Historical records matching Sergei Alexandrovich Yesenin
view all 23
Immediate Family
-
ex-partner -
ex-partner -
Privatespouse -
ex-wife -
-
ex-wife -
daughter -
-
ex-wife -
ex-partner -
-
ex-wife
About Sergei Alexandrovich Yesenin
Russian Poet
Alexandrovich Yesenin (sometimes spelled as Esenin; Russian: Серге́й Алекса́ндрович Есе́нин; 3 October [O.S. 21 September] 1895 – 27 December 1925) was a Russian lyrical poet. He was one of the most popular and well-known Russian poets of the 20th century. Early life Sergei Yesenin was born in Konstantinovo in the Ryazan Province (Губерния, Gubernia) of the Russian Empire to a peasant family. He spent most of his childhood in his grandparents' home. He began to write poetry at the age of nine.
In 1912, he moved to Moscow where he supported himself working as a proofreader in a printing company. The following year he enrolled in Moscow State University as an external student and studied there for a year and a half. His early poetry was inspired by Russian folklore. In 1915, he moved to St. Petersburg, where he became acquainted with fellow-poets Alexander Blok, Sergey Gorodetsky, Nikolai Klyuev and Andrei Bely. It was in St. Petersburg that he became well known in literature circles. Alexander Blok was especially helpful in promoting Yesenin's early career as a poet. Yesenin said that Bely gave him the meaning of form while Blok and Klyuev taught him lyricism.
Career
In 1916, Yesenin published his first book of poems, Ritual for the Dead (Radunitsa, Russian: Радуница). Through his collections of poignant poetry about love and the simple life, he became one of the most popular poets of the day. His first marriage was in 1913 to Anna Izryadnova, a co-worker from the publishing house, with whom he had a son, Yuri.
Later that year, he moved to St Petersburg, where he met Klyuev. For the next two years, they were close friends, living together most of the time. Some modern researchers suppose that Klyuev was the addressee of Yesenin's love letters. From 1916 to 1917, Yesenin was drafted into military duty, but soon after the October Revolution of 1917, Russia exited World War I. Believing that the revolution would bring a better life, Yesenin briefly supported it, but soon became disillusioned and sometimes criticized the Bolshevik rule in such poems as The Stern October Has Deceived Me.
In August 1917 Yesenin married for a second time to an actress, Zinaida Raikh (later wife of Vsevolod Meyerhold). They had two children, a daughter Tatyana and a son Konstantin. Konstantin Yesenin would become a well-known soccer statistician.
In September 1918, Yesenin founded his own publishing house called "Трудовая Артель Художников Слова" (the "Labor Company of the Artists of the Word")
In the fall of 1921, while visiting the studio of painter Georgi Yakulov, Yesenin met the Paris-based American dancer Isadora Duncan, a woman 18 years his senior, who knew only a dozen words in Russian. He spoke no foreign languages. They married on May 2, 1922. Yesenin accompanied his celebrity wife on a tour of Europe and the United States but at this point in his life, an addiction to alcohol had gotten out of control. Often drunk, Yesenin had violent rages in which he destroyed hotel rooms and caused disturbances in restaurants. This behavior received a great deal of publicity in the international press.
His marriage to Duncan was brief and in May 1923, he returned to Moscow. He almost immediately became involved with the actress Augusta Miklashevskaya. He is rumoured to have married her in a civil ceremony, although he had not obtained a divorce from Duncan.
The same year he had a son by the poet Nadezhda Volpin. Sergei Yesenin never knew his son by Volpin, but Alexander Esenin-Volpin grew up to become a poet. He was also a prominent activist in the Soviet Union's dissident movement of the 1960s with Andrei Sakharov and others. After moving to the United States, Esenin-Volpin became a mathematician.
Later years and death
The last two years of Yesenin's life were filled with constant erratic and drunken behavior, but he also created some of his most famous poems. In 1925 Yesenin met and married his fifth wife, Sophia Andreyevna Tolstaya, a granddaughter of Leo Tolstoy. She attempted to get him help but he suffered a complete mental breakdown and was hospitalized for a month. Two days after his release, he allegedly cut his wrist and wrote a farewell poem in his own blood, then the following day hanged himself from the heating pipes on the ceiling of his room in the Hotel Angleterre. He was 30 years old.
Bring me the Horizons song "It was written in blood" was based on Yesenin's suicide. Sergei Yesenin is interred in Moscow's Vagankovskoye Cemetery. His grave is marked by a white marble sculpture.
Although he was one of Russia's most popular poets and had been given an elaborate funeral by the State, most of his writings were banned by the Kremlin during the reigns of Joseph Stalin and Nikita Khrushchev. Nikolai Bukharin's criticism of Yesenin contributed significantly to the banning. Only in 1966 were most of his works republished.
Sergei Yesenin's poems are taught to Russian schoolchildren and many have been set to music, recorded as popular songs. The early death, unsympathetic views by some of the literary elite, adoration by ordinary people, and sensational behavior, all contributed to the enduring and near mythical popular image of the Russian poet.
Sergei Yesenin's final poem was a major inspiration for the Bring Me the Horizon song "It Was Written In Blood" on their album Suicide Season.
Works
- The Scarlet of the Dawn (1910)
- The high waters have licked (1910)
- The Birch Tree (1913)
- Autumn (1914)
- I'll glance in the field (1917)
- I left the native home (1918)
- Hooligan (1919)
- Hooligan's Confession (1920) (Italian translation sung by Angelo Branduardi)
- I am the last poet of the village (1920)
- Prayer for the First Forty Days of the Dead (1920)
- I don't pity, don't call, don't cry (1921)
- Pugachev (1921)
- Land of Scoundrels (1923)
- One joy I have left (1923)
- A Letter to Mother (1924)
- Tavern Moscow (1924)
- Confessions of a Hooligan (1924),
- Desolate and Pale Moonlight (1925)
- The Black Man (1925)
- To Kachalov's Dog (1925)
- Goodbye, my friend, goodbye (1925) (His farewell poem)
- Original in Russian
- English Translation Goodbye, my friend, goodbye My love, you are in my heart. It was preordained we should part And be reunited by and by. Goodbye: no handshake to endure. Let's have no sadness — furrowed brow. There's nothing new in dying now Though living is no newer.
Vikipeedia:http://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%95%D1%81%D0%B5%D0%BD%D0%B8%D0%BD,_...
http://5klass.net/literatura-11-klass/Ljubimye-zhenschiny-Sergeja-t... av yesenin
Not by suicide??:
Idag är det 124-årsdagen av den stora ryska poeten Sergej Yesenin. På 100-årsdagen togs poeten bort från poeten och i templet började minnas honom för fred. En låg båge för detta till Victor Ivanov, vars många år av akrylfärger studier såg ljuset i boken "mysteriet med den död".
Han dödades i utfrågning, under vilket han utsattes för tortyr. Det var nedskärningar på hans händer, hans ådror var klippta, hans vänstra öga kvar, ett djupt ärr i pannan - det finns bevis även i de falska minnena som skrevs på order av GPU efter den död. Han stannade inte i "Angletere" och flyttades till ett icke-bostadsområde, möblerat femte rum, från den-utredning, som låg i ett hus bredvid.
Den "hej då, min vän, adjö", som var den största falska i versionen om själv, i själva verket är manuskriptet inte undertecknat - det finns inget datum under den. Den kunde inte vara tillägnad den. Han var inte "i bröstet", var inte en nära vän, utan bara en bekant vän. Han var medlem i GPU. Som heter V. Han är den påstådda mördaren och den påstådda mördaren och målsägande - Jacob Blûmkin, och klienten av mordet - l. Trotskij.
"Vi måste förvandla Ryssland till en öken bebodda av vita gränser, till vilken vi kommer att ge sådan tyranni som aldrig har drömt om ens invånarna i öst. Genom blod kommer vi att föra rysk intelligentia för att slutföra retreat, till idioti, till djurens stat" (artikel "andas kotnrrevolûciâ").
Han representerade honom i "landet av dåligt" under KGB: s namn och investerat i hans mun fruktansvärt profetiska ord: jag kom inte hit som jude,/ utan som att ha gåvan / gömma dårar och odjur.../ märkligt och Roligt ni människor!/ levt alla mina fattiga / och byggde guds tempel./ Jag hade byggt dem för länge sedan / gjort om dem till platser av avfall.
I samma bit satte poeten och "diagnosen" av att hända i landet: tomma roliga, ensamma samtal./ ja, ja, vad tog du i retur?/ kom samma skurkar / och lagen om revolution alla tog den.
Ungefär samma sak som han sa och skrev till sina vänner: "Det är tråkigt för mig, den legitima sonen till ryska, i hans stat styvbarn att vara... Ryssland styrs av Trotskij-Holstein... och han ska inte styra". yesenin hindrade sina kamrater inte bara med sina politiska uttalanden, utan också som han skrev om "Rus utgående" och om Ryssland evigt, förstört av dess mystiska fiender. poeten lades i tidningen, skickades av " vänner " som gjordes honom, provocerade till skandal, mestadels alla dessa " vänner " var hemliga agenter i GPU. poeten kallades flera gånger till kapitel - i allmänhet jagades han i flera år som ett djur där den universella jakten förklarades.
"de vill döda mig", sa han till sina sanna vänner. Och i dikter profeterade: och den första borde hänga mig,/ korsa mina händer bakom min rygg / för att Kristi sång och sjuk / hindrade mig att sova i mitt hemland.
† † †
I flera år levde vi myten om Elena. Denna myt skapades noggrant av anpassade memoirists, och många forskare fortsatte av många forskare i den arbete. Till och med den om Ryssland var navâzli i tänderna, för de har alltid varit begränsade. Nu älskar de att föra till guds ljus först och främst " Moskva vildsvin ", och redan från slutet av den bilden av yesenin - " Pohabnika och skandalista ". Det är viktigt för den ortodoxa mannen att titta in i den tragedi i hela livet av den stora ryska poeten att se hur människans hjärta, enligt Dostojevskij, "gud kämpar med linjen", och hur denna kamp framfördes i hans biografi.
Faktum är att orsakerna till tragedin beskrivs i hans korta biografi. Han sade själv att hela hans liv var ett avslag på den ortodoxa religion där han först togs upp i sin familj och sedan i kyrkan-socken skolan. Men om vi läser noga in i den verser så får vi se hur hans " hemliga man " var emot detta våld, och han skrev: " Är du under själen / som du faller under bördan?
Precis som med varje stor poet var han ett uttryck för tiden, var generationer röst. Och 1915 skrev han om valet som kommer att göra snart folket: från kyrkan tegelstenar / de kammare - kasematter / da järn ringer kedjor./ sök inte mig du är i gud,/ ring inte för att älska och leva./ jag går på den vägen / bujnu huvud vik.
Dyster profetia, om vi kommer ihåg att på 20-talet kommer många "kyrka" att fungera som murar av fängelser och läger...
Ja, yesenin gick längs den här vägen. Som "Herald of revolution" skrev m. Bitter, " staden mötte honom med samma beundran som den möter jordgubbar i januari. Hans dikter började beröm för mycket och ärligt, hur hycklare och avundsjuka kan beröm ". hur svårt det är att motstå ära, fans och fans, kärlek, läckerheter... och dessutom, om en man är riktigt begåvad, stark och mäktigt... och, om gud gav att säga om Ryssland som ingen annan visste: åh du, Rus, mitt hemland är litet,/ bara till dig jag älskar land./ kul din glädje kort / med hög sång på våren på ängen.
† † †
Ta en samling av yesenin verk, läs hans dikter som en krönika om kampen för själen. Och jag tror att du kommer att kastas i ögonen, som 1915-16 Han frågar ofta: "Be för mig, be för min döda själ". och redan efter 1917 erkänner han: jag var med på dessa ikoner,/ Jag är inte en nunna och ett rop i den hängande... frid vare med mig - inte nunnan av Shima... till helvetet gammal! Du lär mig inte att be. Gör inte det!/ till den gamla avkastningen är borta... skamligt mig att jag på gud trodde,/ bittra mig att jag inte tror nu...
Men samtidigt, med dessa och liknande gudomliga linjer, skriver yesenin, med sorg nära ånger, om sin själ förlorade, om sitt liv förlorat, om sitt liv förlorat, om ungdomen, förlusten av oskuld... och missbruket av Ryssland : och vissla över hela landet, som höst,/ Charlene, mördare och skurk...
Trots alla uttalanden om flykt från byn, avslag på det gamla för " stål Rus ", det heliga heliga för yesenin förblir för evigt kärlek till mor, synd om farfar, speciell närhet till rysk natur och till alla " bröder mindre ", sugen på enkla glädjeämnen " slagen rus ".
När allt kommer omkring slutar döden dikt "erkännande av mobbare" med linjer: så att för alla synder, min grav,/ för misstro i grace / sätta mig i en rysk tröja / under ikoner för att dö.
Det var inte meningen att han skulle dö så där. Jag är rädd för att säga, eftersom hans läsare kommer att bli upprörda, men jag är rädd för att hans död inte var så hemsk och grym. Kanske Gud har tvättat sina många synder så mycket... det är skrämmande att läsa om den där järn ringen av mörka krafter som omringade poeten under de sista åren av livet, skrämmande att läsa om övergrepp av honom. Men jag tror att herren har lagt detta till honom i en ursäkt och förbarma sig över honom. Och dikter av guds tjänare Sergej Alexandrovich yesenin - om Ryssland, som nu låter som ett vittnesmål och guds röst som vi behöver vårda och älska, kommer att vara en ursäkt vid guds sista hemska domstol. Ty det sägs till oss i evangeliet: "Från dina ord kommer du att fördöma dina ord från dina ord" (Matteus 12,37).
" ortodox st. Petersburg " № 12 (78), december 1998 http://www.pravpiter.ru/pspb/n167s/ta015.htm
О Сергее Александровиче Есенине (русский)
- До свиданья, друг мой, до свиданья. Милый мой, ты у меня в груди. Предназначенное расставанье Обещает встречу впереди.
До свиданья, друг мой, без руки, без слова, Не грусти и не печаль бровей,- В этой жизни умирать не ново, Но и жить, конечно, не новей.
Профиль создан автоматически, исходя из отчества и фамилии репрессированного ребёнка
~ Источник: Москва, расстрельные списки - Донской крематорий
~ Жертвы политического террора в СССР, 4-ое издание
Профиль предлагается к объединению для того, чтобы не возникало вопросов у тех, кто заходит в этот пустой профиль:
Пустой профиль Есенина
Внуки Сергея Есенина от его детей Татьяны и Константина.
У дочери поэта Татьяны было двое сыновей: Владимир и Сергей Кутузовы. Про этих внуков Сергея Есенина известно немногое.
Так, Владимир, который родился в 1938 году, по сведениям СМИ, жив и сейчас. Ему 81 год. Сергей, второй внук поэта, родился в 1942 году и скончался в 2016-м. Он работал в области строительства и геодезии, а позже выступал с воспоминаниями о своей матери.
У каждого из двух внуков Сергея Есенина родились по двое детей — правнуков и правнучек поэта. Известно, что по крайней мере одна правнучка Сергея Есенина, Анна, живет в Москве и занимается живописью.
У Сергея Есенина есть и ещё одна внучка — Марина Есенина, дочь его сына Константина. Внучка поэта живёт в Москве, у неё есть взрослый сын, который занимается наукой.
/предложила Ирина Лисовая (Бикша), Литературный салон "Страницы книг" в соц.сети OK/
view all 18
Sergei Alexandrovich Yesenin's Timeline
| 1895 |
October 3, 1895
|
село Константиново, Кузьминская волость, Рязанский уезд, Рязанская губерния, Российская империя
|
|
|
October 6, 1895
|
Константиново, Рязанский уезд, Рязанская губерния, Россия (Russian Federation)
|
||
| 1914 |
December 21, 1914
|
Moscow, gorod Moskva, Moscow, Russia (Russian Federation)
|
|
| 1918 |
May 29, 1918
|
||
| 1920 |
February 3, 1920
|