Johan Sverkersson, Johan I

född 1201, död 10 mars 1222, svensk kung från 1216. Son till kung Sverker den yngre Karlsson och Ingegärd Birgersdotter (Bjälboätten). Ogift och barnlös.

Biografi

Johan Sverkersson, i äldre källor ibland kallad Jon och frekvent förväxlad med Jon Jarl, var son till kung Sverker den yngre Karlsson och Ingegärd Birgersdotter (Bjälboätten), den mäktige folkungen Birger Brosas dotter. Blev 1216 vald till kung, förmodligen på grund av sin mäktiga mödernesläkts inflytande, och 1219 krönt i Linköping. Om honom sägs det i Västgötalagens kungalängd att han var "barnsker" till åldern och mycket välvillig samt att han regerade tre vintrar, dog strådöd på Visingsö och begravdes i Alvastra kloster.

Johans död inträffade 1222, och måhända stod han till 1219 som minderårig under förmynderskap. Under hans korta regering företogs en svensk härfärd till Estland, varvid Johans frände, jarlen Karl Döve (se Folkungaätten), och hans kansler, biskop Karl Magnusson (Bjälboätten) i Linköping, stupade i slaget vid Leal (Lihula) 8 augusti 1220 mot de hedniska esterna, efter att kung Johan återvänt till Sverige. Johan och hans bundsförvanter gjorde visserligen en del erövringar i Estland, men inte något som blev bestående. Även kristnandet var ett misslyckande då det visade sig att såväl danskar som Tyska Orden redan varit där, kristnat och lämnat en tysk biskop.

Med den katolska hierarkien stod Johan på god fot, även om påven velat ha Erik Eriksson som kung istället, samt bekräftade och utvidgade flera av hans företrädare åt kyrkliga institutioner förlänade privilegier. Med honom utslocknade den sverkerska konungaätten.

Benämningen Johan den unge är inte samtidia; den förekommer tidigast i Lilla Rimkrönikan och hos Ericus Olai samt torde i dessa krönikor närmast bero på missuppfattning av äldre latinska kungalängders "Johannes, Suercheri junioris filius", det vill säga "Johan, son till Sverker den yngre"

English

http://en.wikipedia.org/wiki/Johan_Sverkersson

John I of Sweden, Swedish: Johan Sverkersson ; Old Norse: Jón jarl Sörkvisson (c. 1201 – 1222) was a Swedish king elected in 1216. [1]

Background

John was the son of King Sverker II of Sweden of the House of Sverker and Queen Ingegerd of the Bjälbo dynasty. King Sverker had been beaten in the Battle of Lena and later killed in the Battle of Gestilren in 1210. His rival Erik Knutsson, from the Erican Dynasty, became King Eric X of Sweden.

Reign

When King Eric died suddenly in fever in 1216, the teen-aged John was hailed king by the Swedish aristocracy against the will of the Pope in Rome. John was crowned in 1219 and remained king until his death in 1222. John died unmarried and childless. In 1222, the rival dynasty's young heir, Erik Eriksson ascended the throne at the age of 6 to reign as King Eric XI of Sweden.[2]

During the brief reign of King John, a Swedish presence was established in Estonia. John's cousin, Earl Karl Döve (the brother of Birger Brosa) and his chancellor, Bishop Karl Magnusson led an expedition to Saaremaa in Estonia which ended in a defeat in the Battle of Lihula on August 8, 1220. Defeat in the Battle of Lihula left no Swedish presence and discouraged the Swedish expansion to Estonia for more than 300 years. The events were described in the Chronicle of Henry of Livonia and the Livonian Rhymed Chronicle.