Hans Brask, Bishop of Linköping

Hans Brask, född 1464 i Linköping, död 30 juli 1538 i Cistercienserklostret i Ląd i Poznań, Polen, var biskop i Linköping. Brask är mest känd för den så kallade brasklappen. Det sägs om Hans Brask, när han tvingades underteckna och sätta sitt sigill på 1517 års riksdags beslut att avsätta ärkebiskop Gustaf Trolle, att han under sigillet stack en liten lapp, på vilken han hade skrivit "Härtill är jag nödd och tvungen". Detta berättas första gången i Olaus Petris svenska krönika, skriven på 1540-talet och behäftad med många felaktigheter (se även Pelle Holm: Bevingade ord, uppslagsordet "Nödd").[1][2] Det ska gjort att han överlevde Stockholms blodbad. Sammansvärjningsbrevet som biskop Brask skrev tillsammans med andra om rivningen av Gustav Trolles borg Almarestäket fick avgörande betydelse vid Stockholms blodbad, se Stäkets rivning.

Han var biskop i Linköping men är mest känd som personen bakom uttrycket ”brasklapp”.

Mer på:

• http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Brask
• http://runeberg.org/nfbd/0028.html
• http://runeberg.org/authors/braskhan.html
• https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/16873

  ---

Riddarholmsskeppet har tidigare trotts vara ett vikingskepp, en bondeseglare och en jagare.

Nu avslöjar forskare vid Försvarshögskolan en stor upptäckt gällandes skeppet. Genom att studera forskning kring Sveriges marina historia av historikern Jan Glete hittade Ingvar Sjöblom en tänkbar ägare: Hans Brask.

Ett massivt slagskepp

Skeppet tros nu vara ett slagskepp på över 200 ton med en besättning på över 100 människor. Efter att Ingvar Sjöblom upptäckte detta bad han om en ny datering på skeppet, den kom fram till att båten byggdes runt 1517. Den här dateringen placerar båten i samband med Gustav Vasas befrielsekrig och den första svenska flottan.

Hans Brask stödde Gustav Vasas befrielsekrig och lånade ut ett skepp till den blivande kungens flotta. Och det kan alltså vara just det skeppet som stått på Medeltidsmuseet i alla dessa år.

Skeppet kan ha deltagit med att sätta Köpenhamn i brand och i striderna vid Vaxholm där svenska flottan lyckades stänga ute den danska flottan.

• https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/riddarholmmskeppets-gomda-hist...
• https://medeltidsmuseet.stockholm.se/utstallningar/Museet/riddarhol...
• https://medeltidsmuseet.stockholm.se/globalassets/bilder/program/20...
• http://marinarkeologi.nu/MT/1984/mt_1984_2__336.pdf

SDHK-nr: 40577

Utfärdat: 15230203, Jönköping Innehåll: (Riksföreståndare Gustav Eriksson Vasa) till (biskop Hans Brask av Linköping) med tack för ett skepp, som den senare nyligen skänkt honom; eftersom han emellertid nu har fått sitt behov av fartyg fyllt, återlämnar han nämnda skepp till biskopen för dennes egna behov med förhoppning om att det alltid må nå lyckligt i hamn.

Utfärdaren beseglar..

SDHK-nr: 40615

Utfärdat: 15230520, Norsholm Innehåll: Biskop Hans Brask förklarar för herr Johan Sasse, som befinner sig i Strängnäs inför riksdagen, att han inte kan delta i densamma, dels på grund av sjuklighet, dels på grund av rädsla för att under rådande förhållanden företa en sjöresa. Vid ett skeppsbrott föregående höst förlorade han alla lämpliga skepp och (skepps)kanoner. Nu ligger fyra skepp tillhörande Sören Norrby på lur i Tjusts skärgård. Slutligen önskar Hans Brask att Gotland måtte återförenas med riket. Brevet överlämnades av herr Mattias från Linköping.

Biskop Hans Brask

Hans Brask föddes 1464 när fadern var borgmästare i Linköping. Han satte sonen i skola i Skara domskola. Hans Brask fortsatte sina studier i Greifswald och Rostock, där han studerade teologi, juridik och filosofi. Efter studierna i Tyskland arbetade han i biskop Henrik Tidemansson kansli i Linköping. 1493 ombesörjde han tryckningen av Breviarium Lincopensis i Nürnberg. 1498 blev Brask kanik i Linköpings domkyrka. Högt uppe i valvet norr om högaltaret sitter hans vapensköld.

Hans Brask var ofta osams med borgarna i Linköping. Han blev anklagad för urkundsförfalskning av borgmästaren Lasse Nilsson i Linköping. För att rentvå sig reste han till kurian i Rom 1499 där han blev kvar och studerade romersk och kanonisk rätt. 1500 blev han licentiat i kanonisk rätt. 1501 utnämndes han till domprost i Linköping med påvlig stadfästelse av ämbetet. Han var dock tvungen att återvända till Rom eftersom affären med Lasse Nilsson inte var avgjord. 1504 blev Brask doktor i kanonisk rätt. Den valde biskopen i Linköping Hemming Gadh, ett val som aldrig påven bekräftade, var mer krigare än biskop och Brask blev den som fick ta det praktiska ansvaret för stiftet. Det tidiga 1500-talet var oroliga tider och två läger stod mot varandra riksföreståndare Svante Sture och Linköpingsbiskopen Hemming Gadh mot ärkebiskop Jacob Ulfsson som hade olika syn på hur man skulle slippa den dansk-svenska unionskungen Hans. Resultatet blev att påven bannlyste Svante Sture och Hemming Gadh. Brask ansträngde sig för att inte stöta sig med någon. Han hade fått en plats i riksrådet och hans främsta intresse var att värna kyrkan. Svante Sture dog och då miste Hemming Gadh sitt stöd. Han avsattes och Hans Brask valdes till biskop, vilket bekräftades av påven. 1513 vigdes Hans Brask till biskop i Linköping. Vadstena klosters diarium visar att de var oroliga över valet av Hans Brask som biskop. Under Brasks tid fick Domkyrkan sin första orgel. Linköpings stift var under medeltiden Sveriges rikaste och mest inflytelserika stift. 1515 medverkade Brask vid skrinläggningen av förre biskopen Nicolaus Hermanni i Linköpings domkyrka. Han lät trycka det så kallade Hermanniofficiet, en minnsesskrift, vid sitt tryckeri i Söderköping. Biskop Brask stred för kyrkans självständighet. Han var en maktmänniska, först vän och sedan fiende med Gustav Vasa och sist men inte minst en renässansmänniska. Få medeltida personer har efterlämnat ett så rikt källmaterial som Hans Brask.

Brasklappen har en spännande bakgrund. Det var strid om makten mellan kyrkan, representerad av ärkebiskopen Gustav Trolle, och staten, representerad av riksföreståndaren Sten Sture. Ärkebiskopen hade som garanti för kyrkans frihet fått biskopsborgen Stäket ”för evärderlig tid” av danske kung Kristian den II. Sten Sture och riksrådet avsatte ärkebiskop Trolle 1517 som de ansåg gick Kristians ärenden. Hans Brask satt med i rådet och hans sigill fanns med under beslutet att avsätta ärkebiskopen. Troligen reserverade han sig då han var emot avsättningen, vilket han skrev i ett brev till Sten Sture. Brask visste att det var juridiskt otänkbart att avsätta en ärkebiskop på det sättet eftersom enbart påven kunde det. Brask ansågs vara ärkebiskopens och kung Kristians vän vilket ledde till att arga linköpingsbor och östgötar belägrade biskopsborgen i Linköping. Stockholms blodbad 1520 kom med upplösningen. Alla stormän och biskopar kallades till Stockholm för kröningen av Kristian II, men kröningsfesten utvecklades till rättegång. Riksrådet anklagades för att ha avsatt Sveriges ärkebiskop. Gästerna överfölls av kung Kristians knektar och åttio män, varav flera biskopar, halshöggs vid Stockholms blodbad år 1520. Hans Brask slapp undan genom att dra fram ”brasklappen” ur sitt sigill. Olaus Petri har också myntat de ord som Brask skulle ha yttrat: ”Til thenna besegling är jach nödd och twingat”. Krönikan är skriven till stöd för Gustav Vasa långt efter händelsen. Ingen har sett Brasklappen men det är en bra historia. Hans Brask klarade sig och återvände till Linköping. Han lät straffa de upproriska linköpingsborna med höga böter för att de hade de belägrat hans borg. Kristian ville befästa sin egen makt och införa ärftlig tronföljd då vände Brask sig till Gustav Vasa som efter befrielsestrider kunde väljas till riksföreståndare 1521 och när hela landet var befriat valdes till svensk kung 6 juni 1523. Efter befrielsekriget från danskarna hade Gustav Vasa stora skulder till Lübeck. För att kunna betala sina lån krävde han in höga skatter och blev en hårdför kung. Brask vek sig till en början men när kraven hårdnade kom han i opposition mot kungen. Då Olaus Petri blev kungens sekreterare insåg Brask vart detta kunde leda. Petri hade studerat i Tyskland och mött Martin Luther och hade liksom många andra svenska teologer inspirerats av reformatoriska tankar. Brask varnade sina kolleger, men många övergick till den nya läran. Osäkerheten i den svenska kyrkoprovinsen var stor. Ärkebiskop Trolle hade flytt och istället valdes Johannes Magnus som var kungens man till ärkebiskop 1523 men påven dröjde med biskopsutnämningen. Gustav Vasa avskaffade delar av den kanoniska rätten och drog in biskoparnas och stiftens egendomar till kronan, d v s till sig själv. Han drog nytta av Brasks fiender varav många var avundsjuka på dennes ekonomiska framgångar.

Under en visitationsresa till Gotland år 1527 flydde Hans Brask till Danzig i Polen. Han gick hellre i landsflykt än bröt mot kyrkolagen och den ed han svurit vid sin biskopsvigning och som riksråd. Biskop Brask var en flitig besökare av sitt stora stift, som omfattade Östergötland, Öland, Gotland och delar av Småland. Vid sitt hushåll uppfostrade han ynglingar. Han ansåg att bönder inte skulle lägga sig i politik, men ställde sig ofta på böndernas sida. Brask menade att lekmän inte skulle ägna sig åt teologi och ogillade att Bibeln översattes till svenska, trots att han själv översatte andaktslitteratur till svenska. Han gav även ut gudstjänstböcker och andaktsböcker. För att få ”unga män” att läsa och inte ”ligga vid ölstopet” översatte han helgonlegender till svenska. Hans Brask höll hårt på den internationella kyrkans enhet: ”Sverige är ett gammalt katolskt kristet land”. Han var politiker, godsägare, domare, andlig ledare, patriot och ”en god svensk man”. Mångsysslaren Brask var inte bara biskop utan även industriman som drev en koppargruva i Åtvidaberg, ett saltsjuderi i Rönö, pappersbruk i Tannefors, tryckeriverksamhet i Söderköping och hade planer på en grävd kanal förbi Norsholm ut till Östersjön. År 1527 flydde Brask till Polen efter Västerås riksdag då konfiskationen av biskopsgodsen var genomdriven av kung Gustav som dessutom övertog ledningen av den svenska kyrkan och införde reformationen. Hans Brask dog 30 juli 1538 i Cistercienserklostret i Lod i Poznan, Polen.

Linköpings Historia

http://www.linkopingshistoria.se/fordjupning/biskop-hans-brask/