Thomas Erskine, 9th Earl of Kellie

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15455

1746 grundade George Carnegie (1726-99) som kom till Göteborg som flykting efter slaget vid Culloden år 1745 en handelsfirma i Göteborg. 1764 hade han som anställda en rad skottar och engelsmän i sin firma, däribland Thomas Erskine (1744-1824, senare Earl of Kellie, John Hall (skulle bli en av sin tids rikaste män i Sverige) och James Carnegie Arbuthnott (1740-1810). Firman exporterade ståmgjärn och trävaror till Storbritannien. Den sistnämnde bildade sedan en egen firma i vilken han bland annat hade William Shepherd (1741-72) anställd.

1767 började Thomas Erskine arbeta i John Hall & Co där han blev delägare och förblev så tills han lämnade Göteborg. Genom detta kom han att bli en mycket förmögen man.

1769 återvände George Carnegie till Skottland. Enligt en del uppgifter ska Thomas Erskine då ha tagit över verksamheten som då ska ha blivit Th. Erskine & Co. I denna firma drev Erskine bland annat rederiverksamhet, ägde sillsalterier och trankokerier som exempelvis Gamla slottets salteri vid Klippan som köptes från J.C. Böker år 1798 och Landersberg på Tjörn som övertagits från Anders Landin, samt bedrev handel med dessa varor.

Han återvände till Skottland år 1799 när han ärvde sin earltitel från sin släkting Charles Erskine, åttonde earl av Kellie, och därmed blev den nionde earlen av Kellie.

Thomas Erskine tillhörde visserligen en familj som stödde huset Stuart men kom inte till Göteborg som flykting utan för att lära sig affärer. Han var gift med Anne Gordon. De hade inga barn. En dotter som var född utanför äktenskapet vid namn Harriet gifte sig med en medicinprofessor i Lund, Johan Henrik Engelhart (1763-?). 4 av deras barn växte upp hos morfadern i Skottland och en son till en dessa, David Engelhart adlades och bytte namn till Erskine. Harriet Engelhart, syster till David Engelhart gifte sig med en kusin som också hette David Erskine. Han flyttade till Stockholm och blev handelsman där. Han är inte nära släkt med arkitekten Ralph Erskine. Artikelserier och blogginfo Artikelserier 1700-talet – kapitalismens födelse Brottslighet En annan vänster Finansfamiljer Fiske Göteborg 2001 Kapitalismens framväxt i Sverige Kriminella nätverk och gäng Storfinansen – direktörer och kapitalister Övervakning och kontroll, FRA, IB, Säpo och MUST Kommentarsregler Länkar Socialistiska Partiet Svensson Anders_S Hans Norebrink Pressmeddelanden

Feministiskt Perspektiv

1. fotbollsEM: Festen närmar sig med stormsteg Förväntar sig respekt för afghanska asylsökande Tre dagar med Pantrarna Streetgäris: "Det finns andra vägar att gå"
2. bryttystnaden: Kapten Klänning på stadsteatern Från gatan i Kinshasa till Oscarsgalan i Hollywood Fängslad Pussy Riot-medlem hungerstrejkar "Allt som skapats av en människa har en position" Afghanska studenter kräver rektors avgång Belkacem pressar på för jämställd film och idrott

WSRW Dakhla harbour off limits for UN staff? EU-Moroccan deep trade talks have begun Russia once again violates its own fish deal with Morocco Morocco against human rights in UN - silent vis-à-vis the EU CDM refuses early denials of Sahara projects WSRW comments on UN Secretary General's report on Western Sahara

Vest-Sahara.no Saharawi-forening i Norge inngår avtale med radiostasjon Ny video viser politivold i Smara Nordmenn kastes nå ut fra okkuperte Vest-Sahara LO krever at Eide kjemper for saharawiene Demonstrasjonene fortsetter Sultana banket opp igjen

Islandsbloggen Gästblogg: Geocaching på norra Island i sommar Självständighetspartiet drar ifrån Framstegspartiet Bjarni Benediktssons tre utmaningar som finansminister Dagens citat Likfynd i Kaldbaksvík uppklarat - saknad fiskare var offret Oppositionen dömer ut nya regeringen - kräver fler besked Texter, bilder och annat innehåll på webbplatsen är skyddat av upphovsrättslagen. Upphovsrätten innehas av respektive författare, fotograf och illustratör. Brittiska handelshus och handelsmän i 1700-talets Göteborg

Dec 28, 2011 ~ 11 Kommentarer ~ Skrivet av Anders_S Del 12 av 17 i serien Handelsmän och handelshus i 1700-talets Göteborg

Handelsmän och handelshus i 1700-talets Göteborg Handelshus och handelsmän i 1700-talets Göteborg Wohlfahrt – kopparslagare och grosshandlare Damm – tobaksfabrikörer Hall – från Ostindiska till konkurs Coopman – tidiga företagare i Göteborg Busck – handelsmän och rådmän Williamsson – bryggare och handelsmän Malm – grosshandlarfamiljen Björnberg – brännvin, spannmålshandel och kontinentalblockad Amija, von Saveland och Stierncrona Valck, von Minden och Thornton Brittiska handelshus och handelsmän i 1700-talets Göteborg De rikaste i Göteborg på 1700-talet Carl Söderström – en 1700-talsfifflare Kvinnliga företagare på 1700-talet Handelshusen i Göteborg och herrnhutarna Beyer (Beijer) och Wengren Detta är främst om mer kortvariga brittiska handelshus och mindre kända handelsfamiljer om vilka jag tidigare inte skrivit några egentliga inlägg i mina serier om 1700-talet Sverige med speciellt fokus på Göteborg. Britterna James Christie (-1806), David Low (1739-1823), Thomas Erskine (1744-1824), David Mitchell (1764-1803) och John Smith (1744-1813) spelade alla en roll för grundläggandet av flera av Göteborgs handelshus på 1700- och 1800-talen. Andra som också spelade roll och som jag har skrivit om på annan plats innefattar familjerna Campbell, Chambers, Carnegie, Hall, Barclay, Chalmers, Kennedy, och Seaton. Utöver det fanns det förstås en rad andra familjer också som Maule, Williamsson, Robertson, Thornton, Kinnaird, Spalding, Wilson med flera.

En del personer och familjer fungerade som förmedlare och vägvisare i det nya landet för andra. En sådan var James Christie. Han hade invandrat från Skottland till Göteborg där det dock sen länge fanns invandrade skotska familjer, en del som kom när eller strax efter att staden byggdes (ex. Hans el. John Spalding, Johan Macklier), andra för att arbeta som kapare, ytterligare andra för att arbeta i eller driva Ostindiska kompaniet (ex James Maule och Colin Campbell), en del som flyktingar undan inbördesstridigheter i Skottland (ex George Carnegie) och andra åter bara för äventyret och åter andra handelns skull. En del skotska familjer fanns till och med i Nya Lödöse som exempelvis, Bursie, Stewart, Sinclair och Merser.

James Christie (-1806) som etablerade sig som handelsman och skeppshandlare i Masthugget hade kontakter med segelmakaren William Gibson i Arbroath i Skottland. Den sistnämnde sände sin son, William Gibson jr (1783-1857) till Göteborg och James Christie när denne var bara 14 år, dvs år 1797. Han fick redan då anställning i Christies firma som grundats året innan. Anledningen till detta kan ha varit för att undvika att sonen blev shanghajad (kidnappad och tvångsvärvad) eller värvad till den brittiska flottan. James Christie och William Gibson sr kände varandra därför att den familj som James Christies fru Helena Shanks kom från stod nära familjen Gibson. 1805 slutade William Gibson i James Christies firma och 1809 bildade han eget, Gibson & Co. Olof Wijk d.ä. (1786-1856) var också från tidig ålder anställd i James Christies firma, närmare bestämt från 1798. 1805, ett år innan James Christies död, övertog Olof Wijk firman från James Christie och bildade år 1807 en egen firma, Olof Wijk & Co.

William Gibson jr hade redan innan avresan till Göteborg arbetat för James Keiller i Dundee och därför var det till William Gibson Alexander Keiller (1804-73), son till James Keiller, sökte sig när han åket till Göteborg som 20-åring. fadern James Keiller och hans släkting James Cabel hade dessutom affärskontakter med William Gibson jr. Alexander Keiller kan dock inte, så som nämns i en del böcker, ha arbetat för James Christie då Alexander Keiller först kom till Göteborg långt efter James Christies död.

1746 grundade George Carnegie (1726-99) som kom till Göteborg som flykting efter slaget vid Culloden år 1745 en handelsfirma i Göteborg. 1764 hade han som anställda en rad skottar och engelsmän i sin firma, däribland Thomas Erskine (1744-1824, senare Earl of Kellie, John Hall (skulle bli en av sin tids rikaste män i Sverige) och James Carnegie Arbuthnott (1740-1810). Firman exporterade ståmgjärn och trävaror till Storbritannien. Den sistnämnde bildade sedan en egen firma i vilken han bland annat hade William Shepherd (1741-72) anställd.

1767 började Thomas Erskine arbeta i John Hall & Co där han blev delägare och förblev så tills han lämnade Göteborg. Genom detta kom han att bli en mycket förmögen man.

1769 återvände George Carnegie till Skottland. Enligt en del uppgifter ska Thomas Erskine då ha tagit över verksamheten som då ska ha blivit Th. Erskine & Co. I denna firma drev Erskine bland annat rederiverksamhet, ägde sillsalterier och trankokerier som exempelvis Gamla slottets salteri vid Klippan som köptes från J.C. Böker år 1798 och Landersberg på Tjörn som övertagits från Anders Landin, samt bedrev handel med dessa varor.

Thomas Erskine tillhörde visserligen en familj som stödde huset Stuart men kom inte till Göteborg som flykting utan för att lära sig affärer. Han var gift med Anne Gordon. De hade inga barn. En dotter som var född utanför äktenskapet vid namn Harriet gifte sig med en medicinprofessor i Lund, Johan Henrik Engelhart (1763-?). 4 av deras barn växte upp hos morfadern i Skottland och en son till en dessa, David Engelhart adlades och bytte namn till Erskine. Harriet Engelhart, syster till David Engelhart gifte sig med en kusin som också hette David Erskine. Han flyttade till Stockholm och blev handelsman där. Han är inte nära släkt med arkitekten Ralph Erskine.

Totalt ska minst 45 flyktingar efter Culloden, i likhet med George Carnegie, ha kommit till Göteborg i ett par omgångar. Några av dem var lord David Ogilvy, general John Gordon of Glenbucket, William Campbell, Robert Fletcher, David Gardyne, James Ogilvy, Thomas Blair, Thomas & David Fotheringham, Hunter of Burnside, Alexander Johnston, James Carnegie (kusin med George Carnegie, kallad the rebel laird), Henry Patullo och Bartholomew Sandilands. De flesta av dessa flyktingar fortsatte dock senare till Paris med hjälp av bland annat Colin Campbell, direktör i Ostindiska kompaniet. James Carnegie tycks dock ha stannat i Göteborg tillsammans med sin kusin och hans son James Carnegie Arbuthnot arbetade alltså i George Carnegies firma ett tag och hade därefter en egen firma. Hur länge James Carnegie den äldre stannade i Göteborg är oklart, men han tycks ha varit skriven i staden till 1758.

1786 kom David Carnegie d.ä. (1772-1837) till Göteborg och fick anställning hos Thomas Erskine året efter. Han arbetade för Erskine till 1792 för att året efter börja arbeta för John Hall & Co. 1798 tog Thomas Erskine in David Mitchell (född i Montrose, Skottland) som delägare och 1799 blev denne ensam ägare av firman. Thomas Erskine återvände då till Skottland då han fått titeln Earl of Kellie. Vid Mitchells död 1803 så övertog David Carnegie d.ä. och Jan Lamberg verksamheten i Mitchells firma. Firman fick då namnet D.Carnegie & Co. Jan Lamberg tycks ha varit anställd som bokhållare hos Mitchell. David Mitchell (1764-1803) var gift med Catarina Maurice som tidigare varit gift med superkargören i ostindiska kompaniet, Carl von Heland. Innan han blev egen affärsman i Göteborg och medlem i Handelssocieteten år 1794 hade David Mitchell arbetat i 16 år för David Lyall (1734-?) och Thomas Erskine.

Erskine, Thomas, ninth earl of Kellie (1745/6–1828), merchant and diplomat, was probably born at Cambo House, near Kingsbarns, Fife, the third son of David Erskine (c.1697–1769), Rothesay herald and later Lyon clerk, and his second wife, Anne Young (b. c.1707), from Fisherrow, near Edinburgh. His paternal grandfather was the Jacobite sympathizer Sir Alexander Erskine of Cambo, second baronet. Connections to the Jacobite cause led to the sequestration of the family's estates in Thomas's childhood. In 1759 Erskine was apprenticed as an accounts assistant to George Carnegie, merchant, in Göteborg, Sweden. As a youth he fathered an illegitimate daughter, Harriet or Henrietta (1763–1829), his only known child. Her mother's identity remains elusive.

In 1765 Erskine began work as a bookkeeper for John and Benjamin Hall, and within two years he became a partner in their company, in which he retained his share until 1798. In 1769 he helped found the Royal Bachelors' Club of Göteborg, though in 1771 he married Ann (c.1750–1829), daughter of Captain Adam Gordon of Ardoch. From 1775 Erskine served as British consul for Göteborg, Marstrand, and other western Swedish ports. In 1787 his daughter Harriet, whom he had adopted, married Johan Henric Engelhart (1759–1832), later professor of medicine at Lund, Sweden. Early in the following decade Erskine established his own business exporting iron, coal, and timber. In addition he invested in the East India and China trade and undertook business deals in the United States. If commercially progressive, Erskine's politics were reminiscent of an old-fashioned anti-Catholic toryism which led him to share his family's sympathy to the now rapidly waning Jacobite cause. In 1787, for example, he commissioned a set of wine glasses (now in the National Museum of Scotland) for a dinner held in Edinburgh (and attended by Robert Burns) to mark the birth date of Charles Edward Stuart. Three years later he successfully bought back the family's estates.

In October 1799 Erskine became the ninth earl of Kellie, Viscount Fentoun, Lord Dirleton, and Lord Pittenweem following the death of his nephew Charles Erskine who had himself inherited the earldom four years earlier. Kellie now settled permanently at Cambo House. From 1799 to 1809 he was provost of St Andrews, an office which he held (from 1797) alongside the captaincy of the Society of St Andrews Golfers (later the Royal and Ancient Golf Club). During this period he maintained his interest in commerce (his investments included a one-sixteenth share in an East Indiaman, the Kellie Castle) and in Scandinavia, sending Scots craftsmen to Sweden to aid the modernizing agriculturist Carl Georg Stjernwärd, though with limited success.

In 1804 Kellie was elected a representative peer of Scotland, and he was reappointed at the general election of 1807. In the following year he was made a knight commander of the royal order of Vasa by Gustaf IV Adolf of Sweden, an honour he wore with George III's permission. A close friend and admirer of the army officer Sir John Hope (from 1816 fourth earl of Hopetoun), Kellie initiated the commissioning of a portrait of the general, undertaken by Sir Henry Raeburn about 1817–19, for the county hall in Cupar. On Hopetoun's death in 1823, Kellie headed a committee of subscribers to erect the Hopetoun monument on Mount Hill. Kellie's final political position began in June of the following year, when he was appointed lord lieutenant of Fife, succeeding the sixteenth earl of Morton, whose deputy he had been. For several years Kellie had attempted, unsuccessfully, to persuade the prince regent (later George IV) to recognize his eldest grandson, David Engelhart (1792–1841), as his heir. In 1820 he entailed his estate at Cambo on his grandson, who then took the Erskine name and, a year on, was created first baronet. Kellie died aged eighty-two on 7 February 1828 at Cambo House, and was buried at the mausoleum there on 16 February. His personal estate was then worth £49,060 19s. 10d. He was survived by his wife, who died at Cambo on 20 March 1829, and was succeeded as tenth earl by his brother, Methven Erskine, before his death, also in 1829.

Marianne McLeod Gilchrist Sources B. Hildebrand, ed., Svenskt biografiskt lexicon (1953), vol. 14, pp. 476–84 · Scots peerage, 5.90–94 · H. A. D. Miles and D. B. Brown, eds., Sir David Wilkie of Scotland (1987), 209–12 · M. F. Conolly, Biographical dictionary of eminent men of Fife (1866), 170 · U. St Andr. L., Erskine of Cambo MSS · NA Scot., Leven and Melville papers, GD 26/13/297 · J. G. Duncan, ‘Scottish trading links with Sweden’, Scottish Local History (March 1991), 10–13 · records of the commissioners of supply and heritors of Fife, Fife Council Archives, Markinch, Fife · Fife Herald (15 July 1824) · Fife Herald (29 July 1824) · Fife Herald (7 Oct 1824) · M. M. Gilchrist, ‘Cupar portraits: works of art in county buildings, Cupar’, MS, 1998, Fife Museums Service (East) · G. Dalgleish, ‘Objects as icons: myths and realities of Jacobite relics’, Heritage and museums: shaping national identity, ed. J. M. Fladmark (2000), 90–102 · H. Miles, ‘Raeburn's portraits of the 4th earl of Hopetoun’, Scottish Art Review, 14/2 (1973), 30–36 · will, TNA: PRO, PROB 11/1740, fols. 294v–296 Archives U. St Andr., family papers | Fife Council Archives, Markinch, records of the commissioners of supply and heritors of Fife · NA Scot., Leven and Melville papers, GD26/13/297 and 26/13/310 Likenesses oils, after 1799, repro. in Hildebrand, ed., Svenskt biografiskt lexicon; priv. coll. · D. Wilkie, oils, 1824–8, County Buildings (Fife Council), Cupar · D. Wilkie, oils, 1829, Musée des Beaux-Arts, Lille, France · D. Wilkie, oil study, priv. coll. Wealth at death £49,060 19s. 10d.: Erskine of Cambo papers, U. St Andr. © Oxford University Press 2004–13 All rights reserved: see legal notice

Marianne McLeod Gilchrist, ‘Erskine, Thomas, ninth earl of Kellie (1745/6–1828)’, Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004; online edn, May 2011 [http://www.oxforddnb.com/view/article/68958, accessed 25 May 2013]

Thomas Erskine (1745/6–1828): doi:10.1093/ref:odnb/68958

[Previous version of this biography available here: January 2008]

Back to top of biography

http://www.oxforddnb.com/templates/article.jsp?articleid=68958&back=

9. THOMAS (ERSKINE) EARL OF KELLIE, uncle and h., being 5th s. of David Erskine (Lyon Depute) abovenamed, by his 2nd wife, (__), dau. of (__) Young, of Edinburgh; he was b. about 1745; British Consul at Gothenburg in Sweden 1775; Knight Com. of the Order of Gustavus Vasa of Sweden, having Royal lic., 8 July 1808, to wear the ensigns thereof; Lord Lieut. co. Fife, 1824-28; Rep. Peer 1804-6, and 1807-28. An anti-Catholic Tory. He m., in 1771, at Gothenburg, Anne, dau. of Adam Gordon, of Ardoch. He d. 6 Feb. 1828, aged 82, at Cambo House, Co. Fife. Will pr. May 1828. His widow d. at Cambo House afsd., 20 Mar. 1829. http://www.erskinclan.com/gene5.html