Göran Marci Markusson

Kyrkoherde. Hovpredikant hos Johan III.

Utdrag ur Växjö stifts Herdaminne i Annerstads Pastorat, Kyrkoherdar: Jöran Markusson (Georgius Marci), 1575-1613. Född omkring 1540 på gården Salevara i Angelstad, enligt gammal uppgift under en björk därstädes. Fadern, som tidigt dog, var bonde. Gustaf Vasas i kyrkorna kungjorda uppmaning till föräldrar med begåvade barn att låta dessa studera föranledde gossens sändande till Växjö skola, varifrån han omkring 20-årig avreste till Uppsala akademi. På grund av sin vackra handstil fick han anställning i konung Eriks kansli och tjänstgjorde under nordiska sjuårskriget 1563-70 först såsom skeppsskrivare och sedan som kapten på en fregatt. Snart behövde konungen honom på en annan bana, lät prästviga honom i Skara 1568 och utnämnde honom till superintendent över hela fältkleresiet. I denna egenskap följde han rytteriet och fotfolket i flera fältslag, varefter han blev predikant hos amiralen och sjöfolket under danska fejden. Återkommen till Stockholm kallades han till konung Johans hovpredikant, vilket ämbete han innehade i 5 års tid. Då konungen började påtvinga prästerskapet sin katolskt färgade liturgi, blev herr Jörans ställning icke angenäm,och han önskade "hellre att glömmas i Smålands skogar än vinna märkvärdighet i hovets salar som liturgist eller martyr." Tillfälle att återvända till födelsebygden yppade sig, då Annerstads pastorat 1575 blev ledigt och en myndig bonde vid namn Pehr Johansson i Lillarp hos konungen framförde församlingens önskan att till själasörjare erhålla Marci son i Salevara. Konungen beviljade 8/1 samma år denna begäran och skänkte samtidigt till den av danskarna skövlade kyrkan en mässhake, kalk och patén av silver samt 2 klockor. Genomkungl. brev till fogden av 16/9 1575 efterläts herr Jöran de tvänne taxoxar, som han annars för året skulle utgöra, och erhöll 29/8 1576 av konungen 72 tunnor spann- mål. Trots den gunst, vari han hos konungen stod, var han motståndare till dennes liturgi och utrotade den katolska vidskepelse, som i församlingen ännu fanns kvar. Han borttog "så småningom elevationen, salt, ljus och kristne- kläder i döpelsen, röklinen, som prästen skulle draga oppå sig, när han bes- ökte någon sjuk och när han begrov någon död och annat veskepeliget. Han hölt ock hand över kyrkiobyggningarna, lät byggia i Annerstad klockestapelen, göra klockelinan, bygga kornhärbirget, täckia kyrkian med bly, som s. h. Johan gav dit. Lät täckia sakristigan, lät göra den predikostolen, som sedan i successoris tid kom till Torpa, lät ock beställa mycket med de andre två körkior." (FPC). Han intresserade sig jämväl för andlig diktkonst och är författare till psalmen 403 i gamla psalmboken. Mot fattiga studeranden var han mycket hjälpsam, och bland studenter, som han underhöll i Tyskland, märkas svågern Cornelius Washultensis, den blivande mågen Anders Osängius samt brorsönerna Marcus, kh. i Västervik, och Jakob, kh. i Rök i Östergötland. De fattigla i hospitalet hade i honom en varm förespråkare. "I rådslag var han mycket nyttig, och i synodis hade (han) med de främste sitt säte." Från sina krigsår drogs han med en bräcklig hälsa, vilken i Annerstad försämrades. "När han en gång reste till Torpa att fira gudstjänsten, föll hans häst under honom i Sickarpa gärde, på en liten genväg på en liten lid ovanför en liten bäck, och bråkade hans liv, att han led stor pina av tarmelopp, så länge han levde." (FPC). 1590 slapp han utlämna mer än en taxoxe, emedan "han haver sig bekostat mycket uppå bårdskärare." Han avled den 14 febr. 1613 och begrovs söder om koret. över hans grav lades en stor gråstenshäll, som ännu finnes å kyrkogården. Likpredikan över honom av biskop Petrus Jonae Angermannus trycktes i Stockholm 1623. Gift: 1) med Brita, d. i Kalmar jämte 2 barn; 2) med onämnd hustru, som dog i Stockholm och med vilken han hade en son; 3) medAnna Christiernsdotter, dotter till lagläsaren i Västbo Christiern Cor- neliusson. Han hade med henne 2 söner och 4 döttrar, av vilka en son dog som skolaris i Växjö och dottern Kerstin blev gift med eftertr. och stammoder till de följande arvspastorerna; 4) med Karin, moder till en son och en dotter, döda späda; 5) med onämnd hustru, som insjuknade bröllopsdagen och låg 9 år till sängs, innan hon avled Hade med henne inga barn. Den välvilja, varmed Johan III omfattade sin före detta hovpredikant, skall enligt gammal tradition även ha visat sig däri, att han tillagt herr Jörans efterkommande arvsrätt till Annerstads pastorat. Detta skulle ha skett genom en 8/l 1575 (enligt annan uppgift 1591) utfärdad fullmakt (tryckt i Rogbergs Smålands Beskrivning s. 437) vilken första gängen i avskrift företeddes 1750. Den bekräftades av Fredrik I 16/11 s. å. av Adolf Fredrik 15/4 1767 och av Gustav III 11/12 1781. Den sistnämnde förklarade uttryckligen, att pastoratet skulle vara ärvtligt bland alla Marci efterkommande å såväl mans som kvinnolinjen och motsatte sig bestämt ett inom riksdagen väckt. Förslag att inskränka ärvtligheten till ett par namngivna, med Marci närmast närskylda släkter. Till komministers- tjänsterna skulle däremot ej Marci ättlingar äga någon förmånsrtt (Kungl. brev l790). efter kh. S. G. Colleens avsättning 1876 ingick pastoratet till kungl. maj:t med anhållan, att ärvtligheten måtte upphöra, och av den utred- ning angående grunden för arvsanspråken, som nu anställdes, framgick med ganska stor visshet, att den 1750 företedda och sedan upprepade gånger bekräftade fullmakten tillkommit genom bedrägeri. I från riksarkivarien infordrat utlåtande anförde denne, att förläningsbrevet icke funnes i riks- registraturet för uppgivet år och icke heller kunde ha funnits emedan Johan III nämnda dag icke befann sig i Stockholm, varifran brevet skulle ha utgått, samt att det förövrigt varken till uttrycks- eller stavningssätt överensstämde med det i konung Johans brev eljest brukliga. Det vore därför uppenbarligen understucket och de kungl. resolutioner varigenom arvsrätten bekräftades, hade tillkommit på grund av oriktiga uppgifter i detta alltid i avskrift företedda brev. (Kungl. brev 15/6 1877). Den falska fullmakten har synbarligen förfärdigats i samband med den aktion, som docenten i Lund P. Wallin 1750 företog för att vinna befordran till pastoratet (se härom under kh. Joh. Plate). Genom kungl. resol. 15/6 1877 upphävdes pastoratets ärvtlighet vilken då ägt bestånd 264 år.

Han är författare till följande psalm:
Nr 403 i 1695 års psalmbok med titelraden "Wak up av synden tu Christendom" under rubriken "Om then yttersta domen".
Nr 497 i 1819 års psalmbok med titelraden "O menska! till en Fader kom" under rubriken "Om de dödas uppståndelse och den yttersta domen".
Nr 137 i Finlandssvenska psalmboken 1986 med titelraden "Vak upp, gör bättring, du kristenhet" under rubriken "Kyrkoårets slut".

[https://sv.wikipedia.org/wiki/O_m%C3%A4nska,_till_en_Fader_kom]