Hugo Backmansson

Hugo Elias Backmansson was a Finnish officer - and a painter - in the Imperial Russian Army. As a painter, he rose to the chief of the combat painters in the Tsar's army.

Hugo Backmansson began his art studies in 1870 in Turku. He continued his studies in St. Petersburg under painters, such as Pavel Kovalevsky, Nikolaj Kuznetsov and Pavel Chistyakov. In Paris he was a student of Paul-Émile Boutigny, one of the foremost combat painters of his time, and in Munich he studied under he notable painter of animals, Heinrich von Zügel.

When his paintings were first on display in 1877, he enrolled into the Finnish Military Academy in Hamina. Having graduated, he moved to the General Staff Academy in St. Petersburg. His breakthrough as a combat painter was a painting titled "Forced reconnaissance on the Kara-Lom river in Bulgaria" (1896). The motif of the painting was from the Turkish campaign in 1877, in which he participated both as an officer and a painter. The painting portrays then Russian successor, later Emperor Alexander III, with his staff and his companions.

When Backmansson rose to the rank of a Lieutenant in 1898, he was appointed head of a battalion of artists commissioned to paint the army. In the same year he also made his first North African trip to Tunisia. During the Russo-Japanese War of 1904-1905, Backmansson was a battalion painter at the staff of the Second Manchurian Army and during World War I, 1915-1916, he was the leading Russian combat painter in Persia. In 1917 he was commissioned to become he chief of all Russian combat painters, but this career did not last long due the Russian revolution.

revolution and the fall of the imperial power he returned to Finland, where he first lived in Naantali and from 1920 in Helsinki.

In Russia, Backmansson is best known for his motives from the Russian-Japanese war, while his earlier works, landscapes, portraits and figurative studies from the trips to Morocco 1907-1910 are more well-known in Finland. In addition to the art-interested public, ethnologists and social anthropologists are now also interested in the Moroccan works that, in terms of time and often for the motif of choice, Edvard Westermarck's research area.

In Finland, Backmansson engaged in portrait painting. He was a member of the Finnish Art Association and the Painters' Association and participated extensively in their exhibitions. Even during the 1940s, when he spent much time in Sweden, he held several separate exhibitions in Finland.

Some of Hugo Backmansson's celebrity paintings are very large in size, such as "Evening in the Artist Club", which depicts 35 representatives of cultural life in Finland. The smaller landscapes and free compositions, still life, which characterize his later production, on the other hand, have remained unknown to the audience. Despite his realistic painting, Backmansson cannot be counted among the artists who were rediscovered during the 1970s when the interest in realism was strong and diverse.

Hugo Elias Backmansson (ven. Хуго Бакманссон) on ainoa Suomessa syntynyt venäläisen taistelumaalarikoulutuksen ja -kokemuksen saanut taiteilija, joka toimi myös muotokuvamaalarina. Backmansson tunnetaan varsinkin orientalistisista, Pohjois-Afrikassa tehdyistä maalauksistaan.

Ura

Backmansson opiskeli Suomen Taideyhdistyksen piirustuskoulussa Turussa 1870–1873 ja debytoi 1877. Hän lähti Haminan kadettikouluun, josta hän valmistui vänrikiksi. Haminan jälkeen alkoi Backmanssonin ura Venäjän armeijassa. Hän aloitti opiskelun Pietarin taideakatemiassa 1894 ja valmistui sieltä taistelumaalariksi 1899.

Backmansson asui Pietarissa lähes 30 vuotta palvellen tsaarin armeijassa milloin taistelumaalarina, milloin upseerina. Hän toimi upseerina myös Moskovassa. Backmansson työskenteli Venäjän–Japanin sodassa 2. mantshurialaisen armeijakunnan taistelumaalarina 1904-1905, ja ensimmäisen maailmansodan aikana Persiassa Urmiassa. Juuri ennen Venäjän vallankumousta vuonna 1917 keisari Nikolai II nimitti hänet Venäjän taistelumaalareiden johtajaksi.

Backmansson oli myös haluttu muotokuvamaalari. Hän palasi Suomeen lopullisesti Venäjän vallankumouksen jälkeen 1917. Viimeiseen, 32 suomalaistaiteilijan yhteisnäyttelyyn Pietarissa hän osallistui maaliskuussa 1917.

Vankeinvaihdossa Suomen ja Neuvosto-Venäjän välillä Backmansson vaihdettiin samaan aikaan Lev Kamenevin kanssa, jonka lanko Lev Trotski toimi samaan aikaan Neuvosto-Venäjän sotaministerinä.

Suomeen palattuaan Backmansson matkusti moneksi vuodeksi Pohjois-Afrikkaan, jossa hän oleskeli pääasiassa Marokossa. Hän tutki etelän voimakasta valoa ja paikallisia ihmisiä, tarkkaili elämää folkloristin silmin. Ensimmäistä kertaa hän matkusti 1800-luvun lopulla Tunisiaan, jossa maalasi joukon akvarelleja ja tyyppikuvia berbereihin kuuluvista tuaregi-heimon miehistä.

Tutustuminen sosiologi Edward Westermarckiin vaikutti siihen, että hän asui useita vuosia Tangerissa ja matkusteli muulikaravaanilla Feziin ja maalasi kaupunkien toreilla ja kaduilla. Hän näyttää olleen hurmioitunut eri kansallisuuksista ja kulttuurien moninaisuudesta. Myös Marrakesh ja Casablanca näkyvät hänen tuotannossaan. Hänen aiheitaan olivat ratsastavat beduiinit, jotka esittivät Pohjois-Afrikassa suosittua kiväärileikkiä.

Backmanssonin on päätelty olleen värisokea, sillä maalauksistaan tekemiinsä kopioihin hän on maalannut usein vihreät kohdat harmaallaselvennä.

Backmanssonin maalauksia on useissa museoissa Suomessa, ja Venäjällä muun muassa Eremitaašissa.

Yksityiselämä

Backmansson solmi ensimmäisen avioliittonsa 1887 sopraanon, paronitar Lydia von Ritter zu Groenesteynin kanssa, josta hän erosi noin 1895. Pariskunta asui paljon erillään, koska von Ritter zu Groenesteyn loi uraa Venäjällä ja Backmansson oleskeli Suomessa. Heillä ei ollut lapsia. Irlantilaissyntyisen Beryl Wheelerin kanssa Backmansson avioitui 1908. Heille syntyi kaksi poikaa, Cecil ja Bryan.

Backmansson oli iloinen luonteeltaan ja innokas shakinpelaaja. Hän liikkui aina paikkakunnan shakkipiireissä, ja jos kerhoa ei ollut, hän perusti sellaisen. Hän kuoli 93-vuotiaana Lallukan taiteilijakodissa, ja hänet siunattiin kadeteille kuuluvalla arvokkuudella Helsinkiin Hietaniemen hautausmaalle.

/////

• Unohdettu suomalainen taistelumaalari nousi tsaarin suosioon Venäjällä – ”Boheemi ja velikulta, jonka seikkailuista rintamalla kulki lukemattomia tarinoita” (Helsingin sanomat.
• Hugon maalauksia Googlessa
• Hugon maalauksia kaupan Bukowskilla.
• Kosmopoliitin monta elämää – Hugo Backmansson ja arjen eksotiikka.

/////

Teemu Keskisarjan kirjassa Hulttio on useita Hugo Backmanssonin Haminan kadettikoulussa tekemiä hienoja piirustuksia koulun arjesta.

https://www.rgfond.ru/rod/201824

Гуго Карлович Бакмансон

Гуго Карлович Бакмансон (17 апреля 1860 — 19 ноября 1953) — Русский и финский художник, баталист при русской армии. Ученик Академии Художеств с 1884 г. по 1886 г. и с 1894 г. по 1899 г. Подполковник, в эмиграции шведско-финский офицер.

Биография

Родился 17 апреля 1860 года в финском городе Паймио. Окончил курс наук в Финляндском кадетском корпусе и курс двух классов в Николаевской академии Генерального штаба. 8 августа 1881 года произведен в прапорщики. 1 января 1884 года назначен адъютантом 2-го батальона. Получил второй Императорский приз при состязании в стрельбе в цель.

30 декабря 1886 года прикомандирован к Финляндскому кадетскому корпусу для исполнения должности ротного командира. 12 октября 1887 года назначен преподавателем рисования в трех младших корпусах. 6 февраля 1888 года утвержден в должности ротного командира, а 18 сентября того же года назначен преподавателем русского языка в особом курсе при корпусе для вольноопределяющихся финских войск.

19 марта следующего года переведен в 1-й лейб-гренадерский Екатеринославский Императора Александра III полк, с переименованием в штабс-капитаны и отчислен от корпуса. 1 мая 1891 года командирован в московское пехотное юнкерское училище на должность младшего офицера. 3 апреля 1895 года прикомандирован к канцелярии военного министерства.

В 1886 году получил малую поощрительную медаль и звание не классного художника. 30 сентября 1897 года откомандирован обратно в свою часть. 2 ноября 1899 года получил звание художника за картину "Провожатый. После Октябрьской революции был в эмиграции в Финляндии. Умер 19 ноября 1953 года в Хельсинки.

Hugo Backmansson

• Kolla sidan även på finska.

Hugo Elias Backmansson, född 14 april 1860 i Pemar, död 19 november 1953 i Helsingfors, var en finländsk målare och militär.

Hugo Backmansson tjänstgjorde till en början som officer i ryska armén, men tog avsked 1899 och ägnade sig därefter åt konsten, bland annat som bataljmålare i Manchuriet under rysk-japanska kriget och som chef för de ryska bataljmålarna under första världskriget från 1917.

Backmansson fick sin konstnärliga utbildning vid Åbo ritskola 1870-73 och vid konstakademin i Sankt Petersburg 1894-99. Han målade främst porträtt, landskap och motiv med anknytning till militärlivet. Under sina många resor i Marocko 1907 och 1939 målade han nordafrikanska vyer. Backmansson är representerad vid Åbo Akademi.

/////

Hugo Backmansson var en av de många konstnärer som under slutet av 1800-talet var tvungna att utöva ett annat yrke vid sidan om sitt konstnärskap. Han lyckades dock mycket väl förena karriärerna som officer och som målare. Hugo Backmansson var verksam som bataljmålare i huvudsak i Ryssland, och hans produktion har därför blivit mindre uppmärksammad i Finland. I sitt hemland är han numera nästan bortglömd.

Hugo Backmansson inledde sina konststudier 1870 vid Åbo ritskola. Han studerade också vid konstakademin i S:t Petersburg för Pavel O. Kovalevskij, Nikolaj D. Kuznetsov och Pavel P. Tjistjakov. I Paris var han elev till Paul-Émile Boutigny, en av de främsta bataljmålarna under denna tid, och i München studerade han för den kände djurmålaren Heinrich von Zügel.

När hans första målning var färdig 1877 hade han också skrivit in sig som elev vid Finska kadettkåren i Fredrikshamn och fortsatte sedan vid generalstabsakademin i S:t Petersburg. Sitt genombrott som bataljmålare fick Backmansson enligt egen utsago med den stora målningen ”Forcerad rekognoscering vid floden Kara-Lom i Bulgarien” (1896). Motivet är från turkiska fälttåget 1877 och visar den dåvarande ryska tronföljaren, senare kejsar Alexander III, med sin stab och sitt följe.

Då Hugo Backmansson 1898 uppnått graden överstelöjtnant utsågs han till chef för en byrå vars konstnärer hade till uppdrag att måla armén i dess viktigaste uppgifter. Samma år gjorde han också sin första nordafrikaresa till Tunisien. Under rysk-japanska kriget 1904–1905 var Backmansson bataljmålare vid staben för andra manchuriska armén och under första världskriget 1915–1916 ledande rysk bataljmålare i Persien. År 1917 fick han i uppdrag att måla alla ryska bataljer, men efter revolutionen och kejsarmaktens fall återvände han till Finland, där han bodde först i Nådendal och från 1920 i Helsingfors.

I Ryssland är Backmansson främst känd för sina motiv från rysk-japanska kriget, medan hans tidigare verk, landskap, por­trätt och figurstudier från resorna till Marocko 1907–1910 är mer kända i Finland. Förutom den konstintresserade allmänheten är numera också etnologer och socialantropologer intresserade av de marockanska verken som tidsmässigt och till motivvalet ofta tangerar Edvard Westermarcks forskningsområde.

I Finland ägnade Backmansson sig åt porträttmåleri. Han var medlem i Finska konstföreningen och Målarförbundet och deltog flitigt i deras utställningar. Ännu under 1940-talet, då han vistades mycket i Sverige, höll han flera separatutställningar i Finland.

En del av Hugo Backmanssons kändare målningar är mycket stora till formatet, såsom ”Afton i Konstnärsklubben”, som avbildar 35 företrädare för kulturlivet i Finland. De mindre landskap och fria kompositioner, stilleben, som utmärker hans senare produktion har däremot förblivit okända för publiken. Trots hans realistiska måleri kan Backmansson inte räknas bland de konstnärer som återupptäcktes under 1970-talet då intresset för realismen var starkt och mångskiftande.

• Hugos målningrar i Google
• Köpa Hugos målning från Bukowskis.