Lt. Gen. Axel Spens, till Ängelholm

• https://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_Spens

Axel Spens, till Ängelholms fideikommiss och Grensholmen.

Född 1681-02-00 i Stockholm. Livdrabant 1700. Major vid Upplands tremänningskavalleriregemente 1703. Överstelöjtnant därst. 1709. Överstes karaktär 1720. Majors indelning vid livregementet till häst 1722. Överstelöjtnants indelning därst. 1725. Generalmajor av kavalleriet 1730. Överste för Västgöta kavalleriregemente 1731. Överste för livregementet till häst 1737. Generallöjtnant samt kommenderande chef i Skåne 1743.

Död 1745-02-06 på Grensholmen.

"Han blev efter slaget vid Poltava fången vid Perevolotjna den 1 juli 1709 och förd till Moskva, varifrån han ej hemkom förrän 1722-05-00 eller efter fredsslutet. Hade 1742 befälet över observationsarmén norr om Stockholm."

Han intog en förmedlande ställning mellan »hattar» och »mössor» och deltog med iver i sin tids riksdagsförhandlingar samt tillvann sig genom duglighet och rättrådighet ett högt anseende. Om honom säges, att han, från krigen van vid umbäranden av alla slag, ännu vid framskriden ålder aldrig sov i eldat rum.

/////

Axel inkallades som 19-åring när Stora nordiska kriget bröt ut och var med som en av Karl XII:s livdrabanter vid landstigningen på Själland 25 juli 1700, vid Narva 20 nov, i tättruppen vid landstigningen i övergången över Dvina-floden i juli 1701 tillsammans med sin far, tillsammans med fadern och brodern vid Klissow 1702, vid Pultovsk 21 april 1703 och i belägringen av Thorn samma år. 4 juli 1703 blev han 22 år gammal utnämnd till major vid Upplands tremännings kavalleriregemente. Han deltog vid Poltava 28 juni 1709 och blev den 1 juli tillfångatagen vid Dnjepr-övergången vid Perevolotjna bland nästan 25.000 andra svenskar. Han var då överstelöjtnant vid samma regemente. Under fångenskapen lär han ha försörjt sig som sadelmakare och upplevt svåra strapatser under rymningsförsök. Han ska efter fångenskapen aldrig mer ha sovit i eldade rum. Efter hemkomsten 1722, som en av bara ca. 5.000 återvändande, tjänstgjorde han som överstelöjtnant vid Livregementet till häst, 1731-37 som överste vid Västgöta kavalleriregemente och 1737-42 åter vid Livregementet till häst som dess chef. 1742, under det katastrofala kriget i Finland, var han befälhavare för försvarsstyrkorna norr om Stockholm. 1743 fick han en häst skjuten under sig i samband med "slaget om Norrmalmstorg" i samband med den Stora Daldansen då upproriska dalkarlar tågade in i Stockholm (Herman Lindqvist, Historien om Sverige). Samma år blev han generallöjtnant och chef över styrkorna i Skåne. Han var medlem av sekreta utskottet 1738-45, först sympatiserande med hattpartiet och senare, inför kriget i Finland, med mössorna. Barnlös.

• https://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_Spens

Axel Spens, till Ängelholms fideikommiss och Grensholmen.

Född 1681-02-00 i Stockholm. Livdrabant 1700. Major vid Upplands tremänningskavalleriregemente 1703. Överstelöjtnant därst. 1709. Överstes karaktär 1720. Majors indelning vid livregementet till häst 1722. Överstelöjtnants indelning därst. 1725. Generalmajor av kavalleriet 1730. Överste för Västgöta kavalleriregemente 1731. Överste för livregementet till häst 1737. Generallöjtnant samt kommenderande chef i Skåne 1743.

Död 1745-02-06 på Grensholmen.

"Han blev efter slaget vid Poltava fången vid Perevolotjna den 1 juli 1709 och förd till Moskva, varifrån han ej hemkom förrän 1722-05-00 eller efter fredsslutet. Hade 1742 befälet över observationsarmén norr om Stockholm."

Han intog en förmedlande ställning mellan »hattar» och »mössor» och deltog med iver i sin tids riksdagsförhandlingar samt tillvann sig genom duglighet och rättrådighet ett högt anseende. Om honom säges, att han, från krigen van vid umbäranden av alla slag, ännu vid framskriden ålder aldrig sov i eldat rum.

/////

Axel inkallades som 19-åring när Stora nordiska kriget bröt ut och var med som en av Karl XII:s livdrabanter vid landstigningen på Själland 25 juli 1700, vid Narva 20 nov, i tättruppen vid landstigningen i övergången över Dvina-floden i juli 1701 tillsammans med sin far, tillsammans med fadern och brodern vid Klissow 1702, vid Pultovsk 21 april 1703 och i belägringen av Thorn samma år. 4 juli 1703 blev han 22 år gammal utnämnd till major vid Upplands tremännings kavalleriregemente. Han deltog vid Poltava 28 juni 1709 och blev den 1 juli tillfångatagen vid Dnjepr-övergången vid Perevolotjna bland nästan 25.000 andra svenskar. Han var då överstelöjtnant vid samma regemente. Under fångenskapen lär han ha försörjt sig som sadelmakare och upplevt svåra strapatser under rymningsförsök. Han ska efter fångenskapen aldrig mer ha sovit i eldade rum. Efter hemkomsten 1722, som en av bara ca. 5.000 återvändande, tjänstgjorde han som överstelöjtnant vid Livregementet till häst, 1731-37 som överste vid Västgöta kavalleriregemente och 1737-42 åter vid Livregementet till häst som dess chef. 1742, under det katastrofala kriget i Finland, var han befälhavare för försvarsstyrkorna norr om Stockholm. 1743 fick han en häst skjuten under sig i samband med "slaget om Norrmalmstorg" i samband med den Stora Daldansen då upproriska dalkarlar tågade in i Stockholm (Herman Lindqvist, Historien om Sverige). Samma år blev han generallöjtnant och chef över styrkorna i Skåne. Han var medlem av sekreta utskottet 1738-45, först sympatiserande med hattpartiet och senare, inför kriget i Finland, med mössorna. Barnlös.

Karl XIIs Officerare