Follow
Ljusnarsberg Municipality (Ljusnarsbergs kommun) is a municipality in Örebro County in central Sweden. Its seat is located in the town of Kopparberg.
In 1908 Kopparberg was detached from the rural municipality Ljusnarsberg to form a market town (köping). In 1962 they were reunited.
Kopparberg is located by the outlet of the Arboga River, about 80 km north of Örebro. The municipality borders the province or landskap Dalarna to the north. One of the highest points is the mountain Gillersklack which is a popular winter resort with both downhill and cross country skiing. Ljusnarsberg lies in a mountainous mid-lower-central district of Sweden named Bergslagen (Berg = mountain, lag = law).
The area has historically been a mining district.
One of the largest industries is the Kopparbergs Brewery, making beer and cider distributed both nation- and worldwide, and is arguably one of the best known brands of that kind in Sweden.
The municipality is part of a regional KNÖL-group (acronym for Kommuner i Norra Örebro Län), consisting of Ljusnarsberg Municipality, Nora Municipality, Lindesberg Municipality and Hällefors Municipality.
Ljusnarsbergs kommun är en kommun i Örebro län i landskapet Västmanland. Centralort är Kopparberg. Ljusnarsbergs kommun, som ligger i Bergslagen, är till invånarantalet Örebro läns minsta kommun.
I norr gränsar kommunen till Ludvika kommun, i nordöst till Smedjebackens kommun, båda i Dalarna, i söder till Lindesbergs kommun samt i väster till Hällefors kommun.
Kommunens område motsvarar Ljusnarsbergs socken där vid kommunreformen 1862 Ljusnarsbergs landskommun bildades.
I kommunen inrättades 16 december 1887 Nya Kopparbergs municipalsamhälle. 1908 utbröts detta ur landskommunen för att bilda Kopparbergs köping. Vid kommunreformen 1952 lämnades landskommunen oförändrad. Landskommunen inkorporerade 1962 Kopparbergs köping och ombildades samtidigt till Ljusnarsbergs köping.
Ljusnarsbergs kommun bildades vid kommunreformen 1971 genom en ombildning av Ljusnarsbergs köping.
Kommunen ingick från bildandet till 14 februari 2005 i Lindesbergs domsaga och ingår sen dess i Örebro domsaga.
Ett tiotal stenåldersboplatser är kända i kommunen. Ortnamnet (1641 Liusnars kopparberg) betyder '(koppar)bergslaget vid sjön Ljusnaren'. Sjönamnet är i sin tur bildat till fornsvenskans. *licsn 'lysande', 'ljusning' e.d. Detta syftade sannolikt på vattnets färg. Innan platsen började kallas Ljusnarsberg, kallades det för Lindesås finnmark.
Den nuvarande orten har sitt ursprung i verksamheten som följde av den kopparfyndighet som Mårten Finne från Löa fann där år 1624. På initiativ av arrendatorn av Nora och Linde bergslager, Louis De Geer d.ä. uppfördes första kopparhyttan samma årtionde. Under de närmaste åren anlades flera hyttor av finnar, Finnhyttan, av De Geer själv, och personer från Stora Kopparberget, dock inte av Mårten Finne som strax efter sin upptäckt blev blind. Bergsverket kallades 1638 Finnmarks kopparbruk i ett regeringsbrev, och då hade tillverkningen redan kommit igång.
En egen kyrka byggdes 1635 och försågs med torn 1661. 1640 fick orten en egen tingsplats, och samma år fick det ett eget sigill, Ljusnarsbergs kopparbergs signet. Socknen tillhörde de som tidigt hade finsktalande präster och bildade ett eget härad - Ljusnarsbergs härad 1855 namnändrat till Nya Kopparbergs bergslag. Bergsbruket i Ljusnarsberg blev ett eget bergslag med Harald Olofsson från Falun som dess förste bergmästare, som gett namn åt Haraldstorp och Haraldsgruvan. Bergsprivilegiet utfärdades 17 maj 1641 som gav bergsmännen samma privilegier som Stora Kopparberget hade. Av privilegiet framgår att området tillhörde både Lindesbergs och Ramsbergs socken. Gruvandelar ägdes av Björkaren, Ljusnaren och Saleboda (tillhörande Lindesås socken) samt Viken och Rällaren (tillhörande Ramsbergs socken), vilka år 1641 fick bergsfrälse.
Från början var kopparutvinningen huvudsaken, först på 1830-talet blev Ljusnarsberg järnbergslag. Bland gruvorna märks Svartviks- och Ställbergsfälten, Yxsjö gruvor anlagda 1728, Finngruvan som anlades 1695, Bastgruvan och Mossgruvorna. Uddgruvan anlades under 1900-talet för brytning av Molybdenglans. Efterhand kom även en betydande bruksverksamhet att växa fram i Ljusnarsberg med stålverk, valsverk, hyttor, gjuterier och mekaniska verkstäder.
Länge kom bergsbruket att vara den främsta inkomstkällan. Minnet av Mårten Finnes gruvfyndigheter lever kvar i ett årligt sportevenemang - MårtenFinneloppet. Fortfarande under senare delen av 1900-talet fanns flera gruvor i kommunen, och utanför Kopparberg i Bångbro låg ett stort järnverk. Detta nedlades 1987.
Under 1960- och 70-talen började gruvorna läggas ned en efter en. I centrala Kopparberg nedlades den sista gruvan 1975. Den sista järnmalmsgruvan i kommunen lades ned 1978. I och med att brytningen av scheelit vid Yxsjö gruvor upphörde 1989 tog en månghundraårig industritradition slut där ett tiotal hyttruiner och hundratals gruvhål finns kvar.
I samband med riksdagsvalet 2002 folkomröstades det om kommunen skulle byta namn till Kopparbergs kommun eller behålla Ljusnarsbergs kommun. En majoritet röstade för att behålla namnet Ljusnarsbergs kommun.