Andreas Eliasson Oldberg

Kyrkoherde. Född 1668. Död 1719. Anders Oldberg föddes 1668, son till Elias Oldberg (se ovan). Han blev student i Uppsala 1687, prästvigdes till sin faders medhjälpare. Efter kyrkoherden i Berg Johan Drakes död 1694 så inkom Bergs församling med vocation för Anders Oldberg (måg i huset). Han bedömdes dock vara för ung men fick på begäran av konsistoriet provpredika i Brunflo varefter han blev kapellan där 1695. Fadern Elias O. dog 1703 och konsistoriet gick på hans linje att sonen Anders skulle bli hans efterträdare i Lit. Kunglig utnämning (Carl den XII) kom också den 20 mars 1703, tillträde 1705. I Bygdéns herdaminnen (Ref. 4) berättas om en episod från Anders Oldbergs gärning som kyrkoherde: "Han blef af major Carl Lake anklagad att ha i en predikan på sista stora bönedagen 28 aug. 1713 utfarit i några ordasätt och hårdt tal, som synes gällt K. Maj:t. Prosten Burman och khden Halling i Brunflo befalldes av konsist. att inquirera härom. Då prosten den 2 dec. infann sig i Lits länsmannagård, hade Halling tre dagar förut aflidit, men på parternas begäran upptog prosten ändock ärendet till behandling. Anklagelsen synes närmast gått ut på, att pastor skulle vanvördigt frånkänt konungen titeln Stormäktighet, hvarpå pastor förklarade sig i sin predikan sagt, att Gud är allena stor och mäktig och alla konungars makt, starkhet och kraft, att denna titel väl kan källa om konungar, men allsmäktighet om Gud allena, och att konungars stormäktighet kan förbytas till vanmäktighet tillämpade han på Manasse . Beträffande att vår konungs ungdomliga förmätenhet bragt honom i det tillstånd, då han nu med Manasse måste ödmjuka sig för sin Gud, svara pastor aldrig minnes sig hafva sådant ordasätt brukat, utan utfört sina tankar genom liknelsen, att såsom en allvarsam och rättsinnad fader näpser sitt barn, alltså synes Gud hafva behagat näpsa oss, sina Sveriges barn, icke till förderf, utan till förbättring, på det vi icke skulle hålla oss oskyldiga, utan bekänna våra synder. - Anklagarne hade intet vidare att invända och lämnade pastors uttydning åt sitt värde och att han sina tankar bäst själf må veta förtyda. - På tillfrågan förklarade den närvarande allmogen sig ej tagit någon förargelse af pastors bönedagspredikan, ej heller att han tillförne plägat att så utlåta sig, utan att de hade godt nöje af hans straffande, förmanande och lärande, och att han med all möda och flit Guds församlings uppbyggelse alltid sökte görligast att befrämja. Prosten förmante honom att alltid hafva i minne sin eds plikt efter kyrkolagens lydelse kap 2 § 2. Anders Oldberg gifte sig 1693 med Christina Drake dotter till kyrkoherden i Berg. Tillsammans hade de 16 barn varav fyra inte levde över ett år. Sonen Olof som blev stabskapten vid Jämtlands regemente föddes år 1703. Han nämns i listan ovan som far till Johan Oldberg och var den som ledde vidare till Sigrid Johanna. Anders Oldberg dog 1719. Som testamente efter föräldrarna och som eget efterminne gav han till Lits kyrka en mässhake av röd sammet med silvergaloner, på ena sidan märkt med E.O. och M.E., på den andra med A.O. och C.D.