Karl Langenskiöld oli suomalaissyntyinen taloustieteilijä ja poliitikko, josta tuli Pohjoismaiden Osakepankin pääjohtaja ja Ruotsin valtionpankin pääjohtaja.

Karl Langenskiöld oli senaattori Fabian Langenskiöldin ja Maria Magdalena af Björksténin poika. Hän opiskeli Helsingin yliopistossa ensin filosofisessa tiedekunnassa matematiikkaa, sitten oikeustieteellisessä tiedekunnassa kansantaloustiedettä. Hän aikoi muuttaa valmistuttuaan Ruotsiin, mutta pysyikin Helsingissä ja luennoi talousoikeutta. 1880-luvulla huomattiin, että valtionlaitosten tilinpidossa oli puutteita. Langenskiöld lähetettiin opintomatkalle Ruotsiin, Tanskaan, Preussiin ja Belgiaan perehtymään kirjanpitoon. Hän toi Suomeen viikko- ja kuukausiraportointiin perustuvan keskitetyn kirjanpidon mallin.

Langenskiöldistä tuli yhden Suomen suurimmista pankeista, Pohjoismaiden Osakepankin johtaja. Skandinaviska kredit AB:n johtaja huomasi Langenskiöldin kyvyt ja kutsui tämän Tukholmaan. Hän hankki Ruotsin kansalaisuuden ja nousi pankin johtoon. Hän osallistui pankkitoiminnan uudistusta järjestäneeseen komiteaan, mistä hän siirtyi valtionpankin johtoon. Hän vaikutti myös kansanedustajana ja Tukholman kaupunginvaltuustossa.

Bror Karl Johan Langenskiöld, var en finländsk-svensk bankman och nationalekonom. Han var finländsk friherre och 1916–1919 svensk riksdagsman. Langenskiöld deltog i bankkommittén 1900 som beslutade att Riksbanken skulle bli rikets centralbank och utge sedlar. Han var riksbankschef (bankofullmäktig) 1901–1912.

Bror Karl Johan Langenskiöld, finsk friherre. Född 1857-01-26 i Pau i Frankrike. Student död Helsingfors 1874-05-26 filosofie kandidat därst. 1877-05-02. Promov. filosofie magister s. å. 31/5. Jur. utr. kandidat 1881-12-21. Auskultant i Åbo hovrätt 1882-01-14. Sekreterare i borgarståndet under lantdagen i Helsingfors s. å. Inskriven vid kejsarens kansli för Finland s. å. 31/12. Promov. jur. doktor 1886-05-22. Ledamot av direktionen för Nordiska aktiebanken för handel och industri 1889-01-01. Verkst. direktör därst. till 1892-01-01. Verkst. direktör i Skandinaviska kreditaktiebolag i Stockholm s. å. Svensk medborgare 1895-07-19 och erhöll 1898-07-01 K. Maj:ts tillstånd att såsom medlem av svenska adliga ätten Langenskiöld inträda i sina förfäders rättigheter i Sverige. RNO 1898-12-01. RRS:tStO2kl 1900-07-05. Förste deputerad bland fullmäktige i riksbanken 1901–1912. Vice ordförande därst. 1910–1912. KNO2kl 1902-12-01 KNO1kl 1905-12-01. Ledamot av försvarskommissionen 1907. KmstkNO 1909-06-06. LVA 1912-11-27. Ledamot av riksdagens första kammare 1916–1919. FFrK1kl 1918. Död 1925-06-30 i Djursholm.

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11002

Bror Karl Johan Langenskiöld oli suomalaissyntyinen taloustieteilijä ja poliitikko, josta tuli Pohjoismaiden Osakepankin pääjohtaja ja Ruotsin valtionpankin pääjohtaja.

Karl Langenskiöld oli senaattori Fabian Langenskiöldin ja Maria Magdalena af Björksténin poika.

Hän opiskeli Helsingin yliopistossa ensin filosofisessa tiedekunnassa matematiikkaa, sitten oikeustieteellisessä tiedekunnassa kansantaloustiedettä. Hän aikoi muuttaa valmistuttuaan Ruotsiin, mutta pysyikin Helsingissä ja luennoi talousoikeutta. 1880-luvulla huomattiin, että valtionlaitosten tilinpidossa oli puutteita. Langenskiöld lähetettiin opintomatkalle Ruotsiin, Tanskaan, Preussiin ja Belgiaan perehtymään kirjanpitoon. Hän toi Suomeen viikko- ja kuukausiraportointiin perustuvan keskitetyn kirjanpidon mallin.

Langenskiöldistä tuli yhden Suomen suurimmista pankeista, Pohjoismaiden Osakepankin johtaja. Skandinaviska kredit AB:n johtaja huomasi Langenskiöldin kyvyt ja kutsui tämän Tukholmaan. Hän hankki Ruotsin kansalaisuuden ja nousi pankin johtoon. Hän osallistui pankkitoiminnan uudistusta järjestäneeseen komiteaan, mistä hän siirtyi valtionpankin johtoon. Hän vaikutti myös kansanedustajana ja Tukholman kaupunginvaltuustossa.

/////

Bror Karl Johan Langenskiöld, finsk friherre.

Född 1857-01-26 i Pau i Frankrike. Student död Helsingfors 1874 filosofie kandidat därst. 1877. Promov. filosofie magister s. å. Jur. utr. kandidat 1881. Auskultant i Åbo hovrätt 1882. Sekreterare i borgarståndet under lantdagen i Helsingfors s. å. Inskriven vid kejsarens kansli för Finland s. å. Promov. jur. doktor 1886.

Ledamot av direktionen för Nordiska aktiebanken för handel och industri 1889. Verkst. direktör därst. till 1892. Verkst. direktör i Skandinaviska kreditaktiebolag i Stockholm s. å. Svensk medborgare 1895 och erhöll 1898 K. Maj:ts tillstånd att såsom medlem av svenska adliga ätten Langenskiöld inträda i sina förfäders rättigheter i Sverige. RNO 1898. RRS:tStO2kl 1900.

Förste deputerad bland fullmäktige i riksbanken 1901-1912. Vice ordförande därst. 1910-1912. KNO2kl 1902 KNO1kl 1905. Ledamot av försvarskommissionen 1907. KmstkNO 1909. LVA 1912. Ledamot av riksdagens första kammare 1916-1919. FFrK1kl 1918.

Död 1925-06-30 i Djursholm.

Gift 1893-09-07 i Stockholm med Alba Maria Ekman, född 1874-11-20 i nämnda stad. Dotter av grosshandlaren och konsuln m. m. Johan Oskar Ekman och hans 2:a fru Marie Amelie Albinia Lavonius, finska adl. ätten n:o 224.

Karl Langenskiöld

Wikipedia

Bror Karl Johan Langenskiöld, född 26 januari 1857 i Pau, Frankrike, död 30 juni 1925 i Djursholm, var en finländsk-svensk bankman och nationalekonom. Han var finländsk friherre och 1916-1919 svensk riksdagsman. Langenskiöld deltog i bankkommittén 1900 som beslutade att Riksbanken skulle bli rikets centralbank och utge sedlar. Han var riksbankschef (bankofullmäktig) 1901-1912.

Biografi

Langenskiöld växte upp i Finland och hade från födseln finländskt medborgarskap. Han blev fil.mag. 1877 vid universitetet i Helsingfors, och jur.utr.kand. 1881. 1882 var han borgarståndets sekreterare under lantdagen i Helsingfors, och hade tjänst i Sankt Petersburg på statssekretariatet. 1886 doktorerade han i nationalekonomi i Helsingfors, och blev docent samma år.

Efter att ha undervisat vid universitetet, lämnade han den akademiska världen 1890 då han blev vd för Nordiska aktiebanken i Viborg. Han blev snart ett känt namn, och kallades till Stockholm och Skandinaviska banken, där han 1895 blev vd och samtidigt svensk medborgare.

1900 ingick Langenskiöld i en statlig kommitté som skulle teckna upp strategin för att omvandla Sveriges riksbank till en modern centralbank, och ta monopol på att ge ut sedlar. I detta arbete gjorde sig Langenskiöld sig mycket uppskattad, och valdes av Sveriges riksdag till bankofullmäktig, d.v.s. riksbankschef 1901.

1907 tog Karl Langenskiöld över ansvaret för verksamheten i D. Carnegie & Co AB i Göteborg.

Vid finanskrisen 1907 gjorde Langenskiöld en stor insats för att rädda de svenska finanserna. I samband med detta omformade han banken till ett mera självständigt ämbetsmannaverk, med ökat oberoende från riksdagen. 1912 försökte han driva igenom att alla högre poster skulle tillsättas på meriter, men förslaget gick inte igenom i riksdagen, varefter han avgick som bankofullmäktig. Under åren 1916-1919 var han ledamot av första kammaren, och var därtill under många år ledamot av stadsfullmäktige i Stockholm, samt i flera bolagsstyrelser.

Langenskiöld deltog därefter i förberedelserna för grundandet av Riksräkenskapsverket och i flera andra statliga kommittéer. 1912 blev han invald i Kungliga Vetenskapsakademien, och utsågs till dess preses 1922.

Langenskiöld gjorde betydelsefulla donationer, bland annat Karl Langenskiölds minnesfond, samt till Finlands kamp för självständighet, Åbo Akademi, och till den frivilliga försvarsutbildningen. Han erhöll Frihetskorset av första klass 1918.

Familj

Karl Langenskiölds släkt kommer från Borgå, där förfadern Henrik Påvelsson hade ett frälsehemman på 1600-talet. Ätten adlades 1772, innan dess hade den hetat Lang. Släkten immatrikulerades på Finlands riddarhus 1818. Karls far Carl Fabian Langenskiöld var senator och upphöjdes till friherre. Karl var dennes yngste son med Maria Magdalena af Björksten.

1893 gifte Karl Langenskiöld sig med Alba Maria Ekman, dotter till Oscar Ekman och Maria Amelie Albinia Ekman. Han fick med henne döttrarna Alba Maria Rosina Langenskiöld och författaren och hälsopionjären Ebba Langenskiöld-Hoffmann (sedermera Ebba Waerland) samt sönerna konsthistorikern Eric Langenskiöld och finansmannen Carl Gustaf Langenskiöld. 1932, i Kreugerkraschens kölvatten, grundade Carl Gustaf Langenskiöld Bankirfirman Langenskiöld som 1980 bytte namn till Carnegie.

/////

Adelsvapen

Bror Karl Johan Langenskiöld, finsk friherre.

Född 1857-01-26 i Pau i Frankrike. Student död Helsingfors 1874 filosofie kandidat därst. 1877. Promov. filosofie magister s. å. Jur. utr. kandidat 1881. Auskultant i Åbo hovrätt 1882. Sekreterare i borgarståndet under lantdagen i Helsingfors s. å. Inskriven vid kejsarens kansli för Finland s. å. Promov. jur. doktor 1886.

Ledamot av direktionen för Nordiska aktiebanken för handel och industri 1889. Verkst. direktör därst. till 1892. Verkst. direktör i Skandinaviska kreditaktiebolag i Stockholm s. å. Svensk medborgare 1895 och erhöll 1898 K. Maj:ts tillstånd att såsom medlem av svenska adliga ätten Langenskiöld inträda i sina förfäders rättigheter i Sverige. RNO 1898. RRS:tStO2kl 1900.

Förste deputerad bland fullmäktige i riksbanken 1901-1912. Vice ordförande därst. 1910-1912. KNO2kl 1902 KNO1kl 1905. Ledamot av försvarskommissionen 1907. KmstkNO 1909. LVA 1912. Ledamot av riksdagens första kammare 1916-1919. FFrK1kl 1918.

Död 1925-06-30 i Djursholm.

Gift 1893-09-07 i Stockholm med Alba Maria Ekman, född 1874-11-20 i nämnda stad. Dotter av grosshandlaren och konsuln m. m. Johan Oskar Ekman och hans 2:a fru Marie Amelie Albinia Lavonius, finska adl. ätten n:o 224.

/////

Riksarkivet

B Carl (Karl) J Langenskiöld.

Meriter

Langenskiöld, Bror Carl (Karl) Johan, f 26 jan 1857 i Pau, Frankrike, d 30 juni 1925 i Danderyd, Sth. Föräldrar: senatorn frih Carl Fabian Teodor L o Maria Magdalena af Björksten. Studentex vid Sv normallyceet i Hfors 26 maj 74, FK vid univ där 12 maj 77, prom fil mag 31 maj 77, jur utr kand 21 dec 81, auskultant i Åbo hovrätt 14 jan 82, sekr i borgarståndet vid lantdagen 82, inskr i kejsarens kansli för Finland 31 dec 82, deltog i lantdagarna 85 (sekr i statsutsk) o 88, disp för jur utr drsgrad vid univ i Hfors 4 maj 86, jur utr lic o jur utr dr där 22 maj 86, föreläste i nationalekonomi där 87, led av dir för Nord aktiebank för handel o industri i Viborg 1 jan 89, VD där 90—91, verksam vid Skand kreditab i Sthlm 92, sv medborgare 19 juli 95, VD o led av styr för Skand kreditab i Sthlm 95—01, led av styr för dito i Gbg 95—01, för Oxelösunds—Flen—Westmanlands jernvägsab 95—01, deltog i bildandet av Trafikab Grängesberg—Oxelösund 96, ordf i styr där 98—01, led av styr för Örebro—Köpings jernvägsab 97—01, förste deputerad bland riksbanksfullm (chef för Riksbanken) 01—12, v ordf där 10—12, led av Sthlms stadsfullm 03—09, av stora försvarskomm sept 07—dec 10 o flera andra statliga kommittéer, ordf i styr för ab D Carnegie & co 07—09, v ordf i handels- o sjöfartsnämnden i Sthlm 10—17, led av FK 16—19 (led av bankoutsk 16—19, av andra särsk utsk 18—19). — LVA 12.

G 7 sept 93 i Gbg, Domk, m Alba Maria Ekman, f 20 nov 74 där, ibid, d 2 dec 59 i Danderyd, Sth, dtr till grosshandl konsul Johan Oscar Ekman (bd 13) o Maria Amelie Albinia Lavonius (bd 13).

Biografi

Karl L fick av G Mittag-Leffler, som då var prof i Hfors, en grundlig skolning i matematiskt tänkande. Efter magisterpromotion vid filosofiska fakulteten fortsatte han studierna vid den juridiska, där han disputerade på en nationalekonomisk avhandling, Om överflyttning av skatt. L vantrivdes med språkstriderna i 80-talets Finland o planerade att efter examen flytta till Sverige men stannade i hemlandet då han förordnades att vid univ föreläsa om Finlands finansrätt. När det 88 blev aktuellt att centralisera förvaltningen av Finlands ekonomi, uppdrogs åt L att i Sverige, Danmark, Preussen o Belgien studera de statliga bokföringssystemen. 90 lade han fram ett skickligt utformat reformförslag, som blev genomfört 10 år senare. Efter hemkomsten kallades han till en befattning vid en av Finlands största banker o blev inom kort bankens chef.

91 blev L närmare bekant med Skandinaviska kreditab:s sthlmschef H Davidson, som imponerades av L:s kunnande o personlighet o erbjöd honom tjänst som sin närmaste man i Sthlm. L satte sig snabbt in i de nya förhållandena, o när Davidson dog 95 var L självskriven som hans efterträdare. Efter att ha blivit sv medborgare valdes han in i företagets styrelse, o under de närmast följande åren ökades avsevärt bankens inflytande o omslutningssumma. 96 överenskom flertalet banker i Sthlm att uppdra åt Kreditaktiebolaget att vara central för den ömsesidiga inlösen av de i avtalet deltagande bankernas — däribland Riksbankens — sedlar o postremissväxlar. Vid sammanslagningen av Grängesbergs gruvbolag o de tre järnvägar som transporterade malm till exporthamnen Oxelösund spelade bankens krediter o L:s förhandlingsskicklighet en viktig roll. Resultatet blev Sveriges dittills största bolag, Trafikab Grängesberg-—Oxelösund.

Fram till 97, då en ny lag tillkom, konkurrerade Riksbanken vid in- o utlåning o sedelspridning med privatbankerna men hade en otidsenlig organisation o gjorde mer intryck av ämbetsverk än bank. Enligt den nya lagen skulle banken omdanas, förlora inlåningsrätten men få monopol på rätten att trycka sedlar, o regeringen kallade L 00 till ledamot av en kommitté, som hade i uppdrag att föreslå ändrade bestämmelser för bankernas sedelutgivning. När kommittén lade fram sitt förslag — i det väsentliga präglat av L:s sakkunskap — blev han utsedd till bankofullmäktig o vald till förste deputerad o riksbankschef. Förtrogen med sv bankväsen o utrustad med grundliga kunskaper i den teoretiska bankvetenskapen lyckades han smidigt lösa de problem som uppstod vid nyordningen, o 04 var reformen genomförd.

I fortsättningen lade L om Riksbankens verksamhet till att i första hand bli en bankernas bank o undvika konkurrens med privatbankerna, samtidigt som han krävde att dessa skulle medverka vid åtgärder som han fann nödvändiga i landets intresse. Vid ett par tillfällen kritiserades han för att ha begagnat sin ställning till att utöva ett väl kraftigt tryck på vissa banker i syfte att förmå dem att åtaga sig krediter som kunde te sig riskabla, men de omtvistade krediterna räddade två banker o flera industrier. Med påfallande intresse för tekniska detaljer moderniserade L Riksbanken, o när den 06 flyttade till Helgeandsholmen hade den fått en ny o effektiv organisation. L ansåg dock att omdaningen kunde föras vidare o ville ge banken en självständig ställning gentemot statsmakterna med Bank of England som förebild. Regering o riksdag borde utse ett bankråd, som skulle överta bankoutskottets funktioner o dessutom oberoende av riksdagen o politiska vindar tillsätta bankens styrelse. L utarbetade ett förslag till ny organisation med nödvändiga lagändringar, som blev grunden för en av flera riksdagsmän väckt motion, När den avslogs, begärde L, som i flera frågor var oense med bankoutskottet, sitt avsked som riksbankschef.

I riksdagen o Sthlms stadsfullmäktige representerade L högern, men i vissa frågor var han dogmatiskt liberal, o som fullmäktig avvek han från partilinjen, när han motarbetade stadens köp av Traneberg o andra egendomar i Bromma. Som ordf för de av Sthlms stads handels- och sjöfartsnämnd tillsatta fondbörskommitterade förde han också i viss mån sin egen politik, när han genomdrev en omorganisation av fondbörsen, som 16 fick en chef o fast anställd personal. Som riksdagsman yttrade han sig huvudsakligen i bank- o finansfrågor. Han anlitades vid statliga utredningar o var bl a från 02 ledamot i den kommitté som steg för steg lade om statsbokföringen o senare i den beredning vars arbete resulterade i tillkomsten av Riksräkenskapsverket.

Från 07 bar L huvudansvaret för förvaltningen av de stora värden som tillfallit konsul Oscar Ekmans arvingar. Han var en utpräglad pliktmänniska o kände ett starkt ansvar för det sätt på vilket han förfogade över sina tillgångar. Han hjälpte frikostigt finska flyktingar o landsförvista, o vid inbördeskrigets utbrott blev han finska regeringens borgensman för ett banklån på 1 miljon kr. Tillsammans med sin hustru donerade han stora summor till Åbo akademis bibliotek o till Gbgs högskola. Efter hans död utgick legat till bl a en av VA förvaltad fond till stöd för nationalekonomisk forskning o till frivilliga försvarsorganisationer.