Hans Jakobsson

• http://www.sukuhistoria.fi/sshy/kirjat/Kirkonkirjat/inkoo/rippikirj...
• http://www.sukuhistoria.fi/sshy/kirjat/Kirkonkirjat/inkoo/rippikirj...

Han beräknas vara född kring 1670; något olika uppgifter om födelseåret fås ur mantalslängder, kommunionböcker och begravningslängdens åldersuppgift. Hans Jakobsson tjänade "annorstädes", tydligen som dräng, under de svåra nödåren 1695 - 97, då mengården Kryckels i Nääs låg öde, och fadern Jakob Olofsson och tre av Hans' syskon dog våren 1697.

Hans upptog hemgården av öde 1698 (Raseborg II KOa6; 721), och fick härvid 4 års skattefrihet. Som kautionister (=borgesmän) hade han fått nämndemannen Henrik Jakobsson i Haga by i Ingå och Hans Claeson i Rankila, "bofast bonde".

Vi stöter sedermera några gånger på vår "Hans på Kryckels" i domböckerna. Vis Ingå ting 1703 (prot. sid 192) är de två Nääs-grannarna Hans Jakobsson och Matts Claesson instämda för att ha fällt skog och bränt sved på mark som möjligen hörde till Wästankvarn gård i grannskapet. Ytterligare ett par småsaker bragte Hans Jakobsson till tinget som kärande eller svarande några år före Stora ofreden.

Och strax efter Stora ofreden (den officiella slutpunkten för St.ofr. var freden i Nystad 1721) vid tinget 1722, då så många frågor skulle uppklaras efter 7 - 8 rättslösa åren, hittar vi Hans Jakobsson vid tinget i en sorglig fråga (11 30; sid 208): För några år sedan hade hela hans gård lagts i aska vid en eldsvåda. Hela 14 hus hade brunnit upp, och blott tre av de 17 byggnaderna hade räddats. Hans ansökte nu om brandstod för skadan, vilken ansökan också understöddes av rätten. År 1724 sägs om Hans Jakobsson (i tingsprot. sid 5038), att "han sitter på frijhet".

Som redan i ingressen påpekades, var det knalt med ekonomin på Kryckels alltsedan sekelskiftet. I restskattelängden av 1708 - 10 (RA 8133, opaginerad) sägs om Hans Jakobsson i Nääs: "Uthfattig af oår och missväxt, att han äger hwarken häst eller Boskap; kan knappast något betala, och om 1708 års Rest är ingen förhoppning." Saken förvärrades naturligtvis ännu av ovannämnda eldsvåda under Stora ofreden. Och, som också ovan berättades, konstaterades situationen 1729 vara helt hopplös: Hans Jakobsson på Kryckels var varken so eller ko, osv.

Ovan nämndes redan, att gården Kryckels gick ur släktens ägo 1747. I själva verket var ägandeskapet diskutabelt allt från 1698. då hemmanet legat öde i 3 år; vid sådana fall övergick hemmanet automatiskt till kronohemman, där man visserligen som bebrukare kunde ha bördsrätt, men inte full äganderätt.

Tydligen hade den hårt prövade Hans Jakobsson redan före 1747 uppdragit omsorgen om hemmanet åt sin son Hans Hansson, ty 1745 omtalas Hans Hansson som "bonden på Kryckels", då två andra bönder vill uppsäga sin kaution för honom.

I varje fall försvann Hans Hansson från Kryckels 1747, och blev soldat. Snart försvann också de övriga barnen i Hans Jakobssons familj, och slog sig ner på andra håll i socknen.

Hans Jakobsson själv stannade dock med sin senare hustru kvar på Kryckels (tydligen) som sytningshjon, och han fanns där till sin dör 27.3.1757.