Christopher Isac Heurlin

Biskop i Växjö stift.

Heurlin, Christoffer Isak,

biskop, f. 25 okt, 1786 i Åseda skn,
Kronob. län, † 12 mars 1860 på
östrabo vid Växjö. Son till H. 1 i hans
första gifte. — H. blev student i Lund
1804 och magister 1808. År 1809 blev
han docent i romersk vältalighet, 1810
i matematik och 1813 akademiadjunkt
i ekonomi. Under sin lundatid var H.
en uppburen medl. av den spirituella
umgängeskretsen kring Tegnér, det
berömda s. k. Härbärget. För att
vinna en avlönad befattning avlade
lian präst- oeh pastoralex. i Växjö
1813, blev 1815 adjunkt och följ. år
lektor i filosofi vid gymnasiet där
samt tillika konsistorienotarie. Till sin
skolgärning kom han med en frisk
fläkt av den lundensiska humanismens
pedagogiska patos. Entusiasmen i hans
filosofiska föreläsningar vid Växjö
gymnasium smittade också eleverna,
inte minst därför att han under sina
lektioner tillät fria diskussioner. I
egenskap av konsistorienotarie fick
han bland stiftets prästerskap ett för-

Christoffer Isak Heurlin. Målning (detalj)
av B. Nordenberg 1860 (Konsistoriet, Växjö).

troende, som underlättade hans
strävan att få Tegnér väld till biskop ocli
som steg för steg förde honom själv
framåt till en lysande karriär: han
blev kyrkoherde i Tolgs förnämliga
pastorat 1824, domprost i Växjö 1S29
samt var statsrevisor 1827, 1832 och
1837 och riksdagsman från 1828, Med
inträdet på den politiska banan kom
H. i sitt rätta element. Den okände
smålandsprästen med den utpräglade
dialekten, det ovårdade håret och ett
långtifrån förfinat sätt lyckades göra
sig gällande bland tidens främsta
politiker. Trots sitt hetsiga lynne intog
han i sak en besinningsfull och lugnt
avvägande ståndpunkt. På H:s förslag
i egenskap av statsrevisor infördes
det alltjämt gällande
tillvägagångssättet, att statsrevisorernas
anmärkningar ej framföras som anklagelser
mot regeringen utan överlämnas till
riksdagen. Med sin strängt sakliga,
ehuru ofta mycket sarkastiska
vältalighet var han en energisk försvarare
av regeringen och en farlig
motståndare till den liberala oppositionen,
som gärna men med orätt ville
misstänkliggöra hans uppsåt. År 1838
blev han biskop i Visby stift, som han
dock endast besökte två gånger, samt
senare s. å. statssekr. i
Ecklesiastikexpeditionen, varvid han lät utarbeta
propositionen om en ny ordning för
rikets folkundervisning, vilken
framlades vid riksdagen 1840. Vid
departe-mentalreformen 1840 indrogs
stats-sekr.-tjänsten; följ. år avsade han sig
biskopsämbetet och sökte och erhöll
Fellingsbro indräktiga pastorat,
varvid han blev överhovpredikant och
ordensbiskop i survivance. Han var
1842—44 ecklesiastikminister ocli blev

1846 kyrkoherde i Karlshamn samt

1847 biskop i Växjö. Som biskop
ådagalade han sin beprövade
administrativa duglighet. För den andliga

sidan av sitt ämbete saknade han
emellertid intresse. H. försummade icke
en enda av riksdagarna under sin
ämbetstid. Vid den sista av dessa var
han prästeståndets v. talman och
måste som sådan ofta fungera i stället
för den sjuklige ärkebiskopen. Bland
hans utgivna skrifter må nämnas
hans tal vid Tegnérs jordfästning
1846. Hans självbiografiska
anteckningar förvaras i Lunds univ.-bibl.
En del av dem har använts av E.
Wrangel i dennes arbete "Gamla
studentminnen från Lund" (191S). H.
blev teol. dr 1830, led. av Vet, akad.
1839 och ordensbiskop 1859. — Gift
1816 med Elisabet Liljewalch. —
Litt.: biografi av H. Reuterdahl i
"Lefnadsteckningar öfver K. Vet.
akad:s efter år 1854 aflidna
ledamöter" (1, 1869—73). G. C.

.https://sv.wikipedia.org/wiki/Christopher_Isac_Heurlin

https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/13554