Gunilla Johansdotter Bese

Gunilla Johansdotter Bese, also called Gunhild (1475–1553) was a Finnish (Swedish) noble and fiefholder of Viipuri Castle from 1511 to 1513.

Life

Bese was the daughter of Johan Stensson Bese and Catherine Jonsdotter. She married riksråd Eric Bielke, fiefholder of Viipuri. After the death of her spouse in 1511, she took over his position as interim governor and commandant of Viipuri until a new governor was appointed and installed in 1513.

During her term, the peace treaty of 1510 was threatened by the Russians, but she issued renewed peace negotiations and thereby prevented the outbreak of a new war. In 1512, she opposed the suggested candidate for the position of commandant of Viipuri, and eventually succeeded in having her son-in-law, Lord Toni Eriksson Tott to replace her; she ceded her position to him in 1513. After this, she retired to tend to the estates left to her by her late spouse in Sweden, and was described as an efficient landowner.

In 1520 at Kalmar Castle, Bese's eldest daughter Anna had a similar experience to her mother's; when Anna's husband, the governor, died, she continued to rule the castle and fief and led the war efforts (in that case, against the Danish). Her son Axel's descendant Gunilla Bielke became queen, the second wife of John III of Sweden.

Bese died on 7 April 1553 in Bernhamra, Sweden.

Legacy

The Fru Gunillas Gränd in Stockholm is named after her.

Finländsk adelsdam. Länstagare av Viborgs län 1511-1513.

Gunilla Bese (n. 1475 – 1552 tai 1553 Benhamra, Vadan pitäjä, Ruotsi) oli Viipurin linnanpäällikkö 1511-1513.

Besen vanhemmat olivat valtaneuvos Juhana Bese ja Karin Gädda.

Hän saapui Viipuriin 1499 miehensä Eerik Tuurenpoika Bielken mukana, joka oli saanut läänityksekseen Viipurin ja Savonlinnan.

Bielken kuoltua 1511 Bese toimi linnanpäällikkönä tilanteessa, jossa venäläiset olivat uhanneet rikkoa 1510 solmitun välirauhan. Bese ryhtyi omatoimisesti rauhanneuvotteluihin ja sodan uhka väistyi. Kun Ruotsin valtaneuvostossa valtaa pitänyt puolue päätti antaa Bielken läänitykset Niilo Bonpoika Gripille, lastensa etua valvonut Bese kieltäytyi päästämästä tätä Viipuriin. Kirjeenvaihto Hämeenlinnassa oleskelleen Sten Sturen kanssa johti siihen, että Bese sai pitää läänityksensä vuoteen 1513, jolloin hän luovutti ne vävylleen Tönne Erikinpoika Tottille, saatuaan vastineeksi muita läänityksiä Ruotsista.

/////

Gunilla Bese tuli aviomiehensä käskynhaltija ja linnanpäällikkö Erik Turenpoika Bielken mukana 1499 asumaan Viipuriin. Linnan valtiattaren työtä ei näy asiakirjoissa, mutta se ei liene merkitykseltään vähäinen. Gunilla Bese oli Suomeen muuttaessaan vielä nuori, ja perhe kasvoi jatkuvasti.

Hurskaana ritarinrouvana Gunilla otettiin 1502 Viipurin dominikaaniluostarin rukousyhteyteen, ja saman edun hän sai 1504 yhdessä miehensä kanssa sekä Naantalin että Marienthalin eli Tallinnan Piritan birgittalaisluostareissa.

Monen linnanrouvan kohtalona oli jäädä leskeksi ja huolehtia sen jälkeen sekä omista että lastensa eduista. Keskiaikaisena feodaalisena tapana oli antaa lesken pitää linnan irtaimiston arvosta kolmannes. Menettely oli tosin kruunulle epätarkoituksenmukaista, sillä se tuli kalliiksi ja vaaransi puolustuskykyä. Ylhäissyntyisenä ja viisaana naisena Gunilla Bese tunsi hyvin tämän käytännön, joten hänellä ei ollut aviomiehen kuoltua toukokuussa 1511 mitään halua luopua Viipurista eikä Olavinlinnasta, ennen kuin hänellä oli varmuus, että asia oli sovittu häntä tyydyttävällä tavalla.

Valtaneuvosto oli sisäisesti hajanainen, joten se jätti Viipurin ja Olavinlinnan läänittämisen toistaiseksi, ja kesti kaksi vuotta ennen kuin Viipuri sai uuden linnanpäällikön. Väliaikainen komento oli tarmokkaan linnanrouvan käsissä. Tosin tilanne vaikutti hänestä itsestäänkin vähän arveluttavalta, koska aika oli levoton. Venäläisten kanssa oli tehty rauhansopimus 1510 ja ratifioitukin 1511, mutta silti itärajan takana havaittiin merkkejä siitä, etteivät naapurit aikoneet pitää rauhaa. Gunilla Bese neuvotteli venäläisten kanssa menestyksellisesti, eikä aseisiin tartuttu. Hän pyysi avukseen Raaseporin linnanpäällikön Tönne Erikinpoika Tottin, josta sitten tuli tuttu henkilö Viipurissa. Sieltä tämä leskimies löysi itselleen uuden aviovaimon, Gunillan tyttären Karinin. Häät pidettiin ilmeisesti vuoden 1512 lopulla, todennäköisesti Viipurissa.

Valtionhoitaja Svante Nilsinpojan kuolema vuodenvaihteessa 1511 - 1512 muutti Gunilla Besen aseman. Puolen vuoden viivyttelyn jälkeen valtaneuvosto lopulta valitsi valtionhoitajaksi 23.7.1512 Sten Sture nuoremman ja läänitti seuraavana päivänä Viipurin ja Olavinlinnan eräälle huomattavimmalle jäsenelleen, ritari Nils Bonpoika Gripille, joka kuului Sturea vastustavaan ylimysryhmittymään. Tarkoituksena oli luoda vastapainoa kunnianhimoisen ja tarmokkaan "nuoren herra Stenin" vallalle. Valtaneuvosto ei kuitenkaan ymmärtänyt laskelmissaan ottaa tarpeeksi huomioon Viipurin tarkkaa linnanrouvaa. Gunilla Bese ei päästänyt Nils Bonpoikaa linnaansa katsoessaan leskeneduksi tarjotun Noraskogin liian pieneksi vastikkeeksi.

Gunilla Besen kieltäytyminen sopi Sten Sturelle, joka sai tilaisuuden mitätöidä valtaneuvoksen päätöksen ja estää Nils Bonpojan pääsy Suomeen. Sture neuvotteli jo elokuussa tilanteesta Tukholmassa lähimpien neuvonantajiensa ja pääkaupungissa olleen Gunilla Besen vävyn Tönne Erikinpoika Tottin kanssa. Suunnitelma tulevasta menettelytavasta saatiin valmiiksi, ja Tönne Erikinpoika kiirehti Viipuriin. Sinne tuli myös Sten Sturen kansleri Per Sunnanväder, jonka välityksellä Sten Sture tarjosi Gunilla Beselle Noraskogin tilalle Skeppslagenin. Gunilla Bese oli kuitenkin taitava ja sitkeä neuvottelija, joka ei luopunut helpolla Viipurista eikä Olavinlinnasta. Hän ymmärsi miehensä perinnön arvon ja piti sitkeästi puolensa.

Suomen valtaneuvosten myötävaikutuksella asiasta päästiin sopimukseen syyskuun lopussa Hämeen linnassa. Sekä Gunilla Bese että Sten Sture voivat olla tyytyväisiä, sillä itärajan linnat läänitettiin Tönne Erikinpoika Tottille, ja Gunilla Beselle annettiin Skeppslagen sekä lisäksi hänen vaatimansa Åtvidin pitäjä. Operaation muodollisena perusteena oli vuoden 1483 Kalmarin resessin artikla, jonka mukaan linnojen läänittämisessä oli kuultava sen provinssin valtaneuvoksia, jossa linna oli. Suomen puolustuksen kannalta tärkeät linnat saivat miehisen johtajan, Gunilla Besen vävyn, ja Gunilla Bese sai vaatimansa taloudelliset edut.

Hämeen linnassa tehty sopimus vaati muodollisesti koko valtaneuvoston vahvistuksen, minkä myös Gunilla Bese ymmärsi. Mutta kun hän pyysi Sten Sturea hankkimaan tämän ratifioinnin, valtionhoitaja vastasi ylimielisesti: kyllä linnansäppi hyvin valtakunnansinetin korvaa. Sten Sture tiesi hyvin, ettei valtaneuvosto antaisi kirjettä, mutta hän uskoi, että se lopulta hiljaisesti siunaisi tapahtuneen.

Gunilla Bese jäi vielä talven yli Viipuriin ja piti linnaa hallussaan. Nils Bonpoika Grip odotti turhaan linnansäpin avaamista kuukaudesta toiseen. Hän luopui tavoitteestaan vasta 22.5.1513 ja palasi Ruotsiin. Jo pari päivää myöhemmin 26.5.1513 Tönne Erikinpoika Tott otti linnan haltuunsa, ja Gunilla Bese matkusti viettämään pitkiä leskenvuosiaan monissa Ruotsin puoleisissa kartanoissaan. Silti hänellä oli Viipurissa kivitalo, jonka hän myi lastensa suostumuksella vasta 1535 linnankirjuri Henrik Burelle 50 markalla.

Gunilla Besen maine jäi Suomeen, ja kaunokirjallisuudessa hän elää yhä. "Vaikka rouva Gunilla Bese oli pieni ja tanakka, hän onnistui silloin tällöin olemaan hyvin arvokkaan näköinen, eikä väen niiauksista ja kumarruksista puuttunut kunnioitusta."

/////

Gunilla Bese S noin 1475, K 1552 tai 1553. V valtaneuvos Johan Bese ja Karin Johanintytär, valtaneuvos Johan Gäddan tytär. P 5.7.1490 - valtaneuvos, Suomen käskynhaltija, Viipurin ja Olavinlinnan linnanpäällikkö Erik Turenpoika Bielke K toukokuu 1511, PV valtaneuvos, ritari Ture Turenpoika Bielke ja Inger Körning. Lapset: Ture K 1533, ritari, valtaneuvos; Axel K 1559, valtaneuvos, laamanni; Nils K noin 1527, rehumarski; Johan; Anna, P Kalmarin linnanpäällikkö Johan Månsinpoika Natt och Dag; Karin K 1556 jälkeen, P1 1512 - Viipurin ja Olavinlinnan linnanpäällikkö, Raaseporin linnanpäällikkö Tönne Erikinpoika Tott K 1522, P2 sotaeversti Arvid Västgöte; Barbro, P ritari, valtaneuvos Måns Johaninpoika Natt och Dag.

LÄHTEET JA KIRJALLISUUS. Bidrag till Finlands historia III. 1904; H. Pohjolan-Pirhonen, Suomen poliittinen asema pohjoismaisen unionin loppuvaiheessa 1512 - 1523. 1953; J. W. Ruuth, Viipurin kaupungin historia I. 1908; J. W. Ruuth, R. Rosén et al., Viipurin kaupungin historia I. 1982: A.-V. Koskivirta, Linnanpäälliköt : Viipurin valtiolliset vaiheet Pähkinäsaaren rauhan jälkeen; G. T. Westin, Riksföreståndaren och makten : politiska utvecklingslinjer i Sverige 1512 - 1517. Lund 1957. Kaunokirjallisuus: K. Utrio, Viipurin kaunotar. 1973.

• https://en.wikipedia.org/wiki/Gunilla_Bese
• http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00487414&tree=LEO
• http://herrsater.se/garden/
• http://fi.wikipedia.org/wiki/Gunilla_Bese

Hon var dotter till riksrådet Johan Bese och Katarina Jonsdotter (Gädda), och gift 1490 med riddaren, hövitsmannen tillika riksrådet Erik Turesson (Bielke). Gunilla behöll befälet över Viborg två år efter makens död. Hon återvände sedan till Sverige för att sköta sina omfattande jordagods.

SDHK-nr: 31816

Utfärdat: 14861020, Stockholm Innehåll: Väpnaren Arvid Trolle i Bergkvara skiftar på sin son Erik Trolles vägnar med Johan Bese på dennes dotter Gunillas vägnar jord efter fru Kristin i Benhamra, varvid Johan Bese får huvudgård i Benhamra (Vada socken, Vallentuna härad), jord i Starrmora, Gemlinge, Söderby, Hammarby, Hässle, Vreta, Ännesta, Lund, Navesta, Åland, Bärsta och Lörsta.

SDHK-nr: 37271

Utfärdat: 15120929, Kronoborg (i Finland) Innehåll: Sten Sture, riddare och riksföreståndare, m.fl. förlänar i förtröstan på samtycke av övriga medlemmar av rikets råd fru Gunhild Johansdotter skeppslagen och Åtvids socken i Sverige.

SDHK-nr: 37292

Utfärdat: 15121128, Viborg Innehåll: Gunhild Bese meddelar Sten Sture d y att sedan hon sist skrev till honom med sin tjänare Håkan Månsson har hon fått veta att Bengt Knutsson kränker några av hennes gods i Tjust som hennes släkt haft före henne. Dessutom gör Anders Eriksson samma sak med några gods i Västergötland. Eftersom hon har Stens förvarelsebrev mot sådant förutsätter hon att han skriver till dem och befaller dem att avstå från sådant tills hon själv kan komma dit och låta rannsaka opartiskt. Hon ber Sten att ta hennes fogdar, tjänare och bönder i sitt beskydd mot all orätt.

SDHK-nr: 37374

Utfärdat: 15130302, Neumühlen (Nigermole) Innehåll: Tyska ordens mästare i Livland Wolter von Plettenberg utfärdar pass för fru Gunhild (Johansdotter (Bese)), änka efter ståthållaren på Viborg Erik Turesson (Bjelke), samt hennes tjänare på fri genomfart genom ordens område.

SDHK-nr: 40563

Utfärdat: 15150616, Gamla Västervik Innehåll: Riddare Nils Bosson till Vinäs, östgöta lagman, kungör att på häradstinget i Tjust i närvaro av riddare Per Turesson, hövitsman på Stegeholm, Gudmund Slatte, Peder Jönsson och Nils Matsson hade fru Gunhilds fogde Mats Skrivare kärat till kyrkoherden Finvid i Ukna på en äng, vilken gick in på Finvids ägor, men som Mats menade skulle tillhöra Tjustad. Herr Finvid hade då förklarat att dessa ägor alltid hade legat under Ukna prästgård och uppvisat ett brev angående en häradssyn av ägogränserna mellan Ukna och Tjustad (sannolikt antingen nr 40558, av 14820617, eller nr 40559, av 14820601), enligt vilken förutnämnda äng rätteligen tillhörde Ukna prästgård. Efter det att riddare Per Turesson och övriga goda män hade granskat och godkänt förutnämnda brev, tilldömde således utfärdaren herr Finvid och prästgården de berörda ägorna till evärdelig ägo. Nämndemän var Lasse Nilsson i ”tölinge”, Nils Johansson i ”tynnatörp”, Sven i ”vrackä”, Knut i ”hulla”, Sven i ”Kaaraby”, Nils i ”öxeryd”, Johan i ”rumwm”, Henrik i ”Hestrwm”, Peder ”mulestada”, Peder i ”fröswii”, Nils Björnsson i ”vllawii” och Sven i ”hernem”.

Utfärdaren beseglar.

SDHK-nr: 39525

Utfärdat: 15180000, Stockholm Innehåll: Gudmund Petersson tillråder abbedissan i Vårfruberga (kloster) att mot betalning till fru Gunhild (Bese) avstå några gods i Rekarne, som rättelien tillhör hennes släkt.

SDHK-nr: 37160

Utfärdat: 15420220, Nygård Innehåll: Peder Trulsson, kyrkopräst i Lofta, avsäger sig rätten till de 5 stänger jord i Svinhult han tidigare haft men som nu fru Gunhild Johansdotter har.

429. Landstingsdom angående arvet efter fru Kristina [Bengtsdotter] till Benhammar, vilket skiftades emellan Erik Trolle o. jungfru Gunilla Johansdotter [Bese]. Skara 10 febr. 1486.

• Hdskr. Skadat orig. på perg. RA.
• Edit. J. A. Almquist,

SAMLINGAR UTGIVNA AV SVENSKA FORNSKRIFT-SÄLLSKAPET ref: http://riksarkivet.x-refhost.se/server/getfile.aspx?file=GCSuppl2A.pdf

Svarttorp

1514 Swartatorp (C 21 f 8) 17 – 9 F, 8 i. SöH 2 fr (Erik Tönnesson /Tott/).

Torp

1514 i Torp (C 21 f 7v) – inlagt i Bistorp, låg ca 300 m sydost om Kikuren (LSA C96–46:1, 1718, jfr Ståhle 1954 s 110 ff). 304 Vingåker SöH 1 fr (Erik Tönnesson /Tott/).

1514 har Gunhild Johansdotter (Bese) två gårdar som vardera räntar 1:0:0:6 pn (C 21 f 8).

Ref: https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/DMS_Sodermanland_2-5.pdf

Ett äldre ärende från Tjust skrevs in i Brasks kopiebok 1523. En häradssyn hade genomförts rörande en äng mellan ägorna till prästgården i Ukna, och gården Tjustad. Fogden under en fru Gunhild hade 1515 gjort anspråk på ängen. Men såväl ett synebrev från 1482 som en ny syn av en utsedd nämnd med tolv bönder fastställde att ängen av ålder legat till prästgården, och att ”the i fornemde tiustada haffde velleliga them fratagit förnemda ukna” som prästen hade hävdat. 53

ref: 53 Hbr nr 146–149, s. 218–22. Det torde gälla Gunhild (Bese) som var änka efter Erik Turesson (Bielke) och hade ”ett särdeles stort antal” landbor i Tjust till huvudgården Nygård, Styffe 1911, s. 370f.

År 1492 begärde Nydala-abboten en granskning av en äng för att fastställa klostrets rättigheter gentemot bönderna i byn Hjälmseryd. 1496 fick kyrkoherden i Tryserum i Tjust stöd av biskopen att utverka vittne på sin fiskerätt i en bäck. SDH, brev nr 32797, 33346. 1515 utspelade sig en tvist om en äng mellan Gunhild (Beses?) fogde på Tjustad gård, och prästen i Ukna socken, Tjust, HBr nr 146.

Men i Småland blev fejdmentaliteten som tydligast i samband med krigföringen, i synnerhet med återkommande hot om straffexpeditioner.94 Med dylika händelser i åtanke kommer vissa källor i ett annat ljus. Erik Eriksson (Gyllenstierna) satt 1501–02 på Älvsborgs slott, och skrev flera brev till Svante Nilsson om att han ville släppa slottsloven för att kunna resa hem och hjälpa sina landbor i Tjust som var hårt trängda av en onämnd part. Erik ägde Fågelvik med ett stort antal gårdar, och vi kan anta att någon form av konflikt utspelade sig där. 95 Något liknande finner vi när Gunhild Bese 1512 begärde att Sten Sture d.y. skulle beskydda hennes bönder, tjänare och fogdar mot Bengt Knutsson som ”kränkte” hennes gods i Tjust.96

ref94 Den danska sidan hotade om regelrätt fejd mot befolkningen i Ålem och Mönsterås socknar 1508, i Östbo härad 1509, BSH 5, nr 193, s. 253, nr 267, s. 350f, se också Reinholdsson 1998, s. 246. emming Gad menade sig ha fått stöd hos Möreallmogen för en straffexpedition mot Joakim Trolles landbor, BSH 5, nr 136, s.182f.

ref96 SA 1256. Gunhild var nybliven änka efter Erik Turesson (Bielke) och hade ”ett särdeles stort antal” landbor i Tjust till huvudgården Nygård, Styffe 1911, s. 370f.

Hur såg då detta beskydd ut konkret? Det hände att jordherrar begärde skydd av kronan å sina landbors vägnar. I Småland skedde det i Tjust där Erik Eriksson (Gyllenstjerna) 1501 och Gunhild Bese 1512 bad riksföreståndaren om beskydd från konkurrenters kränkningar mot deras landbor.

Senmedeltida bondemotstånd i Skåne och Småland , Mathias Cederholm ref: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2684...

Ryda i Oppeby socken kom senare under 1400-talet att vara sätesgård för Påvel Krom och Gunilla Stensdotter (Bese).19

ref 19 Brev utan datum 1476 Ryda, RAp.

Två av dessa gårdar (Malma och Väsby) ägdes under 1400-talets sista tre decennier av Påvel Krom som i två omgångar gav gårdarna till sin hustru Gunilla Stensdotter (Bese),79 som senare sålde gårdarna till sin brorsdotter, Karin Eriksdotters moder, Gunilla (Johansdotter) Bese.80 Dessa gårdars tidigare historia är inte närmare känd. Karin Eriksdotters tredje gård i denna del av socknen, en gård i Tjustad, ägdes kring sekelskiftet 1400 av Harald Karlsson (Stubbe) och hans hustru, som ärvdes av Sten Bengtssons (Bielke) barn (se Släkttabell 3.3).81 Karin Eriksdotter var släkt i rakt nedstigande led med Sten Bengtsson.82

En gård i Drättinge ingick i det gods som i slutet av 1400-talet hade ägts av Påvel Krom, då hans arvingar år 1510 sålde detta arvegods till Nils Bosson (Grip).167 Gården ägdes år 1562 av dennes son Birger Nilsson (Grip). Påvel Krom var gift med Gunilla Stensdotter (Bese).168 Godsets äldre historia har inte kunnat utredas närmare. Helt klart är dock att Påvel Krom och Gunilla Stensdotter bodde i Ryda i Oppeby socken, Kinda härad, och att deras gods huvudsakligen var samlat till Oppeby, Tjärstads, Kättilstads och Västra Eneby socknar.169

• ref 79 Brev u. d. 1476 Ryd, RAp och brev 17/6 1504 Ryda, RAp (två brev).
• ref 82 Elgenstierna ”Bielke”.
• ref 169 Brev 17/6 1510 Stockholm, LStB, se även Västra Eneby socken.

Johan Berg Brottö och Vallentuna, påskhelgen 2003. ref: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:196797/FULLTEXT01.pdf

Herr Thure Eriksson – han var son af Svante Stures vän, den utmärkte slottsherren på Viborg, herr Erik Thuresson, och hans husfru, Gunilla Bese, och var således broder till den raska försvararinnan af Kalmar Anna Eriksdotter – fick nåd, dels emedan han befans vara den minst brottslige, dels för sin moders många böner, knäfall och tårar. Han fick försona sitt brott med böter, hvilka uppgingo till 2,000 gyllen.

ref: http://runeberg.org/sverhist/3/0200.html

Wrangel kan ha skrivit om henne "Fru Gunillas Gränd"

En sådan gränd är »Fru Gunillas gränd» vid Österlånggatan, i kvarteret Phoebus. Den har sedan långliga tider endast varit en återvändsgränd men var under 1400-, 1500- och 1600-talen öppen äfven åt Skeppsbron; dessutom är den numera afspärrad åt Österlånggatan medelst en inkörsport.

Gränden, som är känd ett stycke upp på 1400-talet, är säkert identisk med en gränd, som kallades »Herr Måns Erikssons gränd». Sannolikt är den äfven densamma som »Herr Henning Pinnows gränd», ty denne, som var borgmästare i Stockholm, ägde där ett hus, som han 1472 den 8 augusti sålde till sin kollega, borgmästare Måns Eriksson, hvilken då i sin ordning fick fungera såsom grändens namngifvare; ifrån denna tid och ända till ett stycke in på 1500-talet kallas gränden »Herr Måns Erikssons gränd».

Ännu år 1513 omtalas gränden med detta senare namn, men sedan fru Gunilla Johansdotter Beese, Erik Turesson Bielkes hustru och drottning Gunillas farfars moder, af borgmästaren Konrad Druvenagel sistnämnda år inköpt ett hus därstädes, försvinner Måns Erikssons namn och ersättes af det förnämligare,»Fru Gunillas».

http://runeberg.org/wrangsto/0047.html

Från Finska medeltidsbreven Diplomatarium Fennicum:

• 4961 Priorn i Viborgs dominikanerkloster meddelar fru Gunilla Johansdotter (Bese) full syndaförlåtelse och upptar henne i klostrets gemenskap.
• 5059 Nådendals kloster upptar herr Erik Turesson (Bjelke) och hans maka Gunilla (Bese) i sin och hela ordens gemenskap.
• 5518 Klemet Hogenskild till herr Svante Nilsson, att dennes brev till herr Erik Turesson i Viborg blivit behörigen framförda, men att herr Erik då varit svårt sjuk och nu förmodligen var avliden; brevbäraren hade mött Tönne Eriksson, som skyndat till Viborg, och hade han lovat skyndsamt sända meddelande om tillståndet där; för övrigt hade ryssarna visat sig vid gränsen och hade fru Gunilla sänt folk dit att spörja vad deras mening var.
• 5530 Fru Gunilla Johansdotter till sin måg Tönne Eriksson på Raseborg att hon erfarit det ryssarna ärnade anfalla Finland och redan brutit upp i det hopp att kung Hans samtidigt skulle angripa landet; uppmanar honom att därför oförtövat komma till Viborg, där split och olydnad rådde; kunde han ej det, borde han anmoda de män, rådet översänt till Finland, att genast inställa sig i Viborg; ber honom meddela brevet åt electus och de andra herrarna i Finland med begäran om deras hjälp samt anhåller om underrättelse vad han erfarit om kungens folk i Reval.
• 5534 Fru Gunilla Johansdotter till rådet i Reval med anhållan att det ville förhjälpa hennes tjänare Jöns Jönsson att omhänderta hennes mans i Reval befintliga kvarlåtenskap.
• 5536 Fru Gunilla på Viborg meddelar ånyo sin måg Tönne Eriksson om ryssarnas avsikt att jämte kung Hans anfalla landet och begär skyndsam hjälp.
• 5540 Tönne Eriksson på Raseborg ger electus Arvid Kurck del av fru Gunillas brev om ryssarnas avsikt att infalla i landet; ber honom med andra gode män uttänka medel mot sådan fara och vem som borde sändas fru Gunilla till hjälp; m. m.
• 5541 Electus Arvid Kurck tackar herr Svante Nilsson för hans bistånd både i "helge Hemmings värv" och i hans eget ärende, sägande sig ämnat överkomma att bringa det senare (sin invigning) till fullbordan, men hindrats av ryssarnas hotfulla uppträdande, om vilket han ber adressaten underrätta riksrådet; förmäler att han, enligt adressatens och rådsherrarnes befallning, förmått, dock med stor möda, Klas Henriksson (Horn) att bege sig till Viborg, fru Gunilla till tröst och hjälp.
• 5543 Electus Arvid Kurck upprepar för herr Svante Nilsson de nyss gjorda meddelandena om ryssarnas rustningar och avsikter emot Finland, åberopande fru Gunillas för några dagar sedan översända brev därom, och ber adressaten och rådet allvarligen vara betänkta på lämpliga utvägar till den hotande olyckans förebyggande.
• 5589 Sveriges rikes råd fullmäktigar riddarna Sten Turesson (Bjelke) och Erik Trolle att av herr Erik Turessons änka, fru Gunilla, mottaga slotten Viborg och Olofsborg samt antvarda dem åt herr Nils Bosson (Grip) att tillhandahålla dem åt Sveriges krona.
• 5605 Fru Gunilla Johansdotter, tackar herr Sten Sture för hans vänliga brev och meddelar att ryssarna, som fortfarande låg samlade vid gränsen, tillsvidare ej gjort något infall i landet; angående slotten (Viborg och Olofsborg), som adressaten förlänat åt Tönne Eriksson (Tott) kunde hon så sent på året ej hädan resa utan trodde hon sig med herr Stens tillstånd få besitta dem till första öppet vatten, m. m.
• 5608 Fru Gunilla Johansdotter till herr Sten Sture att hon förnummit, det herr Nils Bosson (Grip) var kommen till länet med brev, som han för allmogen läst, att vara honom lydig, samt att han aktade sig till Viborg och övertaga detta slott och Olofsborg, vilket allt hon inte var betänkt uppå, utan fullt och fast litade på de av adressaten henne givna löften; begär ett brev till allmogen att de skulle lyda endast henne, som slotten innehade.
• 5610 Herr Sten Sture till Tönne Eriksson (Tott) att han med missnöje förnummit herr Nils Bossons och herr Erik Trolles avsikt att sätta sig i besittning av Borgå kungsgård, som fru Gunillas fogde omhänderhade; säger sig vilja avstyra detta våld och uppmana dem att själva eller genom bud förfråga sig hos fru Gunilla huruvida hon var benägen att nu i höst åt dem upplåta Viborg och Nyslott, mot den av rikets råd henne utlovade förläningen.
• 5611 Herr Sten Sture med sex i Finland vistande rådsherrar förlänar i förtröstan på samtycke av övriga medlemmar av rikets råd fru Gunilla Johansdotter Skeppslagen och Åtvids socken i Sverige.
• 5612 Herr Sten Sture svarar fru Gunilla Johansdotter på hennes brev av 24 sept. att han, i närvaro av vissa rådsherrar, av de två av slottsloven i Viborg och Olofsborg innehavande utsända fullmäktige mottagit denna slottsloven och densamma återlämnat till dess Tönne Eriksson (Tott) ankom till Viborg och övertog dem; lämnar henne valet att fortfarande behålla nämnda två slott med deras län eller utbyta dem mot förläning av skeppslagen (i Roslagen) och Åtvids socken i Östergötland; begär skyndsamt svar.
• 5613 Herr Sten Sture mottar av fru Gunilla och hennes dannesvenner slottsloven över Viborg och Olofsborg men återlämnar denna omedelbart åt dem med förklaring att sedan deras utskickade uppantvardat denna loven åt Tönne Eriksson, fru Gunilla och hennes arvingar var fria från allt ansvar.
• 5614 Herr Sten Sture förlänar åt fru Gunilla Johansdotter, Åtvids socken i Östergötland ”vör welwiliogh thienst hennes dödhe herre Sverigis riche bewist och hon her epter trolige bewisa ma och skal sa länge hon liiffwer,” samt befaller inbyggarna i nämnda socken att vara henne lydiga och utgöra åt henne sin tillbörliga skatt. Dat. sancti Hieromymi dag.
• 5615 Herr Sten Sture till herrar Nils Bosson och Erik Trolle att han av fru Gunilla erhållit det svar att hon ingalunda ville mot Norreskog eller någon annan bättre förläning åt någon uppantvarda Viborg och Nyslott denna höst; förbjuder adressaterna, med anledning av deras tilltag beträffande Borgå kungsgård och i anseende till det hotfulla läget till Ryssland, förgripa sig på folk eller gods.
• 5616 Herr Sten Sture tillkännager att han samma dag i närvaro av fem nämnda rådsherrar av fru Gunilla Johansdotter och de dannemän, som i slottsloven på Viborg och Nyslott står, emottagit och till dem återlämnat samma slottsloven och att, när de denna loven på hans vägnar överlåtit åt Tönne Eriksson, han då frikallar dem och deras arvingar från allt ansvar beträffande densamma.
• 5619 Fru Gunilla Johansdotter till herr Sten Sture med tacksägelse för hans åtgöranden till hennes och hennes barns fromma; meddelar att hon på adressatens begäran utverkat av ryska storfursten fri väg, forsling och täring för de svenska sändebuden och tillråder deras snara avresa; berättar att herr Nils Bosson bodde en mil från slottet och tillbjudit sig att inkomma i staden, men att hon förvägrat honom detta till dess hon fick adressatens besked.
• 5620 Fru Gunilla Johansdotter till herr Sten Sture med klagomål över det våld och den orätt hennes gods i Tjust (i Östergötland) lidit av Bengt Karlsson och i Västergötland av Anders Eriksson; åberopar det av adressaten henne givna brevet och ber honom inte blott förbjuda sagda män all olag och självtagen rätt, utan också taga i sitt hägn hennes fogdar, tjänare och bönder i Sverige; meddelar slutligen att inga andra nyheter än goda var att förmäla. Dat. söndagen näst före S:t Andreæ apostoli dag.
• 5637 Klas Henriksson, lagman i Söderfinne lagsaga, stadfäster ett jordköp av 8 stänger jord i Jauhola by i Brunkkala socken, vilken jord fru Gunilla och hennes man her Erik Turesson försålt åt Jöns smed.
• 5639 Herr Sten Sture till fru Gunilla Johansdotter med försäkran och tröst att allt vad som av honom och riksens råd blivit henne lovat, även beträffande slotten (Viborg och Olofsborg), skall obrottsligt bli hållet.
• 5642 Lagman Henrik Stensson till herr Sten Sture att han nyligen jämte Nils Eskilsson (Banér) anlänt till Viborg och att de nu var redo att, sedan de undfått lejdebrev från Ryssland, följande dag bege sig dit; underrättar att Tönne Eriksson varit i Viborg och anammat slottsloven av fru Gunilla Johansdotter, och meddelar slutligen diverse politiska nyheter från Ryssland, Litauen och Polen.
• 5649 Biskop Arvid Kurck till herr Sten Sture med förord för Ivar Fleming att undfå någon annan förläning i stället för Kumogårds län, som herr Sten fråntagit honom; meddelar politiska nyheter, vilka han lovar delge också åt fru Gunilla Johansdotter för att tillställas sändebuden, som avgått till Ryssland.
• 5659 Tönne Eriksson (Tott) på Viborg utställer kvitto på diverse inventariepersedlar på Olofsborg, vilka han där emottagit av fru Gunilla Johansdotter genom hennes sven Jöns Puke.
• 5660 Tönne Eriksson (Tott) underrättar herr Sten Sture att han nu av fru Gunilla Johansdotter anammat slottsloven på Viborg och Olofsborg, därvid hon fullgjort allt det hon tillsagt herr Sten, varför han ber denne uppfylla sina löften till henne; meddelar att allt stod väl till i den landsändan och att intet nytt hördes vidare än vad några ankomna ryssar berättat, nämligen att storfursten dragit i fält mot kungen av Polen.

  ---

  
  

Gunilla Johansdotter (Bese)

Gunilla Johansdotter (Bese), även kallad Gunhild, född 1475, död 1553, var en finländsk adelsdam och länstagare av Viborgs län 1511–1513.

Hon var dotter till riksrådet Johan Bese och Katarina Jonsdotter (Gädda), och gift 1490 med riddaren, hövitsmannen tillika riksrådet Erik Turesson (Bielke). Efter makens död 1511 övertog hon styret av Viborgs slott och län som tillfällig interimsguvernör, och innehade denna position fram till 1513.

Gunilla beskrivs som kraftfull och behjärtad och bedömas ha varit en kapabel guvernör.

Som guvernör ska Gunilla ha förhindrat ett potentiellt ryskt krigshot genom att inleda förberedande åtgärder för nya fredsunderhandlingar i ett läge då ryssarna var nära att riva upp 1510 års fred. Hon förhindrade också i samråd med Sten Sture d. y. att Nils Bosson (Grip), som det inom riksrådet dominerande Trollepartiets kandidat, utnämndes till guvernörsposten i Viborg och Olovsborg.

Den 26 maj 1513 överlämnade hon i stället befälet över de båda länen till sin svärson Tönne Eriksson (Tott).

Gunilla flyttade därefter tillbaka till Sverige och ägnade sig sedan åt skötseln av sina gods:

bland dem Benhammar i Uppland, Herrsäter i Östergötland och Nygård i Tjust förutom en mängd spridda bondgårdar i olika delar av riket.

Hon delade ellteftersom ut dem till sina barn, men behöll Benhammar till sin död.

Barn 1.Axel Eriksson (Bielke) 2.Ture Eriksson (Bielke) 3.Anna Eriksdotter (Bielke) gift med Måns Johansson (Natt och Dag) 4.Karin Eriksdotter (Bielke) levde ännu 1558. Gift 1:o 1512 med riksrådet och hövitsmannen på Viborg Tönne Eriksson (Thott) Gift 2:o med fältöversten Arvid Gustafsson Vestgöte. 5.Nils Eriksson. Hövitsman i Kalmar län. Död efter 1536. 6.Brita Eriksdotter, död ung. 7.Johan Eriksson, nämnes 1528. 8.Bengt Eriksson, död ung. 9.Erik Eriksson, till Benhamra. Var gift och efterlämnade endast en dotter Karin Eriksdotter. 10.Barbro Eriksdotter, gift 1524-06-26 Bergshammar med sin systers styvson, riddaren och riksrådet Måns Johansson (Natt och Dag nr 13).

Referenser

1.^ Suvanto, Seppo (29 november 2000). ”Bese, Gunilla (noin 1475–1553)” (på finska). Finska litteratursällskapet. Läst 17 juli 2013. 2.^ Isaacs, Ann Katherine (red.) (2007) (på engelska). Immigration and emigration in historical perspective. Pisa: Pisa University Press. Libris 10881847. ISBN 978-88-8492-498-8 3.^ [a b c] Erik Turesson (Bielke), urn:sbl:18162, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2014-07-14 Erik Turesson (Bielke), urn:sbl:18162, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2014-07-14

Gunilla Johansdotter (c. 1475 - 1552 eller 1553 Benhamra, Vada Officer, Sverige ) var en slottschef Vyborg 1511-1513.

Besen föräldrar var fullmäktigeledamot John Bese och Karin Gädda. Hon anlände i Vyborg 1499 med sin man, Eerik Tuurenpoika Bielke , som hade fått Vyborg och Savonlinna. Bielkes död 1511 Bese agerade som en borgmästare i en situation där ryssarna hade hotat att bryta 1510 avskärmad fred. Bese initierade fredsförhandlingar och hotet om krig bröt ut. När regeringspartiet i Högsta rådet bestämde sig för att låta Bielke komma in i Niilo Bonpoika Grip vägrade Bese intresset att böja sina barn att låta honom gå till Vyborg. Korrespondens Hämeenlinna bosatt Sten Stureledde till att Bese kunde hålla sitt löfte fram till 1513, då hon överlämnade dem till sin son Tönne Erikinpoika Tott , mot ersättning för ytterligare registreringar från Sverige.