Laurentius Nicolai Blackstadius

http://personhistoriskasamfundet.org/1950-1970/
MAGNUS COLLMAR Kyrkoherde Laurentius Nicolai Blackstadius självbiografiska anteckningar

---

Kyrkoherde i Falun, Kristine nr 15. Mag. Laurentius Nicolai Blackstadius. Född i Blacksta församling af Strengnäs stift. Nicolaus Balk, som der war Pastor 1587, synes nog sannolikt få uppgifwas för hans fader. En Andreas Balk war ock på 1580-talet Rector Scholæ i Arboga, som torde gifwit den unge anledning att inkomma i stiftet och studera i Westerås. Utrikes har han ock rest och war Magister, då han 1616 nyss hemkommen står uppförd ibland expectantes. Antogs till ConRector i Westerås skola 1618. Skref protocollet i Consist. i Aug. 1619, det första efter Biskop Rudbeckii tillträde, då Adsessores endast woro tre. Kallas Con-Lector s. år, en tjenst, som några år förut till lärowerkets utwidgande war inrättad. Kort derefter Theol. Lector, Capitularis och Poenitentiarius för stiftet, hwilka tjenster han ock behöll efter Gymnasii stiftelse. Pastor i Skerikes præbende 1622. Af Consistorium majus, som i Maj 1624 war kalladt till Westerås, wid tillfälle af "Episcopi barnsöl", sattes förslag hit till Kopparberget, med så lärda och förnämliga personer, att lägenheten synes warit ibland de största i stiftet redan före stadens anläggning. Dock klagades öfwer fattigdom. Ehuru yngst fick Blackstadius mesta rösterna och Kongl. fullmagt, hwarmed han tillträdde 1625. War ock Præpositus, troligen efter Malmenius i Tuna, och höll prosteting i Sundborn 1636. En ordentlig, strängt arbetsam Pastor, med mycken sorgfällighet, som flera hans bref utwisa. Hade nog beswär af styfwa menniskor, allehanda löst folk, ända till mördare, som sammanstötte wid grufwan, helst som ibland sjelfwa de styrande woro de som lefde efter behag. En Petter von Benningen t. ex., som "för slagsmål, orätt och hundekyssande" war satt ifrån sacramentet och icke wille gifwa efter, kostade honom flera skrifwelser till capitlet. Häftigt rörd af slag på predikstolen, söndagen Sexagesima 1639, måste han bäras hem, men lefde till 19 Maj 1640. Då swärfadren kom till sterbhuset skref han till Biskopen: "Han lemnade föga efter sig, fast hans egendom war tillförene af många högt räknad. Han war ingen mammons tjenare, utan gaf sig tillfrids med hwar och ens råd, efter hans åhörare största delen äro komne i fattigdom och intet annat, än andras tjenare. Hans hustru får icke behålla en säng att hwila sig på."

Gift

1. 1619 med Anna, Prostens i Arboga Joh. Plantini dotter, död 1633, då mannen gaf kyrkan 20 R:dr i testamente.

2. 1634 med Anna Troilius, Prostens i Leksand dotter, omgift med Burggrefwen H. Théet i Fahlun och Prosten i Tuna, slutligen Biskopen Doctor Nils Rudbeckius.
Barn:
* Lars, okänd;

• Helena, g. m. O. Nyman, Handlande i Fahlun, Biskop Isers swärfader;
• Anna, g. m. Lars P. Ferneboensis, Prost i Söderberke;
• Catharina, g. m. Domprost P. O. Dalekarlus;
• Barbro, g. m. Pastor i Thorsång Carolus Schedv.;
• Margareta, g. m. Pastor Moræus junior i Grytnäs;
• Uno, som blef Tullinspektor, synes allena warit af sednare makan .

Skrifter: Oratio de Anno Jubilæo, qui in Patria nostra 1621 celebratur, recitata in Gymnas. Aros. 17 Dec. tr. 1622. 4:o. — Disp. de imagine Dei in homine et libero arbitrio. Resp. F. Lissmanno. Aros 1623. 4:o._______

Laurentius Nicolai Blackstadius (35042). Kyrkoherde 1625 i Falun (W). Född 1590-08-23 i Blacksta, Kumla (T) (Västerås herdaminne II:1). Död 1640-05-19 i Stora Kopparberget, Stora Kopparberg (W). Erhöll magistergrad utrikes. Conrector i Västerås 1618, teologie lektor, capitularis och poenitentiariu för stiftet, vilka tjänster han ock behöll efter gymnasii stiftelse. Kyrkoherde i Skerikes prebende 1622. Till prosteriet i Stora Kopparberg erhöll B ehuru yngst de flesta rösterna, och tillträdde ämbetet med kunglig fullmakt 1625. "En ordentlig, strängt arbetssam pastor med mycken sorgfällighet. Hade nog besvär av styfva människor, allehanda löst folk ända till mördare, som sammanstötte vid grufvan, helst som ibland sjelfva de styrande voro de, som lefvde efter behag". Häftigt rörd av slag på predikstolen i februari 1639, måste han bäras hem och dog påföljande år i maj. Vid frånfället skrev svärfadern till biskopen: "Han lämnade föga efter sig, fast hans egendom war tillförne af många högt räknad. Han war ingen Mammnons tjänare, utan gaf sig tillfrids med hwar och ens råd, efter hans åhörare största delen äro komne i fattigdom. Hans hustru får icke behålla en säng att hwila sig på". B hade sju barn, varav sex i första giftet med Anna Plantina och bland dessa fyra döttrar, gifta med präster.

---

Nämnd i:

Fornstora dagar En antologi med texter om Falun, Stora Kopparberget och Sveriges stormaktstid

---