Isak Johansson Oja

Korpilombolo, Födelse- och dopböcker 1860-1861
"Isak, född 7/6-1861; döpt 8/9-1861. Son till Nyb. Johan Michelsson Oja och Hu. Brita Stina Mickelsdotter Viss"

Tärendö, Död- och begravningsböcker 1937-1975
"Oja, Isak Johansson fd. hem-äg. Kainulasjärvi 6:6. Död 9/10-1948 (begraven 24/10-1948) i ålderdomssvaghet"

---

Vad en kopp kaffe kan åstadkomma - skriven av Lennart Gramner
"Karl Uusitalo (Lukkarin Kalla) var timmerman och hade gjort dagsverken åt Isak Oja (Ojan Iisko). Han var skomakare och hade sytt läderstövlar åt Kalle och skor åt hans familj. På den tiden tillverkades skorna hemma. En dag blev de osams, och Kalle som var säker på att han hade en fordran hos Isak, sade att han nu ville ha betalt för sitt arbete.
- Räkna ut vad du ska ha då, sade Isak, och Kalle räknade och visade summan åt Isak.
- Nu ska jag räkna ut vad mitt arbete kostar, sade Isak, och då blev hans summa större än Kalles
- Men då kräver jag mer för mitt arbete, sade Kalle.
- Kräv du bara, men då måste jag också få mer för skorna, svarade Isak
Sen beslöt dom att hädanefter skulle dom inte anlita, och inte ens tala med varandra mer.

Kalle hade en stor slåttermyr där Isak sedan länge hade lov att slå en viss del av myren. När det var dags att gå dit så traskade dom efter varandra och inte ens myggsvärmar eller bromsbett åstadkom annat än ett ilsket mummel, fast båda händerna var upptagna, den ena av att hålla lie och räfsa på axeln och den andra av en fem liters mjölkflaska, och det var åtta kilometer att gå. (Många äldre känner säkert igen sig hir det var, och hur det kändes. Man önskade att man hade en tredje hand eller åtminstone en svans att vifta bort blodsugarna med).

Nå dom sov och rastade i samma koja, men lika envist tigande. Det regnade i två dagar, och Kalle som var känd för att nästan leva av kaffe fick slut på sitt förråd, medan Isak hade allt kvar av sitt. På fredag eftermiddag hade Isak gjort färdigt sin del av myren och han ville så gärna ha lite till, men han kunde ju inte fråga Kalle, så han sa åt sin dotter att koka kaffe innan vi går hem. Dottern kokade och Isak såg till (avsiktligt) att det blev lite mer än vad som behövdes. När dom skulle gå, då äntligen sade Isak att det är ju synd att hälla ut så gott kaffe, så om du vill Kalle, så får du gärna dricka upp det. Det behövde han inte säga två gånger, för Kalle hade ofta sneglat på pannan när Isak drack, och nu drack Kalle flera koppar, och så kom det ett litet pustande och stönande.
- Inte behöver du gå hem nu, det finns ju mer myr att slå.
Så kom pratet igång, kaffet delades broderligt och sämjan återställdes.

PS. Släkten Oja, dit jag själv tillhör, påstås vara känd för envishet. DS."

---

Källor i kronologisk följd:

[https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0010019_00012#?c=&m=&s=&cv=...]

[https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00206182_00041#?c=&m=&s=&cv=...]