Daniel Cronmarck

Daniel Faxell, adlad Cronmarck, född 1634-08-25 i Kila prästgård.

Student i Uppsala 1650. Rådman i Malmö 1660 och avlade sin ed som sådan 1661. Stadsyndicus i därst. s.å. Borgmästare därst.

Bankokommissarie 1668. Myntmästare i Stockholm 1672, med konfirm. fullm. 1674.

Extra ordinarie assessor i bergskollegium 1684. Tillika direktör vid Hellefors silververk 1686. Sexman därst. 1691.

Adlad 1691-02-16 (introd. 1693 under n:o 1221).

Död 1705 och begraven s.å. 5/7 i Huddinge socken, Stockholms län.

Han dömdes av Svea hovrätt 1682 till dryga ersättningar för ett sitt substituts otrohet, varefter han 1683 för en tid bosatte sig på sitt bruk Koskis i Bjärnå socken, Finland.

Gift 1664-07-24 i Stockholm med Catharina Bollander, född 1649-10-27 i Kumla prästgård Örebro län, död 1706, dotter av kyrkoherden i Kumla pastorat av Strängnäs stift Petrus Magni Bollander och Elisabet Pedersdotter Rolamb.

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/15176

blev student i Uppsala 1650, rådman i Malmö 1660 och stadssyndicus där 1661. Som sådan underskriver han ännu vid riksdagen 1664 ett betänkande av sekreta utskottet (Borgarståndets riksdagsprot). Vid riksdagen 1668 betecknas han emellertid som borgmästare i Malmö (anf. källa), men blev i dec. s. å. bankokommissarie. Han utnämndes 9 maj 1672 av Kammarkollegiet till myntmästare vid myntet i Stockholm, vilket sedan 1669 förvaltades av Rikets Ständers bank. Denna utnämning stadfästes av K. M:t genom konfirmationsfullmakt 13 maj 1674. Under sin myntmästartid råkade D. F. i kontroverser med banken och dömdes 1682 att utbetala ersättning till banken för att ha tolererat för stor avgång (avbränning, för stort svinn) vid silvermyntningen. I övrigt var domen (stadfäst av justitierevisionen 1683) frikännande för D. F.; en ny, liknande process slöts först 1691 (redogörelse hos Svedlin, s. 25 f.). D. F. blev emellertid 1684 e.o. assessor i Bergskollegium. Sin bruksverksamhet inledde han 1678 genom att av kronan arrendera all malmbrytning i Utö gruvor på tolv år. Utö låg väl till för sjötransporter till Finland, och D. F. hade tydligen redan nu sina blickar riktade österut. I början av 1678 lät han genom ombud undersöka möjligheterna för en bruksanläggning vid Koskis fors i den å, som där i trakten utgör gräns mellan Egentliga Finland och Nyland. Noggranna efterforskningar visade, att platsen var gynnsam, och 25 okt. 1679 fick D.F. privilegier på att uppföra fyra hamrar och två masugnar, varigenom Koskis bruk uppstod. Han blev dock missräknad på driften. Han hade 1683 bosatt sig på Koskis och sökte nu en annan plats för sin masugnsanläggning. Det blev på sydkusten av Kimilohalvön, nära segellederna från Stockholm och Åbo vid Hangöudd till Finska viken, som han i stället grundade Dals masugn, och senare Dalsbruks järnverk. Efter långa förhandlingar fick D. F. Bergskollegii privilegiebrev för Dal 19 mars 1686. Han uppförde nu sin masugnsanläggning, färdig 1688. Han anlade även två mjölkvarnar och en sågkvarn. Emellertid voro hans ekonomiska resurser otillräckliga, och när järnbruket stod färdigt, led driften därav. Under hans tid, 1688—90, förekommo endast tre blåsningar. Han fortsatte dock samtidigt vid Koskis. Då D. F. sedan 1680 icke fått uppbära myntmästarlönen, i Stockholm endast ägde en stadsgård »östantill på Skeppsbron» och hans uppdrag att upprätta Mässlinge kopparverk och verka vid Hällefors silververk voro av tillfällig natur, voro hans inkomster ringa och oregelbundna. Samtidigt fick D. F. i sitt äktenskap med prästdottern Catharina Bellander 18 barn under åren 1667—91; ehuru hälften dog i späda eller växande år, vållade detta ytterligare svårigheter. Hans lånetransaktioner medförde till slut, att fordringsägarna beslagtogo bruken; till dessa långivare hörde bl.a. hans kusin superintendenten Erland Broman i Karlstad och assessor Daniel Tilas, som var gift med en F:s kusin. Redan 1683 fick han transportera på Tilas arrendekontraktet på Utö. År 1692—93 fick D. F. gå från Koskis, och 1693—94 övertogo fordringsägarna även Dals bruk. Egendomligt nog adlades D. F. 1691, mitt under sina värsta svårigheter, med namnet Cronmarck. Det var dock en klen tröst för den ruinerade mannen, som dog utarmad 1705. Ehuru han själv ej lyckades som bruksägare, visade sig Koskis och Dals bruk ha framtidsmöjligheter, vilket alltså likväl gör, att »hans olyckliga gästuppträdande i den finländska järnhanteringen fått rangen av en insats av bestående betydelse» (Svedlin, s. 56). Av D. Cronmarcks söner stupade livdrabanten Erland Cronmarck (f. 1687) i febr. 1709 vid Gorodnoje, medan hovjunkaren Peter Cronmarck (f. 1667) dog i mars 1710 i Bender. Med en den sistnämndes son utdog ätten redan 1712 på manssidan.

Fastighetsägare i Nikolai 1652, 1676 och 1683

Staden, Östantill No. 94

• https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Bildvisning/Default.aspx?app=...

Koskis bruk grundades 1680 av Daniel Faxell, en svensk bergsman. Samme man grundade sex år senare en masugn på Kimitoöns sydvästra kust, som senare blev en del av Koskis bruk och hette Dalsbruk. Detta skedde bara ett år senare än Lorentz Creutz hade grundat Tykö bruk i Bjärnå. Dalsbruk hade inte vattenkraft och därför fraktades tackjärn från Koskis. Där fanns det forsar, som gav möjlighet till stångjärnshamrarnas bygge och användning. Både Dalsbruk och Koskis fick lida så illa under Stora ofredens år att man fick börja från början efter kriget. Bruket i Koskis var i gång till år 1890, tills järnhanteringen efter en eldsvåda slutade helt. Nu ägs Koskis av Jacob Julins dotter, agronom Mariana von Limburg-Stirum i sjätte generationen och man idkar boskapsskötsel. Också Koskis herrgårdsmiljö hör till de mest charmfulla och stiligaste gårdsmiljöerna i Finland.

• https://www.vallonit.fi/sv/vallonhistorik-och-bruks-wiki
• http://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=899