Magnus Palmgren

Ur Herdaminnet:

24. Magnus Palmgren, 1856-71. Född i Applaryd i Långaryd den 26 nov. 4808, son till postiljonen P. Palmgren och Catharina Holm. Stud. i Uppsala 1835, prv. 21/10 s.å pedagog i Vrigstad 1838, pastoralex. 1843. komm. i Hinneryd 1848, tilltr. 1849, och i Blädinge 1851, tilltr. s. å., och. här 1856. tilltr. s. å. Död i St Paul i Minnesota den 21 sept. 1871. Som ung präst hade P. hos både förman och församlingsbor ett mycket gott anseende. Prosten Nordin, hos vilken han en tid var adjunkt. skriver om honom till Tegnér 29/8 1837: "Palmgren skulle jag visserligen önska kvar vid mina församlingar; han är en nykter, kraftfull, nitisk och lycklig präst. Det var tal om tillsättande av tjänsten som pedagog i Vrigstad, och Nordin fann P. synnerligen lämplig härtill: "De korta tid han här varit har han, likasom hans företrädare Wallberg, gjort sig känd för håg att undervisa barn. Hans nattvardsbarn i år voro mycket snälla. Och han har, opåmind, av egen böjelse, möjligen även av någon förlåtlig beräkning, samlat till sig flere gånger i veckan bondbarn mellan 7 och 15 år och dem övat i läsning. Jag tror, att om intet någon mer meriterad söker, skall Palmgren väl passa för barnlärare i Vrigstad. Min mening är ej rekommendera utan blott omtala, vad jag vet om Palmgrens skicklighet" P. erhöll tjänsten i Vrigstad och torde här ha varit på sin rätta plats. Han var synnerligen intresserad för barnundervisning, ej blott i vanliga skolämnen utan ock i praktiska yrken. Hans håg häråt kom framdeles att bliva av stor betydelse i den svenska skolhislorien. Sonen Karl, som på 1870-talet i Stockholm grundade den sedermera s. k. Palmgrenska samskolan, har berättat, hur hans skolreformatoriska idéer hade sitt ursprung i barndomshemmet. En dag kom till prästgården en vandrande, giktbruten bokbindaregesäll och begärde härbärge. Detta fick han en längre tid mot villkor, att han i sitt hantverk gav undervisning åt P :s barn och andra i trakten intresserade. övriga yrkeskunniga vandrare mottogos på samma sätt. Än var det en svarvare, än en träsnidare, än en målare, som fick vila ut i prästgården. medan de undervisade i sina yrken. Pojkarna voro intresserade och arbetade med liv och lust. Det var skriver sonen i publikationen från Småland, utgiven av Smålands nation i Uppsala -1893 - "en framtidstanke. som på detta sätt obemärkt arbetade sig fram och växte upp i den lilla småländska prästgården. Måhända har den svenska skolan här slagit en av sina första rötter." P. ägde ett gott hjärtelag, och särskilt ömmade han för alla fattiga och elända. Mot dem kunde han utöva den mest oegennyttiga hjälpsamhet utan tanke på vad råd och lägenhet i detta avseende tillät. Vid jultiden fingo ofta ett dussintal gesäller och tiggare samtidigt övernatta på prästgårdens salsgolv. Han trodde alla dylika kringvandrare om gott, och för att höja dem i deras egen aktning benämnde han dem alltid med tilltalsordet "herrn." Sågo husets många nattgäster någon afton mer än vanligt otrevliga ut, hände det, att han, innan man lade sig att sova, till dem överlämnade sina nycklar, sägande: "När herrarna nu äro så många, får jag bedja eder vara så goda och ansvara för att ingenting förfares under natten." Både i Hinneryd och Blädinge arbetade P. nitiskt i sitt prästerliga kall. På senare stället ihågkommes han ännu som god predikant i gammalpietistisk väckelsestil. I Hinneryd bildade han 1851 en nykterhetsförening. Sin bibel läste han flitigt, icke så sällan med tårade ögon. I hans karaktär funnos emellertid disharmoniska drag, som under Hestratiden kommo till uttryck på ett upprörande sätt. Förbittrade över den gamle kyrkoherdens anstötliga liv lämnade församlingsborna en juldagsmorgon kyrkan, då de sågo honom inträda för att predika. Han suspenderades, rymde till Amerika och dog i landsflykten. Det gåtfulla mörker, som föll över hans ålderdom, har för en eftervärld med orätt kastat sin skugga även över den ljusare tavla, som hans ungdomsår och mannaålder förete.

Gift 15/9 1836 med Karolina Elisabet Almén, f. 1/3 1812, död 1872, dotter till komm. i Våthult Anders Håkan Almén.

Barn: - Anna Dorotea,f. 8/3 1837, gift 1865 med pastorn Joh. Salomon Benzon i Marathon i N. Amerika. - Per Axel Bernhard, f. 19/10 1838, kh. i V. Frölunda, Göteborgs stift, döden 15/4 1908. - Karl Edvard Abraham Henning, f. 28/4 1840, rektor för Palmgrenska skolan i Stockholm, död 7/2 1910. - Frans August Wilhelm, f. 4/3 1842, kh. i Dädesjö. - Sven Magnus Ludvig, f. 28/3 1844, kh. i Nottebäck. - Matilda Karolina Albertina, f. 23/6 1846, bosatt i N. Amerika. - Ida, f. 5/4 f848, lärarinna vid Praktiska arbet skolan i Stockholm. - Jenny Maria Katarina, f. 30/1 1850, gift 1874 med fabriksidk. Frank Hultman i N. Amerika. - Josef Viktor Elis, f. 18/5 1852, folkskollärare. - Blenda Linnéa Fredrika, f. 5/9 1854, gift 1884 med arkitekten Rennander i N. Amerika. - Fritz Johan Oskar Gustaf, f. 14/7 1858, bokhandlare i Stockholm.

--------------------------------------------

Helena Palmgren i Anbytarforum 29/11 2010:

1869 polisförhördes Kyrkoherden i Södra Hestra församling, Magnus Palmgren. Man hade då hittat en gravid piga gömd av kyrkoherden i en jordkällare. Han misstänktes också, efeter en anmälan av hans församlingsbor, för att ha giftmördat två gravida pigor, Lena Andersdotter som oföklarligt dött 1864 och en Anna Lena Andersdotter som också dött oförklarligt. Båda hade druckit en rödaktig vätska som de ska ha fått av kykroherde Palmgren. Kyrkoherden förnekade brott. Han bad domkapitlet om att få resa till USA och besöka en dotter (Anna) som flyttat dit 1865. Hans begäran avslogs men han reste ändå. Återkom till Sverige ngr månader senare (den tidningsnotis som inledde detta utbyte) men återväde åter till USA. Brottsutredningen las ner efter att man grävt upp (exhumiering) de två pigorna och konstaterat att båda var gravida men inte kunnat avgöra om de blivit förgiftade. Kyrkoherde Palmgren var då i USA och var avstängd från sitt ämbete av domkapitlet. Dock inte för att han misstänktes för mord utan för att han rest till USA trots att han fått avslag på sin ledighetsansökan. Kyrkoherde Magnus Palmgren (min farfars farfar) avled i St Paul Minnesota 1871. Enligt vissa uppgifter efte ett fall i en trappa, enligt andra genom självmord, förgiftning.