Carl Gustaf Ekman

Teol.dr. Prost i Weta.

1783 från Örtomta till Veta där han blev kyrkoherde.

Kyrkoherde i Stora Åby (E) 1805-

Skrev en välkänd postilla.

http://www.mattiasloman.se/forskning/index.php?title=Ekmansson

Carl Gustaf Ekmansson, född 8 september 1744 i Veta socken, död 14 maj 1812, var en svensk präst.

Ekmansson var son till kyrkoherden i Veta Carl Magnus Ekman och hans hustru Anna Maria Ternera. I Uppsala, där han vid 16 års ålder skrevs in som student, tog han 1767 filosofie magistersgrad och vigdes till präst året därpå. Efter att ha innehaft ett par extraordinarie befattningar som präst i Linköpings stift, befordrade han 1776 till komminister i Örtomta och blev sju år därefter kyrkoherde i Veta. 1793 förordnades han till kontraktsprost över Valkebo och Vifolka, och utnämndes 1800 till teologie doktor och blev kyrkoherde i Åby 1805.

Carl Gustaf Ekmansson var ledamot av prästeståndet vid riksdagarna 1786 och 1800.[1]

Ekmansson var författare till en postilla som utgick i en mängd upplagor, och vid sidan av Anders Nohrborg och Henric Schartau var den den mest spridda predikosamlingen i svenska hem.

Wikipedia

Biografi https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15889