Hans Knutsson Fordell

Tiina Miettisen tutkimuksessa " Jaakko Ilkka ja Hans Fordell, kaksi pohjalaista kansanjohtajaa" on mainittu, että Fordellin tyttären tyttärentytär olisi kertonut sukunsa olevan Bure- sukua".Tiina Miettinenkin ilmeisesti lähtee vanhasta oletuksesta, että suku on tullut muualta ( ehkä tukholmasta, kenties saksasta) Pohjanmaalle, ja sillä on vanhastaan suhteet Tukholmaan, todeten samalla, ettei kansallisuuksia voinut nykyajan tavalla erotella " suomalaisiksi tai ruotsalaisiksi".

Aggressive and Violent Peasant Elites in the Nordic Countries, C. 1500-1700

Hans Fordell
Död:senast 1575

Affärsman, Häradshövding, Lagman

Band 16 (1964-1966), sida 274.
Meriter
1 Fordell, Hans, son till fogden o landsköpmannen Knut F, f i början av 1500-ta-let, levde 1574 (RR 20/5), var d 9 jan 1575 (RR). Länsman i Pedersöre (Öb), fogde i Ångermanland o Medelpad 30 maj 1551— 1552, häradshövding i Österbotten 30 maj 1551—1554, 1556, 1558, 1561, lagläsare där 1562, kronans skinnuppköpare i Jämtland o Bottnen, borgare i Sthlm några år omkr 1560, redovisare för Korsholms län 1567— 68, fogde för sju socknar i Österbotten 1568 —70.

G m en dtr till lappfogden Olov Anundsson.

Biografi
I likhet med fadern, brodern Lars och svärfadern Olov Anundsson bedrev F en betydande handel. Den har från Jämtland och Norrbotten över Sthlm sträckt sig till utlandet. Enligt handelsordinantian krävdes härför att F ägde burskap i Sthlm. Han uppfördes i stadens skottebok för 1559 (konceptlängd) under södra kvarteret och var då befriad från »skottet». Under 1560-talet innehade han efter sin faster Anna, änka efter köpmannen Raumo Jöns, ett förnämligt hus vid Österlånggatan (östra kv), vilket emellertid såldes 1564. Hans burskap i Sthlm var knappast mer än formellt.

F:s offentliga värv gynnade hans handelsverksamhet. F:s handel över Sthlm var betydande. I tullängden för 1558 upptas han bland Sthlms borgare och sålde då stora kvantiteter gråverk och tran till tyska köpmän i Sthlm. År 1559 exporterade han själv tran och järn, främst till Danzig, för 9 556 marks värde. Hans förekomst i tullängderna är dock sporadisk. I 1560 års köpenskapsordning för Sthlm står han upptagen som nr 1 bland handlande med smör, tran, späck, fisk och hudar. Till Sthlm levererade han tjära, till den kungliga kammaren skinnvaror och hemförde salt i retur. Koppar utförde han till Jämtland i utbyte mot viltvaror. I dec 1561 fick F rätt att handla i Sthlm och annorstädes i riket utom på förbjudna orter, fri från borgläger och stadens tunga. Vad han tillhandlade sig i Norrbotten ägde han inte föra till främmande orter, förrän det upptecknats i Sthlmstullen, men tullnärerna tillhöils att ej av avund uppehålla varorna. För detta borde F årligen betala den betydande summan 100 ungerska gyllen, däri också utskylderna från fädernegården Pinnonäs skulle vara inräknade. De av Hans Larsson (Björnram) 1562 framförda grava beskyllningarna mot F:s och hans fränders framfart och förvaltning synes ej allvarligt ha rubbat kungamaktens förtroende för eller behov av samarbete med F. Ett k brev 26 febr 1563, som ålade F liksom hans bror Lars att flytta till Sthlm eller Viborg, blev utan påföljd. I stället erhöll F uppdraget att för kronans räkning skaffa sjöfolk och fetalier från Öster- och Västerbotten.

F: s med tiden allt större förmögenhet till-lät honom att uppträda som långivare åt kronan. Både under Erik XIV:s och Johan III: s tid har han enligt sonens trovärdiga uppgift försträckt medel till skeppsutredning m m. År 1570 hade. han i kontanter levererat penningar till ett värde av 10 000 mk, vartill kom 40 mk lödigt silver. Som säkerhet lovades honom frihet för halva länsmansräntan i Pedersöre och Karleby samt kyrkotionden i dessa båda socknar. Dessa förmåner innehade han 1571, men 1572 återkallades räntan, F tog likväl med våld ut spannmål för 1572 och delvis för 1573. Detta hade tydligen samband med en överenskommelse om en försträckning till kronan på ej mindre än 5 000 dlr. F ansåg sig ha rätt att fortfarande uppbära spannmålsräntan i Pedersöre. Kort efter det överenskommelsen gjorts, har F avlidit.

En särpräglad bana hade avslutats. Den betingades av de för enskilda kapitalstarka företagare gynnsamma förhållandena i en landsända, som saknade städer men ej handelsprodukter och som utmärktes av en expanderande befolkning. Som fogde, köpman och kronoentreprenör i krigstid har F förstått att utnyttja situationen, och statsledningen har nödgats finna sig i F:s åtgärder, så talrika klagomålen från olika håll än var och så mycket F:s handel än stred mot tidens handelsprinciper.

Författare
Eric Anthoni

Hans Fordell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14316, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2018-01-05.

Åren 1963-1966 innehöll Historisk tidskrift för Finland ett flertal artiklar om släkten Fordell. Bl a år 1965 "Fordeliorum Familia" en påbörjad släktutredning från 1660 av Johannes Terserus med fylliga kommentarer av Yrjö Blomstedt.

Och i årg 1964 har Leo Nyholm undersökt en rättstvist från 1630 med släkten inblandad.

I dessa artiklar förekommer Elisabet Fordell ett flertal gånger och även hennes andre make Johan Bengtsson nämns. Hon hade tidigare varit gift med borgaren i Stockholm Peder Jönsson. Elisabet var dotter till Hans Knutsson Fordell.

.....................

Noteringar: Han var född på Pinnonäs gård i Pedersöre socken i österbotten, och innehade birkarlsrättigheter. Under åren 1551-52 var han länsman i sin hemsocken, samt fogde i ångermanland och Medelpad. 1551-61 var han häradshövding i österbotten, och utnämdes sistnämnda år till lagläsare där. Vid samma tid var har kronans skinnuppköpare i Jämtland och Västerbotten. 1558 ehöll han burskap i Stockholm och inledde en synnerligen inbringande utrikeshandel, bl. a. med Danzig och Lübeck. Han berikade sig skrupelfritt på kronans bekostnad, i synnerhet under sin tid som skinnuppköpare, och blev så småningom en av Finlands rikaste män. Hans son Hans Fordell blev som uppviglare av österbottningarna mot konung Sigismund en av klubbekrigets ledande gestalter, och konung Karl IX:s förklarade gunstling.

I Ångermanland stöter vi på namnet Kungsgården bara just i Bjärtrå socken. Mer än 400 år har gått sedan den siste ångermanländske fogden lämnade denna plats för gott. Anledningen till flytten var grundandet av staden Härnösand på Härnön längre ut vid kusten år 1585. Såsom kronans högstetjänsteman kunde inte fogden längre bo kvar i Bjärtrå. Efter Johan III:s uttryckliga order 1587 flyttade fogden omkring 1590 ner till den nyanlagda staden, för att på ort och ställe se till att borgerskapet verkligen bosatte inom stadens hank och stör. Det var fogden som tillsammans med underlagsmannen i landskapet fick till uppgift att driva igenom den inte alltför populära stadsgrundningen. Den fogdeinstitution som vi känner från 1500-talet var ett resultat av den nya civila förvaltning som byggdes upp under Gustav Vasas tid med början på 1520-talet.

Den tidigare medeltida förvaltningen vet vi ganska lite om för Norrlands vidkommande. Fogdarna i landet utsågs i allmänhet av konungen själv, varför de personer som fick detta uppdrag ofta redan hade visat sin duglighet i kronans tjänst. Deras tjänsteåligganden var också oerhört vittomfattande. Bl.a. skatteuppbörd och redovisning. Tillsyn av viktiga kommuniakationer med vägar, broar och gästgiverier. I fogdens närvaro skulle hållas landsting vid kungsgården, där fogden kom att agera både polis och åklagare. Kungsgården skulle dessutom tjäna som förebild i regionen och fogden skulle därför vara drivande inom jordbruk, fiske m.m. Fogdarna hade delvis ett ganska otacksamt jobb som vid reformationen då kyrkans gods drogs in till kronan eller i samband med de många extraskatterna som t.ex. vid "klockskatten" 1531 då landets kyrkklockor krävdes in för att smältas ned.
Genom Härnösands grundläggning var också kungsgårdens historia som fogdesäte all, och snart fanns bara myterna om platsens storslagna förflutna kvar." [Lars-Ivan Söderlund]

"Under några år på 1500-talet, och möjligen även tidigare,hade Ångermanland gemensam fogde med Västerbotten. 1534 lades också Medelpad under den ångermanländske fogden,vilket kom att bestå fram t.o.m. 1551.”
…..
Några konungens fogdar under 1500-talet, Johan Nordlander, Sthlm 1933.
https://digital.ub.umu.se/resolve?urn=urn:19a_000192:0000