Laurentius Jesperi Ek

Kyrkoherde i Ör (P) 1687-1700.

Kyrkoherde. Född 1637 i Eskilsäter (S). Död 1713-05-08 i Ör (P).

• F. 1637, son till kh i Millesvik Jesperus Thorstani E. och Karin Olofsdotter Stud. i Uppsala 1658 13/9, "gemen präst" vid Närkes och Värmlands reg:te från 1666, reg.-pastor därst. 1675, kh i ö. 1686, före 18/6, tilltr. 1687. Död 1713 8/5.
• L. E. skrev sig omväxlande Eck och Eeck. När han sökte kh-beställningar, uppstod trassel. i ett K. br. 1683 24/3 heter det: Konungen hade den 5 dec. 1682 rekommenderat H. Lars Eck, regementspräst vid Närkes och Värmlands regemente till kyrkoherde i Väsehärad, "men som föramlingen redan kallat M. Erik Frykman till kyrkoherde och eljes haft något mot Eck att invända, så gillar han att superintendens fogat [sig efter] församlingen och icke påträngt dem någon, som de ej kunde vara belåtna med". Anmärkningsvärt är, att L. E. genom sin lång-variga tjänstgöring borde haft betydligt större meriter än Frykman. Hans broder, borgmästaren Daniel Ek sände också biskopen och DK ett indignerat brev med anklagelser mot Frykman och andra, att de bl. a spritt ut, att L. E. "fört ett okristeligt leverne och således givit de enfaldiga stor förargelse". Frykman tillbakavi-sade beskyllningen.
• Det höll på att gå lika illa i Ö. Efter att L. E. fått kungl. fullmakt och skulle installeras där, "låste bönderna igen kyrkodörren och ingen gick i kyrkan, vilket blev ansett för en sturskhet, varföre var och en måste plikta en daler silvermynt". Bönderna hade hoppats få den avlid-ne kh Anders Eurelius' son Torsten till kh och fördenskull skickat häradets riksdagsman Sven Halvardsson i Hällan, Gunnarsnäs, till Stockholm för att framlägga deras önskan för konungen. Torsten Eurelius blev av häradsnämnden enhälligt fritagen från beskyllningen, att ban haft något att göra med böndernas tilltag. Själv tog L. E. händelsen mycket hårt. Superintendenten skriver till K. M:t, att L. E. varit hos honom och varit "mycket bedrövad över böndernas vidrighet emot sig, sade till mig: Jag drager aldrig dit mer, de slå mig ihjäl".
• Förhållandet mellan honom och församlingsborna blev tydligen gott eller åtminstone skapligt, nar han väl tillträtt. Han begärde 1699 "tingsrättens bevis, huruledes han vid sitt ämbete sig skickat och förhållit hår i församlingen", varpå. "såväl nämnden som närvarande tingsallmogen lämnade bem:te herr kyrkoherde det beröm och lovord, att han ej allenast i rättan tid till Guds hus ankommit" och "gudstjänsterna flitigt förrättat samt sakramenterne rätteligen utdelat utan ock vid katekismi förhör vist sig så nitälskande, att han ofta till den av ungdomen givit penningar, som velat sin flitighet och snällhet framför de andra låtit påskina, havande han jämväl hållit den ordning och kyrkodisciplin uti församlingen, som enligast kunnat varit med hans kongl. maj:ts kyrkolag och förordning, så att allmo-gen fördenskull förklarat sig med hans person och andeliga ämbetsförrättningar väl vara förnöjde".
• Året därpå frånträdde han pastoratet på grund av ålderdomsskröplighet. Därom och hur det ej heller nu gick efter hans önskan:
• - När kh Laurentius Ek ej längre orkade sköta sitt ämbete, begärde han få överlämna pastoratet till sin vice pastor och tillkommande måg Sven Styff. Även reg. -pastorn Arvidus Grund sökte tjäns-ten på samma gång och lovade att avstå till Ek hälften av de åtföljande ordinarie inkomsterna. K. M:t begärde yttrande av DK, som 1699 411 svarade, att Sven Styff hade förhörts av DK och visat "vacker förkovran" och att A. G. senast examinerats av DK i Västerås innan han blev utnämnd till reg.-pastor och därvid "mycket väl bestått". DK upptar båda i sitt förslag och lägger på samma gång ett gott ord för gamla "gymnasie- och skolebetjänte", av vilka somliga tjänt 20 å 25 år. K. M:t utnämnde A. G. 1699 21t11 på villkor, att han skulle förestå hela försam-lingen och avstå till Laurentius Ek hälften av inkomsterna. Rätt snart uppstod tvedräkt mellan de båda kh:arna, som båda skulle bo på prästgården. A. G. klagade över att den andre högg ned skogen på bostället till A. G:s förfång samt yrkade, att herr Laurentius skulle flytta till stommen Hällan. Syn hölls 1703. Därvid konstaterades att den sistnämnde använt virket ur sko-gen till upprustning av prästgården och torpet Gölen. Rätten ansåg, att prästgården kunde "tåla" två hushåll, i synnerhet som de dessutom fick gemensamt nyttja stommen Hällan, samt be-slöt, att lantmätare skulle utföra delning, så att vardera fick sin andel i ägorna. A. G. androg samtidigt ett annat bekymmer, nämligen "att kyrkvägarna i församlingen äro så elaka och djupa, så att prästerskapet med största svårhet kunna komma till kyrkorna och förrätta gudstjänsterna". Allmogen ålades att förbättra vägarna.
• L. E. var uppenbarligen g. två gånger, men om den första hustrun är inget känt. Sex barn är kända i denna kull. Enl. Erik Gren var dessa styvbarn till L. E., men så fall kan de inte ha burit namnet Ek, som de faktiskt gör. Vidare dog Sara Gyllenspetz' förste make före deras födelse.

KARLSTAD STIFT HERDAMINNE