Erik XI "den läspe och halte" Eriksson, Kung av Sverige

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Erikska_%C3%A4tten

Erik Eriksson, senare även kallad Erik läspe och halte (efter beskrivning i Erikskrönikan), född 1216, död 2 februari 1250, var svensk kung som omyndig 1222-1229, och sedan en andra period från 1234 fram till sin död. Ende son till kung Erik Knutsson.

Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.

Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250. Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.

Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger Magnusson (Birger jarl), som var gift med Eriks syster, Ingeborg, och blev stamfar till folkungaätten. Erik Eriksson själv dog barnlös och är begravd i Varnhems kloster.

[redigera] "Läspe och halte"

Enligt följande citat ur Erikskrönikan var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats Erik den läspe och halte.

   »Erik konunger var nokot swa läsper wid

haltan thz war ok hans sidh
Han storkte gerna skäll ok räth
ok älskade gerna sin eghin äät
han hiolt hwsära ok ädela sidh
ok bondom gaff han godhan friid
A alwora kunne han sik wel forsta
mz torney kunne han ey mykit vmga«'

htErik Eriksson (kung)

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Kung Erik på gravstenen i Varnhem (1600-talet)

Erik Eriksson, ibland oegentligt kallad Erik XI (han kallade sig själv Erik III)[1], senare även kallad Erik läspe och halte (efter beskrivning i Erikskrönikan), född 1216, död 2 februari 1250, var svensk kung som omyndig 1222-1229, och sedan en andra period från 1234 fram till sin död. Han var den ende kände sonen till kung Erik Knutsson och föddes efter faderns död.

Innehåll

[g%C3%B6m]

   * 1 Biografi

o 1.1 "Läspe och halte"
* 2 Kuriosa
* 3 Litteratur och källor
* 4 Se även
Biografi [redigera]

Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.

Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250. Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.

Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger Magnusson (Birger jarl), som var gift med Eriks syster, Ingeborg och blev stamfar till folkungaätten. Erik Eriksson själv dog barnlös och är begravd i Varnhems klosterkyrka.

Sigill för kung Erik "läspe och halte" Eriksson

"Läspe och halte" [redigera]

Enligt följande citat ur Erikskrönikan var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats Erik läspe och halte.

   »Erik konunger var nokot swa läsper wid

haltan thz war ok hans sidh
Han storkte gerna skäll ok räth
ok älskade gerna sin eghin äät
han hiolt hwsära ok ädela sidh
ok bondom gaff han godhan friid
A alwora kunne han sik wel forsta
mz torney kunne han ey mykit vmga«[2]
Kuriosa [redigera]

   * Enligt Grönköpings Veckoblad ska den fiktiva orten Grönköping ha grundlagts just av Erik läspe och halte. I tidningen spelar han rollen av ortens grundläggare och skyddspatron[3], och står staty på stadens torg[4]. En skola i Grönköping, Läspeskolan, är också namngiven efter Erik.

* I Hjo står en trästaty som ska föreställa stadens grundare Erik Eriksson, vilket är den enda staty av en svensk kung som är gjord i trä.
Litteratur och källor [redigera]

Kung Eriks gravkor i Varnhem

   * Agneta Conradi Mattsson: Riseberga kloster, Birger Brosa & Filipssönerna, Vetenskapliga skrifter utgivna av Örebro läns museum 2, 1998, ISBN 91-85642-24-X

* Dick Harrison: Jarlens sekel - En berättelse om 1200-talets Sverige, Ordfront, Stockholm, 2002, ISBN 91-7324-999-8
1. ^ Claes Gejrot, Diplomata Novevallensia. The Nydala Charters 1172-1280 (Stockholm 1994) s 206
2. ^ Texten om Erik läspe och halte i Erikskrönikan på Litteraturbanken
3. ^ Personakt för Erik "Läspe och halte" Eriksson, Född 1216 i Danmark, hämtad 2007-11-17
4. ^ Gronkoping.nu: Handel, hämtad 2007-11-17
Se även [redigera]

   * Erikska ätten

* Grönköping
Företrädare:

Johan Sverkersson Kung av Sverige

1222-1229 (omyndig) Efterträdare:

Knut Långe

Företrädare:

Knut Långe Kung av Sverige

1234-1250 Efterträdare:

Valdemar Birgersson

Sidan ändrades senast den 10 augusti 2010 kl. 23.41.tp://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Eriksson_%28kung%29