Torsten Olofsson Bråttom

Båtsman. Härstammar från Guttormsläkten. en släkt av adel, präster, borgare och bönder, från Gärdsnäs i Hannäs. Guttormarna i Tjust Redan på 1960-talet när jag skulle upprätta en ägarlängd över min gård i Nedre Skrickerum i Tryserums socken stötte jag på en förfader med namnet Nils Guttormsson (cirka 1538–1630) som löste ut släktingar ur gården 1591. Nils far var Guttorm i Gärdsnäs i Hannäs socken, född cirka 1510 och som nämns i jordeböckerna som bonde där från att jordeböckerna börjar 1560 till 1584. I längderna för Älvsborgs första lösen, en förmögenhetsbeskattning 1571, framträder han som en förvånansvärt fattig skattebonde. Endast lite koppar, en häst, åtta får, tre treårsnöt men inga kor fanns om man skall tro längderna. En hällkista och gravfält i närheten av Gärdsnäs vittnar om hög ålder, och att byn omfattar två hela mantal skatte skvallrar om att byn är en av de mer betydande i Hannäs socken. Namnet Guttorm verkar inte ha förekommit tidigare i Gärdsnäs. På 1370-talet heter bonden Ödulf och på 1420-talet omnämns bonden Peter. Han fick då tillsammans med Dan i Skrickerum det livsfarliga hedersuppdraget av häradets lagman att bege sig upp till Rönö slott för att överlämna en stämning till den ökände riddaren, den f.d. länstagaren av Tjust Bengt Nilsson (Lejonansikte), för de mord och plundringar som hans mannar gjort i Tjustbygden. På 1470-talet hette bönderna i byn Nils och Jon och den senare står som gärdeman, det vill säga han samlade in skatterna åt länstagaren Erik Eriksson (Gyllenstierna) från de övriga skattebönderna i socknen. Ovanligt namn Namnet Guttorm hade jag inte sett i dessa trakter tidigare och det lockade till vidare forskning och spekulationer. Namnet har varit relativt vanligt i de gamla norska landskapen Härjedalen och Jämtland, men namnet förekommer inte i östra Småland under medeltiden, men väl sporadiskt i Östergötlands centralbygd. Kanske med Guttorm jarl som trendsättare. Jarlen var verksam på 1100-talet under den östgötska Sverkerska ättens regeringstid. Detta talar för att Guttormsläkten har en del av sina rötter på östgötasidan om Yxningen. Senare visade det sig att en ättling på ren sonlinje, bonden Anders Guttormsson (Stråle), avled i Ingelsbo i Tryserum så sent som 1897 och att namnet levt i släkten hela tiden som omväxlande förnamn och fadersnamn. Den siste med släktnamnet var en hedersman, men på sin ålders höst kom han på obestånd på grund av senilitet och oförsiktiga borgensåtaganden till bland andra prosten Arnman och det slutade med urarva konkurs. Det är verkligen unikt med ett förnamn med sådan livskraft. Kunde det finnas Uppgården i Gärdsnäs by, foto från 1914 då folklivsforskaren Sigurd Erixon inventerade den oskiftade byn. Två vinkelställda dubbelgårdar finns utsatta på en karta från 1787, och i ett av husen har funnits en öppen spisel som varit daterad 1798, men husens bottenvåningar kan vara betydligt äldre, kanske rent av från 1600-talet har det spekulerats. Wåra Rötter 3/2017 7 flera agnatiska grenar som levt in i våra dagar och kunde namnet finnas kvar i några andra släktgrenar? Det funderade jag tidigt över. Den senare frågan måste nog besvaras med nej, men släkten visade sig ha varit ovanligt livskraftig med stora överlevande barnkullar och med många kvarlevande släktgrenar på ren sonlinje ännu denna dag och med många olika äldre och yngre släktnamn. Är det någon som i Småland eller Östergötland hittar någon Guttorm, eller Guttrum som det även kan stavas, så hör gärna av er till mig. Hundraåringar Under 1600-1700-talet utmärkte sig många släktmedlemmar genom att bli riktigt, riktigt gamla. En ålder mellan 80 och 100 år var inte ovanligt. Någon blev till och med över 100 år om man skall tro kyrkböckerna. Botved Knutsson i Hägerstad blev 103 år och hans bror Jöns Knutsson i Skedshult blev 97 år. Deras far Knut Nilsson i Skrickerum blev 93 år, och när han var 82 år blev det hans uppgift att gå eller rida de sju milen till biskopen Enander i Linköping och försöka utverka att det skulle tas upp kollekt i hela stiftet för att bygga upp Tryserums kyrka igen efter en ödeläggande brand 1660. Knut Nilssons bror Sune Nilsson (1572–1661) i Skårsjö blev 89 år och han satt som nämndeman i Tjusts häradsrätt i 35 år. Det verkar vara bra gener som överlevt århundradena. När den siste guttormen i Ingelsbo, ovannämnde Anders Guttormsson, dog 1897 så var han 91 år och därmed den äldste mannen i Tryserums socken. Bonden Alfred Edvard Andersson i Agelstad på Vikbolandet var 97 år då han dog 1964 efter en lång odlargärning. Ekström och Hanner Banden mellan kyrkan och Guttormarna var för övrigt synnerligen starka under 1600-talet. Tidvis besatt kusiner i släkten mer än hälften av stolarna för Tryserums sexmän. Sune Nilssons fostermor den blinda Karin Rasmusdotter i Skrickerum fick tillbringa sina sista dagar 1650 på hospitalet i Söderköping med tillskyndan av just den blivande biskopen Enander. Sune Nilssons son, Nils Sunonis Wandelius blev komminister i Eds kapell och dennes bror Lars Sunesson gifte sig med en dotter till prästen Torsten Spinke i Tryserum. Mest namnkunnig av den stora Guttormsläkten är väl annars Ekströmgrenen, som fått sitt namn av torpet Ekhult under Hornsbergs gods, och vilken släktgren adlades av Karl XIV Johan 1827 till af Ekström. Den som nobiliserades var prinsessan Sofia Albertinas livmedikus Johan Israel Ekström, gift med prinsessans hovfröken grevinnan Juliana von Rosen. Deras son Carl af Ekström var en ekonomiskt oansvarig äventyrare, ägare av Ramkvilla gård och även en kort tid av Helgerums gods söder om Västervik. Han var även tillsammans med en grosshandlare i Göteborg tungt engagerad i och en portalfigur för stenkolsbrytningen i Skåne och även engagerad inom gruvhanteringen i Bergslagen. Hans son Karl i sin tur blev brukspatron på Forshaga bruk i Värmland och var under många år ordförande för Svenska Cellulosaföreningen. En annan namnkunnig släktgren är Hanner, som tog släktnamnet av Hannäs omkring 1800. Bondsonen Petter Carlsson Hanner blev präst, tog initiativet till en allmän skola i Ekeby socken och har därför fått en gata uppkallad efter sig i Boxholm. Hans bror Carl blev klockare och orgelbyggare med undergrävd ekonomi. Bland hans ättlingar märks några professorer och en livmedikus hos kejsaren av Etiopien. En gren av släkten Hanner bor numera i England. Hägerstrand En av de talrikaste grenarna är Hägerstrand, där bonden och gruvmästaren vid Hägerstad gruva i Hannäs var den första som bar släktnamnet. Flera av hans bröder och brorsbarn kom att lägga grunden Torpet Ekhult under Hornsbergs gods (Kurumsnäs säteri) har gett sitt namn till släktgrenen Ekström, adlad 1827 till af Ekström nr 2304. Denna torpstuga riven 1964 var uppförd under 1800-talets första hälft. Foto från omkring 1930. Carl Carlsson Hanner (1796-1847) född i Hällingsfall, Hannäs socken, klockare, instrumentmakare och orgelbyggare. Samtida klippt siluett. 8 Wåra Rötter 3/2017 till en stor talrik hattmakaredynasti under mer än 100 år. En gren flyttade tidigt till Kronobergs län och deras tillhörighet till Hannässläkten har nyligen med 100 procentig säkerhet kunnat fastställas genom Y-DNA test. Fyra ättlingar från olika grenar har hittills genom DNA kunnat knytas till den gemensamma stamfadern på 1500-talet. En namnkunnig Hägerstrandare är prosten, patriarken Sven Adam Hägerstrand i Björsätter, som genom gifte var svåger med skalden Atterbom. Hans son kom att verka som landets nordligaste provinsialläkare i väglöst land i Pajala med flera socknar, och han dog ogift och utfattig i Västervik 1899. En annan Hägerstrand blev ledande nykterhetskämpe i Norrköping och en tredje blev svåger till en av de aderton och ägare till ett tryckeri i Örebro som tryckte Nerikes Allehanda. Den mest namnkunniga av Hägerstrandarna är annars den internationellt mycket kände professorn i kulturgeografi Torsten Hägerstrand i Lund som dog så sent som 2004. De nu troligen mest kända levande medlemmarna i den stora Guttormsläkten kommer från en annan gren, och det är den folkkäre journalisten och TV-profilen Arne Hegerfors och hans bror serietecknaren och författaren Sture Hegerfors. De stammar från en släktgren som via Gållösa, Vikbolandet och Hägerstad socken hamnade i Göteborg. Mord och emigranter Ingen skall tro att det bara är kändisar och frid och fröjd. De flesta har levt i armod och deras namn är sedan länge glömda av alla. Man får se mycket elände och orättvisor när man söker i arkiven och borrar i kulturlagren; alkoholism och råsupande, rader av konkurser, svåra och dyrbara rättsprocesser och föräldralösa barn som auktioneras ut till lägstbjudande. Till och med mördare finns representerade i släkten. Anders Andersson från Stockebäck, senare bonde i Åsvedal i Gryt, sköt sin likaledes unge granne på nära håll med pistol annandag jul 1843 efter ett antal supar och kortspel om en halv mark fläsk och efter att de blivit ovänner om en markbit i byn. Alla grenar har inte varit lätta att följa och en stor del av släkten utvandrade till Amerika 1860–1900 och där har de ännu fått vara ifred för mig. Den betrodde krögaren och bryggaren S P Abrahamsson på krogen Raspan i Valdemarsvik dog i likhet med hustrun tidigt och de mycket unga sönerna Esias, Filemon och Severin kom till olika fosterhem och emigrerade slutligen till Amerika eller försvann i det oroliga folkhavet. Många i släkten flyttade även till Stockholm, som för mig känns nästan liktydigt med att de emigrerat för de blir svåra att spåra i storstadens skuggiga och smutsiga gränder. Han försvann Boktryckargesällen, senare sjöartilleristen Carl Fredrik Trysén (Brok) försvinner ur min åsyn efter att 1831 ha tagit ut ett inrikes pass för en resa från Karlskrona till Stockholm. En Carl Adolf Trysell (född 1843) från Ingelsbo hade varit lantbrukselev hos Key på Sundsholm och var sedan bokhållare och inspektor på gods och bruk i Tjustbygden, men emigrerade 1875 till Svartå bruk i Finland, där han inte har kunnat återfinnas. Möjligen går det att lösa med mer intensifierade efterforskningar. Jag skulle där behöva hjälp av någon duktig finlandsforskare. Vidare med anknytning till Tjustbygden kan nämnas en pappersmakaregesäll i Falerum och hans hustru som var släkt med Wallenbergarna, en rusthållare i Giltebo som blev rik på sina tre brännvinspannor, en ställmakare i Sparreholm, en torpare i Kvarntorpet som gifte sig med en dödsdömd postrånares änka, en häradsdomare i Ingelsbo, en rättare på Glo som fick medalj för lång och trogen tjänst, en spekulativ organist i Västra Ed, en tingshusvaktmästare i Gamleby och en hjälpdräng hos källarmästaren Ekermann i Västervik. Släktbok Allt detta ingår i mitt bokprojekt som går under arbetsnamnet Guttormarna, en släkt med adel, präster, borgare och bönder under 500 år. Jag har nu jobbat aktivt tre– fyra år med boken och cirka ett år kvarstår innan pressarna går, men boken bygger på mer än 50 år av forskning. Riktigt färdig blir man ju aldrig, men någon gång måste man sätta stopp om man inte bara skriver för byrålådan. Boken behandlar bara de agnatiska släktlinjerna från Guttorm i Gärdsnäs som kan tyckas mansgrisigt, men det blir ändå ett tusental personer att hålla ordning på. Skulle även de kognatiska grenarna behandlas skulle det vara helt ogörligt. Boken skulle då säkert innefatta minst en halv miljon släktmedlemmar. Men det viktigaste med min bok är inte att presentera en lång radda av namn, utan att skildra tiden och ge svar på en lång rad frågor. Vilka strategier hade man för att överleva de starkt växlande förutsättningarna? Hur påverkades man av utskrivningar och tunga skatter under stormaktstiden? Hur påverkades man av 1684 års lag om förbud av uppdelning av hemmanen, 1723 friköpslag av kronohemman, storskiftet, laga skifte, lika arvsrätt för söner och döttrar, ångkraften, lagen om näringsfrihet, järnvägarna och så vidare. Helgerums gods med det vackra rokokoslottet och en rad underlydande gårdar, skeppsvarv, mjöl- och sågkvarn, pappersbruk, benstamp, tegelbruk, garveri och två tändsticksfabriker såldes 1856 av Carl Adam Raab till Carl af Ekström för 600 000 riksdaler. Foto: Eva Johansson. Wåra Rötter 3/2017 9 Fastebrev daterat den 3/3 1602. Bröderna Nils och Svening Guttormssöner erhåller fasta på en av gårdarna i Gärdsnäs med tillhörande 18 alnar jord i grannbyn Rumhults Västergård. Säljare var Ragvald i Norrby, Ygger i Hjulerum, Per Månsson i Solvestad, Joen i Löta på sin hustrus vägnar, Per i Österkärr på sin hustrus vägnar, Sone Månssons efterleverska Elin Sonesdotter, Måns i Drängsbo. Per i Könserum, Anders i Bastorp, Per i Tingstad, Gudmund i Sundeboda, Nils i Högtomta och Jöns i Grävsätter. Ett exempel på det senare är en sonson till riksdagsmannen Carl Carlsson i Backvalsinge i Björsäter som började som dräng och lantbrukselev vid Haddarps lantbruksskola under namnet Johan Vilhelm Gustafsson, men som bytte namn till Dehlin och sadlade om och blev handlare i den stora textilstaden Norrköping och sedan i järnvägsknuten Katrineholm som växte så det knakade på 1870-talet. Först gällde det handel med förädlade lantmannaprodukter och sista åren handel med krut och dynamit till järnvägens banavdelning och godsens torrläggningar av mossar och utdikade sjöar. Hans son blev slaktare i det expansiva Skutskär vid Dalälven, och en sonsonson är numera professor emeritus i medicin i Lund. Överlevde svåra år De sista årtiondena under 1600-talet med ständiga krig, tunga skatter och dåliga skördar gjorde situationen ohållbar för många bönder. Man kom efter med skatterna, gårdarna blev skattevrak och bönderna fick gå ifrån sina gårdar. En tillfällig hjälp kunde vara att handla på kredit hos städernas borgare. Tjustbönderna fick stora skulder hos brukspatroner och de ledande handelsmännen i Västervik, vilka på så vis genom inteckningar i hemmanen kom över många gårdar i Tjustbygden. Släkten de Rees var här särskilt aggressiv i sin jordhunger. Släktgrenen i Skrickerum hade turen att genom rätta släktförbindelser överleva dessa svåra år genom hyggliga krediter och skäliga släktlån, och några gårdar i byn är därför de enda av Guttormsläktens alla gårdar i Småland och Östergötland, som mig veterligt fortfarande finns kvar i släkten. Bonden Per Andersson (1654– 1716), ingift i Guttormsläkten i Skrickerum, var nämligen bror med handelsmannen Olof Andersson i Västervik (stamfar för Odelberg och Odelmark), som i sin tur genom sina giften var insläktad i Västerviks ledande släkter de Rees och Bauman. Anders Bockgård

http://www.tjustanor.com/vara%20rotter/wr3-2017.pdf

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0028836_00107#?c=&m=&s=&cv=...

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0028838_00224#?c=&m=&s=&cv=...