Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson was a Swedish author. She was born as Victoria Maria Bruzelius in Domme, a village in the province of Skåne. She wrote under the pen name Ernst Ahlgren. Notable works include Pengar (1885) and Fru Marianne (1887).

Benedictsson grew up on a farm in Sweden. At 21 she married a 49-year-old widower from Hörby. After an illness left her bed-bound, Benedictsson turned to writing, publishing her first collection of stories, Från Skåne, in 1884.

She is, together with August Strindberg, regarded as one of the greatest proponents of the Swedish realist writing style. In her novels she described the inequality of marriage and often debated women's rights issues in her writings. Current critics see her as an early feminist; earlier the focus was on her love affair with Georg Brandes.

She committed suicide in a room in Leopold's Hotel on Hovedvagtsgade – near Kongens Nytorv in Copenhagen.

Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson (syntyjään Victoria Maria Bruzelius) oli ruotsalainen kirjailija. Hän käytti nimimerkkiä Ernst Ahlgren.

Benedictsson vietti lapsuutensa skoonelaisella maaseudulla Dommen kylässä. Hän debytoi vuonna 1884 teoksella Från Skåne.

Hän avioitui 21-vuotiaana 49-vuotiaan hörbylaisen leskimiehen, postimestari Kristian Benedictssonin, kanssa. Avioliitto oli onneton, ja Benedictssonilla oli vuosina 1886-1888 rakkaussuhde tanskalaisen kirjallisuuskriitikon Georg Brandesin kanssa. Beneditcsson oli tyytymätön rakkauselämäänsä, mutta hän oli tyytymätön myös epävarmaan asemaansa kirjailijana.

Nykyisin hänen katsotaan hänen teoksillaan, joihin hän oli usein saanut aiheet Skånesta, olleen August Strindbergin tavoin synnyttämässä realistista virtausta Ruotsin kaunokirjallisuuteen. Häntä pidetään myös varhaisena feministinä.

Hän teki itsemurhan hotellihuoneessaan Kööpenhaminassa.

Suomennetut teokset

Nimimerkillä Ernst Ahlgren

• Marianne-rouva: romaani (Fru Marianne), suom. Auk. Dahlberg. Bergbom, 1890.
• Kertomuksia (Berättelser och utkast), suom. Maria Tarasov. Otava, 1893.
• Telefoonissa: yksinäytöksinen kuvaus (I telefon), U. W. Telén ja K., 1898.
• Äiti: kertomus (Modern), suom. Karin Lyytikäinen. Edlund, 1899.
• Rahaa: romaani (Pengar), suom. Salme Setälä. Otava, 1916
  
  

Victoria Benedictsson Från Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Victoria_Benedictsson

Victoria Benedictsson (1850-1888).

Victoria Maria Benedictsson, född Bruzelius 6 mars 1850 i byn Domme i Fru Alstads socken i Skytts härad (numera i Trelleborgs kommun), död 23 juli 1888 i Köpenhamn, var en svensk författare och dramatiker. Hon skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. Föräldrar: lantbrukaren Thure Bruzelius och Helena Sophia Finérus. Innehåll

Biografi

Benedictsson växte upp i ett lantbrukarhem i Domme. Hon var tidigt intresserad av konststudier, och tog tjänst som guvernant för att tjäna pengar för att åka till Stockholm och utbilda sig till konstnär. Hennes far, som först godkänt detta, ändrade sig dock senare och sade nej. För att komma bort från sina föräldrars inflytande gifte hon sig som 21-åring med postmästaren i Hörby Christian Benedictsson (född 1822 i Landskrona, död 1899 i Hörby) som var 49 år och änkling med barn från det tidigare äktenskapet.

Som många svenska författare vid denna tid sökte hon uppmärksammas av den viktige danske litteraturprofessorn och kritikern Georg Brandes. Deras olyckliga kärleksförhållande 1886-1888, var troligen orsaken till att Benedictsson begick självmord genom att skära sig i halsen med en rakkniv på ett hotellrum i Köpenhamn sommaren 1888, men hon var också djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby. Hon skriver själv: "Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!". Hennes självmord inspirerade Strindberg till Julies självmord i Fröken Julie.

Trots den korta tid som hennes författargärning omfattar anses hon, jämte Strindberg, som en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. I sina romaner skildrar hon äktenskapsproblematik och aktuella kvinnosaksfrågor. Debutromanen Pengar handlar om en ung och omogen flicka som övertalas att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare men som så småningom bryter sig ut ur äktenskapet. Fru Marianne skildrar en kvinna som slits mellan sin man Börje, en hederlig och praktisk bonde, och den kultiverade vännen Pål. Där Pengar slutar med skilsmässa, ger Fru Marianne en mer utopisk bild, med ett slut som bygger på samförstånd mellan makarna och ett jämlikt äktenskap. Att stoffet inte förlorat sin dramatiska verkan visade den tv-dramatisering (Fru Marianne) som Carin Mannheimer gjorde 2001.

Benedictsson testamenterade all sin litterära kvarlåtenskap till sin nära vän, författaren Axel Lundegård. Han har givit ut brev och dagboksutdrag och även redigerat annat efterlämnat material. Hennes arkiv finns på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet.

Moderna litteraturforskare, som Christina Sjöblad och Ebba Witt-Brattström, behandlar Benedictsson som en feministisk föregångsfigur, medan äldre tiders kritiker, som Fredrik Böök, gärna fokuserade på den olyckliga kärleken till Brandes. Sonja Pleijel och Marianne Söderberg skapade 1988 TV-filmen Postmästarfrun från Hörby om hennes levnadsöde.

Hennes grav återfinns på Vestre Kirkegaard i Köpenhamn i Danmark.[1] I Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm samt i Malmö och Hörby, Benedictssons hemort för en tid, har gator uppkallats efter hennes pseudonym.

Bibliografi

• Från Skåne (1884)
• Pengar (1885)
• Final: skådespel i tre akter (1885)
• Folklif och småberättelser (1887)
• Fru Marianne (1887)
• I telefon: bagatell i en akt (1887)
• Teorier (1887, utgiven 1988)
• Den bergtagna (1888)
• Stora boken (tre vol. Dagbok 1882-1888, utgiven 1978-1985 av Christina Sjöblad)

  ---

  
  

Författare under pseudonymen Ernst Ahlgren se länk nedan http://sv.wikipedia.org/wiki/Victoria_Benedictsson