Barbro Eriksdotter (Bielke)

Barbro Eriksdotter Bielke (died 1553), known in history as Barbro Påle ("Barbara Stake") and Fru Barbro på Brokind ('Lady Barbro of Brokind') was a Swedish noble and landowner. She is known as the subject of a ghost story, in which she is claimed to haunt Brokind Castle.

She is also known as one of the likely historical role models behind the legend of Pintorpafrun, a stereotypical cruel lady of the manor who tortures and mistreats her subordinates and haunts the place of her cruelty after her death. She reputed to be cruel toward her tenants and rumored to be a witch.

Life

Barbro Eriksdotter was the daughter of the nobleman and councillor of state Erik Turesson (Bielke) and Gunilla Johansdotter Bese. She was thus the sister of riksråd and governor Axel Eriksson (Bielke), riksråd Ture Eriksson (Bielke), and Anna Eriksdotter (Bielke), known as the heroine of Kalmar.

In Stockholm on 26 June 1524, she married her sisters stepson, riksråd nobleman Måns Johansson (Natt och Dag). She had seven children during her marriage (through her son she became mother-in-law of Margareta Grip). Her spouse was a trusted confidante and official of king Gustav I of Sweden, and often absent in royal service. Consequently, Barbro managed his estate, Brokind Castle in Östergötland.

Legend and folklore

Brokind Castle around 1700 depicted in Erik Dahlbergh's work Suecia antiqua et hodierna.
Barbro Eriksdotter is claimed to have been known for her cruelty toward the tenants and peasantry of the estate. She was described as a cruel and sadistic landowner, who enjoyed tormenting her subordinates. She was rumored to be a witch in pact with Satan.

According to legend, lady Barbro had subordinates chained up in the private dungeons of the Castle known as Tjuvakistan ("Thief's Coffin") for the smallest faults. She allegedly starved the prisoners, and then had a table with food and drink set up outside the bars of their prison, just outside of their reach, in order to torment them.

Faced with opposition toward this act, she famously answered:

"They have both food and drink by their side: if they will not eat, they have themselves to blame."

The prison of Brokind Castle became widely known, and the place where the prison became traditionally referred to as Kisthagen ("Coffin Meadow").

Barbro Eriksdotter was the subject of a famous ghost story, described in 1872. When she died, she was buried in the ancestral family tomb in Linköpings domkyrka. According to legend, she did not rest peacefully in her grave, but haunted the cathedral. Because of this, her coffin was moved to the parish church at Brokind, Vårdnäs kyrka. When also this church was haunted by her ghost, a stake was forced through her remains, and her coffin was thrown in the lake Tarmsjön near Brokind Castle. Because of this, she was referred to as Barbro Påle (Barbara Stake). Legend claims, that a cry could be heard from the lake after this, calling:

"Barbara stake, Barbara stake, the spirit could go no further..."

According to the traditional legend, Barbro begun to haunt Brokind Castle, where on late nights she could be seen dancing with Satan.

Barbro Eriksdotter Bielke, levde 1553. Begraven i Linköpings domkyrka.

Gift 1524-06-26 Bergshammar med sin systers styvson, riddaren och riksrådet Måns Johansson (Natt och Dag), född omkring 1498, död julnatten 1555.

Barbro Eriksdotter (Bielke), död 1553, känd under namnet Barbro Påle, var en svensk godsägare och adelsdam. Eriksdotter har en plats i svensk folklore. Hon är centralgestalten i legenden om spöket i Linköpings domkyrka och vid Brokinds slott och Tarmsjön. Hon utpekas också som en av förebilderna för den så kallade pintorpafrun, en känd gestalt inom svensk spökmytologi och folklore om en grym slottsfru som plågade sina underlydande. Även under sin egen levnadstid var hon beryktad för påstått häxeri.

Biografi

Barbro Eriksdotter var en medlem av familjen Bielke som dotter till Erik Turesson (Bielke) och Gunilla Johansdotter (Bese) och syster till Axel Eriksson (Bielke) Ture Eriksson (Bielke) och Anna Eriksdotter (Bielke). Hon gifte sig 1524 i Stockholm med sin syster Annas styvson riddar Måns Johansson (Natt och Dag) (1500–1555), riksråd och lagman i Östergötland, med vilken hon fick sex barn, och blev slottfru på släktens säte Brokind i Östergötland.

Berättelsen om Barbro Eriksdotter samstämmer mycket med den om Beata von Yxkull och hon kallas också för Pintorpafrun på Brokind. Det sägs att hon var en hård och grym husmor som också var trollkunnig och att hon njöt av att plåga sina underlydande. Hon ska vid de minsta förseelser från sina underlydande ha låtit bakbinda dem och kasta dem i tjuvkistan. För att plåga fången, dukade hon sedan enligt legenden upp stora bord med mat och dryck strax utom räckhåll för dem. När allmänheten klagade för att fångarna led av hunger, ska hon ha svarat:

"De hava både mat och dryck, vilja de inte äta så får dem skylla sig själva." 

Fängelset på Brokind blev vida bekant, och platsen där tjuvkistan fanns heter än i dag "Kisthagen".

Barbro i folkloren

Efter sin död begravdes hon i Linköpings domkyrka, men fick, enligt legenden, inte ro i sin grav utan spökade så att man flyttade kistan till sockenkyrkan Vårdnäs kyrka vid Brokind. Men inte heller där ska hon ha fått någon ro i sin grav. Man drev då en påle genom hennes kropp, så hon skulle hålla sig lugn i jorden. Det var så hon fick namnet ”Barbro Påle”. En annan sägen hävdar att man slutligen kastade hennes kista i Tarmsjön vid Brokind, först då blev det lugnt på herrgården, men att hennes vålnad fortsatte spöka vid sjön.

Efter detta ska man enligt folkloren kunna höra ett osynligt väsen flyga runt mossen och ropa:

"Barbro påle, Barbro påle, vidare kom ej våldnaden..." 

Enligt sägnen kan man sena nätter kan se Barbro Påle dansa på Brokinds herrgård med Satan själv.

/////

http://vardnashbf.se/dackeweb/dacke7.htm

http://runeberg.org/svfornfor/1/0295.html