Count Axel Löwen, till Ösbyholm

Axel Löwen (1 November 1686 – 25 July 1773) was a count and Swedish Knight of the Seraphim, Commander of the Order of the Sword and privy counsellor. Löwen was a volunteer in the Fortification Corps in 1702, got his main military education abroad, and in 1712 became lieutenant-quartermaster general (a rank corresponding to lieutenant colonel) in the German provinces. He became noted at the siege of Stade, where he also was taken as a prisoner by the Danes. In 1713 he managed to escape, sneaking during nighttime through the sachisk posts to Stralsund in July 1713.

In 1714 he prepared the defences of Wismar, and in 1715 he was part of the siege of Stralsund and took Kudön, close to Stralsund. In 1716 he was part of the campaign in Norway and at the battle of Norderhov he was again captured and became a prisoner of the Danes, Anna Colbjørnsdatter was part of this event. He was released in an exchange in 1719, and the same year he became major general and the director of fortifications. He made plans for additional fortifications, amongst them at Oxdjupet (Stockholm), and Hamina and Lappeenranta, both in Finland. In 1731 he became a baron.

From 1746 until his death he was a member of the Royal Swedish Academy of Sciences and in 1751 he became a count. He married Eva Horn af Ekebyholm, daughter of Arvid Horn, and became the father of Eva Löwen, grandfather of Adolph Ribbing, and great grandfather of the French theatre director Adolphe de Leuven.

//////////

Axel Löwen, friherre och greve Löwen, till Ösbyholm i Frötuna socken, Stockholms län samt Österby i Vallby socken och Ådö i Lossa socken, båda i Uppsala län, som han fick genom sitt andra gifte.

Född 1686-11-01. Volontär vid fortifikationen 1702. Konduktör vid fortifikationsstaten i Wismar 1704. Löjtnant vid fortifikationen i Reval 1707. Kapten vid fortifikationsstaten i Kalmar 1709. Konfirmationsfullmakt 1712. Generalkvartermästarelöjtnant i de tyska provinserna 1712 med station i hertigdömet Bremen. Generalkvartermästare 1713. Överstes karaktär 1715. Generalkvartermästare, direktör över fortifikationen och generalmajor av infanteriet 1719.

Friherre 1731-06-14 (introducerad 1731 under n:o 207).

General av infanteriet samt befälhavare över samtliga trupperna i Finland 1737-01-17. Riksråd 1739-03-31. Generalguvernör i Pommern samt Greifswalds akademikansler 1748-02-16. LVA 1748-02-20. KSO 1748-04-16,. RoKavKMO 1748-04-17.

Greve 1751-11-21 (introducerad 1752 under n:o 84).

Tjänstfri från alla sina ämbeten 1766-09-26.

Död 1772-07-25 i Stralsund och begraven i Frötuna kyrka, Stockholms län.

"Såsom generalkvartermästarelöjtnant i Bremen sökte han försvara landet emot de infallande danskarna men blev 1712 tillfångatagen, under det han med sitt manskap arbetade på dammens upprivande och slussarnas öppnande vid Schwingeströmmen. Kom 1713 nattetid igenom sachsiska posteringarna till Stralsund. Befattade 1715 Rudön vid Stralsund och beledsagade konung Carl XII dit och till Rügen samt försvarade Rudöns skans tappert emot danskarna, vilka han nödgade att vika. Bevistade slutligen fälttåget i Norge 1716, där han återigen vid Ringeriges prästgård blev tillfångatagen av danskarna." 

Han skänkte sitt bibliotek och sina betydliga konstsamlingar till staden Stralsund.

Gift 1:o 1723-07-04 med grevinnan Sofia Carolina Piper, född 1707-11-06, död 1732-05-04, dotter av kungliga rådet och överstemarskalken Carl Piper, adlad, friherre och greve Piper nr 46, och Christina Törnflycht nr 1356.

Gift 2:o 1735-08-17 i Stockholm med grevinnan Eva Horn af Ekebyholm, född 1716-06-24, död 1790, dotter av riksrådet och kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn af Kanckas, friherre och greve Horn af Ekebyholm nr 53, och hans 3:e fru, grevinnan Margareta Gyllenstierna af Fogelvik nr 47.

Axel von Löwen (* 1. November 1686 auf Gut Öbysholm, Frötuna; † 25. Juli 1772 in Stralsund) war ein schwedischer Freiherr, Ritter des Serafinenordens und Generalgouverneur in Schwedisch-Vorpommern.

Leben

Löwen war der Sohn des Landeshauptmanns (landshövding) Otto Wilhelm Löwen. Er entschied sich sehr früh für eine militärische Laufbahn. Mit 17 Jahren wurde er vom schwedischen König Carl XII. als Volontär für Festungsverteidigung nach Elbing beordert. 1707 diente er unter Friedrich von Hessen und unter General Eik Sparre und wurde anschließend Generaladjutant des Prinzen von Oranien. 1707 heiratet er Sofia Carolina Piper. 1712 nahm Löwen an der Verteidigung Wismars gegen Dänemark teil.

Er erwarb sich im Militär einige Verdienste, was ihm die Freundschaft mit dem König einbrachte.

Nach dem Tod seiner ersten Frau 1732 heiratete er 1735 Eva Horn af Ekebyholm (* 1716, † 1790), die Tochter des Reichsrats und Kanzleipräsidenten Graf Arvid Bernhard Horn, was sich als äußerst günstig für seine politische Karriere auswirken sollte. Er vermittelte geschickt zwischen den beiden Parteien hattorna und mössorna, schuf sich dabei allerdings auch politische Gegner. Seine Versetzung 1748 als Generalgouverneur in Schwedisch-Vorpommern hing daher nicht nur mit der Würdigung seiner Verdienste für das Königreich Schweden zusammen; es war auch die Gelegenheit für seine Gegner, ihn aus der politischen Landschaft in Stockholm zu entfernen.

Löwen trat 1747 die Nachfolge von Johann August Meyerfeldt an und blieb Generalgouverneur bis zu seiner Suspendierung vom Dienst im Jahr 1766. Seine Residenz, das Löwensche Palais, wurde beim Bombenangriff auf Stralsund am 6. Oktober 1944 zerstört. 1755 erwarb er das Gut Groß Schoritz.

Graf Löwen starb 1772 in Stralsund und wurde in der Kirche in Frötuna begraben.

Sammlung und Bibliothek

Er widmete sich in Stralsund der Literatur, Kunst und Wissenschaft. Dabei legte er neben einer systematisch wissenschaftlichen Bibliothek umfangreiche Sammlungen an Kunst, Militaria und Pretiosen an, zu der auch prominente Geschenke seines Königs, zu denen einige Kleinodien, eine kostbare Prachtbibel sowie ein großes Bildnis Carls XII. zählte, mit dem von Löwen ein vertrautes Verhältnis pflegte.

Im Stadtarchiv Stralsund, in dem sein Nachlaß gepflegt und seine umfangreiche Bibliothek aufbewahrt wird, sind zahlreiche Quittungen seiner Buchkäufe erhalten. Danach kaufte er für mindestens 3.636,36 Reichstaler von deutschen Buchhändlern und für mindestens 2.747,64 Reichstaler von schwedischen Händlern Bücher. Er unterhielt zudem Geschäftsbeziehungen zu Carl Ludwig Dähnert aus Greifswald, Carl Urban Hjärne und Graf Olof Törnflycht. Eines der herausragendsten Erwerbungen für seine Bibliothek stellt die Handschrift des portugiesischen Mathematikers Francesco de Mello dar, die, in Paris hergestellt, seinem König und Gönner Manuel I. gewidmet war.

Seine Sammlung vermachte er per Testament von 1761 der Stadt Stralsund, wobei er darauf bestand, sie dem publico zum Dienst, öffentlich zugänglich zu machen. Die Sammlung blieb zunächst im großen Rathaussaal im Stralsunder Rathaus, der heute Löwenscher Saal genannt wird, und wurde 1795 erstmals inventarisiert. Das Protocollum inventationis verzeichnet 1.399 Buchtitel, Konvolute von Karten und Kupferstichen, 195 Gemälde und Graphiken, 24 Elfenbeinstatuen, Spielbretter, Pokale, Waffen, darunter 22 Gewehre, 6 Paar Pistolen, ein riesiges Festungsmodell, Artillerieinstrumente, und eine Anzahl von Armaturen und mechanische Maschinen – insgesamt einige Tausend Einzelteile. Von alledem ist nur ein Bruchteil geblieben.

Unsachgemäße Lagerung, Ausleihen, die zunächst vorübergehende Räumung des Saals 1819 für den Empfang des preußischen Königs und 1849 die Verbannung auf den Rathausboden fügten der Sammlung schwere Schäden zu. 1859 wurde die dezimierte Sammlung dem Museumsverein der Stadt als Leihgabe überlassen. Die noch vorhandenen wertvollsten Stücke wurden im Zweiten Weltkrieg nach Boldevitz ausgelagert und gingen dort verloren. Nach 1989 wurde begonnen, die Stücke der Sammlung anhand der Inventarlisten von 1795 zu identifizieren und die Sammlung wieder als solche sichtbar in der ständigen Ausstellung im Kulturhistorischen Museum Stralsund zu präsentieren.

Die große Bibliothek der Löwen'schen Sammlung gehört mit heute 1.669 Titeln (1.978 Einzelbände) zu den umfangreichsten Beständen der historischen Bibliothek beim Stadtarchiv in Stralsund, welches im Johanniskloster untergebracht ist. Einzelne Bände tauchten allerdings 2012 auf dem antiquarischen Buchmarkt auf.

Auszeichnungen

• 20. Februar 1748: Mitglied der Königlich Schwedischen Akademie der Wissenschaften
• 16. April 1748: Kommandeur des Schwertordens
• 17. April 1748: Ritter des Seraphinenordens

Literatur

• Fritz Adler: Die Erinnerungen Axel von Löwens, in: Karolinska Förbundets Årsbok, Lund 1929.
• Ursula Hetzer: Axel Graf von Löwen und seine Sammlung. Kulturhistorisches Museum, Stralsund 1999.
• Dietmar Gohlisch: Catalogus Bibliothecae Praetoris Axel von Löwen. (= Veröffentlichung des Stadtarchivs Stralsund. Band 13). Scheunen-Verlag, Kückenshagen 2000, ISBN 3-929370-86-7.
• Gisela Klostermann: Archivbibliothek beim Stadtarchiv, Löwensche Bibliothek, in: Fabian, B., Handbuch der historischen Buchbestände in Deutschland, Bd. 16, Hildesheim, Zürich, New York 1996, S. 231–260, hier S., 249–250.
• Jürgen Geiß: Francesco de Mello [Einzeldarstellung des wertvollsten Handschriftenbandes der Löwenschen Bibliothek], in: Stralsunder Bücherschätze, Wiesbaden 2017, S. 68–69.
• Grete Grewolls: Wer war wer in Mecklenburg und Vorpommern. Das Personenlexikon. Hinstorff Verlag, Rostock 2011, ISBN 978-3-356-01301-6, S. 5995–5996.
• Jürgen Hamel: Die Sammlung der wissenschaftlichen Instrumente, Kulturhistorisches Museum, Stralsund 2011.

//////////

Axel Löwen, friherre och greve Löwen, till Ösbyholm i Frötuna socken, Stockholms län samt Österby i Vallby socken och Ådö i Lossa socken, båda i Uppsala län, som han fick genom sitt andra gifte.

Född 1686-11-01. Volontär vid fortifikationen 1702. Konduktör vid fortifikationsstaten i Wismar 1704. Löjtnant vid fortifikationen i Reval 1707. Kapten vid fortifikationsstaten i Kalmar 1709. Konfirmationsfullmakt 1712. Generalkvartermästarelöjtnant i de tyska provinserna 1712 med station i hertigdömet Bremen. Generalkvartermästare 1713. Överstes karaktär 1715. Generalkvartermästare, direktör över fortifikationen och generalmajor av infanteriet 1719.

Friherre 1731-06-14 (introducerad 1731 under n:o 207).

General av infanteriet samt befälhavare över samtliga trupperna i Finland 1737-01-17. Riksråd 1739-03-31. Generalguvernör i Pommern samt Greifswalds akademikansler 1748-02-16. LVA 1748-02-20. KSO 1748-04-16,. RoKavKMO 1748-04-17.

Greve 1751-11-21 (introducerad 1752 under n:o 84).

Tjänstfri från alla sina ämbeten 1766-09-26.

Död 1772-07-25 i Stralsund och begraven i Frötuna kyrka, Stockholms län.

"Såsom generalkvartermästarelöjtnant i Bremen sökte han försvara landet emot de infallande danskarna men blev 1712 tillfångatagen, under det han med sitt manskap arbetade på dammens upprivande och slussarnas öppnande vid Schwingeströmmen. Kom 1713 nattetid igenom sachsiska posteringarna till Stralsund. Befattade 1715 Rudön vid Stralsund och beledsagade konung Carl XII dit och till Rügen samt försvarade Rudöns skans tappert emot danskarna, vilka han nödgade att vika. Bevistade slutligen fälttåget i Norge 1716, där han återigen vid Ringeriges prästgård blev tillfångatagen av danskarna." 

Han skänkte sitt bibliotek och sina betydliga konstsamlingar till staden Stralsund.

Gift 1:o 1723-07-04 med grevinnan Sofia Carolina Piper, född 1707-11-06, död 1732-05-04, dotter av kungliga rådet och överstemarskalken Carl Piper, adlad, friherre och greve Piper nr 46, och Christina Törnflycht nr 1356.

Gift 2:o 1735-08-17 i Stockholm med grevinnan Eva Horn af Ekebyholm, född 1716-06-24, död 1790, dotter av riksrådet och kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn af Kanckas, friherre och greve Horn af Ekebyholm nr 53, och hans 3:e fru, grevinnan Margareta Gyllenstierna af Fogelvik nr 47.

Axel Löwen (1. marraskuuta 1686 – 25. heinäkuuta 1772 Stralsund) oli ruotsalainen hallintomies ja kenraali. Hän oli Ruotsin Suomessa olleiden joukkojen ylipäällikkö vuosina 1737–1739 ja Ruotsin Pommerin kenraalikuvernööri vuosina 1748–1766.

Löwenin vanhemmat olivat maaherra Otto Wilhelm von Löwen ja Helena Tott. Vuosina 1702–1712 hän osallistui Espanjan vallanperimyssotaan, pääasiassa Alankomaissa. Vuonna 1713 hänestä tuli Ruotsin saksalaisalueiden päämajoitusmestari, joka valvoi linnoitustöitä.

Suuressa Pohjan sodassa Löwen osallistui muun muassa Stralsundin taisteluihin ja Norjan retkeen ja joutui kahdesti vangiksi. Sodan jälkeen hänet ylennettiin kenraalimajuriksi 1719, Ruotsin linnoituskonttorin johtajaksi hän tuli jo 1715. Löwen oli jäsen Uudenkaupungin rauhan rajanmäärityskomissiossa. Hän laati suunnitelman Suomen linnoittamiseksi ja esitti sen valtiopäiville vuonna 1723. Suunnitelmassa, jota ei sellaisenaan koskaan hyväksytty, hän ehdotti muun muassa laivastoeskaaderin perustamista Saimaalle.

Löwen korotettiin vapaaherraksi 1731 ja nimitettiin Ruotsin Suomen joukkojen ylipäälliköksi 1737. Samana vuonna hän laati uuden suunnitelman Suomen puolustamiseksi. Suunnitelmaan kuului muun muassa Haminan ja Lappeenrannan linnoitusten parantaminen, linnoitetun sataman rakentaminen Helsinkiin ja kaleerilaivaston perustaminen. Löwenin suunnitelmaa käsiteltiin vuosien 1738–1739 valtiopäivillä, ja huhtikuussa 1739 säädyt hyväksyivät suunnitelmat.

Löwen nousi valtaneuvokseksi vuonna 1739. Hänen jälkeensä Suomen joukkojen ylipäälliköksi nimitettiin Carl Cronstedt. Myöhemmin Löwen toimi Pommerin kenraalikuvernöörinä vuoteen 1766 asti. Löwen oli Greifswaldin yliopiston kansleri vuosina 1747–1766. Hän oli Ruotsin tiedeakatemian jäsen ja sai kreivin arvon vuonna 1751.

Löwenin ensimmäinen puoliso vuodesta 1723 oli kreivitär Sofia Karolina Piper (k. 1732) ja toinen vuodesta 1735 kreivitär Eva Horn (k. 1790).

//////////////

Axel Löwen, friherre och greve Löwen, till Ösbyholm i Frötuna socken, Stockholms län samt Österby i Vallby socken och Ådö i Lossa socken, båda i Uppsala län, som han fick genom sitt andra gifte.

Född 1686-11-01. Volontär vid fortifikationen 1702. Konduktör vid fortifikationsstaten i Wismar 1704. Löjtnant vid fortifikationen i Reval 1707. Kapten vid fortifikationsstaten i Kalmar 1709. Konfirmationsfullmakt 1712. Generalkvartermästarelöjtnant i de tyska provinserna 1712 med station i hertigdömet Bremen. Generalkvartermästare 1713. Överstes karaktär 1715. Generalkvartermästare, direktör över fortifikationen och generalmajor av infanteriet 1719.

Friherre 1731-06-14 (introducerad 1731 under n:o 207).

General av infanteriet samt befälhavare över samtliga trupperna i Finland 1737-01-17. Riksråd 1739-03-31. Generalguvernör i Pommern samt Greifswalds akademikansler 1748-02-16. LVA 1748-02-20. KSO 1748-04-16,. RoKavKMO 1748-04-17.

Greve 1751-11-21 (introducerad 1752 under n:o 84).

Tjänstfri från alla sina ämbeten 1766-09-26.

Död 1772-07-25 i Stralsund och begraven i Frötuna kyrka, Stockholms län.

"Såsom generalkvartermästarelöjtnant i Bremen sökte han försvara landet emot de infallande danskarna men blev 1712 tillfångatagen, under det han med sitt manskap arbetade på dammens upprivande och slussarnas öppnande vid Schwingeströmmen. Kom 1713 nattetid igenom sachsiska posteringarna till Stralsund. Befattade 1715 Rudön vid Stralsund och beledsagade konung Carl XII dit och till Rügen samt försvarade Rudöns skans tappert emot danskarna, vilka han nödgade att vika. Bevistade slutligen fälttåget i Norge 1716, där han återigen vid Ringeriges prästgård blev tillfångatagen av danskarna." 

Han skänkte sitt bibliotek och sina betydliga konstsamlingar till staden Stralsund.

Gift 1:o 1723-07-04 med grevinnan Sofia Carolina Piper, född 1707-11-06, död 1732-05-04, dotter av kungliga rådet och överstemarskalken Carl Piper, adlad, friherre och greve Piper och Christina Törnflycht.

Gift 2:o 1735-08-17 i Stockholm med grevinnan Eva Horn af Ekebyholm, född 1716-06-24, död 1790, dotter av riksrådet och kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn af Kanckas, friherre och greve Horn af Ekebyholm, och hans 3:e fru, grevinnan Margareta Gyllenstierna af Fogelvik.

Axel Löwen, född 1 november 1686, död 25 juli 1772 i Stralsund, var en svensk greve, serafimerriddare, kommendör av Svärdsorden, fortifikationsofficer och riksråd.

Han var volontär vid fortifikationen 1702, vann sin huvudsakliga militära utbildning i utlandet och blev 1712 svensk generalkvartermästarlöjtnant i de tyska provinserna, utmärkte sig samma år vid försvaret av Stade, men blev under detsamma tillfångatagen av danskarna. 1713 lyckades han undkomma och smög sig nattetid genom de sachsiska posteringarna fram till Stralsund (juli 1713).

1714 satte han Wismar i defension, deltog 1715 i Stralsunds försvar och befäste Kudön, invid nämnda stad. Han utnämndes samma år till överste och generalkvartermästare. 1716 deltog han i fälttåget i Norge och föll vid Norderhovs prästgård i Ringerike ännu en gång i dansk fångenskap, enligt traditionen genom ett rådigt ingripande av prästfrun Anna Colbjørnsdatter.

Utväxlad 1719, blev han samma år generalmajor och direktör för fortifikationen och gjorde som sådan plan till åtskilliga befästningar, bl. a. vid Oxdjupet. 1731 blev han friherre. Hans andra giftermål (1735), med en dotter till Arvid Horn, ansågs allmänt vara bidragande orsak till hans vidare framgångar.

Han utnämndes 1737 till befälhavande general i Finland och föreslog i denna egenskap i sekreta utskottet vid 1738-1739 års riksdag iståndsättande av de påbörjade, föga lämpliga fästningsverken vid Villmanstrand och Fredrikshamn, men var också den förste, som väckte tanken på anläggandet av en befäst hamn vid Helsingfors. Vid samma riksdag användes han av hattpartiet till att övertala sin svärfar Horn att inlämna ansökan om avsked från kanslipresidentsbefattningen.

För sin medverkan lär han ha fått löfte om en plats i rådet, vilken han också erhöll vid de nya rådsutnämningarna 1739, då han lämnade chefskapet över fortifikationen. 1743 sändes han jämte riksrådet Eric Wrangel att avfordra Adolf Fredrik hans tronföljarförsäkran samt beledsaga honom till Sverige. Löwen ansågs vara en slug och fin man. Ehuru vald av hattpartiet, intog han i rådet en ganska självständig hållning och röstade ofta mot partiet. Delvis för att avlägsna honom ur regeringen gjorde rådet honom 1748 efter Meijerfeldts avgång till generalguvernör över Pommern. Han kvarstod i detta ämbete samt som kansler över Greifswalds universitet till 1766. Sedan 1746 var han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1751 greve.

Hans dotter Eva Löwens sonson var den franske teaterförfattaren Adolphe de Leuven. Vid sidan av sina övriga sysslor var han verksam som amatörkonstnär och finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.

///////////

Axel Löwen, friherre och greve Löwen, till Ösbyholm i Frötuna socken, Stockholms län samt Österby i Vallby socken och Ådö i Lossa socken, båda i Uppsala län, som han fick genom sitt andra gifte.

Född 1686-11-01. Volontär vid fortifikationen 1702. Konduktör vid fortifikationsstaten i Wismar 1704. Löjtnant vid fortifikationen i Reval 1707. Kapten vid fortifikationsstaten i Kalmar 1709. Konfirmationsfullmakt 1712. Generalkvartermästarelöjtnant i de tyska provinserna 1712 med station i hertigdömet Bremen. Generalkvartermästare 1713. Överstes karaktär 1715. Generalkvartermästare, direktör över fortifikationen och generalmajor av infanteriet 1719.

Friherre 1731-06-14 (introducerad 1731 under n:o 207).

General av infanteriet samt befälhavare över samtliga trupperna i Finland 1737-01-17. Riksråd 1739-03-31. Generalguvernör i Pommern samt Greifswalds akademikansler 1748-02-16. LVA 1748-02-20. KSO 1748-04-16,. RoKavKMO 1748-04-17.

Greve 1751-11-21 (introducerad 1752 under n:o 84).

Tjänstfri från alla sina ämbeten 1766-09-26.

Död 1772-07-25 i Stralsund och begraven i Frötuna kyrka, Stockholms län.

"Såsom generalkvartermästarelöjtnant i Bremen sökte han försvara landet emot de infallande danskarna men blev 1712 tillfångatagen, under det han med sitt manskap arbetade på dammens upprivande och slussarnas öppnande vid Schwingeströmmen. Kom 1713 nattetid igenom sachsiska posteringarna till Stralsund. Befattade 1715 Rudön vid Stralsund och beledsagade konung Carl XII dit och till Rügen samt försvarade Rudöns skans tappert emot danskarna, vilka han nödgade att vika. Bevistade slutligen fälttåget i Norge 1716, där han återigen vid Ringeriges prästgård blev tillfångatagen av danskarna." 

Han skänkte sitt bibliotek och sina betydliga konstsamlingar till staden Stralsund.

Gift 1:o 1723-07-04 med grevinnan Sofia Carolina Piper, född 1707-11-06, död 1732-05-04, dotter av kungliga rådet och överstemarskalken Carl Piper, adlad, friherre och greve Piper nr 46, och Christina Törnflycht nr 1356.

Gift 2:o 1735-08-17 i Stockholm med grevinnan Eva Horn af Ekebyholm, född 1716-06-24, död 1790, dotter av riksrådet och kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn af Kanckas, friherre och greve Horn af Ekebyholm nr 53, och hans 3:e fru, grevinnan Margareta Gyllenstierna af Fogelvik nr 47.