Carl Björkman

https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Bj%C3%B6rkman_(filmkritiker) Björkman tog en filosofie licentiatexamen vid Uppsala univeristet 1926 och blev därefter journalist, bland annat redigerade han 1928-1934 Nya Dagligt Allehandas litterära bilaga, var 1929-1934 och 1943-1944 dess teaterkritiker och dess redaktör 1938. 1934-1938 var han redaktör för tidskriften Nu och filmkritiker i Dagens Nyheter 1936-1938 och från 1946 samt i Vecko-Journalen 1940-1946.

I sin skrift Svensk film - kultur eller kulturfara? från 1937 gick han till storms mot den svenska pilsnerfilmen. Vid ett stort möte i Konserthuset i Stockholm den 25 februari 1937 menade han att det mesta inom den svenska filmen var undermåligt: "...en enfaldigt andligt gods där grovheten och smaklösheten fira triumfer...".

Björkman hade arbetat för bokförlaget Wahlström & Widstrand sedan 1930 och 1938 köpte han förlaget av Märtha Wahlström. Genom Björkmans kontakter med Finland kunde förlaget knyta kontakter med finländska författare som Elmer Diktonius, Mika Waltari, Väinö Linna och Jörn Donner. Genom Björkmans stora umgänge kunde unga författare också debutera på förlaget: Olof Lagercrantz, Per Wästberg och Bo Grandien.

Björkman blev även 1934 ordförande i Svenska Pennklubben.

Björkman var också en ivrig boksamlare. Hans stora samling av framför allt svensk skönlitteratur såldes på Stockholms Auktionsverk 1963. Auktionen blev legendarisk inte minst på grund av de höga priser som uppnåddes.

Björkman skrev också dikter under pseudonymen Göran Falk.