Jöran Horster

Dansk kungsfogde. Komminister i Oderljunga och Perstorp.

---

Jöran/Jörgen Horster fought for the Danes in the Scanian War (1675-1679), which is partly why he is considered a controversial person. Contrary to most of those who fought on the Danish side, he managed to get permission to stay on in Skåne (Scania) after the war and spent the rest of his life working as a minister of the church. However, Horster was only one of several Scanian students and recent graduates from Lund University who joined the Danes. Like all of them, he was completely bilingual. He used the first name "Jörgen" in Danish (see source added here) and "Jöran/Göran" in Swedish. He also used the Latinised version "Georg".

For more information on Jöran/Jörgen Horster, see: the section on Horster in Joanna Vadenbring's PhD thesis 'Collective Identities, Resistance and Integration during the Scanian War', European University Institute, Florence 2009, p.330 forwards, available at https://aberdeen.academia.edu/JoannaVandenbring.

See also: 'Four Centuries of Perstorp Priests' on Google (translates in to English) and
Lunds stifts herdaminne, plt 4, p. 219, also has extensive if slightly outdated information.
http://runeberg.org/lundsh/4/0229.html

Lunds stifts herdaminnen 2:10 s 286ff + bd 2:14 s 31 LSH bd 2:14 s 31 Jöran Hansson Horster Prv 1684 19/12 Son till lantmedicus Hans Jörgensen Horster och Anna Jespersdotter
(gift 1:o med borgmäst Niels Jörgensen i Landskrona,
2:o m Horster och 3:o m professorn i Lund, senare i Uppsala Nils Wolf, adl Stiernberg).
Student i Lund 1672, disp 1675. Han var först friskyttekorpral och sedan dansk fogde under skånska kriget och arbetade både med danska armén och friskyttarna (snapphanarna). Han omnämns i många danska rapporter från den tiden. Vid ett tillfälle fångades Horster av svenskarna och hölls på Malmö slott tills hans svenskfödde styvfader Nils Wolf lyckades övertyga generalguvernör Fersen om att släppa ynglingen fri. När Wolf och Horster begav sig mot Lund så rymde Horster och rapporterade snart till danska högkvarteret i Landskrona att

På grund av detta blev han betraktad som en misstänkt individ av svenskarna efter kriget men prästvigdes han på styvfadern professor Wolfs rekommendation 1684 19/12 till komminister i Oderljunga och Perstorp.
Död i Oderljunga 1698 28/4.
Det omnämns i danska källor att den svenske befallningsmannen i Hannas greps av lokala trupper under hösten 1676, samtidigt som Ingelstorp plundrades. Detta på de danska myndigheternas uppmaning. Svenska källor upplyser oss om att Horster var med om dessa "snapphaneanfall". Dock ska man minnas att snapphanarna här var lokalbefolkningen i området. Befallningsmannen Jöns Jönsson berättade senare, att Horster tillsammans med tre snapphanar kom till hans hus i Hannas by och "der eij allenast röfwade och bortsköflade all min lilla qwarlåtne, ifrån fiendens änder, ägendom iagh hade, uthan och migh gången förde till Ingellstårps Präste Gård… der ifrån migh till ystadh förde, de de mig welat döda, så somliga av Ystads borgerskap det förnam gåvo de dessa omilda personer 50 dlr smt om de ville skona mitt liv… om natten kom iag dock på flykt upp i staden. Sedan resten Jöran Horst medh de 2ne snapphaner bort samma natt medh Rofwet, som eij kunde blifwa bortsolt, af fänad och fåhr och foro der med till Marckie Gårdh, det det bleef till at Lunde slagh war öfwer ståndet… Men han Horst tog till flykten och for sin kos till fienden och på 3:e året följde snapphanerna och sådana partier intill 1679, då freden blev sluten och snapphanarna har fått pardon, kom han ock fram." Detta är dock den svenska versionen. I danska källor omnämns han som sagt som anställd av danska krigskommissariatet och senare som fogde i Landskrona.
Horster gifte sig i Oderljunga omkr 1685 m Marna Hansdotter, född troligen i Lund omkr 1662, död i Gryt 1734 18/3, begr i Oderljunga, dotter till kh i O Hans Eilersson och Dorotea Knutsdotter i hennes 1:a gifter,
gift 2:o med kh i O Bengt Werming.
Barn: Maja, döpt i O 1686 7/3, död därstädes som änka 1744 13/4, gift i O 1723 10/9 med "unge" Carl Samuel Dröscher från Klippan, sannolikt son till inspektoren på Pappersbruket Sam D och möjligen död i V Sönnarslöv 1735 2/7
Anna Margareta, döpt i O 1687 20/4, död därst 1758 23/10, gift i O 1706 12/6 med häradsskrivaren Henrik Pedersen Ekebom, död i O 1736 25/6, 73 år, i hans 2:a gifte (gift 1:o med Elisabeth Catharina Burmeister, begr i Rya 1704 14/9
Hans, född i O 1689 14/10, kh i O. (Carlquist 2:10 s 291)
Nils, döpt i O 1691 15/4, kh i Hjärsås
Jesper, döpt i O 1695 10/1 inspektor på Hanaskog, Kviinge sn, dödsnotis ej anträffad men hustrun
änkeinspektorskan Horster dog i N Åsum 1771 30/1.

Hans Eilersson (kh i Oderljunga o Perstorp, Bd 2:10, s 286ff) Var född i Malmö, troligen omkring 1630…. Blev 1681 kh i Oderljunga och Perstorp… Han mottog i O ett mycket försummat pastorat o framlägger 1682 7/5 sina gravamina "Prästgården totaliter tuinerat, at ingen dhe uthj kunne boo el. wahre. Åckrar o ängar wahre under mullebeet oc fäfooth förmedelst giärzgårds defect, Bönder gårdar 8 st heelt öde och eliest dhe öfrige bönder störste dehlen förahrmade" Han anhåller om skattefrihet, tills förhållandena bättrat sig… häradsprosten i Luggude, Anders Schartow… anklagade HE för att han inte velat avlägga den vid 1681 års möte i Malmö avskaffade kruskragen o beskyller honom … för att varamotståndare till svenska kyrkans ordning o alltså hålla fast vid den danska kyrkoordningen.) Av det bevarade kontraktet 1682 3/12 mellan HE och denne km, Jöran Horster, framgår, att det rört sig om ett sedvanligt prel konserveringsarrangemang. Horster har förbundit sig att taga HE:s dotter till äkta och "os gamble föräldrar bispringa" samt vara kh:s medhjälpare o till gengäld erhålla pastoratets halva inkomst.
…
När JH 1684 dök upp i O hade han bakom sig ett mycket äventyrligt förflutet, så mycket mera uppseendeväckande som han tillhörde ett synnerligen prominent släktsammanhang. Hans far var lantmedicus Hans Jörgensen H (1619-57), slutl bosatt i Landskrona, vars mycket förmögna änka Anna Jespersdotter (dotter av borgm i Landskrona Jesper Pedersen o g 1:o m borgm därst Niels Jörgensen) vanligen kalla "Anna, Si. Doct Hanses", under 1600-talets sista tre decennier som ägare till Rosendal, Stora Markie o Rydebecks gård o tegelbruk uppträder i västskånska domböcker o a handlingar i ett otal ek transaktioner. Hon blev 1671 6/11 g 3:o m dåv prof i Lund Nils Wolf, från 1679 prof i Uppsala, adl Stiernberg 1689, en ytterst stridbar herre, som tog livlig del i hustruns många vidlyftiga affärer, därvid han uppträdde med oförskämdaste arrogans o hänsynslöshet mot alla, som opponerade sig mot honom. Deras son, resp styvson, JH, som 1672 blivit student i Lund…, hade under kriget spelat en mycket komprometterande roll o deltagit i snapphanarnas plundringar… samt blivit i Malmö efterslagen men hållit sig undan, till freden slöts o snapphanarna fått pardon. 1680 befann han sig emellertid på föräldrarnas St Markie o kom vid ett mässfall för kh Per Bering i Grönby sa 11/7 att fungera som dennes ersättare på predikstolen, vilket under stor indignation anmäldes för domkapitlet av assessorn Johan Palm (adl Gyllenpalm), som var upprörd över att "en fd deliquent och snaphanrerij hafwer wahrit naglat widh gallgen i Malmö underståhr sigh at trädha på prädikestohlen i Grundby kiorkio och publice på een söndagh giöra dher gudstiänst". S å 6/9 anmäldes detta "scandalum" av den bekante snapphanebekämparen överkrigskommissarien Sven Erlandsson Ehrenflycht, och biskop Hahn antecknade med ogillande saken…. Men några efterräkningar för JH blev det inte tack vare den mäktige styvfaderns ingripande o när denne 1674 1/7 från Uppsala insände en rekommendation för styvsonen till medhj i O, har biskop Hahn måst låta udda vara jämt o expedierat honom dit. S å 3/12 skrev HE o JH ovannämnda kontrakt med varandra o s a 19/12 blev ha prv till medhj här.
Men det dröjde inte många år, förrän JH:s bråkighet o härsklystnad bragt HE till förtvivlan. 1687 1/6 skriver den sistnämnde till Hahn: " Något för pingsthelgen satte sigh bruth o wärck i min arm, at dhen hengde weth min sijda 12 dagar obruckelig, hwilcken stoora suagheet mig påkommer af mycken harm och sorgh, som migh påfördes oskyldeligen dhet Gudh o många redeliga folck är (ty wär) alt för mycket bewust. O Gudh beweck Högw Hr Faders Hierta, dhet han förhielper Hr Jöran Horster till annan condition, at han eij wijdare studio practicerer, jagh skohle paralyticus bortleggias på sotte seng. Han kan intet lefwa her på steden mädh roligit hierta, dy han wille sielff wara loci pastor, men tiener sigh intet her. Dom. Trin. nest förleden afsagde han sit embede hoos migh i bäggie kyrckiowärdernes och dhe sex kyrckkiones mendz närwaro, utahn någon föregående tuistigheet."
Även JH vände sit gill biskopen så 9/6 o bad om dennes hjälp, "helst emedan jagh mit anförtroede embete o min skyldige tiänst meth uniformitetens fortsättiande för min swärfaders inweetenhet o socknemännens mootwillighheet omöijel. upwackta kan". Det är en opportun beskyllning, men den låter ganska skrymtaktig i den forne snapphanens mun.
1688 fick JH genom styvfaderns förespråkan kungl. promotorial till den lediga kh-befattningen i Ö Torp o begärde så 11/8 att få tillgodonjuta sig den kungliga nåden, men domkapitlet vägrade godtaga honom o föreslog annan person, varefter prof Wolf till domkapitlet insände en skarp skrivelse, i vilken han krävde, att Kungl Majts brev skulle efterlevas… I sitt synnerligen fräna svar härpå fick domkapitlet tillfälle ge JH ett par allvarliga gliringar. … I striderna mellan HE o JH ställde sig O förs. helt på HE:s sida. …
Nästa år, 1689 21/10, ingav sockenmännen i O till domkapitlet en skarp klagoskrift av vilken nogsamt framgår vilket plågoris JH var för dem alla. De klagade "at hand samptl. Sockne mend ifrån det enna tinget til det andra forfölger (ang tionden) … endog woris rette kiörcke herre Hr HE med den rente som af ålderss tid giffuen er vel förnöijiet, at hand (JH) oss utilbörligen hotter och skiälder for tiyffue och skielmer,, for den mangfoldige trätta, som både emod socknemend sampt och emod kiörckevergerne af hannem öffuet er vorden om kiörckan indkomgst… Haffwer wj os och storligen at beklage, huru hand voris rätte kiörckeherre med saa storlig kiiff och träte öffwerfalder, doch emädan som woris rette kiörckeherrre er en gudfrycktelig hederlig prästman som inttet utan orsack med nogen trätter… utan haffwer mången gång med grättande tårar socknemend sin nöd sillkiende giffuet, huorledes Hr Jörgen med honom hanterer."
De anhöll om att bli honom kvitt och domkapitlet beordrade prostrannsakning, varvid JH naturligtvis nekade till allt och i en lång försvarsskrift 1689 13/12 förklarade att han aldrig skulle kunna överbevisas om något. …
Men att det verkligen var JH, som bar främsta skulden till allt bråk, framgår tydligt av de många klagomål över honom, so, från andra håll framkom. Sålunda anmälda domsagans häradshövding B Ment upprepade gånger hos gen-guv, bl a 1693 21/6, hur JH "förbrutit sig emot kyrkoordningen och sitt ämbetes plikt, styrkt kyrkovärdarna i deras tredsko, visat sig mycket illa moraliserat och ett stort förakt emot mig och mitt ämbete med sidovyrdning och oförskämt bruk af en obetslad och grofskuren penna." 1696 11/12 klagade befallningsmannen H Stubb hos gen-guv över att JH vid en utmätning befanns ha tagit undan alla de bästa sakerna och sedan rest sin väg, han hade låtit fälla på prästgården och annexens skogar ett hundratal ekar och bokar, som använts till bränning av pottaska, försummat läsa upp kungörelser osv, varefter JH besvärade sig hos biskopen över att Stubb "honom på honeuren toucherat dhet wähl ingalunda tolereras kan." Stubb synes nu ha syftat till att def få JH oskadliggjord. Han anmälde 1697 13/9 för domkapitlet, hur "denne capelan i förflutne krigh sig emot sin konung stält, hwilcket är en stor undran, och drister mig oförgrjpeligt nämbna at slika pährsoner, som so grofwa exobitantier föröfwat, skall wara anförtrodt det hel. predikoembete beträda." han kunde därvid bifoga en ingående redogörelse … av länsmannen Jöns Jönsson i Önnestad om JH:s skurkstreck under kriget. Det synes nu ha dragit ihop sig till allvarliga efterräkningar för JH, och i Acta cleri maj 1698 ligger en dossier om honom, innehållande olika bidrag till hans syndaregister. Dt föreligger också här en odaterad skrivelse från honom själv, i vilken han klagar över att han i kraft av en häradsrättsdom 1689 6/3 var berövad tionden av O, "så länge min swärfader, som är ord kyrkioherde, dhet skall hafwa uthi woldt", och begär att få bli installerad som ordinarie kh, emedan svärfadern "numehra aldeles ar så af sigh kommen at han icke förmåhr det ringaste i embetet förrätta, utan städze widh sängen hålla", eller också bli transporterad till annan ort. Men innan domkapitlet hunnit vidtaga några åtgärder härvid, avled JH 1698. 28/4 meddelar HE, att "min swåger och comminister" JH s d avlidit, efterlämnande hustru, "min dotter", och fem små barn samt stora skulder.

Horsters mor Anna/Anne skyndade till hans sida när han blev sjuk, men när hon kom fram hade han redan tappat talförmågan. Han hade under en längre tid lidit av svag hälsa.

See also:
http://www.hembygdshistoria.se/tidningar/lokalt/19281124perstorpspr...
http://www.hembygdshistoria.se/tidningar/lokalt/19281201perstorpspr...