingar skulle sluppit uhr fäähuset och blifwit af wargar upäten, hwarföre hon tändt eld i pärtor samt gått i fäähuuset at se åt, om alle hennes kreatur wore i behåld. Sedan hon det befunnit, hade hon börjat eftertänka, hwad liud det warit, som hon hört, hwaraf hon sedermera blifwit så förskräkter, at hon ei fått sömn, utan wakat hela natten tills mårgonen, tå Sophias moder Anna Thomasdotter tilkommit och eftersökt sin dotter, menandes at witnet skulle i sin boda undangiömt Sophia. Efter witnet berättat, hwad owanligit liud hon hört om natten, hade Anna Thomasdotter tillika med Maunula gårds folket gissat, at hin onde borttagit Sophia. Några dagar therefter hafwer Staphans moder Anna Mickelsdotter frågat af witnet, hwarföre hon den natten gått med eld ute, och enär witnet förestält Anna, hwaraf hon hade sig sådant bekant, hade Anna swarat, at hon fått höra derom et rychte i byen. Ongefär en wecka efter Sophias bortkomst hade Staphans moder Anna fordrat af witnet et lakan och en dyna, som Anna påstått at Sophia för sin bortkomst gifwit åt witnet, wetandes witnet om desamma intet. Dagen efter Sophias bortkomst hade Staphans systerman, drängen Hendrik Mårtensson sagt til witnet, tå hon berättat om det liud hon natten förut hört: war tyst med sådant tal, annors skal iag dräpa dig i dit egit pörte. Witnet intygade, at Sophia Danielsdotter warit wid sundt förnuft enda til des witnet sidsta gången sedt henne 26.4.1754 om aftonen, skolandes hon warit något lätt på tungan och begifwen at tala osant samt altid älskat enslighet. Witnet hade ei bekant, om Sophia haft några owänner. Sophia hade någon tid för hennes bortkomst lånt af witnet et framlås med nyckel, hwarwid hängt et af lin snödt band, hwilket lås Sophia nyttiat för et låft, ther hon legat och haft sina kläder, skolandes Sophia altid haft samma nyckel med bandet wid sin kiortel linning. Banden hade 26.4.1754 om aftonen warit helt, men dagen efter Sophias bortkomst hade witnet skickat sin son efter låset och nyckelen, och thå hade nyckelen igenfunnits i låftets wägspringa, men bandet hade warit med knif afskurit.

3) Inhyseshustrun Anna Hendriksdotter berättade, at enär hon samma natt, som Sophia Danielsdotter bortkommit, i Maunula hemmans badstufwa, hwarest witnet legat, hört hundar skälla, hade witnet gått ut framför badstufwudören at se hwad ther wore å färde, men intet särskildt befunnit. Så hade hon åter gått i badstufwan samt lagt sig at sofwa, hwarest och Sophias föräldrar, förafskiedade corporalen Daniel Drabbare och hans hustru Anna Thomasdotter lagt sig om aftonen förut tillika med witnet, skolandes wäl Staphan Samuelsson om morgonen therpå sagt at han äfwen legat i badstufwan öfwer natten, men om så är, kan witnet, som tidigt om aftonen insomnat, icke utreda. Sophia Danielsdotter skal haft sitt tilhåld på Maunula hemman, men hon har warit så ostadig, at hon ei haft något wist lägerställe öfwer nätterna, utan skall hon stundom sofwit i gårdsens pörte, stundom i badstufwan och låftet. Witnet wiste ei, hwarest Sophia lagt sig den natten hon bortkommit, men hade hört Maunula gårds folket berätta, at Sophia om aftonen förut lofwat lägga sig i loftet. Witnet hade icke märkts, at Sophia om aftonen för sin bortkomst haft fel på förståndet. Witnet hade straxt efter Sophias bortkomst hört et rychte i soknen, som skulle Sophia hafwa warit rådd. Witnet hade icke märkt sådant. Ingen wetat säga, hwem skulle wara Sophias lägrare. Sophia skall wäl wist stor wänskap för Staphan i det hon sielfmant ofta twättat hans strumpor och annors tagit honom i förswar wid alle tilfällen i den förmodan, at Staphan skulle gifta sig med henne. Witnet hade ei märkt Staphan öfwa misstänkeligit umgänge med Sophia, utan twärtom yttrat sitt missnöje öfwer hennes tienstachtighet.

4) Bondehustrun Maria Simonsdotter sade sig hafwa sedt Sophia om aftonen för den natt hon bortkommit. Witnet hade inte märkt fel på Sophias förstånd widare än at hon warit något fåkunnig och gierna älskat ensamhet. Hört et löst rychte, at Sophia warit rådd. 5) Bonden Anders Christersson berättade som förenämde witnet. 6) Reservesoldaten Staphan Mårtensson likaledes.

7) Inhysingen Matts Johansson ifrån Kopsama berättade dränghustrun Walborg Samuelsdotter, som är Staphan Samuelssons syster, en gång tilfälligtwis sig utlåtit, tå the talt i byen om Sophias lefnadssätt, at soldaten Johan Danfeldt ifrån Kopsama skal en gång funnits ligga med Sophia på badstufwulafwan, ther Sophias fader them skall träffat. Ongefär tre år sedan skall et löst rychte af någre käringar blifwit utspridt i Kopsama by, som skulle Sophia Danielsdotter wänta Staphan Samuelsson til man. Witnet hade afrådt Staphan derifrån, så wida Sophia warit en förnedrad person och så godt som mindre wetande, hwartil Staphan på skämt skal swarat: förr skulle iag dräpa henne än taga henne til ächta.

8) Förafskiedade dragonen Matts Mårtensson ifrån Sahrajerfwi berättade, at tå han 29.4.1754 om mårgonen kommit ifrån Sahrajerfwi til Kopsama by, hade Anna Hendriksdotter mött honom wid Kopsama stranden och frågat af honom, om han blifwit warse Sophia Danielsdotter, hwilken Anna sagt saknas i byen och skal ärnat gå til Sahrajärfwi qwarnen, hwarföre Anna ment, at witnet skulle weta. Samme dag middagstiden hade witnet tilfälligtwis gått i Maunula hemmans stegerhuus, ther Staphan Samuelsson med sin moder och stiuffader giort bränwins blandning, skolandes stiuffadren Anders Hendriksson sig tå utlåtit, at Sophia Danielsdotter ärnat äfwen blanda någre kappor tilsammans med Staphan til bränwin, men hon har nu gått bort utan at någon wet, hwar hon sig uppehåller. Berörde dag om aftonen har witnet åter tilfälligtwis kommit i grangårdens eller Bertula hemmans badstufwa, ther någre personer förut warit inne, som witnet numera ei minnes undantagandes gamla pigan Anna Mattsdotter. En af dem, som warit i badstufwan, hade sig utlåtit, at hin onde tagit bort Sophia och Anna Hendriksdotter hört liud af den onde, hwarutom Staphan Samuelsson wid sin hemkomst om aftonen förut ifrån qwarnen skulle hört den ondas läte, som berättats hafwa fölgt Staphan enda til Kopsama bys åker. Förafskiedade corporalen Daniel Drabbare och hans hustru Anna Thomasdotter, hwilka äro Sophia Danielsdotters föräldrar, berättade icke mycket at weta om deras dotters bortkomst, som Sophia ei mera warit i deras matlag eller under deras inseende, utan wallhjon på Maunula hemman, skolandes hon desutom altid warit mycket olydig och gnisträfwig, då föräldrarne henne i någon del rätta welat, såsom hon ock ogierna welat ligga öfwer nätterne i et rum med föräldrarne eller annat folk, utan skal hon merendels legat ensam i et låft, ther hon ock förmenes hafwa lagt sig samme natt, som hon bortkommit. Daniel Drabbare gaf wid handen, at kort för Sophias bortkomst upkommit löst rychte i Kopsama by, som skulle Sophia hafwa plägat misstänkeligit umgänge med gifte soldaten Johan Damfeldt thersammastädes. Staphan Samuelsson hade förledit år om winteren för Drabbare berättat, at Staphans stiuffader, gifte bonden Anders Hendriksson en gång skulle Sophia häfdat. Staphan bestred thet förmälandes, at enär han samma winter en natt legat i Maunula hemmans badstufwa, hade han hört et buller på lafwan, lika som någre skulle föröfwa kiöttslig beblandelse. Som han om mårgonen sedt sin stiuffader och Sophia ligga på tu manna hand på lafwan, hade Staphan frågat Daniel Drabbare och Anna Thomasdotter, hwilka jämte Staphan legat på gålfwet, om de hört samme buller ifrån lafwan. Staphan betygade, at han ei märkt om stiuffadren werkeligen bedrifwit otucht med Sophia. Staphans stiuffader Anders Hendriksson påstod Staphans angifwelse wara osant. Staphans moder Anna Michelsdotter påstod witnets Walborg Pettersdotter utlåtelse om Annas fråga om pärteld samt lakan och dyna wara osanning. Staphans syster, drängehustrun Walborg bestred, at hon utlåtit sig soldaten Johan Damfeldt at hafwa legat med Sophia. Soldaten Johan Damfeldt och Staphans swåger drängen Hendrik Mårtensson woro icke tilstädes. Fortsättes senare.

Oriveden ja Kuoreveden talvikäräjät 20-24.3.1756

s. 116v - Angående förnedrade qwinspersonen Sophia Danielsdotters bortkomst blefwo soldaten Johan Damfeldt samt drängen Hendrik Mårtensson ifrån Kopsama hörde. Damfäldt påstod, at han är oskyldig til det rychtet, at han skulle häfdat Sophia Danielsdotter. Hendrik bestred, at han skulle utlåtit sig, det han wille ihiälslå witnet Walborg Pettersdotter, om hon skulle tala om det owanliga liudet på natten. Efter Sophia Danielsdotter skal ännu lysa i flere församlingar. Intygades, at Sophia warit liten til wäxten, mager, swartlät och kåppärrig i ansichtet och förmenes hon wid bortkomsten hafwa warit klädd i bara linnetyget och en randig halffylles kiortel samt näfwerskoor utan strumpor, efter intet annat af hennes kläder efter henne saknats, utom en dyna och et lakan, hwilka hon haft i sin säng och jämte henne jämwäl bortkommit.

s. 1142v - Fortsättning angående Sophia Danielsdotter i Kåpsama by bortkomst. Förswunnen i april 1754. Länsman Lindh gaf nu wid handen, at Sophia Danielsdotter ei sedermara ertappats. Gamla bonden Anders Henriksson och såldaten Damfeldt hafwa beklagat, at the sedermera blifwit af prästerskapet hindrade från deras salighets medels åtniutande. Staffan Samuelsson och Daniel Drabbare berättade, at deras mening ei war att hindra Anderses och Damfeldts rätt till salighetsmedel