Johan Gabriel Oxenstierna af Korsholm och Vasa

Wikipedia

Count Johan Gabriel Oxenstierna is considered one of the foremost Swedish poets of the Gustavian period. A prominent courtier during the reign of King Gustav III of Sweden, he was also a politician, diplomat and member of the Swedish Academy, holding seat number 8. On several occasions he was a member of the Swedish Government and Parliament. Amongst other things, Oxenstierna is also known for his translation into Swedish of John Milton's epic blank verse poem Paradise Lost.

Early life

Johan Gabriel Oxenstierna was born at the Skenäs estate, by lake Kolsnaren (now in Vingåker Municipality), in the province of Södermanland.  He lived here during his youth with his parents, major general count Göran Oxenstierna, a member of the Korsholm och Wasa branch of the Oxenstierna family, and countess Sara Gyllenborg, and with his grandparents, Margareta Gyllenborg (née von Beijer) and Jan Gyllenborg. The grandparents took active part in the upbringing of young Johan Gabriel - the grandfather until he died in 1752 - as the parents at times resided at Carlsten, due to the fathers military career. He was the oldest of four brothers.

His childhood at Skenäs came to play a leading role in his later authorship in many ways. The beauty of the nature of Södermanland, and the memories of his upbringing there, came to inspire the themes of his pre-romantic publications. His maternal uncle, poet Gustaf Fredrik Gyllenborg, in whose house he spent a lot of time, and his tutor, poet Olof Bergklint, came to inspire his career choice as a poet, as well as his poetry in itself. A person, whose writings he read and admired during this time, and who came to inspire him, was poet Gustaf Philip Creutz.

In 1762 he was enrolled as a student at Uppsala University, from which he graduated in 1767 with an administrative degree ("kansliexamen"). Bergklint served as a tutor for his university studies, starting in 1764. During his studies he lived, at times, in Uppsala.

Although Oxenstierna's writings were not published until after he moved from Skenäs and started working, he did write a Diary between 1766 and 1768, which was published in 1965 by Bokgillet publishers in Uppsala under the title Ljuva ungdomstid: Dagbok 1766-1768 (Sweet Time of Youth: Diary 1766-1768). In it he makes everyday observations of his life at Skenäs, and later in Uppsala and Stockholm. The diary, which was written in French, reveals a melancholic and emotional character and a deep interest in nature and poetry, rather than the rational philosophy of that time.

Public career

Like his father and three brothers, Oxenstierna embarked upon a career in the public sector.[7] After graduating from Uppsala, and after a successful disputation, in front of the royal court, he was employed at the Royal Chancellery, in the department for foreign correspondence. During this time he resided with his uncle, Gustaf Gyllenborg. He was appointed acting Commission Secretary in Vienna in 1770, and made the regular Commission Secretary in that city in 1772; the year of king Gustav III's coup d'etat and the establishment of absolute monarchy in Sweden. He seems to have been rather uninterested in his diplomatic work in Vienna, and more interested in his poetry and in a letter exchange with an Austrian lady, which showed clear Rousseauan influence.

In 1774 he was recalled to Stockholm by the king and made a Chamberlain. He had hoped for a position at the Swedish legation in Paris, but instead received the titular office of second secretary of the Presidential office (i.e. the department for foreign affairs). As a chamberlain his poetic talents came to use, and brought him closer to the king, who was particularly enthused by his ability to write and speak in French. As a result of the king's trust in him, he was sent on diplomatic missions to several German states in 1778. He was made a senior Chamberlain in 1783 and a Member of the College of the Chancellery in 1785, with a special assignment to work with matters relating to Pomerania and Wismar. In 1786, the king made him a member of the Privy Council of Sweden and president of the College of the Chancellery, together with Emanuel De Geer. As president of the Chancellery Oxenstierna was the head of the Privy Council and responsible for relating matters of foreign policy to the king.

When the Privy Council was dissolved and the office of College of the Chancellery abolished in 1789, he was made Head Steward for the queen, and in the absence of the king during the Russo-Swedish War (1788–1790), he was a member of the Cabinet. During this time, believing the king was about to abdicate, he worked to form an alliance with other nobles and Duke Charles to force the king to make peace with Russia and go into a defensive alliance with Denmark and Russia. The king, however, remained on the throne until his assassination in 1792, shortly before which Oxenstierna was made a Riksmarskalk ("Marshal of the Kingdom"). After the king's death, he left all public offices, but remained as a Marshal at the court.

After king Gustav's death he temporarily fell from grace with the new rulers. He made a short comeback as a cabinet member in 1798 and 1799, while king Gustav IV Adolf travelled through Europe. In 1801 he stepped down as Riksmarskalk and was without any political influence until after the revolution of 1809, which deposed king Gustav IV Adolf and introduced the Constitution of 1809. Oxenstierna disliked the revolution, but accepted being chairman of a committee during the Parliament of 1809, and again in 1815. However, he was not in any way an influential politician.

Oxenstierna was never a formidable politician or diplomat. As mentioned before, he showed a distinct lack of interest already during his first diplomatic mission in Vienna. The king often kept him uninformed and took care of business himself. Gustav III simply liked having an Oxenstierna by his side, because of the family's notability in matters of state since the days of Axel Oxenstierna. Oxenstierna often got distracted from his work, his mind wandering to more interesting matters, to the extent that he sometimes wrote public documents in verse. His contemporaries described him as "unsuitable for management" and as a Riksmarskalk he managed to misorganize both the funeral of king Gustav III and the coronation of the new king Charles XIII, drawing many complaints, even from the new king himself. He was not blind to this lack of administrative ability, and when he was suggested as President of the Chancellery he wrote to a friend: "This is insane and can never be, as I am not competent for this post."

He was elected a member of the Royal Swedish Academy of Sciences in 1804.

Adelsvapen

Johan Gabriel Oxenstierna af Korsholm och Vasa, till Värnberg i Roslagsbro socken, Stockholms län, som han fick till fideikommiss i testamente efter sin morfaders svägerska, grevinnan Vendela Helena Gyllenborg, född Oxenstierna af Croneborg.

Född 1750-07-19 på Skenäs. Student i Uppsala 1762.

Hovjunkare 1766. Kansliexamen 1767. Extra ordinarie tjänsteman i k kansliet s.å. Kanslist därst. 1768. Kanslijunkare i presidentskontoret 1769. T. f. kommissionssekreterare i Wien 1770. Kommissionssekreterare därst. 1772. Hemkallad 1774.

Kammarherre hos konungen s.å. RNO 1778. KNO samt en av rikets herrar 1782. Men kallelsebrevet fick, på hans underdåniga anhållan, tills vidare förbliva oöppnat. Överstekammarjunkare 1783. Extra ordinarie ledamot av kanslikollegium samt ledamot av pommerska och Wismarska beredningen 1785. En av de aderton i svenska akademien 1786. Riksråd s å. och intog därvid i rådet sitt ställe efter datum av kallelsebrevet till rikets herre.

Kanslipresident s.å. Entledigad från rådsämbetet 1789. Drottningens överstemarskalk s.d. Nedlade även kanslipresidentsskapet s.å. RoKavKMO 1790. Ledamot av regeringen s.å. under konungens frånvaro i kriget med Ryssland.

Åter regeringsledamot 1791 under konungens resa till Aachen och Spaa. T. f. riksmarskalk under riksdagen i Gävle 1792. Riksmarskalk s.å. Ledamot av regeringen s.å under konungens sista sjukdom. Ledamot av allmänna statsberedningen s.å. Ledamot av regeringen under konung Gustaf IV Adolfs resor 1798 och 1799. Avsked från riksmarskalksämbetet 1801.

Ordenskansler 1802. Ledamot av kanslersgillet s.å. LVA 1804. RCXIII:sO 1811.

Död 1818-07-29 i Stockholm och ligger jämte sin fru begraven i familjegraven i Bro kyrka.

"Han försvarade 1767-09-07 under sin studietid i Uppsala och under kanslirådet Inres presidium teser i anledning av drottning Lovisa Ulrikas uppgift, varför stora män i krigskunskap, statsklokhet och vetenskaper uppkommit mer i det ena än i det andra tidevarvet, varvid deras majestäter samt akademiens kansler, kronprinsen Gustaf, voro närvarande. Antogs vid 1769 års riksdag till kanslist och protokollist i mindre sekreta deputationen. Förordnades 1773 att, i lika värdighet av minister plénipotentiaire med greve Barck, jämte honom på konungens vägnar mottaga av kejsaren investituren av Pommern. Gjorde 1778 en resa till Berlin, Dresden, Leipzig, Hassel, Braunschweig, Hannover och Hamburg i hemliga och för konungen enskilda underhandlingar, som till dennes nöje utfördes. Avsändes till Köpenhamn att notificera konungens andra sons, hertigen av Småland Carl Gustafs födelse och att låta honom inskrivas i den danska genealogien såsom arvsrättsägande prins och var då ackrediterad minister plénipotentiaire tillika med envoyén, friherre Sprengtporten. Emottog vid 1786 års riksdag såsom t. f. rikskansler de tre ofrälse stånden vid prövandet av deras fullmakter samt sändes, jämte riksrådet och överståthållaren, friherre Carl Sparre, från konungen till riddarhuset för att överlägga med ridderskapet och adeln om passvolansen för armén. Introducerade s. å. på konungens vägnar greve Carl Axel Wachtmeister såsom riksdrots i hovrätten. Åtföljde konungen 1788 till fälttåget i Finland såsom chef för utrikes ärendena. Bevistade för ätten riksdagarna 1778, 1809 och 1810, då han var ordförande i ekonomi- och besvärsutskottet samt 1815, då han var ordförande i riddarhus utskottet. Har gjort sig känd såsom en av sin tids förnämsta skalder och äro hans skrifter på vers och prosa tillsammans tryckta i fyra volymer under titel: Arbeten av Johan Gabriel Oxenstierna. Bland hans skrifter må slutligen förnämligast nämnas hans Äreminne över konung Gustaf III, med vilken han från sin första ankomst till dess hov ägde lyckan att leva i verklig vänskap, samt hans skaldestycke Skördarna."

Gift 1791-10-30 i Stockholm med Lovisa Christina Wachschlager, född 1767-08-29 i nämnda stad, död där 1809-10-10 dotter av hovmarskalken Gustaf Wachschlager, och Christina Holmcreutz.

Wikiedia

Johan Gabriel Oxenstierna (1750-1818), kreivi, oli ruotsalainen runoilija.

Oxenstiernan äiti Sara Gyllenborg oli runoilija Gustaf Fredrik Gyllenborgin sisar, ja tämän perheessä Oxenstierna nuoruudessaan usein oleskeli. Hänen nuoruudenystäviään oli runoilija Gustaf Philip Creutz. Palveltuaan diplomaattiuralla hän tuli vuonna 1774 kamariherraksi ja liittyi Kustaa III:n hoviin, jonka juhlissa esitettiin hänen runojaan ja epigrammejaan. Hänet nimitettiin vuonna 1786 valtakunnanneuvokseksi ja tämän arvon lakatessa vuonna 1789 kuningattaren ylimarsalkaksi, 1792 valtakunnan marsalkaksi ja yleisten asiain valmistuskunnan jäseneksi.

Oxenstiernan runot noudattivat ajan ranskalaista makusuuntausta ja olivat enimmäkseen opettavia tai ylistäviä. Niistä esimerkkejä ovat "Ode öfver Gustaf Adolfs död" ja "Hoppet". Hän julkaisi myös runoteokset Dagens stunder ja Skördarna sekä puheita ja runokirjeitä. Oxenstierna kutsuttiin Ruotsin akatemian jäseneksi akatemiaa perustettaessa. Hän sai vaikutteita ruotsalaiselta runoilijalta Olof Bergklintiltä, joka oli hänen kotiopettajansa.

Oxenstiernan runoja on antologiassa Skandinavian kirjallisuuden kultainen kirja.

Adelsvapen

Johan Gabriel Oxenstierna af Korsholm och Vasa, till Värnberg i Roslagsbro socken, Stockholms län, som han fick till fideikommiss i testamente efter sin morfaders svägerska, grevinnan Vendela Helena Gyllenborg, född Oxenstierna af Croneborg.

Född 1750-07-19 på Skenäs. Student i Uppsala 1762.

Hovjunkare 1766. Kansliexamen 1767. Extra ordinarie tjänsteman i k kansliet s.å. Kanslist därst. 1768. Kanslijunkare i presidentskontoret 1769. T. f. kommissionssekreterare i Wien 1770. Kommissionssekreterare därst. 1772. Hemkallad 1774.

Kammarherre hos konungen s.å. RNO 1778. KNO samt en av rikets herrar 1782. Men kallelsebrevet fick, på hans underdåniga anhållan, tills vidare förbliva oöppnat. Överstekammarjunkare 1783. Extra ordinarie ledamot av kanslikollegium samt ledamot av pommerska och Wismarska beredningen 1785. En av de aderton i svenska akademien 1786. Riksråd s å. och intog därvid i rådet sitt ställe efter datum av kallelsebrevet till rikets herre.

Kanslipresident s.å. Entledigad från rådsämbetet 1789. Drottningens överstemarskalk s.d. Nedlade även kanslipresidentsskapet s.å. RoKavKMO 1790. Ledamot av regeringen s.å. under konungens frånvaro i kriget med Ryssland.

Åter regeringsledamot 1791 under konungens resa till Aachen och Spaa. T. f. riksmarskalk under riksdagen i Gävle 1792. Riksmarskalk s.å. Ledamot av regeringen s.å under konungens sista sjukdom. Ledamot av allmänna statsberedningen s.å. Ledamot av regeringen under konung Gustaf IV Adolfs resor 1798 och 1799. Avsked från riksmarskalksämbetet 1801.

Ordenskansler 1802. Ledamot av kanslersgillet s.å. LVA 1804. RCXIII:sO 1811.

Död 1818-07-29 i Stockholm och ligger jämte sin fru begraven i familjegraven i Bro kyrka.

"Han försvarade 1767-09-07 under sin studietid i Uppsala och under kanslirådet Inres presidium teser i anledning av drottning Lovisa Ulrikas uppgift, varför stora män i krigskunskap, statsklokhet och vetenskaper uppkommit mer i det ena än i det andra tidevarvet, varvid deras majestäter samt akademiens kansler, kronprinsen Gustaf, voro närvarande. Antogs vid 1769 års riksdag till kanslist och protokollist i mindre sekreta deputationen. Förordnades 1773 att, i lika värdighet av minister plénipotentiaire med greve Barck, jämte honom på konungens vägnar mottaga av kejsaren investituren av Pommern. Gjorde 1778 en resa till Berlin, Dresden, Leipzig, Hassel, Braunschweig, Hannover och Hamburg i hemliga och för konungen enskilda underhandlingar, som till dennes nöje utfördes. Avsändes till Köpenhamn att notificera konungens andra sons, hertigen av Småland Carl Gustafs födelse och att låta honom inskrivas i den danska genealogien såsom arvsrättsägande prins och var då ackrediterad minister plénipotentiaire tillika med envoyén, friherre Sprengtporten. Emottog vid 1786 års riksdag såsom t. f. rikskansler de tre ofrälse stånden vid prövandet av deras fullmakter samt sändes, jämte riksrådet och överståthållaren, friherre Carl Sparre, från konungen till riddarhuset för att överlägga med ridderskapet och adeln om passvolansen för armén. Introducerade s. å. på konungens vägnar greve Carl Axel Wachtmeister såsom riksdrots i hovrätten. Åtföljde konungen 1788 till fälttåget i Finland såsom chef för utrikes ärendena. Bevistade för ätten riksdagarna 1778, 1809 och 1810, då han var ordförande i ekonomi- och besvärsutskottet samt 1815, då han var ordförande i riddarhus utskottet. Har gjort sig känd såsom en av sin tids förnämsta skalder och äro hans skrifter på vers och prosa tillsammans tryckta i fyra volymer under titel: Arbeten av Johan Gabriel Oxenstierna. Bland hans skrifter må slutligen förnämligast nämnas hans Äreminne över konung Gustaf III, med vilken han från sin första ankomst till dess hov ägde lyckan att leva i verklig vänskap, samt hans skaldestycke Skördarna."

Gift 1791-10-30 i Stockholm med Lovisa Christina Wachschlager, född 1767-08-29 i nämnda stad, död där 1809-10-10 dotter av hovmarskalken Gustaf Wachschlager, och Christina Holmcreutz.

Johan Gabriel Oxenstierna af Korsholm och Wasa (1750-1818), greve, riksråd, riksmarskalk, författare, ledamot av Svenska Akademien, gift med Lovisa Christina Wachschalger.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Gabriel_Oxenstierna

Adelsvapen

Johan Gabriel Oxenstierna af Korsholm och Vasa, till Värnberg i Roslagsbro socken, Stockholms län, som han fick till fideikommiss i testamente efter sin morfaders svägerska, grevinnan Vendela Helena Gyllenborg, född Oxenstierna af Croneborg.

Född 1750-07-19 på Skenäs. Student i Uppsala 1762.

Hovjunkare 1766. Kansliexamen 1767. Extra ordinarie tjänsteman i k kansliet s.å. Kanslist därst. 1768. Kanslijunkare i presidentskontoret 1769. T. f. kommissionssekreterare i Wien 1770. Kommissionssekreterare därst. 1772. Hemkallad 1774.

Kammarherre hos konungen s.å. RNO 1778. KNO samt en av rikets herrar 1782. Men kallelsebrevet fick, på hans underdåniga anhållan, tills vidare förbliva oöppnat. Överstekammarjunkare 1783. Extra ordinarie ledamot av kanslikollegium samt ledamot av pommerska och Wismarska beredningen 1785. En av de aderton i svenska akademien 1786. Riksråd s å. och intog därvid i rådet sitt ställe efter datum av kallelsebrevet till rikets herre.

Kanslipresident s.å. Entledigad från rådsämbetet 1789. Drottningens överstemarskalk s.d. Nedlade även kanslipresidentsskapet s.å. RoKavKMO 1790. Ledamot av regeringen s.å. under konungens frånvaro i kriget med Ryssland.

Åter regeringsledamot 1791 under konungens resa till Aachen och Spaa. T. f. riksmarskalk under riksdagen i Gävle 1792. Riksmarskalk s.å. Ledamot av regeringen s.å under konungens sista sjukdom. Ledamot av allmänna statsberedningen s.å. Ledamot av regeringen under konung Gustaf IV Adolfs resor 1798 och 1799. Avsked från riksmarskalksämbetet 1801.

Ordenskansler 1802. Ledamot av kanslersgillet s.å. LVA 1804. RCXIII:sO 1811.

Död 1818-07-29 i Stockholm och ligger jämte sin fru begraven i familjegraven i Bro kyrka.

"Han försvarade 1767-09-07 under sin studietid i Uppsala och under kanslirådet Inres presidium teser i anledning av drottning Lovisa Ulrikas uppgift, varför stora män i krigskunskap, statsklokhet och vetenskaper uppkommit mer i det ena än i det andra tidevarvet, varvid deras majestäter samt akademiens kansler, kronprinsen Gustaf, voro närvarande. Antogs vid 1769 års riksdag till kanslist och protokollist i mindre sekreta deputationen. Förordnades 1773 att, i lika värdighet av minister plénipotentiaire med greve Barck, jämte honom på konungens vägnar mottaga av kejsaren investituren av Pommern. Gjorde 1778 en resa till Berlin, Dresden, Leipzig, Hassel, Braunschweig, Hannover och Hamburg i hemliga och för konungen enskilda underhandlingar, som till dennes nöje utfördes. Avsändes till Köpenhamn att notificera konungens andra sons, hertigen av Småland Carl Gustafs födelse och att låta honom inskrivas i den danska genealogien såsom arvsrättsägande prins och var då ackrediterad minister plénipotentiaire tillika med envoyén, friherre Sprengtporten. Emottog vid 1786 års riksdag såsom t. f. rikskansler de tre ofrälse stånden vid prövandet av deras fullmakter samt sändes, jämte riksrådet och överståthållaren, friherre Carl Sparre, från konungen till riddarhuset för att överlägga med ridderskapet och adeln om passvolansen för armén. Introducerade s. å. på konungens vägnar greve Carl Axel Wachtmeister såsom riksdrots i hovrätten. Åtföljde konungen 1788 till fälttåget i Finland såsom chef för utrikes ärendena. Bevistade för ätten riksdagarna 1778, 1809 och 1810, då han var ordförande i ekonomi- och besvärsutskottet samt 1815, då han var ordförande i riddarhus utskottet. Har gjort sig känd såsom en av sin tids förnämsta skalder och äro hans skrifter på vers och prosa tillsammans tryckta i fyra volymer under titel: Arbeten av Johan Gabriel Oxenstierna. Bland hans skrifter må slutligen förnämligast nämnas hans Äreminne över konung Gustaf III, med vilken han från sin första ankomst till dess hov ägde lyckan att leva i verklig vänskap, samt hans skaldestycke Skördarna."

Gift 1791-10-30 i Stockholm med Lovisa Christina Wachschlager, född 1767-08-29 i nämnda stad, död där 1809-10-10 dotter av hovmarskalken Gustaf Wachschlager, och Christina Holmcreutz.