Harald Ossian Wieselgren

Harald Ossian Wieselgren var biblioteksman, publicist, författare och fil. dr i Lund 1856. Han fick 1855 anställning på Kungliga biblioteket där han 1877 blev bibliotikarie. År 1901 blev han medlem i Vitterhetsakademien, mellan 1866-79 var han redaktör för "Ny illustrerad tidning". Han var också ordförande i Publicistklubben och drivande kraft vid instiftandet av Sällskapet Idun år 1862. Mellan åren 1857-65 redigerade han "Svenskt biografiskt lexikon. Ny följd"

Harald Ossian W., den föregåendes son, biblioteksman. biografisk skriftställare och publicist, f. 2 nov. 1835 i Västerstads församling i Skåne, d. 17 mars 1906 i Stockholm, blef student i Lund 1852 och ingick efter aflagd kansliexamen 1854 som e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm, men återvände till Lund och promoverades där till filos. doktor 1856. Detta och följande år tjänstgjorde han vid läroverk i Hälsingborg och Stockholm samt under några månader som t. f. konsistorienotarie under biskopsvisitationer i Lunds stift och som t. f. kanslerssekreterare for Lunds universitet. Under ett halft års vistelse i Paris (1856-57) egnade han arbete åt arkivforskning och åt franska tidningspressen i skandinavistisk rikning. Efter återtageo tjänstgöring vid k. biblioteket förordnades han till andre amanuens 1858, utnämndes till andre amanuens 1861 och till förste s. å. samt var bibliotekarie där 1877-1900. Under 13 år (1857-70) var han dessutom bibliotekarie hos hertig August af Dalarna. 1864 företog W. en utländsk resa med offentligt uppdrag beträffande den blifvande pybyggnaden för k. biblicteket. Han redigerade 1857-65 "Svenskt biografiskt lexikon. Ny följd" (bokstäfverna A-K) och 1866-79 "Ny illustrerad tidning" (se d. o.), om hvars utveckling ban inlade stor förtjänst. Af de hundratals biografier och porträtt-texter han författat i nämnda tidning utgaf han 1880 ett urval af femtio nekrologer under titein "Ur var samtid. Hans Bilder och minnen" (1889) innehålla bl. a. "riksdagsgalleri" (ur "Stockholms dagblad") och "dödsrunor" (ur "Ny illustr. tidn." och kalendern "Svea"). I den biografiska konsten torde W. ha varit den främste bland sin samtids svenskar. Hans kringsynthet på politikens, lärdomens och publicitetens områden i förening med sympatisk uppfattning samt ett klart, smidigt och omväxlande framställningssätt gjorde honom särdeles egnad för lefnadstecknarens värt. Omfångsrikare biografiska arbeten af honom åro "Lars Johan Hierta" (1881), "som i sakrikedom och framställningskonst tillhör våra bästa monografier" (K. Warburg), och "Cavour, Italiens befriare" (1884). Nämnas må ock porträtt-texterna "Praesides för den srensta konstakademien under hennes första tre halfsekel 1735-1885" (1897) samt konstnärsskildringarna "Johan Fredrik Höckert" (1900) och" Johan August Malmström" (1904). W. skref äfven artiklar i "Historisk tidskrift". i "Sv. landsmålsföreningarnas tidskrift", i "Ymer", i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", i "Samlaren", i Nordisk familjebok, i "Ord och bild". Han meddelade flera år i "Aftonbladet" och "Stockholms dagblad" resebilder från forna svenska besittningar (Finland, Östersjö-provinserna, Pommern). I bokform utgåfvos hans resebref "Öfver Atlanten" (1876). Vidare märkas hans småskrifter "I gamlä dagar och i våra", (1900-02). I "Svenska fornskriftssällskapets styrelse var W. medlem under en följd af år, och i dess "Samlingar" utgai han "Helige Bernhards skrifter" (1835/66). I "Studentförningen Verdandis småskrifter" förattade han åtskilliga häften (n:r 7, 34 och 63). W. var 1862 medstiftare af Sällskapet Idun (se d. o.) i Stockholm och till sin död dettas sammanhållande kraft. 1863 började han tillsammans med A. Key en serie offentliga föreläsningar i hufvudstaden, hvilka sedermera öfvertogos och leddes af en kungl. direktion, till dess det till dennas förfogande ställda statsanslaget indrogs. W. var i vida kretsar känd och uppskattad som sällskapsman med aldrig sinande humor och en märkvärdig förmåga att blixtsnabbt uppfatta samt i talets form belysa en situation, på en gång lekande och meningsfullt, hvarvid exemplifieringen hämtade styrka ur hans ovanligt omfattande beläsenhet och minne. Han blef 1896 led. af Vitt. hist. o. ant. akad. och höll där sitt inträde med afh. "Drottning Kristinas bibliotek och bibliotekarier före hennes bosältning i Rom." Han var 1901-06 en af kommitterade för tryckfrihetens vård. 1895 lät Sällskapet Idun öfver honom slå en medalj (mod. af J. A. Lindberg) med anledning af hans fyllda 60 år. A. Zorns träffsäkra porträtt af W. i målningen "En skål i Idun" (se fig.) har blifvit världsbekant. En rik samling bref till W. lämnades af hans son efter hans död till k. biblioteket. Se V. Gödel, "H. W." (i "Ord och bild". 1905), och K. Warburgs nekrolog öfver W. i "Göteborgs handels- och sjöfartstidning" 19 mars 1926. Source: "Nordisk Familjebok" pages 339-341.