Blasius König

Blasius König, blev 1678 till 1680 handelsborgmästare i Ronneby och 1680 till 1706 i Karlskrona och var dess första borgmästare.

Blasius föddes 1645 på okänd ort. På 1660-talet flyttade han från Viborg i Finland till Sverige och blev befallningsman i Sölvesborg år 1670. Blasius gifte sig 1675 med prostens dotter i Hällaryds socken och de fick fem barn tillsammans. Han gifte senare om sig med Anna Ehrenklo.

/////

Blasius König svor trohetseden gentemot Christian V. Blasius König nämns som förutvarande dansk ridefogde i Kristianopel Östre herred.

Hans härkomst är höljd i dunkel. Vi möta honom som sagt först i grevskapets tjänst. Det är en augustidag år 1670 vid Bräkne häradsting, där den ... då Blasius König kom in" König var vid denna tidpunkt riksfältherrens (C.G. Wrangels) fogde. Det framgår (sid 115) att han år 1675 blev "kronans fogde i den del av Blekinge, som var förenad med Kronobergs län". 1678 blev han handelsborgmästare i Ronneby och 1694 borgmästare i Karlskrona (Christopher Cronholm: Blekings beskrivning sid 67).

http://www.mesterton.net/blasiuskonig.pdf

Många vet att han var Ronnebys siste borgmästare och att han lånat sitt namn till Blasius Königsgatan. Färre känner till att han också blev Karlskronas första borgmästare och att det är han som är borgmästaren bakom Borgmästaregatan i Karlskrona.

Blasius tillhörde skaran av entreprenörer som tidigt förstod att nyttja de nya politiska vindarna. De som blåste i Blekinge sedan länet blivit svenskt efter freden i Roskilde. Den vind som åter gav styrfart, efter en lång och segsliten politisk dragkamp. Blausis König insåg möjligheterna att i god nybyggaranda utnyttja den förändrade maktstrukturen som språngbräda för sin karriär.

Kjell Öhmans studie visar att det var en framfusig och företagsam, orädd och stridbar man som kryssade mellan de olika maktsfärerna.

Bördig från Viborg i Finland kom han till Blekinge redan under 1660-talets andra hälft. Genom sin duglighet och företagsamhet avancerade han raskt. 1670 utnämndes han till befallningsman i grevskapet Sölvesborg.

Fem år senare blev han kungens befallningsman i Blekinge. Under skånska kriget blev han känd som en framgångsrik snapphanejägare. Han deltog i återerövrandet av Kristianopel och Karlshamns fästningar. 1678 utsågs han till borgmästare i Ronneby och två år senare, när Ronneby miste sina stadsrättigheter, flyttade han med sitt ämbete till den nya staden Karlskrona.

Posten som borgmästare kom han – bortsett från en period då han var suspenderad – att inneha fram till sin död.

Trots alla framgångar visade sig Blasius vara en slarver som hade svårt att hålla ordning på den uppbörd som han var satt att ansvara för. Det uppstod brister i redovisningen och han fick landshövding Siöblad emot sig.

Problemen med skulderna och rättsprocesser följde honom under resten av livet. Han tvingades sälja sina båda fastigheter i Karlskrona.

Den ena, som låg vid Borgmästare­fjärden, köptes av Wachtmeister där han lät uppföra sitt stadspalats, Grevagården. Den andra, som låg vid Stortorget, övertogs av tyska församlingen, som uppförde sin kyrka (Trefaldighetskyrkan) på tomten. När Blasius König dog 1706 var han i det närmaste utblottad.

Enligt min uppfattning har Blasius König hitintills inte fått den uppmärksamhet som han egentligen förtjänar. På något sätt har han fallit in i glömskans skrymslen och kommit i skuggan av de verkligt stora stadsbyggarna, genierna och makthavarna som la grunden till den nya staden, den som drygt 300 år senare skulle bli ett världsarv.

Bakom boken ligger många timmars arkivgrävande. Öhman har gjort en imponerande genomgång av alla tänkbara arkiv. För att få full valuta av boken krävs emellertid att man har goda kunskaper om Blekinges och framför allt Karlskronas historia.

Visst kan man efterlysa ett tydligare idé- och socialhistoriskt perspektiv och mera källkritiskt granskande liksom mer information om samtidens ideal och värderingar, men om detta finns det ju skrivet på annat håll.

Öhman har vaskat fram en hel del intressanta uppgifter som varvas med utdrag ur kartor och andra samtida illustrationer. Merparten av bildmaterialet är dock från Karl Petermanns penna.

Kjell Öhman har tidigare skrivit en bok om Trossöbonden Vittus Andersson. Vem kommer härnäst?

König är född 1645. Han kom till Sverige från Viborg i Finland under andra hälften av 1660-talet. Blasius König blev befallningsman i Sölvesborg 1670.

Han gifte sig i Hällaryd med prostens dotter, Öllegård Kock, och fick fem barn. Efter hennes död gifte han om sig med Annika Ehrenklo. Blasius König bodde till en början i Bräkne härad, senare i Hulta utanför Ronneby och i Karlskrona.

År 1678 blev han borgmästare i Ronneby och två år senare borgmästare i Karlskrona, där han dog 1706, helt utblottad.

• ********

Från finland finns denna Blasius upptagen som son till Blasius den äldre

Katarina Henriksdotter von Brocken; syntynyt noin 1605 Viipuri. Hänen puolisokseen vihittiin Blasius Blasiusson König, syntynyt noin 1600 Viipuri, kuollut noin 1659 Viipuri, vanhemmat - Blasius König ja NN.

 Lapset:	1620:	Elin Blasiusdotter König [7.20] 1645:	Blasius Blasiusson König [7.21]