Emerentia Rokes

Emerentia Rokes, född 1674, död 1741-05-31 på Varnäs, dotter av rådmannen i Göteborg Paul Rokes.

Gift 1:o 1691-06-00 med civilnotarien vid Stockholms rådsturätt Lars Laurin, född 1664-04-15, död 1691).

Gift 2:o 1693 i Örebro med Erik Stockenström.

Första gången som platsen mellan de två sjöarna Halvarsnoren och Skärjen, det nuvarande Rockesholm, omtalas i bergskollegium var 1670, då en delägare i Flosjöhyttan ansökte om att få sätta upp en hammare på Skärtorps ägor. Kollegium ansåg emellertid att det istället borde utredas om en masugn kunde byggas, men någon sådan utredning kom sannolikt inte igång. Två år senare kom en ny ansökan från Lorentz Stockenström på Varnäs om att få anlägga en hammare. Denna ansökan, liksom en senare från 1676, avslogs emellertid efter besiktning. Vid besiktningen konstaterade man att byggnadsplatsen i Svartälvens ström var bra, att älven utgjorde en gräns mot Nora socken och att Skjärhyttelaget på andra sidan älven inte hade några invändningar. Samtidigt fastslog man emellertid att om man hittade malm i närheten måste skogen användas för gruvdriften. På Varnäs hade man inga invändningar mot detta förbehåll. Ansökan avslogs emellertid med motiveringen att man ville främja tillverkningen av tackjärn inom de malmförande och skogrika delarna av landet och lokalisera smidet till andra delar.

Emerentia Rockes var i juni 1691 på besök hos sin syster i Örebro och gifte sig där med Lars Laurin från Stockholm. På hemvägen till Stockholm efter bröllopet drunknade den nyblivne äkta mannen. Emerentia födde i mars 1692 deras gemensamma dotter Margareta. Redan året efter dotterns födelse gifte Emerentia om sig med Erik Stockenström på Varnäs. Hon hade efter sin fars död 1684 fått ärva delar i en stångjärnshytta i Dalsland. Fadern, som kom från en skotsk adlig släkt, var rådman i Göteborg. Erik kunde efter giftermålet disponera sin hustrus arv och köpte 1702 hemmanet Lövnäs. Några år senare köpte han även Ullnäs säteri med underlydande frälsehemman Elvestorp, norra och södra Högborn, Notbindartorp, Fetebergstorp och Kråkviken. Emerentia och Erik fick tillsammans femton barn: Lorents 1694, Anders 1700, Erik 1703, Paul 1704, Salomon 1711 samt döttrarna Beata, Britta, Emerentia, Magdalena, Kristina, Charlotta, Katarina och Hedvig. Ytterligare två döttrar avled i tidig ålder. En månad före sin död 1722 hade Erik lämnat in en ansökan till bergskollegiet om tillstånd att anlägga ett järnverk mellan sjöarna Halvarsnoren och Skärjen. Efter sin makes död fick Emerentia 1723 tillstånd att anlägga en hammare med härd. Tio år senare köpte Emerentia byggnadsplatsen med vattenrätt av bönderna i Godalstorp eller Skärhyttan för en tunna sill och en tunna lax.

När anläggningen stod färdig 1734 gällde det att ordna med tillverkning av träkol för drift av verket. Emerentia anställde då ett antal torpare för den uppgiften. Samma år köpte hon en tredjedel i Stadra eller Finnå bruk. Emerentia Rockes-Stockenström bodde emellertid hela tiden kvar på sin gård Varnäs. Med hjälp av sina söner och mågar drev hon därifrån det Stockenströmska sterbhuset, men det var hennes ande och vilja som gjorde sig gällande.

Man byggde bostäder för smederna med familjer, som regel ett rum till varje familj i fyrfamiljshus. Det byggdes kolhus, spannmålsbod och järnbodar vid strandkanten. Stålugnen liksom saltpanneplåthammaren var igång. I den senare tillverkades förmodligen plåt till pannor för sjudning av salpeter, som användes vid tillverkningen av krut. Många människor fick arbete i den nybyggda industrin.

Med tilltagande ålder började Emerentia dock tröttna. På luciadagen 1739 inbjöds samtliga släktingar för att skifta boet och på julaftonen samma år undertecknades handlingarna. Emerentia fick emellertid inte uppleva så många år med den nybyggda hammaren. 67 år gammal avled hon efter en långvarig sjukdom den 31 maj 1741 på gården i Varnäs. Hon begravdes i Grythyttans kyrka den 25 juni samma år. Efter hennes död löste sönerna Erik och Salomon ut de övriga syskonen och blev därmed ägare till varsin hälft i bolaget.

[http://hem.passagen.se/ylvathorstensson/sida1/rockesholm.htm]