Magnus Ingelsten

Apotekare. Farm. studiosus 1757 då han efter sex års som elev fick tjänst som gesäll på apoteket i Ystad av sin lärare Anders Schwartz. Följande år, 1758, fick han tjänst hos Anders Henrik Reuterbacks i Nyköping, där han stannade ett år. Han fortsatte därpå sin gesälltjänstgöring hos Joh: Scharenberg i Stockholm, under två år fram till och med 1761. Därefter återvände han till Skåne, men nu till Malmö och apotekare Peter Magnus Kielströmk, och stannade där till d. 28 mars 1765. Under ett halvår var han sen verksam på apoteket i Linköping hos Bleckert Urling för att sen återvända till Stockholm där han fick ett års kondition hos apotekare Lars Collin. Han återvände till Skåne och arbetade på apoteket i Kristianstad hos Johan Henrik Hardtman och stannade i fem och ett halvt år, till d.18 april 1775, då han beslöt att starta eget apotek.

Han ansökte hos magistraten i Laholm d.1 maj 1775 om att i staden få inrätta ett apotek. Ansökan beviljades den 3 maj under förutsättning att staden inte behövde vidkännas några utgifter för privilegiums anskaffande och att Ingelsten inte slog på för stort utan nöjde sig med ett apotek av blygsamt format och försåg "detsamma med sådana medikamenter, som för staden och fleras behov kunna nödigast vara".

Trots förordet från magistraten lät privilegiebrev vänta på sig, liksom även framgången för apoteksrörelsen. Redan 1776 var Ingelstens affärer så tilltrasslade, att fordringsägarna fick bysättningsdom på honom och kvarstadsbelade hans egendom. Det hela klarades upp så småningom. I 1782 års mantalslängd antecknades Ingelsten som bosatt i huset nr 28 vid Ryssgatan och tituleras "husapotekare". För att öka sina inkomster tog han sin tillflykt till stadsfältskärens privilegierade domäner; han ägnade sig nämligen även åt läkekonst och synes i detta hänseende ha åtnjutit ett visst förtroende, ty sjukintyg som han utfärdade ägde vitsord vid rådsturätten; exempelvis intygar han 29 januari 1781 "högtidligen med ed, det fru Espholtz i hela förra veckan varit sjuk av en starker ros- och skjörbjuggsfeber med svullnad i vänstra benet". Sin binäring utförde han nog med stadsfältskärens goda minne. Men så kom katastrofen: den 27 juli 1782 ödelade en eldsvåda den fastighet, i vilken I. hade både sitt hem och sitt apotek. Efter den förlusten stod han på bar backa. Han ansåg det gagnlöst att fortsätta apoteksrörelsen i Laholm. Hellre ville han pröva sin lycka i huvudstaden, dit han återvände samma höst — för att spårlöst försvinna. Det senast bevarade livstecknet är en notering i magistratets protokoll om att han 1794 i Stockholm visat intyg från magistraten i Laholm om att han innehaft husapotek där i staden.