
Borgare i Stockholm fram till 1700 talet
Borgare (tyska: Bürger), även borgerskap eller (franska) bourgeoisie, avsåg ursprungligen en innehavare av burskap, det vill säga personer med rättighet att bedriva näringsverksamhet, handel och hantverk, ofta inriktat på en särskild ort.
Borgarna bodde i städerna och levde på handel och hantverk. En person som ville bedriva handel och hantverk i en stad fick ansöka om detta. Behövdes hans särskilda hantverk i staden eller om handelsmannen hade intressanta varor att sälja kunde han bli antagen.
Borgarna var tvungna att betala skatt till staden och delta i brandskydd, nattvakt och försvar. De hade också skyldighet att göra krigstjänst åt kungamakten.
Många städer växte upp under medeltiden. I nuvarande Sverige finns 70 orter som blev städer under medeltiden. I de framväxande städerna fanns ett behov av specialiserade yrkesmän och hantverkare, eftersom hushållen själva inte tillverkade redskap och verktyg. Skomakare, skräddare, smeder och bagare är bara några av de nya yrken som uppstod under medeltiden. Köpmän fick också en betydande roll under städernas uppkomst. De ägnade sig åt import och export av varor och hörde framför allt hemma i hamnstäderna.