Marcus Simon Larson

Källor/biografier:
Svenskt Biografiskt Lexicon: [https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11030]
Svenskt Biografiskt Handlexikon 1906: [http://runeberg.org/sbh/b0021.html]
Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet (1925-1928): [del II: http://runeberg.org/svekon19/2/0126.html] men omnämns i del I på sidor 105, 375, 413, 498, 515, 517 o.f., 521, 536 o.f., 544 och i del II på sidor 6, 18, 46, 111 o.f., 124, 234, 248, 308, 408.
Svenska konstnärer. Biografisk handbok (1980): [http://runeberg.org/svekonst80/0260.html]
Kulturarv Östergötland: [http://k-arv.se/posts/327]
Axel Gauffin: Marcus Larsson; ett svenskt geni (bok 1943) & Simon Marcus Larsson; ett svenskt konstnärsöde (avhandling 1907, Lund) & Simon Marcus Larsson; Ungdomsåren till 1852 (1907).

Född 1825-01-25 i Lilla Örsäter, Åtvid, Östergötlands län. Död 1864-01-26 i London, England.

Konstnärslexikonet: Simon MARCUS LARSON Bildkonstnär, född 1825 på Lilla Örsäter i Åtvids socken Östergötland, död i London 1864. Han studerade först till sadelmakare i Stockholm 1843-1847. Han var elev vid Antikskolan 1848 och där blev han uppmärksammad för sin naturbegåvning som tecknare. Han erhöll ett vikariat som teckningslärare i Helsingborg och målade då mariner från Sundet, ofta med Kronoborgs slott. Han tog kontakt med marinmålaren Vilhelm Melbye i Köpenhamn. 1850 hade han 16 målningar på Akademiens utställning i Stockholm och där blev han bekant med den norske bildkonstnären Adolf Tidemands konst och begav sig till Norge, där han målade vilda vattenfall och forsar, en del kustbilder med fartyg, som förliste. Han förstod då att Andreas Achenbach, en lärare i Düsseldorf, låg bakom kunskaperna om landskapsmåleriet och beslöt att ta sig dit. Tillsammans med Killian Zoll i Düsseldorf skapades det ett flertal målningar. Skeppsbrott vid svenska kusten, vid Kullen, 1853. Han besöker Världsutställningen i Paris 1855. Han återvände till Sverige 1858. Samma år avslog riksdagen ett inköp av hans tavla, Vattenfall i Småland, vilket sårade honom djupt. Han målade inför häpna studenter i Lund sin tavla, Brinnande ångbåt, i tio timmar i sträck. Hustrun och barnen lämnar honom och hans villa brinner ner till grunden med värdefulla verk 1860. Han reser till Finland 1861 och är gäst hos Ludvig Runeberg i Borgå i ett antal månader och därefter till S:t Petersburg där han har en bejublad utställning 1862, och via Tyskland hamnade han slutligen i London. Han var då svårt sjuk i tuberkulos och avlider efter i år 1864, endast 39 år gammal, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800- talskonstnärer. Han var i hög grad en romantiker med våldsamt temperament, vilket framträder i hans mariner med brinnande fartyg, vars lågor upplyser luft och hav, medan blixtarna ljungar och fördunklar både måne och skenet från fyrtornen. Ingen annan konstnär har heller som han, förknippats med den romantiska uppfattningen om det skapande geniet. Han var den idén personifierad. Han själv har naturligtvis även till en del präglat vår bild av ett målargeni. Hans livsöde innehåller allt och är en berättelse om en obemedlad yngling, som har erövrat världen. Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Barkskepp kryssar under Kullaberg, 1849, Till ankars i norsk hamn, Skeppsbrott, Stenigt skogslandskap, 1853. Vattenfall i Småland, 1856, Brinnande ångbåt 1858. Helsingborgs museum, Hälsingborgs hamn, 1849. Norrköpings museum, Porträtt av grosshandlare Ekström 1850. Stockholm Slott, Fregatten Josephin, 1852. Brinnande Ångbåt, Lunds Akademiska Förening, 1859. Dessutom med fonddekorationer för Dramatiska Teatern 1860.

Länk http://sv.wikipedia.org/wiki/Marcus_Larson