Bishop Johannes Georgii Gezelius, Sr.

Elev vid Västerås skola 12 nov 26, inskr vid UU 1 febr 37, vid Dorpats univ 23 nov 38, mag där 18 okt 41, prof i grekiska o österländska språken där 42, eo prof i teologi 43, led av livländska överkonsistoriet 45–49, lektor i teologi vid Västerås gymn 11 aug 49, kh i St Skedvi (Kopp) 1 maj 50, superintendent (generalsuperintendent) i Livland o v kansler vid Dorpats univ 22 nov 60, kh i sv förs i Riga 61, teol dr vid UU sept s å, biskop i Åbo o prokansler för Åbo akad 30 aug 64.

Som professor i Dorpat blev G känd som en insiktsfull föreläsare; han anställde övningar i grekiska och utgav disputationer på samma språk jämte läro- och läseböcker. Hans Grammatica graeca (1647) kom till 1813 ut i åtminstone 26 upplagor; hans grekisk-latinska lexikon till Nya testamentet (1649) var ett omfattande arbete på över 400 sidor. I slutet av 1640-talet avsåg man att fästa G vid ett planerat collegium theologicum för slitande av tvistefrågor inom rikets tyska provinser. Projektet förföll, men som präst i St Skedvi fortsatte G sina vetenskapliga studier; hans avhandling för teol doktorsgraden bar titeln De Peccato. Under tjänstgöringen i Dalarna vinnlade han sig även om ungdomens utbildning. Som generalsuperintendent i Riga sattes hans administrativa förmåga på många prov. Han infordrade av prästerskapet berättelser över församlingarnas tillstånd, anställde visitationer och lät hålla synodalmöten. Redan 1662 utkom hans Catechismus letticus, och han arbetade på en särskild kyrkoordning för Livland.

Sin betydelsefullaste gärning utförde G som biskop i Åbo. Förutsättningarna för hans arbete var visserligen här förmånligare än i Östersjöprovinserna; han hade haft nitiska företrädare på biskopsstolen. Men ingen av dem har nått så mångsidiga resultat som han. G såg som en viktig uppgift att främja prästernas bildning och det sedliga tillståndet bland dem. Redan i ett tidigt skede ålade han vissa kategorier av predikanter och präster att inför domkapitlet förete intyg rörande kunskaper och vandel. Han påbjöd, att prästerna i samband med ansökningar om tjänster skulle undergå ett förhör och framvisa av dem författade teser. Härigenom erhöll domkapitlet kännedom om de enskilda prästmännens kvalifikationer. 1669 utgavs av trycket Examen ordinandorum, vari nämndes de pensa envar som sökte prästtjänst vid förhöret inför domkapitlet borde behärska i språk (latin, grekiska, hebreiska), filosofi, matematiska ämnen och egentliga teologiska discipliner. Än större betydelse fick G:s initiativ därigenom att domkapitlets övervakning utsträcktes även till de präster, som redan innehade tjänst men sökte transport till annan församling. Härvid omfattade förhören främst teologiska ämnen.

I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi intresserade sig G särskilt för teologiska fakulteten och för en effektivering av undervisningen där. Under en lång följd av år höll han själv homiletiska föreläsningar och ledde predikoövningar. Han lade stor vikt vid högmässopredikan och utgav av trycket utkast till predikningar, vilka flitigt togs i bruk av prästerskapet till fromma för förkunnelsen inom stiftet.

Liksom på sina tidigare verksamhetsorter utgav G i Åbo läroböcker för olika stadier. Till de viktigaste hörde Encyclopedia synoptica (1672), en omfattande och till innehållet blandad översikt i tre volymer av tidens teoretiska och praktiska filosofi samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen, avsedd närmast för teologie studerande. Arbetet präglas av författarens konservativa ståndpunkt. Han förhöll sig avvisande till Cartesius, och Bacons empiriska filosofi beaktades inte. Casuum conscientiae et praecipuorum quaestiorum practicarum decisiones (1690) kan i viss mening betraktas som ett komplement till Encyclopedia: arbetet var avsett för blivande präster och behandlade (i frågor och svar) spörsmål ur dogmatiken, etiken, kyrkorätten och den praktiska pastoralteologin.

G ägnade sig med förkärlek åt skolväsendet och den allmänna folkundervisningen, bl a genom att öka antalet skolor och utverka förbättrade villkor för lärarna. Hans Methodus informandi (1683) utgjorde en samling stadgar, utfärdade för trivialskolor och pedagogier i Åbo stift. Arbetet fick karaktären av en normativ skrift till gagn för skolväsendets vidare utveckling, även utanför G:s eget stift. Hans personliga ståndpunkt kom däri klart till synes. Han hävdade att kunskap borde inhämtas med glädje, ej på grund av fruktan för straff. Han ivrade för pedagogier på landsbygden, men större framgång hade han i sina allmänna strävanden för läskunnighetens utbredande. Sitt program härför framlade han bl a i Perbreves commonitiones (1673). Genom ökad läskunnighet skulle också psalmsången förbättras. Han ivrade också bl a för katekesförhör, vilka skulle hållas på skilda håll ute i församlingarna och var en form av läsförhör. Även i samband med gudstjänsterna förrättades tidtals förhör: G ålade kyrkoherdarna att kontrollera hur mycket församlingsmedlemmarna uppfattat av predikningarna. En form av konfirmationsundervisning infördes genom bestämmelsen om förhör med dem som första gången skulle gå till nattvarden. Nattvardstvång uppställdes som villkor för lysning. För barnen sammanställde G Ett rätt Barnaklenodium (1 uppl 1666) och dess finska motsvarighet Yxi paras lasten tavara (1666), innehållande ABC-bok, katekesen, frågor och ett urval bibelord.

G intresserade sig även för prästerskapets ekonomi. Han lade vikt vid en noggrann kyrkobokföring. En s k skriftebok infördes, vari församlingsmedlemmarnas kunskaper i läsning och i den kristna läran registrerades. För ändamålet utdelades tryckta formulär. G:s initiativ upptogs även inom andra stift och i kyrkolagen 1686 (på finska 1688). G intresserade sig vidare för kyrkobyggnaderna, för deras inredning och för församlingarnas bibliotek. Han ivrade för kyrkotukten, utfärdade anvisningar rörande fattigvården, förrättade energiskt biskopsvisitationer och anordnade prästmöten. Han ägnade sig även åt missionen och det kyrkliga arbetet i Lappland.

En betydande del av sina krafter gav G, från 1672 till sin död, åt det s k Gezeliuska bibelverket, en också till det yttre storslagen bibelupplaga, försedd med rikhaltiga förklaringar och kommentarer i tidens anda. Han yrkade på en textrevision efter grundspråken. Själv fullbordade G en stor del av texten, delvis i samarbete med sin son, men tryckningen kunde inte påbörjas under hans livstid. Andra centrala arbeten som G lade upp i nya utgåvor var en utvidgad upplaga av den finska psalmboken och en finsk handbok. På hans initiativ utgavs, av annan person, en ny upplaga av den finska bibeln.

En av förutsättningarna för G:s omfattande litterära verksamhet var det tryckeri han upprättade i Åbo 1668. Därmed förenades en papperskvarn i Tomasböle i Pojo sn och förlagsrörelse. Tryckeriet, som snart blev ledande i branschen, försågs med en teknisk utrustning, som ställde den akademiska officinen i Åbo i skuggan. Under tiden 1669–90 trycktes där omkring 300 kända tryck, en stor del av dem läroböcker o dyl, varigenom den utländska bokimporten kunde inskränkas. En viktig artikel för tryckeriet var det officiella finska trycket.

G står som en framträdande gestalt i finländsk kyrko- och bildningshistoria. Han var en kraftfull man, en organisatör av förhållandevis stora mått. Han ägde praktiskt handlag och seg vilja. Han var medveten om sin myndighet och visade ibland prov på härsklystnad och hänsynslöshet – flera exempel därpå är kända. I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi fick han av kansler, Per Brahe, motta anmärkningar för trätgirighet och halsstarrighet. Han strävade att låta alla stånd och klasser genomsyras av den kristna läran, sådan denna hade utformats av den lutherska 1600-talsortodoxin.
[https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/13047]

Johannes (Juhana) Gezelius, vanhempi oli Turun piispa sekä Turun akatemian varakansleri vuosina 1664–1690.

Gezelius oli talonpojan poika Västmanlandista, mutta koska hänet jo lapsuudessaan havaittiin ilmeisen lahjakkaaksi, hän sai kotiopettajakseen Boetius Mureniuksen. Gezeliuksen lapsuudessa kirkon kansanopetustoiminta alkoi saada entistä systemaattisempia muotoja. Johannes Rudbeckiuksen hiippakunnassa Västeråsissa oli päätetty alkaa järjestää katekismus- ja saarnakuulusteluja. Piispa kierteli kuulustelemassa kansalta, mitä tämä tiesi kristinopista. Enää ei tyydytty painottamaan, miten tärkeä kansan oli osata Katekismus ulkoa – haluttiin myös tietää, kuinka hyvin kansa todellisuudessa ymmärsi kristinopin perusteet.

Opiskeltuaan Västeråsissa, Uppsalassa ja Tartossa Gezelius valmistui Tartossa filosofian maisteriksi vuonna 1641 ja Uppsalassa teologian tohtoriksi vuonna 1661. Ensimmäisen professuurinsa hän sai kreikan ja itämaisten kielten professorina Tartossa vuonna 1642. Tämän jälkeen hän toimi Västeråsissa kymnaasin teologian lehtorina ja Stora Skedvin kirkkoherrana. Ennen tuloaan Turkuun Gezelius toimi Liivinmaan superintendenttinä ja Tarton yliopiston varakanslerina sekä Riian ruotsalaisen seurakunnan kirkkoherrana.

Gezelius edisti kansanopetusta, kävi ahkerasti tarkastusmatkoilla ja julkaisi muun muassa omassa kirjapainossaan painattamiaan oppikirjoja, kuten kirjan Yxi paras lasten tawara (1666). Gezeliuksen kirjallinen tuotanto on muutenkin laaja ja kattaa paitsi teologista kirjallisuutta, myös laajan ensyklopedian, Encyclopaedia synoptican (1672), sekä kreikkalais-latinalaisen sanakirjan.

Gezeliuksen aikana laajennettiin Turun katedraalikoulua ja perustettiin triviaalikoulut Oulun ja Hämeenlinnaan. Kansanopetuksen tehostamiseksi määrättiin seurakuntiin hankittaviksi kirjantaitavat lukkarit tai näiden puutteessa erityiset koulumestarit. Lukkarien tuli opettaa lukutaito hyväpäisille pojille ja näiden edelleen oman kylänsä muille lapsille; tämä oli kiertokoulujen alku. Kristinopin osaamista määrättiin tutkittavaksi kinkereillä ja tulokset oli merkittävä kirkonkirjoihin. Katekismuksen osaaminen ja ehtoollisella käynti määrättiin aviokuulutuksen saamisen ehdoiksi. Ensimmäisellä ehtoollisella käyntiin valmistautuvien nuorten opettamisesta annettiin määräykset, jotka olivat rippikoulun alkuna.

Mattias Salamnius laati Gezeliuksen hautajaisiin 1 600 säkeen mittaisen kronikkamuotoisen runoteoksen Surullinen ja Jumalinen Jälkimuisto tämän elämänvaiheista. Gezeliuksen jälkeen Turun piispana jatkoi hänen poikansa Johannes Gezelius nuorempi.

Gezelius oli suomalaisen pakanauskon vastustaja. Vuonna 1673 Gezelius antoi määräyksen loitsujen hävittämisestä:

»Kaikki vanha taikausko, jota ovat loitsut (etenkin riistaa pyydettäessä jne.) hävitetään saarnaamalla tarmokkaasti sitä vastaan, vakavin nuhtein, ja maallisen oikeuden avulla sekä asiaan kuuluvalla kirkkokurilla; mikäli taikauskon harjoittajat kuitenkin ovat liian jäykkäniskaisia eivätkä välitä näistä keinoista, kysytään neuvoa tuomiokapitulilta. Taikuudesta ja loitsinnasta tehdään välittömästi ilmoitus maallisessa oikeudessa.» 

===Paperipiispa 20.1.2017===

Turun akatemian kirjapainoon tyytymätön Gezelius piti Suomesta saatavia kirjoja liian kalliina, joten hän päätti ryhtyä itse kirjankustantajaksi. Hanke oli omana aikanaan varsin suurisuuntainen. Hän perusti Pohjan pitäjän Thomasböleen paperitehtaan 1667 ja kehotti papistoa toimittamaan tehtaalle lumppuja raaka-aineeksi.
Tekstinäyte on siis Turun piispa Johannes Gezelius vanhemman laatima kiertokirje vuodelta 1667. Se on lähetetty Ahvenanmaan rovasti Boetius Mureniukselle. Kirkollista toimintaa koskevien asioiden lisäksi siinä puututaan tarvittavan paperin valmistuksen ongelmiin.

Gezelius edisti kansanopetusta, kävi ahkerasti tarkastusmatkoilla ja julkaisi muun muassa omassa kirjapainossaan painattamiaan oppikirjoja, kuten Yxi paras lasten tawara (1666). Gezeliuksen kirjallinen tuotanto on muutoinkin laaja ja kattaa paitsi teologista kirjallisuutta, myös laajan ensyklopedian, Encyclopaedia synoptica (1672), sekä kreikkalais-latinalaisen sanakirjan.

Suomen ensimmäinen paperimylly perustettiin v. 1667 Pohjan pitäjään Tomasbölen kartanoon. Perustajana oli Johannes Gezelius vanhempi ja teknillisenä asiantuntijana saksalainen paperimestari Bertil Obenher, joka toimi myös paperimyllyn esimiehenä.

[http://punainenturku.blogspot.fi/2017/01/paperipiispa.html]

Beskrifning öfwer Wichtis socken / af A. J. Hipping., 1845, s. XX
https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/1909099?page=28
Kansalliskirjaston digitaaliset aineistot