Stig Ahlgren

Kilde: Wikipeida: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Ahlgren: Efter studentexamen 1928 vid Malmö latinskola började Ahlgren studera vid Lunds universitet och avlade 1935 en filosofie licentiatexamen i litteraturhistoria. Han började sedan som marxistisk litteraturkritiker, och gav i böckerna Orfeus i folkhemmet (1938) och Veckopressen och folket (1940) kritiska analyser av tidens skönlitteratur och press. Han skrev artiklar åt Arbetet i Malmö från 1937 och var kulturredaktör på Aftontidningen i Stockholm 1942-1946.

1946 bytte han sida, lämnade vänsterpressen och blev chefredaktör för den mondäna tidskriften Vecko-Journalen. Där gjorde han sig ett namn som "kvickhetens konung", eller "Sveriges elakaste skribent", genom sina vassa, stilistiskt briljanta formuleringar i ledare och bokanmälningar. Han kallade författaren Sten Selander "tråkig som en påstigande i Alvesta" och Svenska Akademiens dåvarande ständige sekreterare Karl Ragnar Gierow "allvarlig som en cypress.

Särskild känd är han för att hårt ha kritiserat Ingrid Bergman under hennes Europaturné 1955: hon vä inte skådespelerska utan "visas för pengar" av sin man Roberto Rossellini, "med vilken hon har tre barn och en Rolls-Royce". Själv blev han av Sven Stolpe avhånad som "Hin Håles späckhuggare", men många läste hans ledare i Vecko-Journalen.[k%C3%A4lla behövs]

På 1960-talet var han mindre aktiv som skribent, delvis på grund av att han flyttade till Ösmo, nära Nynäshamn, tillsammans med sin sjuka före detta hustru Birgit Tengroth, som han vårdade till hennes död 1983. Hans sista större verk var en biografi över sin likaledes satiriske vän Karl Gerhard. På 1970-talet skrev han radiorecensioner i Svenska Dagbladet.

Gustaf von Platen, som 1951 efterträdde honom som chefredaktör för Vecko-Journalen, porträtterar honom i boken Min vän Stig Ahlgren - kvickhetens konung (1997). Ingmar Bergman gjorde ett betydligt elakare porträtt av honom och Tengroth som det djävulskt grälande äkta paret i filmen Smultronstället.