Per Daniel Amadeus Atterbom

NE:
Per Daniel Amadeus AtterbomAtterbom, Per Daniel Amadeus, 1790–1855, författare och kritiker, professor i Uppsala i teoretisk filosofi 1828 och i estetik och modern litteratur 1835, ledamot av Svenska Akademien från 1839. Atterbom trodde på poesin som andlig urkraft med förmåga att förvandla livet. På 1820-talet gestaltade han sitt filosofiska intresse för poesin och sin allt djupare religiositet i ett stort lyriskt sagospel, Lycksalighetens ö (1824–27). Det är ett verk i romantikens anda och samtidigt en kritik av den romantiska konstsynen. Atterbom gav 1837–38 ut sina Samlade dikter. Därefter ägnade han sig främst åt litteraturhistoriskt arbete; i Svenska siare och skalder (1841–55) porträtteras bl.a. Swedenborg, Stiernhielm, Kellgren och Bellman. – Farfar till Ebba Atterbom.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
WIKI:
Per* Daniel Amadeus Atterbom, född 19 januari 1790 i Åsbo i Östergötland, död 21 juli 1855 i Stockholm, var en svensk författare och kritiker. Han var professor i Uppsala, ledamot av English Akademin och skrev det romantiska verket Lycksalighetens ö.

Atterbom blev professor i teoretisk filosofi vid uppsala universitet 1828 och i estetik och modern litteratur 1835, ledamot av English Akademien 1839. Farfar till Ebba Atterbom. Han var lärare åt blivande kung Oscar I under åren 1819-1821.

Släkten Atterbom härstammar från bonden Lars Hemmingsson i Ledberg i Östergötland, som föddes under Andra halvan av 1500-talet. Släktnamnet togs av dennes sonson, komministern Jonas Hemmingi Atterbom efter hemmanet Attorp i Rappestads socken, föddes Där han 1663.

Atterboms skönlitterära forfattarskap är synnerligen musikaliskt och känslosamt. Det Behandlar Ofta Fritt omarbetade sagor. Kritiker Menar Att Atterbom aldrig lyckas fjärma sig Egocentrism från synd, egna Då hans själskonflikter genomsyrar vad han skriver. Mest känd är han för det poetiska eposet Lycksalighetens ö och Fågel Blå som arbetade han på från 1811. Båda kallades sagospel av Honom själv. Lycksalighetens ö publicerades 1824 och 1827 i två delar. Fågel Blå publicerades från början 1814 som Ett fragment jag Poetisk Kalender. English Siare och skalder 1-6, vår första EGENTLIGA English litteraturhistoria, skrevs av Atterbom 1841-1855, och för den han fick Sitt Erkännande i the English estetiken. Dessförinnan hade han publicerat Studier till philosophins historia och system (1.835).

Travar Stora framgångar var Atterbom Också skarpt kritiserad av Många I sin samtid och tidvis öppet hånad. Hans konservativt kristna tro och lyriska romantik stod i skarp kontrast till Liberalismen den framväxande och dess realism.

Uppväxt [Redigera]
Som son till komministern Gabriel Atterbom och dennes svärmiskt religiösa hustru, Hedvig Kristina Kernell, var barndomen av AVGÖRANDE betydelse för Atterboms Framtida diktning och filosofiska åskådning. Han var tidigt utvecklad och sysslade barn Redan som med forfattarskap. Vid Åtta års ålder skrev han en roman, Alfonso och Marina, historia gjord av mig. Inåtvänd och Fysiskt klen, var Atterbom en bokvurmare. Vid tio års ålder hade han på egen hand lärt sig tyska ur Pufendorfs universalhistoria och Hübners geografi, senaste Mörks Adalrik och Göthilda, Wallenbergs Susanna, Dalins dikter, Snorres konungasagor och Vilkinasagan, Cornelius Nepos med mera. 1799 sattes han i skola i Linköping, dar han bodde hos sin Morbror, konsistorienotarien Per Kernell (långt till Per Ulrik Kernell). Han var en av Carl Gustaf af Leopolds närmaste vänner och jag Leopolds välförsedda bibliotek Vidgade Atterbom flitigt SINA kunskaper. Han lärde känna Leopolds, Kellgrens, Lidners, Bellmans och Franzéns verk och hänfördes av dem. Män Ännu mer älskade han Några tyska författare, nämligen Christoph Martin Wieland och framför allt Gottfried augusti Bürger.

Nyromantiker i Uppsala
--
År 1805 blev Atterbom student i Uppsala och togs på hösten Samma år in i Sällskapet Vitterhetens vänner, som docka snart upplöstes. Faderns död 1807 resulterade i en depression som skulle återkomma och Fortsätta plaga Atterbom livet ut. Under krisen Jag kom han kontakt med den tyska nyromantikens estetiska och filosofiska idéer, bl.a. Genom författare som Novalis och Tieck. Med likasinnade vänner bildade han sällskapet Musis amici 1807, Vilket följande år bytte namn till Auroraförbundet. Från 1810 utgav sällskapet tidskriften Phosphoros Där En intensiv propaganda bedrevs. Atterboms främsta bidrag i Detta lyriker var som, men han författade även polemiska skrifter. Tidskriften dog ut under 1813.

Auroraförbundet Tog snart som sin uppgift Att reformera the English kulturseliten, och de Viktigaste Datumen i Atterboms liv under Andra decenniet av 1800-talet betecknar betydelsefulla händelser i svensk litteraturhistoria. Genom studiet av modern tysk litteratur hade Auroraförbundets medlemmar Fått Helt Andra begrepp om poesins väsen Än vad Deras samtids English lyriker grundade sig på. Dessa befann sig vid 1800-talets början i en epigon-avmattningsperiod och, som träffande kallats the English Litteraturens järnår. Huvuddelen av de dikter som skrevs var moraliserande reflektionsvers Dikter och, utan innerlighet och styrka i känslan, och med en enformig Metrik, VARS kulmen kom i den alexandrinen Ofta gynnade. Genom sin Drömmande och grubblande natur, Genom SINA barndomsintryck från Åsbodalens idylliska skönhet samt Genom den i föräldrahemmet Rådande Kristliga fromheten gick Atterbom i de nya riktningar, som Inom Tysk litteratur avlöst den franskklassiska skolan.

De nya riktningarna baserades på fantasin i stallet för förståndet. De ville i dikten uttrycka känslor och stämningar Genom suggestiva medel, som färg-och bilduttryck samt akustiska effekter. 1700-talets rationalism avlöstes av Romantiken, och det var dess mystiska världsåskådning och musikalisk-syntetiska poesi, som Atterbom blev förkämpen i Sverige. Redan tidigare Än Auroraförbundets medlemmar hade Lorenzo Hammarsköld, Clas Livijn, Carl Adolph Agardh och Johan Christoffer Askelöf påverkats av Romantiken.
---
Omvälvningen Inom litteraturen krävde båtar Ett Estetisk-Kritiskt Angrepp mot den Akademiska riktningen och Utvecklingen av en positiv skönlitterär produktion. Kretsar i Stockholm började Kampanjen i december 1809 med veckotidningen Polyfem. Den innehöll i stor utsträckning förlöjligande och ironiska stycken. Atterbom bidrog med de i hetsigt polemisk ton skrivna dikterna Xenier och Rimmarbandet. Uppsaliensiska kretsar grundade månadsskriften Phosphoros, första VARS häfte kom ut sommaren 1810. De publicerade den av Atterbom redigerade Poetisk kalender (1810-1822) och Svensk litteraturtidning, som gavs ut av Vilhelm Fredrik Palmblad Tillsammans med Atterbom.

De nyromantikerna fosforisterna, uppkallade efter Uppsalatidskriften, förorsakade en långvarig och häftig strid, dar man på ömse sidor gjorde sig Skyldig till ensidighet och överdrifter. Genom sin Ideellt osjälviska, hänsynslösa strävan fick Atterbom och hans kamrater ungdomen med sig. De Förändrade the English litteraturen, män Deras Polemik skapade Långvariga konflikter. In Många håll var mannen ovillig Att erkänna det genomgripande förändringssarbete, som de och Deras meningsfränder åstadkom eller gav uppslag till. Tidigt hyllad som förebild av SINA anhängare intog Atterbom en av de mest framskjutna platserna i striden den litterära. Viktigast av hans produktion under åren 1810-1817, hans kamp-och utvecklingstid, är hans dikter. Genom Dessa blev han banbrytande Både till formen och innehållet. Han införde, menade Fredrik Vetterlund, en absolut stämningspoesi i svensk diktning, som ville Tranga i I och återge det omedvetna, och som stod i direkt motsättning till akademisternas logisk-Rationella bildning.

Utgående från Friedrich von Schellings Naturfilosofi ville Atterbom i dikt tolka samklangen Mellan naturvärlden och Människans själsliv och jag Symbolisk form framställa sin mystiska spekulation. För första gången i svensk poesi utnyttjade Atterbom alla verskonstens musikaliska element, Rytm, rim och Andra slagg av ljudharmoni, för Att Framkalla en stämning, och jag hans stil överflödade Bilder färgnyanser och. The English naturen blev skildrad i Känsliga tavlor, efter Att under årtionden ha förbisetts som poetiskt stoff. När han utformade denna nya poetiska teknik och utvecklade sin världsåskådning var Atterbom blev det Naturligtvis Någon gång fel och han misslyckas i SINA experiment. Hans strävan efter känsloskildring medförde ibland en Viss konturlöshet, Hans Språkliga uppfinningsiver visade Inte alltid lyckliga resultat, och det allegorisk-metafysiska nadde Ofta Int fram till Klarhet. Det var också dunkelt, meningslöst ordprål och tyskeri, som utgjorde den Huvudsakliga Kritiken mot Atterbom, Liksom mot nyromantiken överhuvudtaget. Motståndarna, vilkas huvudorgan var den av Per Adam Wallmark redigerade Journal för litteraturen och theatern (indragen 1813 och följd av Allmänna journalen), angrep Atterbom med hånfullt Att underkänna hans poetiska förmåga. Hans svagaste Alster, Till exempel den av Leopold nedgjorda Tasso-Översättningen, fick en Ytterst skarp kritik. Denna kritik Ställde sig Lika oförstående till Atterboms främsta lyriska dikter från Dessa är, Till exempel Erotikon (Phosphoros 1810), Skaldarmal (ibid. 1811), ett av de första försöken till en fornnordiskt nationell diktning i Sverige, cykeln blommorna (Poet. cal. 1812), Allegro och adagio (ibid. 1813) och fragmenten av sagan om Fågel blå (ibid. 1814).

Av Atterboms prosauppsatser under Dessa år är Flera av betydelse Genom SINA programuttalanden i filosofi och konstlära. I Phosphoros offentliggjorde han Märkliga estetiska avhandlingar om Bellman och Ehrensvärd, Vilka Båda han satte synnerligen högt, och framhöll Thorild som romantikernas föregångsman. Som inledning till En samling folkvisor, Vilka han publicerade i Poetisk kalender för 1816 under titeln Nordmansharpan, skrev han en kort översikt över den äldre English poesin, dar han starkt förhärligade folkdikten, GAV Mycket Erkännande åt Georg Stiernhielm och Frans Michael Franzén samt betonade det Nationella I romantikens syfte. Hans granskning av English Akademiens handlingar (i Svensk litt. Tidn. 1814-1815) var den av hans uppsatser, som väckte den största förbittringen hos motståndarna. Den är Ett skarpt Angrepp på hela den akademiska riktningen och dess Inflytande på nationen. Upprördheten på den akademiska sidan var så stor, att hovkanslern hotade Palmblad med Att tidningen skulle Dras in och han fick en varning av det akademiska konsistoriet. Vidare deltog Atterbom i en religionsfilosofisk pressfejd till försvar för Schellings lära, Vilken angripits som irreligiös, och man lär till och med på ha funderat Att Atala Honom för Katteri.

Under det oavbrutna arbetet för den nya vitterheten hade Atterbom även bedrivit SINA studier i filosofi, och han promoverades 1815 Jämte Palmblad, Sondén, Almquist, Fahlcrantz med flera. Överansträngning och de polemiska striderna hade Lagt tyngre bördor på hans axlar Än han orkade Bara, och hans sinne, Som Inte var starkt nog för Att hårda ut med en offentlig strids hugg och sting, hade Blivit uttröttat. Hans Ekonomiska utsikter var mörka, försörjningens och han hade planer på Att för skull bli präst eller jurist. Tack vare vänners hjälp fick han emellertid Ekonomiskt stöd, som gjorde Att han kund Göra en Längre utrikesresa.

--
Tysklandsresan och senare delen av livet
Under en Två år lång vistelse i bland annat Tyskland 1817-1819 kom han, tack vare Amalia von Helwig, som han lärt känna under hennes tidigare besök i Sverige, i beröring med flera av Tysklands LEDANDE kulturpersonligheter. Han lärde under denna resa känna Schleiermacher, Rühs, Steffens, Jean Paul Jacobi, Baader, Wilhelm Müller, Friedrich Rückert, Friedrich Schlegel, Hegel, Solger, Tieck, Thorvaldsen och Oehlenschläger. Atterbom blev även god vän med Schelling. Resan Innebär även en ny kris under Vilken han omvärderade delar av den romantiska filosofin och återgick alltmera till den kristna offertanken.

Vid sin Hemkomst utsågs Atterbom till lärare i tyska språket och litteraturen för kronprins Oskar, Tidens Vilket förargade Akademiker. 1821 blev han docent i allmän historia under Geijer 1824 adjunkt i filosofi och 1828 professor I SAMMA vetenskap. Denna professur lämnade han 1835 och bytte till den nyinrättade i estetik och modern litteratur, som han Länge verkat för Att Få instiftad. I Likhet med Det stora flertalet av SINA meningsfränder var Atterbom politiskt Konservativ och skeptisk till Tidens Liberala rörelser. Det gjorde Att han från 1830-talets mitt utsattes för orättvis kritik från Stockholmspressen. Förföljelsen öppnade vägen till den så låt envist stängda English akademien, dar han valdes 1839 efter Ling. Han levde i övrigt Ett stilla, med oförtruten tillbakadraget liv Forskning och flitig litterär verksamhet. År 1826 gifte han sig med den adliga Ebba af Ekenstam, De levde I ett sällsynt Lyckligt äktenskap, fram till hennes död 1854. Som den siste av de store skalderna från århundradets Början, avled han den 21 juli 1855 i Uppsala.

Han är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Lycksalighetens ö [Redigera]
Det ökade livsmod, den friskare och gladare grundstämning, som blev följden av Atterboms utlandsresa, märktes Int Minst i hans alstring efter 1818. Jag Poetisk kalender 1821 offentliggjorde han bland annat Recensionsblommor och Fridsrop, jag Vilka hane med generöst Erkännande åt uppmanade samtida skalder till Gemensamt arbete för the English Litteraturens Förbättring. Sitt program, positiv produktion, fullföljde han också, även om hans vacklande hälsa Lade hinder i vägen för flertalet av hans litterära planer. Emellertid fullbordade han under 1820-talet det sagospel, som Länge sysselsatt Honom. Det blev hans mest Omfattande verk, Lycksalighetens ö, VARS första del utkom 1824 OCH ANDRA 1827. Det Fick Ett Tämligen kallsinnigt Mottagande - märkligt nog även från meningsfränder som Hammarsköld - och överskuggades totalt i popularitet av Tegnérs ungefär samtidiga Frithiofs saga. Den omarbetade upplaga, som Atterboms gav ut 1854, mottogs med Större Sympati och beundran. Tredje upplagan utkom 1875, en förkortad skolupplaga 1898. Som fragment förblev däremot Fågel blå, Vilken på han arbetade 1814 i Uppsala, 1818 i Rom, 1838 på sommarnöjet Steninge och 1855 i Uppsala. Lycksalighetens ö Utgör Höjdpunkten av Atterboms diktning och är Ett av nyromantikens förnämsta verk. Dess uppbyggnad påminner om Tiecks fantastiska dramer. Ämnet är hämtat ur en svensk folkbok, med en fésaga av Madame d'Aulnoy som grund. Atterbom följde i det hela Sagans gång, män fack på egen hand till figurer (Till exempel Svanvit) och episoder (Till exempel Astolfs Hemkomst och den därvid framställda karikatyren på republiken).

Den spekulativa innebörden i dikten, som Atterbom själv betecknade som en allegori, ar Enligt hans egen tolkning denna: Ingen rätt lycksalighet Vinnes med Att leva för sig själv, även om Detta skulle verkställas i den Högsta estetiska form. Poesin, sinnlighetens såsom Blott Högsta njutning och skimmer, kan ej tillfredsställa ädlare själars längtan efter evigt liv och evig lycka. Astolf är denna längtan. Hans atra tager en ensidigt estetisk Riktning och missförstår därigenom sig själv. Poemet är poesiens historia ända till den punkt, dar poesien Antingen Måste tillintetgöra sig själv eller Också upplyfta sig till religion. Denna allegoriska tolkning kund visserligen Int uppfattas av den stora Allmänheten Men detta var Int Nödvändigt för att njuta av diktens skönhet. Dess personer är levande, episk-lyriska gestalter, och händelseutvecklingen fängslar i sig själv. Värmen i framställningen, de åskådliga och färgrika scenerierna, den luftiga och ljusa Skönheten i de poetiska personifikationerna, Fantasins uthållighet, diktionens yppighet och omväxling samt planens djupsinne gjorde Lycksalighetens ö Till ett av svensk poesis yppersta verk. Framför allt uppskattades en del av de i sagospelet inlagda visorna och romanserna, såsom Jägarsångerna, Vindarnas sånger, Serenaderna, Svanvits sång, Sång från sjön, Astolfs-kvädet och Stjärnornas kor.

Dikter [Redigera]
Av Atterboms Kortare dikter märks Ytterligare en serie Blommor (1836) och Flera dikter i hemmiljö, tillägnade hans hustru, såsom den 20 juni 1851 och Tillägnan (ur andra upplagan av Lycksalighetens ö, 1854). Den exotiska prakten i hans tidigare diktning ersattes småningom av en Enklare, mera idyllisk knappen. Grundstämningen är harmoni och förhoppningsfullhet. Från Att ha Varit den utpräglade romantiska Längtans skald blev han mer illustratören och mer av den nordiska sommaren och lyckan. Hans lyrik var Alltid lika varm och innerlig, men vann i fasthet och behärskning. Bristen på Sympati hos Allmänheten gjorde emellertid, att hans vuxna poetiska produktion blev Relativt sparsam. Han berättar själv i brev Att han 1836-1838 Varit livligt upptagen med planer på Nya dikter, män Att frostandar från alla håll, även Från ett Minst Väntat (varmed han syftade på Geijers Foga finkänsliga kritik i Litteraturbladet) dämpade Den andra vår, som han Kande I sin återväckta skaparlust. Missmodig avbröt han Också utgivandet av SINA Samlade dikter, av Vilka Två band utkommit 1837-1838. Efter hans död publicerades fragmenten av och planen till Fågel blå (1.858) och tre band Lyriska dikter (1863).

Ett hjärta Blott slår i det eviga allt!
En lag Blott jag lyder: Vad Detta befallt!
Jag tusende Skepnader klappar dess blod,
Och alla sig laska ur varandets flod.
Så delar jag med mig, till tidens fördriv,
Den flödande strömmen av tjusande liv;
Vad mer, om Där skummar förgängelsens våg,
Blott Rytm är jag störtande timmarnas tåg?
Ur Rosen, diktad 1811.
Vetenskapliga verk [Redigera]
Atterboms vetenskapliga forfattarskap är Också Omfattande. Som professor i filosofi gav han ut Studier till Filosofiens historia och system (1835), dar han intog en teistisk Standpunkt på schellingsk grundval.

Därefter skrev han 1841-1855 biografier över de mest Framträdande Personerna i svensk litteraturhistoria Jag English Siare och skalder, eller grunddragen av English vitterhetens hävder, Intill och med Gustaf III: s tidevarv tecknade (2: a upplagan 6 band 1862-1863) med en Inledning och komplettera med titeln Grunddragen av fornskandinaviska och English vitterhetens historia intill Stjernhielm och Karl den tolfte betraktad I sitt förhållande till vitterhet, vetenskap och skön konst (1864). Biografierna är skrivna med betydande uppskattning av de skildrade, Vilket fick Atterbom Att Genomgående se analysen av Både diktverk och författarpersonligheter I ljus och positiv anda.

Särskilt de mer utförliga framställningarna av Emanuel Swedenborgs, Carl Fredrik Ehrensvärds, Thomas Thorilds och Carl Michael Bellmans respektive forfattarskap utmärks av en djup förståelse för de skildrade individerna, en noggrannhet och rik konstnärlig stil och känslig förmåga Att originella Lyfta fram det.

Vidare skrev Atterbom Ett stort antal avhandlingar och essäer. Av Dessa är uppsatserna om Carl Jonas Love Almquist, Johan Ludvig Runeberg, Erik Johan Stagnelius, tidskriften "Iduna" samt minnesteckningarna över Samuel Hedborn och Vilhelm Fredrik Palmblad Framträdande. Flera av Dessa essäer är samlade i Ästhetiska afhandlingar (1866), Minnesteckningar och tal (1869) och Litterära karakteristiker (1870). Postumt utgavs Minnen från Tyskland och Italien (2 band 1859) samt Poesiens historia (4 band, 1861-1862).

Verk av Atterbom [Redigera]
Rosen, diktad 1811.
Samloms bröder. Tonsatt av Johann Christian Friedrich Haeffner.
Sippan. Tonsatt av Johann Christian Friedrich Haeffner och Inspelad med sångaren Nicolai Gedda och Pianisten Jan Eyron.
Vikingasäten, åldriga lundar (1814). Tonsatt av Johann Christian Friedrich Haeffner och inspelningar finns av Allmänna Sången, Orphei Drängar samt studentmusikkåren Hornboskapen.
Samlade dikter postumt utgivna [1858)
Tredje bandet Fågel blå. Sagospel.
Samlade skrifter. Jag obunden stil postumt utgivet (1869). Innehåller
Del 6 Minnesteckningar och Tal Band I-II
Källor [Redigera]
Artikeln Atterbom i Nordisk familjebok, Uggle-upplagan band 2.
Externa länkar [Redigera]
Wikisource har verk av eller om Per Daniel Amadeus Atterbom.
Wikimedia Commons har media som ror Per Daniel Amadeus Atterbom.
Atterboms Minnen från Tyskland och Italien I-II har getts ut digitalt av English Akademien: Del I och Del II.
Hans sagospel Fågel blå finns på Projekt Runeberg i texten från 1858.
Hans verk litteraturhistoriska English Siare och skalder Finns på Litteraturbanken: del 1 från 1841 och del 2 från 1843
Per Daniel Amadeus Atterbom i Libris

Företrädare:
Pehr Henrik Ling English Akademien,
Stol nr 18
1839-1855 Efterträdare:
Johan Henrik Thomander
Företrädare:
Lars Peter Walmstedt Uppsala universitets rektor
Ht 1837 Efterträdare:
Per Sjöbring
Företrädare:
Israel Hwasser Uppsala universitets rektor
1846-1847 Efterträdare:
Anders Erik Knös

Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855)
Skald, professor, riddare och ledamot av Svenska Akademien
Porträtt målat 1852 av Alida K. Rabe