Frédéric Émile d'Erlanger

How are you related to Frédéric Émile d'Erlanger?

Connect to the World Family Tree to find out

Frédéric Émile d'Erlanger's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Frédéric Émile d'Erlanger

Birthdate:
Birthplace: Frankfurt am Main, Germany
Death: May 22, 1911 (78)
Versailles, France
Immediate Family:

Son of Raphael Freiherr von Erlanger and Margarete Helene Albert
Husband of Marguerite Mathilde d'Erlanger
Ex-husband of Odette Louise Florence Laffitte
Father of Baron Raphael Slidell d'Erlanger; Baron Emile Beaumont d'Erlanger; Frédéric Alfred d'Erlanger and Rodolphe d'Erlanger
Brother of Susanne Adolphine Langenberger and Baron Wilhelm Hermann von Erlanger
Half brother of Baron Viktor Alexander von Erlanger and Ludwig Gottlieb Frhr. von Erlanger

Managed by: Simon (v.ltd.availability) Goodman
Last Updated:

About Frédéric Émile d'Erlanger

http://de.wikipedia.org/wiki/Frédéric_Emile_Baron_d’Erlanger

Frédéric Emile Baron d’Erlanger

http://de.wikipedia.org/wiki/Frédéric_Emile_Baron_d’Erlanger

Frédéric Emile Baron d’Erlanger (* 19. Juni 1832 in Frankfurt am Main; † 22. Mai 1911 in Versailles) geboren als Friedrich Emil Erlanger, war ein deutscher Bankier und Konsul.

Er ist der älteste Sohn aus erster Ehe von Raphael Freiherr von Erlanger (* 27. Juni 1806 Wetzlar; † 30. Januar 1878 Frankfurt am Main), der 1848 das Frankfurter Bankhaus Erlanger & Söhne gründete und der fünf Jahre älteren Margarethe Helene Albert (* 17. November 1800 Frankfurt am Main; † 1. Juli 1835 ebenda), seine Jugendliebe.

Susanne Adolphine (* 25. Dezember 1829 Frankfurt am Main; † 9. Mai 1873 Genf) war seine älteste, noch unehelich geborene Schwester seiner Eltern. Vor ihrer bevorstehenden Geburt war Raphael Erlanger seiner schwangeren Jugendliebe zuliebe am 15. August 1829 in Offenbach am Main zum christlichen Glauben übergetreten. Sie heiratete am 18. August 1849 den Frankfurter Kaufmann Franz Josef Carl Langenberger (* 6. August 1821 Frankfurt am Main; † 10. April 1878 ebenda).

Friedrich Emil Erlanger musste schon früh als ältester Sohn des Raphael Erlanger bei den immer umfangreicher werdenden Bankier- und Wechselgeschäften mitarbeiten. Bereits mit 19 Jahren wurde er für mündig erklärt und übernahm so erfolgreich von seinem Vater das Maklergeschäft, dass er von der Griechischen Regierung Ottos I. zum griechischen Generalkonsul ernannt wurde. Er besucht den Stockholmer Königshof und war in erfolgreiche schwedische und portugiesische staatliche Refinanzierungen eingebunden. Das portugiesische Königshaus mit Königin und Ehemann Ferdinand II. von Sachsen-Coburg und Gotha ernannte aus Dank seinen Vater Raphael und Friedrich Emil zum erblichen portugiesischen Baron. 1853 erkrankte Friedrich Emile und zog sich aus den Geschäften zurück. Zur Wiederherstellung seiner Gesundheit unternahm er Bildungsbürgerreisen nach Griechenland und Ägypten. Hier lernte er den Suez-Kanal-Planer Lesseps kennen und begeisterte sich an dessen Idee. Nach Genesung wurde er Teilhaber des väterlichen Frankfurter Bankhauses Erlanger & Söhne.

Am 30. Juni 1858 heiratete sich Friedrich Emil Erlanger mit der acht Jahre jüngeren Französin Odette Louise Florence Lafiitte (* 20. Juni 1840 Paris; † 1931) in die Pariser Gesellschaft ein. Deren Großvater war Bankier, Gouverneur der Bank von Frankreich, Finanzminister und zeitweise Ministerpräsident von Frankreich. 1859 übernahm er offiziell die Geschäftes des Bankhauses in Paris. Er änderte seinen Namen und nannte sich fortan Frédéric Emile Baron d’Erlanger. Seine Ehe allerdings scheiterte. Sie blieb kinderlos und wurde am 5. Dezember 1862 aufgelöst.

1860 wurde sein Vater Raphael zunächst vom Herzog von Sachsen-Meiningen, später sogar vom österreichischen Kaiser in den erblichen Freiherrenstand erhoben und mit dem Großkreuz des Franz-Josefs-Ordens ausgezeichnet.

Am 3. Oktober 1864 heiratete Frédéric Emile Baron d’Erlanger die Amerikanerin Marguérite Mathilde Slidell (* 19. November 1842 New Orleans; † 18. Februar 1927 Paris). Sie war eine Tochter des einflussreichen amerikanischen Anwaltes, Unternehmers und Politikers John Slidell (* 1793 New York; † 1871 Cowes, Isle of Man), der zum Hochzeitstermin Botschafter der abgefallenen Südstaaten von Amerika am Hofe Kaiser Napoleons III. war, und der auch aus einflussreicher Südstaatlerfamilie stammenden Maria Mathilde Deslonde (* 1795 New Orleans; † 1870 Brighton England), deren Vorfahren im 17. Jahrhundert aus Brest, Frankreich in den auch französisch sprechenden Südteil der USA übersiedelte.

Seine zweite Ehefrau lernte Frédéric Emile Baron d’Erlanger bereits früherer anlässlich einer Amerikareise in New Orleans kennen. Sie wuchs als echte Südstaatenunionistin der späteren Konföderierten Staaten von Amerika auf einer florierenden Plantage 90 Meilen nördlich von New Orleans in Louisiana auf. Das war die Plantage Belle Pointe in Laplace in Louisiana. Später zog sie mit ihren Eltern, ihrem Bruder Alfred und Schwester Marie Rosine nach Paris, wo ihre Schwester und sie durch ihre außergewöhnliche Schönheit große Aufmerksamkeit schon bei ihrer Ankunft hervorriefen. Ihre Schwester Marie Rosine heiratete den Comte de Saint-Roman auf Villejuif, sie heiratete den erfolgreichen Frankfurter Bankiersohn Frédéric Emile Baron d’Erlanger. Im vornehmen 16. Arrondissement von Paris wurde eine noch heute existierende Villa gebaut, deren eine Anliegerstraße später ihm zu Ehren „rue erlanger“, die andere „avenue erlanger“ genannt wurde. Kurz vor Ausbruch des deutsch-französischen Krieges 1870 siedelte er nach London um. Auch der Hauptsitz der Pariser Bankhauses zog nach der These. Für die Familie wichtiger war jetzt die Villa in London, 139 Piccadilly, der früheren Bleibe von Lord Byron. Bald schon nahm der noch in Deutschland geborene Frédéric Emile Baron d’Erlanger, wie alle seine Familienmitglieder, die britische Staatsbürgerschaft an. Auch erhielt er die Berechtigung seinen ausländischen Adelstitel, gegen starken Widerstand, weiter führen zu dürfen.

Das Ehepaar hatten vier Kinder. 1865 wurde Raphael Baron d’Erlanger geboren. Er wurde Zoologe und Professor in Heidelberg. 1866 kam Emile Beaumont Baron d’Erlanger zu Welt, der später die Bankleitung erfolgreich übernahm. Frédéric Alfred Baron d’Erlanger, genannt Freddy, wurde 1868 geboren und wurde ein Bankier, aber auch ein bekannter Komponist. 1872 wurde der spätere Musikwissenschaftler und Orientalist Francois Rodolphe Baron d’Erlanger geboren, dessen Palastbau Ennejma Ezzahra in Sidi Bou Saïd, Tunesien heute noch eindrucksvoll an ihn erinnert. Leo Frédéric Alfred Baron d’Erlanger, der Sohn von Francois Rodolphe Baron d’Erlanger führte dann später die Bankgeschäfte fort.

Er wurde eine der beherrschenden Bankiers des Finanzplatzes Paris in der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts. Er gilt als Erfinder der Anleihen mit hohem Risiko, besonders für Entwicklungsländer. Er investierte in Eisenbahnen und Minen in Afrika, Nord- und Südamerika und Europa, in russische und tunesische Staatsanleihen, Spekulationen mit amerikanischer Südstaaten-Baumwolle (Erlanger Loan) während des Amerikanischen Bürgerkrieges, Finanzierung des Simplon-Tunnels, des damals größten Eisenbahntunnels in Europa zwischen dem Wallis und dem Aostatal.

Sein Bankhaus Erlanger Ltd. finanzierte 1869 zusammen mit Paul Julius Reuter (1816-1899), unter anderem Gründer der Nachrichtenagentur Reuters, den Bau eines transatlantische französischen Telefonkabels und es war seine Ehefrau Mathilde Baronesse d’Erlanger, die den historisch ersten Anruf tätigte.

1889 stiftete das Ehepaar d’Erlanger anlässlich einer Inspektionsreise ihrer amerikanischen Eisenbahn-Investitionen in Chattanooga (Tennessee) im US-Staat Tennessee ein Startkapital zum Bau eines Krankenhauses, das heute noch als Erlanger Medical Center an die Sponsoren erinnert.

Auch die Namensnennung von Erlanger City im US-Staat Kentucky resultiert auf finanziellen Zuwendungen des Ehepaares d’Erlanger.

Als einflussreiche Mitglieder des Großbürgertums, das persönliche Beziehungen zu Regierenden zahlreicher Staaten pflegte, förderten sie als Musikliebhaber auch Richard Wagner und seine Musik, so unter anderem die erste Tannhäuser Aufführung an der Pariser Oper nach dem deutsch-französischem Krieg. Auch spendete er diverse Kunstwerke, so die allegorischen Tapisserien mit der Darstellung Herzogs Albas als dem 17. Jahrhundert für den Hampton Court Palace der britischen Krone.

Auch finanzierte das Ehepaar d’Erlanger die Rettung der Wandbilder aus der „Quinta del Sordo“. Dieses Haus, das sie kauften, war zeitweise Wohnsitz von Goya. Seine „Pinturas negras“ von 1873 ließen sie aufwändig vor der Zerstörung retten. Sie ließen diese „Schwarzen Bilder“, die direkt von Goya auf den Verputz gemalt wurden, behutsam ablösen und auf Leinwand übertragen. Nach deren erfolglosen Vorführung auf der Pariser Weltausstellung von 1878, vermachte er diese Werke 1880 dem Prado in Madrid, wo sie dank dem Ehepaar d’Erlanger noch heute im sogenannten Neuen Prado zu bestaunen sind.

In Italien übernahm das Ehepaar d’Erlanger zeitweise die vom berühmten Andrea Palladio 1559/60 erbaute „Villa Foscari“ nahe dem Städtchen Malconlenta und ließen Restaurierungsarbeiten durchführen. Am 22. Mai 1911 starb Frédéric Emile Baron d’Erlanger in Versailles. Die Leitung der erfolgreichen Bank hatte bereits sein zweitältester Sohn Emile Beaumont Baron d’Erlanger übernommen.

______________

In Swedish:

Frédéric Emile Baron d' Erlanger ( född 19 juni 1832 i Frankfurt am Main , † 22 maj 1911 i Versailles ) föddes som Friedrich Emil Erlanger , var en tysk bankir och konsul .

Han är den äldsta sonen av den första äktenskap av Raphael Baron von Erlanger ( * 27 juni 1806 i Wetzlar , † 30 Januari 1878 i Frankfurt am Main ) , 1848 , Frankfurt - baserade banken grundade Erlanger & Sons och den fem år gamla Margaret Helene Albert ( * November 17, 1800 i Frankfurt am Main , † 1 JULI 1835 ibid ) , hans barndomskärlek .

Susanne Adolphine ( * December 25, 1829 i Frankfurt am Main , † 9 maj 1873 Genève ) var hans äldsta , fortfarande oäkta syster till hans föräldrar . Före hennes kommande födelse var Raphael Erlanger hans gravida ung kärlek skull den 15 augusti 1829 i Frankfurt am Main till kristendomen in . Hon gifte sig den 18 Aug 1849 Frankfurt köpman Franz Josef Carl Lange Berger (född 6 augusti 1821 i Frankfurt am Main , † April 10, 1878 ibid ) .

Friedrich Emil Erlanger tvungen att samarbeta tidigt som den äldsta sonen av Raphael Erlanger vid ökande mängd bankman och valutatransaktioner . Redan vid 19 års ålder han förklarades av ålder och tog över efter sin far så framgångsrik förmedling företag som han utsågs av den grekiska regeringen i Otto I till grekiska generalkonsuln . Han deltog i Stockholms kungliga hovet och var inblandad i framgångsrika svenska och portugisiska statliga medel . Den portugisiska kungafamiljen med en drottning och hennes man Ferdinand II av Sachsen - Coburg och Gotha utsedd tacksamhet sin far Raphael och Friedrich Emil ärftlig portugisiska Baron . 1853 Frederick Emile sjuk och drog sig tillbaka från butikerna . För att återställa sin hälsa , åtog han tränings medborgare som reser till Grekland och Egypten . Här lärde han sig Suezkanalen Planner Lesseps vet och var entusiastisk över idén . Efter återhämtningen blev han delägare i faderns Frankfurt bank Erlanger & Sons .

( † 1931 * 20 juni, 1840 i Paris ) i den parisiska samhället den 30 juni 1858 Friedrich Emil Erlanger gift åtta år yngre fransyskan Odette Louise Florence Lafiitte . Deras farfar var en bankir , guvernör för Bank of France , finansminister och ibland premiärminister i Frankrike . År 1859 tog han officiellt över verksamheten i banken i Paris . Han bytte namn och kallade sig Frédéric Emile Baron d' Erlanger . Men hans äktenskap misslyckades . De hade inga barn och upplöstes den 5 december 1862.

1860 hans far Raphael var först upp av hertigen av Sachsen- Meiningen , senare även av den österrikiske kejsaren i den ärftliga baron och belönades med stora korset av Franz Joseph Order .

Den 3 oktober, 1864 Frédéric Emile Baron d' Erlanger gifte sig med amerikanska Marguerite Mathilde Slidell ( * November 19, 1842 i New Orleans , † 18 februari 1927 i Paris ) . Hon var dotter till den inflytelserika amerikanska advokaten , affärsmannen och politikern John Slidell ( * 1793 New York , † 1871 Cowes , Isle of Man ) , bröllopsdatumtill ambassadör fallna amerikanska sydstaterna på domstolen av kejsaren Napoleon III . var , och de som kommer också från inflytelserika Südstaatlerfamilie Maria Mathilde Deslonde ( * 1795 New Orleans , † 1870 Brighton England ) , vars förfäder flyttade från Brest , Frankrike i den fransktalande södra delen även i USA under 17-talet .

Hans andra hustru lärt Frédéric Emile Baron d' Erlanger redan tidigare under en resa till Amerika i New Orleans vet . Hon växte upp som en riktig Südstaatenunionistin den senare förbunds stater om en blomstrande koloni 90 miles norr om New Orleans i Louisiana . Det var plantagen Belle Pointe i Laplace , Louisiana . Senare flyttade hon med sina föräldrar , sin bror Alfred och syster Marie Rosine till Paris , där hennes syster och de orsakas av sin extraordinära skönhet stor uppmärksamhet redan vid ankomsten . Hennes syster Marie Rosine gifte sig Comte de Saint - Roman på Villejuif , gifte hon sig med den framgångsrika Frankfurt bankiren son Frédéric Emile Baron d' Erlanger . Beläget i den exklusiva 16: e arrondissementet i Paris , var en ännu existerande villa byggd , dess en väg senare i hans heder " rue erlanger " , som kallades andra " avenue erlanger " . Strax före utbrottet av det fransk - tyska kriget 1870 flyttade han till London . Även huvudkontoret i Parisbankhuset flyttades till avhandlingen . För familjen var viktigare nu Villa i London , 139 Piccadilly , den tidigare vistelse på Lord Byron . Snart tog födda fortfarande i Tyskland Frédéric Emile Baron d' Erlanger , liksom alla hans familjemedlemmar , den brittiska medborgarskap . Han var också godkänt sin utländska titel adeln , mot starkt motstånd för att kunna fortsätta .

Paret fick fyra barn . Baron d' Erlanger 1865 Rafael föddes . Han var en zoolog och professor vid Heidelberg . 1866 kom Emile Beaumont d' Erlanger till Baron värld , bankens ledning tog framgångsrikt över senare . Frédéric Alfred Baron d' Erlanger , heter Freddy , är född 1868 och blev en bankir , utan också en välkänd kompositör . 1872 , den efterföljande musikforskare och orientalist Baron Rodolphe d' Erlanger Francois föddes , vars palats i Sidi Bou Saïd Ennejma Ezzahra , Tunisien påminner i dag fortfarande imponerande för honom . Frédéric Baron d' Erlanger Leo Alfred , son till Francois Baron Rodolphe d' Erlanger ledde senare bank fortsatte .

Han var en av de dominerande bankirer i Paris som ett finansiellt centrum i den andra halvan av 19-talet . Han anses vara uppfinnaren av obligationerna med hög risk , särskilt för utvecklingsländer . Han investerade i järnvägar och gruvor i Afrika , Nord-och Sydamerika och Europa , i Ryssland och tunisiska statsobligationer , spekulation med amerikanska Southern bomull ( Erlanger lån ) under det amerikanska inbördeskriget , finansieringen av Simplon tunneln , den då största järnvägstunneln i Europa mellan Valais och Aostadalen.

Hans Bank Ltd Erlanger . finansieras i 1869 med Paul Julius Reuter ( 1816-1899 ) , bland annat grundare av nyhetsbyrån Reuters , byggandet av ett franskt transatlantiska telefonkabelnoch det var hans fru Mathilde , baronessan d' Erlanger som gjordes den historiska första samtalet .

1889 donerade paret d' Erlanger under en inspektionsresa i deras amerikanska järnvägsinvesteringar i Chattanooga ( Tennessee ) i den amerikanska delstaten Tennessee , ett startkapital för att bygga ett sjukhus , som idag fortfarande minns som Erlanger Medical Center till sponsorerna .

Den Erkännande av Erlanger City i den amerikanska delstaten Kentucky ledde ekonomiskt stöd för paret d' Erlanger .

Som inflytelserika medlemmar av överklassen , som används personliga relationer med ledarna i många länder , främjat de som en musikälskare Richard Wagner och hans musik , så bland annat det första Tannhäuser prestanda vid Parisoperan efter det fransk-tyska kriget . Han donerade också olika konstverk , så de allegoriska gobelänger föreställande hertigen av Alba som 17-talet för Hampton Court Palace till den brittiska kronan .

Även paret d' Erlanger finansierat räddningen av de väggmålningar från " Quinta del Sordo " . Detta hus , som de köpt , var tillfälligt bosatt av Goya . Hans " Pinturasen Negras " av 1873 att de skulle kunna räddas från undergång krävande. De låter dessa " svarta målningar " , som målades direkt på gips av Goya , lossna försiktigt och överförs till duk . Efter sin misslyckade demonstration på världsutställningen i Paris 1878 , testamenterade han sina verk 1880 Prado i Madrid , där de tack vare paret d' Erlanger att beundra den så kallade nya Prado idag .

I Italien , paret d' Erlanger tog över tillfälligt 1559-1560 Byggd av den berömda Andrea Palladio " Villa Foscari " nära staden Malconlenta och kunde genomföra restaurering . Den 22 maj 1911 Frédéric Emile Baron d' Erlanger , dog i Versailles . Ledningen för den framgångsrika bank hade redan tagit sin andra son Emile Beaumont d' Erlanger Baron .

view all

Frédéric Émile d'Erlanger's Timeline

1832
June 19, 1832
Frankfurt am Main, Germany
1865
July 3, 1865
Paris, Paris, IDF, France
1866
June 4, 1866
1868
May 29, 1868
Paris, Paris, Île-de-France, France
1872
June 7, 1872
Boulogne-Billancourt, Hauts-de-Seine, Île-de-France, France
1911
May 22, 1911
Age 78
Versailles, France