Björn Hansson Bagge

Om Björn verkligen var son till just denna här uppsatta Ingegerd Ottesdotter, som troligen var född eft. ca 1450, utifrån hennes moders andra äktenskap med Otte Torbjörnsson (gift 2:o före 1456-03-23), troligen då någon gång i början av 1450 talet, så betyder det att modern rimligtvis bör vara minst 13-15 år när hon får sitt barn, dvs, tidigast efter ca. 1463, troligen senare, vilket åter ger att Björn INTE kan vara född 1440 med denna modern. Hur tänker ni själva, ni som satt upp detta? Anta att Björn var född 1465, funkar det? "Den 11 december år 1480, han började då komma upp i medelåldern, köpte han kontant en fastighet i stadsdelen "östan mur" för 500 "marcker stockholmska reda penningar". " Om detta är det första som omnämns om just Björn, så betyder det att han då var ca. 15 år på sin höjd vid tiden för detta köpet, givetvis går det, men det förutsätter ju troligen att första hustru Christina var minst 15 år äldre än honom själv, oavsett vilket, se över kronologin.

Björn Hansson Bagge, laxekarl eller Skeppare Björn.

Född före 1440 och död år 1503 eller senast 1504. Björn Hansson Bagge förekommer i Stockholm stads handlingar under 1400-talet och i början av 1500-talet.

Han kan alltså med fullgod säkerhet identifieras och hans efterkommande följas med relativt stor säkerhet. I handlingarna kallas han omväxlande Skeppare Björn, Björn Laxekarl eller Björn Hansson Bagge. Han var en av de fyra borgare, som hade tillstånd att svara för handeln med det viktiga födoämnet lax för invånarna i Stockholm, som med åren hade vuxit och nu blivit en stad med ca 6,000 invånare. Stora mängder lax skickades från Ångermanland till Stockholm för försäljning där.
Vem var då denne Björn Hansson Bagge och vilka var hans föräldrar? Att han var son till Hans Bagge och dennes hustru Ingergerd Ottesdotter påstås i en bok av författaren Paul Lundin. Boken finns i Härnösands bibliotek. Några släktforskare, t.ex. Herman Olsson i Bredbyn, har samma uppfattning. Riksheraldikern, medeltidsforskaren och författaren av boken Svensk Adelsheraldik Jan Raneke anser hypotesen högst sannolik. Slutligen skriver fil dr Sven Z Sundin i skriften Oknytt nr 1-2 år 1988 (sida 15), att Björn Hansson Bagge Laxekarl med säkerhet härstammar från Christiern från Öland, fogde på Stockholms slott under tidigt 1300-tal. Dessa och andra har samma åsikt.
Men det finns rum för tvivel, och man önskar säkrare bevis. Viss tveksamhet finns också att Ingegerd skulle vara Björns mor. Om uppgifterna stämmer så innebär detta att släktskap finns med Gustav Vasas farfars farfar Nils Kettilsson och därmed också med kung Karl Knutsson Bondes farfar Tord Röreksson Bonde. Om man dessutom studerar Nils Kettilssons hustrus anor så kommer vi så långt tillbaka som till år 1250, det vill säga till fogden på Stockholms slott Christiern och hans hustru Margareta Likvidsdotter. Uppgifterna är intressanta men bevisen bör vara extra starka innan man kan acceptera Ingergerd Ottesdotters make Hans Bagge som förfader.

Björn Hansson Bagges första hustru hette Christina. Hon finns noterad på en lista av den 30 maj 1456 över medlemmar i Helga Lekamens Gille. Det var det största och ryktbaraste gillet i Sverige med självaste kungen som medlem. Med full säkerhet måste då också Christinas make Björn har varit medlem i den illustra församlingen. Gustav Vasa var bara en ung pojke vid den tiden, så att honom kan Björn knappas ha mött där.

Christina fick en son med Björn. I en notering i Stockholms tänkebok av år 1505 står, att "det sades inför rätta att skeppar Björn må ärva sin son, trots att han var skyldig denne det arv, som sonen under sin livstid hade begärt av Björn".

Björns andra hustru hette Margit Algotsdotter. Margits far var Köpings borgmästare Algot Bengtsson.

Köpings andre borgmästare hette Jordan Persson. Han hade blivit änkeman med fyra små och gifte sig då med Margit. Jordan avled emellertid, Margit blev änka och gifte sig med Björn. De gifte sig i början av 1490-talet. De fick dottern Anna omkring 1494 och sonen Lars omkring 1496. Björn var då troligen 55 år ca och Margit ungefär 35 år.

Margit avled redan år 1501 och Björn ingick snabbt sitt tredje äktenskap. Denna gång med en kvinna Appolonia, änkan efter Nils bagare. Detta äktenskap blev kort på grund av Björns död. I tänkeboken omnämns nämligen den 28 september 1504 Appolonia som Björns efterlevande hustru. Björn måste alltså har avlidit mellan år 1501 och september 1504.

Björns båda små barn togs om hand av morfadern Algot i Köping. Det var också han som från en rådman Jacob Larsson drev in en skuld denna hade till Margit, ett belopp som då gick till de båda barnen Anna och Lars. Tänkeboken intygar den 7 juni 1514 att en rådman Jacob Larsson i Stockholm hade betalat Margits arvingar ett belopp, som han varit skyldig Margit, och att Margit avlidit omkring år 1501 vid endast dryga 40 års ålder. Här ska också omtalas att vid arvsskiftet efter Björn fastställde rätten den 14 oktober 1506 att barnen skulle ha det större huset beläget på Björns före detta fastighet i Stockholm och att Björns efterlevande tredje hustru Appolonia skulle ha det lilla huset på samma fastighet.

Björn Hansson Bagge var en skicklig man, som tjänade bra på sin verksamhet. Den 11 december år 1480, han började då komma upp i medelåldern, köpte han kontant en fastighet i stadsdelen "östan mur" för 500 "marcker stockholmska reda penningar". Fastigheten bestod av ett större och ett mindre hus. Säljare var rådmannen och senare borgmästaren Erik Jönsson. Det var fastighet nummer två norr om murens port och utefter Köpmanbrinken. Då hette den Fiskestrandsbrinken. I den fastigheten blev han bosatt i över 20 år. Det större huset ärvdes, som nämnts tidigare, av Anna och Lars, det mindre av Appolonia.

Morfar Algot i Köping tog säkerligen väl hand om sina barnbarn. I varje fall vet man att han år 1512 bekostade bröllop för dotterdottern Anna, som då vigdes vid den tyskfödde dåvarande borgaren i Köping, Hans vävare. Den nygifta Anna med sin Hans vävare bosatte sig nu i detta av Anna och Lars ärvda stenhus. Det låg intill Köpmansporten. I tänkeboken omnämns år 1514 huset som Hans vävares hus. Hans vävare deltog i det kommunala livet och var med i den kommission, som besiktigade stadens försvar. Hans vävare blev år 1520 kung Christians offer vid Stockholms blodbad. Orsaken härtill var förmodligen Hans vävare militära engagemang.

Änkan Anna gifte då om sig med en borgare i Stockholm, Didrik Rost. Han var av antingen tyskt eller holländskt ursprung och låg väl till hos kung Gustav Vasa. Didrik Rost blev en av dåtidens största svenska köpmän med mycket goda utlandsförbindelser, särksilt då i Tyskland och Holland. Ett projekt som Didrik hade planerat var att år 1528 uppföra en vattendriven hammare vid Fettsta kvarnplats i Malma socken, men av någon anledning blev detta inte av.

De styvbarn som Margit fått "på köpet" lade beslag på borgmästare Algots hus i Köping så småningom, sedan Algot avlidit. Gustav Vasa ingrep och tilldömde Didrik fastigheten Emellertid kom det fram att Didrik i hemlighet motarbetade kungen. Didrik flydde till Lybeck, kungen återtog hans fastigheter, Anna och barnen utvisades och ankom till Lybeck år 1539. Anna avled år 1575.

Sonen Lars avlade studentexamen i Uppsala, inskrevs därefter i universitetet i Rostock den 10 juli 1516 och ändrade efter tidens sed sitt namn till Laurentius Beronis. År 1526 krävde han sin syster Anna på sitt arv från fädernet och mödernet. Det blev ingen process utan en ur juridisk synpunkt ytterst tvetydig förlikning. Efter utbildningen blev Laurentius präst i Stockholm och återfinns år 1537 i tänkeboken, då som föreståndare för sjukhus-, hospitals- och fattigvården. Därefter år 1539 kyrkoherde i Ångermanland, närmare bestämt i Arnäs församling och tillika den förste prosten över norra Ångermanland. Hustruns namn är inte noterat, men paret fick åtminstone fyra barn.

Källa: 2000 av mina barnbarns förfäder. En släktbok av Gustav Åström.

Skeppare Björn omtalas på många ställen i Stockholm stads tänkeböcker, oftast i samband med färder till Norrbotten och Finland. Han var betrodd borgare i Stockholm under 1490-talet, då han fick uppdrag som mantalsskrivare, edgärdsman och värderingsman. Dottern Anna var först gift med Hans Vävare, som avled i Stockholms blodbad år 1520.

Den 11 december 1480 köpte han en fastighet i den stadsdel där han varit bosatt i 20 år, utanför den gamla stadsporten vid Köpmangatans mynning mot öster (nuvarande norra brinken vid Köpmantorget).

Margit hade tidigare varit gift med borgmästare Jordan Persson, Köping, men blivit änka.
Appolonia var änka efter Hans Bagare.

1. Källa: utdrag ur "Prosten Lars i Arnäs i Stockholms tänkeböcker" av Sven Sundin.
2. Källa: artikel ur "Släkt och Hävd" av Sten Möller.
3. http://arktos.se/anor/15hulda/skeppare.htm
4. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Skeppare

På anbytarforum, finns en diskussion om Björn Skeppare, Hansson Bagge.

Anzenius-släktens ursprung

Egil Johansson har i sin uppsats om Petrus Anzenius i Oknytt nr 3-4 (1987) tagit dennes släkt som exempel på rekrytering ur bondeled. Hans farfar, Olaus Zacharias Anzenius, skulle enligt Johansson vara bondson från Anundsjö.

Uppgiften om bondeursprunget verkar vara hämtad från L. Bygdéns Herdaminne, band I, s. 56. Födelsebyn anges vara Norrmesunda.

Födelseåret 1616 fanns dock ingen bonde med förnamnet Zacharias i Norrmesunda.

Hembygdsforskare har därför gissat, att Olaus skulle vara född i Yttersel som son till Zacharias Olufsson. Gissningen har visat sig vara felaktig.

Bygdén anvisar omedvetet själv en väg till den rätta lösningen. Det finns en Zacharias i Anundsjö år 1616, nämligen kaplanen Zacharias Laurentii.

Denne kom till Anundsjö efter att först ha varit kaplan i Tierp, där han vid en eldsvåda förlorat all sin egendom, bl.a. värdefulla böcker. På grund av denna förlust begär han befrielse från Älvsborgs andra lösen.

Zacharias Laurentii blev kyrkoherde i Anundsjö år 1624. Detta faktum har noterats i ett tillägg till Herdaminnets fjärde band och hör till det stoff som föranleder ändringar i en nyutgåva av detsamma.

Ytterligare en anvisning om släkthärledningen ger Bygdén i notisen om Hr Zacharias (band I, s. 55). Ursprungsbyn anges vara Ön i Arnäs socken. Där arrenderade "Hr Lars presten" före 1570 bl.a. det i skattelängderna för byn först i raden nämnda hemmanet.

Som prost i Ångermanlands norra prosten undertecknar "Herr Lars" tiondelängden för 1571. Efter hans död finns på samma hemman i Ön nämndemannen Esaias Larsson fram till åtminstone 1621.

16 Oknytt 1-2/1988

Vidare hänvisar Bygdén till ett domboksprotokoll från tinget i Arnäs den 20 november 1635, då Lars Zachariaeson "åkärade sin salig faders brorsbarn, näml, Israel och Christiern Esaiaesöner i Ön om sin salig faders arfslott i förn:de Ön".

Av sammanhanget framgår, att Israel och Christiern är söner till Esaias Larsson, som i sin tur var en av sönerna till prosten Lars. Därmed är på högst sannolika grunder påvisat, att Zacharias Laurentii i Anundsjö var son till prosten Laurentius Beronis.

I årsboken Ångermanland nr 7 (Örnsköldsvik 1960; s. 54-63) har jag med hänvisning till Stockholms stads tänkeböcker visat, att prosten Lars var son till Björn Skeppare - också kallad Björn Laxekarl - i Stockholm.

Under sitt latinska namn blev sonen Lars först student i Uppsala och sedan den 10 juli 1516 inskriven vid universitetet i Rostock, grundat 1419 och ett av Tysklands äldsta universitet.

Enligt Stockholms stads tänkeböcker var Lars Björnson - detta var hans borgerliga namn - föreståndare för sjukhus-,hospitals- och fattigvården i Stockholm år 1537. 1539 blev han kyrkoherde i Arnäs.

Härmed är Petrus Anzenii prästerliga ursprung vidgat med två generationer. Beviskedjan förstärks av att kyrkoräkenskaperna i Anundsjö i samband med Lars Zachariaesons död antecknades som "fräter" till Olaus Z:ae Anzenius.

Denne Lars Zachariaeson var inte bara bonde utan också liksom sin farfarsfar skeppare - ehuru inte med samma framgångar.

Enligt domboken 1651 hade han på hösten 1650 seglat till Österbotten med en båt som han till hälften var ägare till. Båten förliste och skeppare Lars blev ersättningsskyldig till broder Olaus för något gods som tillhörde denne på den förlista båten.

(Se därom boken Anundsjö. Släkter och gårdar, Bjästa 1982.) Genom Björn Skeppare leder Anzenius-släktens härstamning djupt ner i medeltiden. Här skall endast nämnas, att skeppare Björns äldste med säkerhet kände anfader hette Christiern och var fogde på Stockholms slott under 1300-talets tidigare del. (Se H. Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa).

Som framgår av vad som skrivits här ovan fick också en sonson till prosten Lars namnet Christiern.

17 Oknytt 1-2/1988

Björn Skeppares morfar var borgmästare Algot i Köping.

Efter denna snabbredogörelse kan Anzenius-släktens härstamning från mitten av 1400-talet sammanfattas sålunda: Borgmästare Algot i Köping o. 1440 - o. 1498

Björn Skeppare o. 1460-1504, g.m. Margit Algotsdotter (o. 1460-1501)

Laurentius Beronis o. 1494-1571, prost i Arnäs 1539-1571

Zacharias Laurentii död o. 1630, kyrkoherde i Anundsjö 1624-1630

Olaus Zacharias Anzenius 1616-1700, kyrkoherde i Anundsjö

Christopher Anzenius 1652-1713, rektor vid Frösö skola 1681-1687, konrektor, lektor och slutligen rektor vid Härnösands gymnasium (1687-1691), sist kyrkoherde och prost i Piteå 1695-1713. Christopher var primus bland magistrarna i Uppsala 1685.

Vägen från universitetet i Rostock över magistergraden i Uppsala, Frösö skola och Härnösands gymnasium till folkundervisningen i övre Norrland, som var Egil Johanssons huvudämne,visar på en gedigen bakgrund.

Bondetraditionerna och nämndemansuppdragen blommar också vid sidan om denna väg både genom Arnäs och Anundsjö.

Om Björn verkligen var son till just denna här uppsatta Ingegerd Ottesdotter, som troligen var född eft. ca 1450, utifrån hennes moders andra äktenskap med Otte Torbjörnsson (gift 2:o före 1456-03-23), troligen då någon gång i början av 1450 talet, så betyder det att modern rimligtvis bör vara minst 13-15 år när hon får sitt barn, dvs, tidigast efter ca. 1463, troligen senare, vilket åter ger att Björn INTE kan vara född 1440 med denna modern. Hur tänker ni själva, ni som satt upp detta? Anta att Björn var född 1465, funkar det? "Den 11 december år 1480, han började då komma upp i medelåldern, köpte han kontant en fastighet i stadsdelen "östan mur" för 500 "marcker stockholmska reda penningar". " Om detta är det första som omnämns om just Björn, så betyder det att han då var ca. 15 år på sin höjd vid tiden för detta köpet, givetvis går det, men det förutsätter ju troligen att första hustru Christina var minst 15 år äldre än honom själv, oavsett vilket, se över kronologin.

Björn Hansson Bagge, laxekarl eller Skeppare Björn.

Född före 1440 och död år 1503 eller senast 1504. Björn Hansson Bagge förekommer i Stockholm stads handlingar under 1400-talet och i början av 1500-talet.

Han kan alltså med fullgod säkerhet identifieras och hans efterkommande följas med relativt stor säkerhet. I handlingarna kallas han omväxlande Skeppare Björn, Björn Laxekarl eller Björn Hansson Bagge. Han var en av de fyra borgare, som hade tillstånd att svara för handeln med det viktiga födoämnet lax för invånarna i Stockholm, som med åren hade vuxit och nu blivit en stad med ca 6,000 invånare. Stora mängder lax skickades från Ångermanland till Stockholm för försäljning där.
Vem var då denne Björn Hansson Bagge och vilka var hans föräldrar? Att han var son till Hans Bagge och dennes hustru Ingergerd Ottesdotter påstås i en bok av författaren Paul Lundin. Boken finns i Härnösands bibliotek. Några släktforskare, t.ex. Herman Olsson i Bredbyn, har samma uppfattning. Riksheraldikern, medeltidsforskaren och författaren av boken Svensk Adelsheraldik Jan Raneke anser hypotesen högst sannolik. Slutligen skriver fil dr Sven Z Sundin i skriften Oknytt nr 1-2 år 1988 (sida 15), att Björn Hansson Bagge Laxekarl med säkerhet härstammar från Christiern från Öland, fogde på Stockholms slott under tidigt 1300-tal. Dessa och andra har samma åsikt.
Men det finns rum för tvivel, och man önskar säkrare bevis. Viss tveksamhet finns också att Ingegerd skulle vara Björns mor. Om uppgifterna stämmer så innebär detta att släktskap finns med Gustav Vasas farfars farfar Nils Kettilsson och därmed också med kung Karl Knutsson Bondes farfar Tord Röreksson Bonde. Om man dessutom studerar Nils Kettilssons hustrus anor så kommer vi så långt tillbaka som till år 1250, det vill säga till fogden på Stockholms slott Christiern och hans hustru Margareta Likvidsdotter. Uppgifterna är intressanta men bevisen bör vara extra starka innan man kan acceptera Ingergerd Ottesdotters make Hans Bagge som förfader.

Björn Hansson Bagges första hustru hette Christina. Hon finns noterad på en lista av den 30 maj 1456 över medlemmar i Helga Lekamens Gille. Det var det största och ryktbaraste gillet i Sverige med självaste kungen som medlem. Med full säkerhet måste då också Christinas make Björn har varit medlem i den illustra församlingen. Gustav Vasa var bara en ung pojke vid den tiden, så att honom kan Björn knappas ha mött där.

Christina fick en son med Björn. I en notering i Stockholms tänkebok av år 1505 står, att "det sades inför rätta att skeppar Björn må ärva sin son, trots att han var skyldig denne det arv, som sonen under sin livstid hade begärt av Björn".

Björns andra hustru hette Margit Algotsdotter. Margits far var Köpings borgmästare Algot Bengtsson.

Köpings andre borgmästare hette Jordan Persson. Han hade blivit änkeman med fyra små och gifte sig då med Margit. Jordan avled emellertid, Margit blev änka och gifte sig med Björn. De gifte sig i början av 1490-talet. De fick dottern Anna omkring 1494 och sonen Lars omkring 1496. Björn var då troligen 55 år ca och Margit ungefär 35 år.

Margit avled redan år 1501 och Björn ingick snabbt sitt tredje äktenskap. Denna gång med en kvinna Appolonia, änkan efter Nils bagare. Detta äktenskap blev kort på grund av Björns död. I tänkeboken omnämns nämligen den 28 september 1504 Appolonia som Björns efterlevande hustru. Björn måste alltså har avlidit mellan år 1501 och september 1504.

Björns båda små barn togs om hand av morfadern Algot i Köping. Det var också han som från en rådman Jacob Larsson drev in en skuld denna hade till Margit, ett belopp som då gick till de båda barnen Anna och Lars. Tänkeboken intygar den 7 juni 1514 att en rådman Jacob Larsson i Stockholm hade betalat Margits arvingar ett belopp, som han varit skyldig Margit, och att Margit avlidit omkring år 1501 vid endast dryga 40 års ålder. Här ska också omtalas att vid arvsskiftet efter Björn fastställde rätten den 14 oktober 1506 att barnen skulle ha det större huset beläget på Björns före detta fastighet i Stockholm och att Björns efterlevande tredje hustru Appolonia skulle ha det lilla huset på samma fastighet.

Björn Hansson Bagge var en skicklig man, som tjänade bra på sin verksamhet. Den 11 december år 1480, han började då komma upp i medelåldern, köpte han kontant en fastighet i stadsdelen "östan mur" för 500 "marcker stockholmska reda penningar". Fastigheten bestod av ett större och ett mindre hus. Säljare var rådmannen och senare borgmästaren Erik Jönsson. Det var fastighet nummer två norr om murens port och utefter Köpmanbrinken. Då hette den Fiskestrandsbrinken. I den fastigheten blev han bosatt i över 20 år. Det större huset ärvdes, som nämnts tidigare, av Anna och Lars, det mindre av Appolonia.

Morfar Algot i Köping tog säkerligen väl hand om sina barnbarn. I varje fall vet man att han år 1512 bekostade bröllop för dotterdottern Anna, som då vigdes vid den tyskfödde dåvarande borgaren i Köping, Hans vävare. Den nygifta Anna med sin Hans vävare bosatte sig nu i detta av Anna och Lars ärvda stenhus. Det låg intill Köpmansporten. I tänkeboken omnämns år 1514 huset som Hans vävares hus. Hans vävare deltog i det kommunala livet och var med i den kommission, som besiktigade stadens försvar. Hans vävare blev år 1520 kung Christians offer vid Stockholms blodbad. Orsaken härtill var förmodligen Hans vävare militära engagemang.

Änkan Anna gifte då om sig med en borgare i Stockholm, Didrik Rost. Han var av antingen tyskt eller holländskt ursprung och låg väl till hos kung Gustav Vasa. Didrik Rost blev en av dåtidens största svenska köpmän med mycket goda utlandsförbindelser, särksilt då i Tyskland och Holland. Ett projekt som Didrik hade planerat var att år 1528 uppföra en vattendriven hammare vid Fettsta kvarnplats i Malma socken, men av någon anledning blev detta inte av.

De styvbarn som Margit fått "på köpet" lade beslag på borgmästare Algots hus i Köping så småningom, sedan Algot avlidit. Gustav Vasa ingrep och tilldömde Didrik fastigheten Emellertid kom det fram att Didrik i hemlighet motarbetade kungen. Didrik flydde till Lybeck, kungen återtog hans fastigheter, Anna och barnen utvisades och ankom till Lybeck år 1539. Anna avled år 1575.

Sonen Lars avlade studentexamen i Uppsala, inskrevs därefter i universitetet i Rostock den 10 juli 1516 och ändrade efter tidens sed sitt namn till Laurentius Beronis. År 1526 krävde han sin syster Anna på sitt arv från fädernet och mödernet. Det blev ingen process utan en ur juridisk synpunkt ytterst tvetydig förlikning. Efter utbildningen blev Laurentius präst i Stockholm och återfinns år 1537 i tänkeboken, då som föreståndare för sjukhus-, hospitals- och fattigvården. Därefter år 1539 kyrkoherde i Ångermanland, närmare bestämt i Arnäs församling och tillika den förste prosten över norra Ångermanland. Hustruns namn är inte noterat, men paret fick åtminstone fyra barn.

Källa: 2000 av mina barnbarns förfäder. En släktbok av Gustav Åström.

Skeppare Björn omtalas på många ställen i Stockholm stads tänkeböcker, oftast i samband med färder till Norrbotten och Finland. Han var betrodd borgare i Stockholm under 1490-talet, då han fick uppdrag som mantalsskrivare, edgärdsman och värderingsman. Dottern Anna var först gift med Hans Vävare, som avled i Stockholms blodbad år 1520.

Den 11 december 1480 köpte han en fastighet i den stadsdel där han varit bosatt i 20 år, utanför den gamla stadsporten vid Köpmangatans mynning mot öster (nuvarande norra brinken vid Köpmantorget).

Margit hade tidigare varit gift med borgmästare Jordan Persson, Köping, men blivit änka.
Appolonia var änka efter Hans Bagare.

1. Källa: utdrag ur "Prosten Lars i Arnäs i Stockholms tänkeböcker" av Sven Sundin.
2. Källa: artikel ur "Släkt och Hävd" av Sten Möller.
3. http://arktos.se/anor/15hulda/skeppare.htm
4. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Skeppare

På anbytarforum, finns en diskussion om Björn Skeppare, Hansson Bagge.

Björn Skeppare(skeppare Björn Hansson Bagge?) skeppare och köpman i Stockholm. Död 1504.

Skeppare Björn omtalas på många ställen i tänkeböckerna, oftast i samband med färder till Norrbotten och Finland. Han kan tänkas vara identisk med en man, som i tänkeböckerna från 1400-talets slut omtalas som Björn laxekarl, och har i så fall med säkerhet haft anledning att lägga till även i Ångermanland.

Han var betrodd borgare i Stockholm under 1490-talet, då han fick uppdrag som mantalsskrivare, edgärdsman och värderingsman. Han dog år 1504. Björn skeppares första hustru var dotter till Algot från Köping, vilken också omnämnes i tänkeböckerna. Därav framgår, att också denne var köpman.

Skeppare Björn har ibland fått tillnamnet Bagge, ibland namnet Hansson. Det finns dock inga pålitliga källor som stödjer någondera namnet. Rykten om att Björn Skeppare skulle ha rötter som sträcker sig tillbaka till Folkungaätten eller Karl den Store saknar trovärdiga bevis och är att betrakta som skrönor.

Gift med Margit Algotsdotter från Köping.

Barn:

Laurentius Beronis
Anna Björnsdotter
Den här artikeln är hämtad från sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Skeppare

• ************************************************************************

www.robertedlund.net/gen/larsantavla.html
Björn Hansson Bagge, f omkr 1450 i Stockholm, S:t Nicolaei församling, d 1504 i Stockholm, S:t Nicolaei församling. Skeppare, laxhandlare och borgare i Stockholm. Vistades i Stockholm vid mitten av 1400-talet. Det framgår av Stockholm stads "tankeböcker", där Björn Skeppare omtalas på flera ställen. Björn Skeppare var gift med dottern till borgmästare Algot i Köpng. Man kan också anta, att Köping kunde vara av intresse för en Stockholmsskeppare. Köping var nämligen en livlig handelsplats med hamn. Det rådde livlig handel i "Gamla Stan i Stockholm. Häri handelshusen staplades varor som sedan fördes vidare till platser utefter Mälaren och Östersjön och Bottniska vikens kuster. För Björn Skeppare fanns det alltså goda skäl att hålla kontakt med Köping. (Se Sten Möller; Skeppar Björn laxekarl i 1400-talets Stockholm; Släkt och Hävd, 1988, sid 78-83). Gift 1° med Appolonia. Gift 2° 1490 med

• **************************************************************

enl genealogi.aland.net/discus/messages/22540/83862.html?1041698378
Laurentius Beronis far hette Björn skeppare och levde i Stockholm fram till 1504. Han var gift under slutet av 1400-talet med Margit (som enligt uppgift var dotter till Algot, borgmästare i Köping, även om detta inte direkt framgår ur tänkeboken). Björn och Margit hade också tillsammans dottern Anna.

Se nedanstående utdrag ur Tänkeböckerna:

28 september 1504
Løgerdagin nest fore Michaelis stode ærlige men her Anders Suensson, wor stadz borgamestere, Jon Benctsson radman, Hinrik Strobuck och Hartuick Veydeman vnderuiste och berette, at the ner och offuer ware j Maremessa market j Vesterars nest forleden j hustrv Appolonia, Biørns epterleua hustrv, bodh j nerware Stigh Hansson, hans hustrv och theris son Otte Nielsson medh hustrv Elzebe Per timbermantz nerware etc. - - -

31 maj 1505
Schipper Biørn medh sin barn.
Sama dagh stode Oleff Andersson radman ock vplot Jøns Matsson ok Algut j Köping pa skypper Biørn barna wegna. hustrv Margitta barn, Anna Biørns dotters ok Laurens Biørnssons, tet halua husit vppe och nidre, som han vtj boor, ok iijc mark peninga bade fore løst och fast, frit och quit fore theris møderne och federne. Offuermen: for:ne Oleff Andersson, Oleff scriffuer, radmen, Jøns Matsson, Albrectth van Lancken, Ernest Mwggel medh for:ne Algut j Köpingk och Jordan ibidem j her Hans kordieknes nerware, som tet tha vptechnade ok vpscreff.

- - -

14 oktober 1506
J mellen hustrv Apollonia skypper Biørns och henne stywff barn.
Vppa Sanctj Kalixtj dach j wor kera herres her Suante Nielssons, her Erick Turessons, her Eric Trolles, her Ake Hanssons, her Per Turessons, her Ørien Niclissons, Niclis Beses, Jon Jønssons medh borgamestara och radz nerware vort for retta affsagt, tet skypper Biørns barn gange til tet stora husit ok hustrv Apollonia j fierde partin ok tet litzla husit och iiij:e parten. Ær tet litzla ecke swa got som iiij:e partin, tha schal thet gøres swa got eller giffue henne rede peninga swa godh som fierde partin ær j grvnden.

Vad som inte är bevisat är om Björn skeppare och Björn laxekarl är samma person (eller vilka av alla laxekarlar och skeppare som är samma person) eller om någon av dessa är identisk med Björn Hansson Bagge. Det finns dessutom inget som helst bevis för några släktskap bakåt för någon av dessa personer.

• *************************************************************

enligt www.ksbtele.com/skortsjo/kuriosa.php
Björn Hansson Bagge är i sin tur - enligt Erik Birger Näslund - ättling till diverse kungligheter i främst Sverige och Danmark, bl.a. till Harald Blåtand (som givit namn till den metod för trådlös kommunikation som bl.a. används i mobiltelefoner):

Blåtand, Harald (900 - 987)
son: Tveskägg, Sven (960 - )
dotter: Svensdotter, Estrid
son: Estridsson, Sven (1020 - 1074)
son: Ejegod, Erik (1050 - 1103)
son: Eriksson Lavard, Knut (1096 - 1131)
son: Knutsson, Valdemar I den store (1131 - 1182)
son: Sejr, Valdemar (1170 - )
son: Valdemarsson, Kristoffer (1219 - 1259)
son: Klipping, Erik (1249 - 1286)
dotter: Eriksdotter, Margareta (1280 - 1341)
son: Birgersson, Magnus (1300 - 1320)
dotter: Magnusdotter, Katarina (1320 - )
dotter: Ingemarsdotter, Kristina (1360 - )
dotter: Anundsdotter, Katarina (1380 - )
dotter: Bondesdotter, Margareta (1400 - )
dotter: Ottesdotter, Ingegärd (1430 - )
son: Hansson Bagge, Björn (1450 - 1504)

• ******************************************

Källor

1) 	Disbyt 13432

2) 	Disbyt 04291

3) 	internet, se länk på noteringar