Thore Eneberg

Tvilling med Maria (Synnerby C:1 sid 269)

Notering i Skara Stift Herdaminne del 2 s.34

Student i Uppsala 1712; prästvigd 1720 till hovpredikant hos greve Clas Ekeblad och kommin.-adj. vid S:t Nicolai församling i Stockholm; huspred. hos grivinnan Christina Piper 1724; kommin. vid S:t Mariae församling 1725 och hade "genom lärdom, ogemena och härliga ämbetsgåvor samt exemplariskt levene förvärvat sig av både höga och låga all kärled och beröm", då han på riksrådet greve Lagerbergs rekommendation och församlingens kallelse utnämndes till kyrkoherde i Warola 1729; tillträdde 1730.

Även här tillvann han sig genom "sina härliga gåvor och ljuvliga konveration" sina åhörares odelade tillgivenhet. Men om hösten 1737 började han bliva svårmodig och grubblande, och angreps 1740 av ett så häftigt vansinne, att han måste innestängas och bevakas. Härunder behandlades han illa av sin otrogna hustru, som övergav honom och tillbragte sin mesta tid på Remmatorp. Notering i Skara Stift Herdaminne del 2 s.34

Student i Uppsala 1712; prästvigd 1720 till hovpredikant hos greve Clas Ekeblad och kommin.-adj. vid S:t Nicolai församling i Stockholm; huspred. hos grivinnan Christina Piper 1724; kommin. vid S:t Mariae församling 1725 och hade "genom lärdom, ogemena och härliga ämbetsgåvor samt exemplariskt levene förvärvat sig av både höga och låga all kärled och beröm", då han på riksrådet greve Lagerbergs rekommendation och församlingens kallelse utnämndes till kyrkoherde i Warola 1729; tillträdde 1730.

Även här tillvann han sig genom "sina härliga gåvor och ljuvliga konveration" sina åhörares odelade tillgivenhet. Men om hösten 1737 började han bliva svårmodig och grubblande, och angreps 1740 av ett så häftigt vansinne, att han måste innestängas och bevakas. Härunder behandlades han illa av sin otrogna hustru, som övergav honom och tillbragte sin mesta tid på Remmatorp.

Han blev skild från ämbetet 1744 och inlöst på Danviken 1751, där han dog i aug 1757.

- Han var känd för djup teologisk lädom, och korresponderade i dessa ämnen med ärkebiskop Jakob Benzelius. Han vr ock en öm och nitisk själasörjare och stor predikant. Predikade vid prästm. 1736 och 1739.