Nicholas Collin

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14936

Född:1746-08-02 – Funbo församling, Uppsala län Död:1831-10-07 – USA, Amerikas Förenta Stater (i Philadelphia, Pennsylvania)

Meriter Nils Collin, f. 2 aug. 1746 i Funbo, d 7 okt. 1831 i Philadelphia, Förenta staterna. Föräldrar: kyrkoherden Nils Collin och Maria Nordstedt. Student i Uppsala 30 nov. 1759; disp. 30 maj 1767 (Dissertatio de cognitione probabili; pres. E. Prosperin) och 13 maj 1769 (Observationes nonnullse in scientiarum mathematicarum statum praasentem; pres. D. Melander); fil. magister 18 juni 1770 (frånvarande). Prästvigd i Uppsala 20 dec. 1768; e. o. predikant vid svenska kyrkans mission vid Delaware 19 maj 1769 (jmfr Uppsala domkapitels förslag 17 nov. 1768, föredraget i rådet 1 dec. 1768; erhöll respenningar av statskontoret 17 apr. 1769); avreste till London juli 1769; vistades därstädes sept. 1769—mars 1770; ankom till Philadelphia 12 maj 1770; biträde åt v. prosten Johan Wicksell i Racoons och Pensnecks församlingar; höll inträdespredikan i Racoon (nv. Swedesboro i New Jersey) pingstdagen 3 juni 1770 och i Christina församling 10 juni 1770; kyrkoherde i Racoon. och Pensneck 6 okt. 1772; prost över de svenska församlingarna i Amerika 22 sept. 1775—1782; erhöll 22 nov. 1782 begärd rappell och skulle efter återkomsten till Sverige åtnjuta årlig pension av 133 rdr 13 sk. specie, »till dess han med tjänlig lägenhet varder försedd», men reste icke tillbaka; erhöll, sedan han förklarat sig vilja stanna i Amerika, e. o. predikantens lön 10 aug. 1785; vald till kyrkoherde i Wicacoa 1786 (tillträdde 24 juni 1786); återkallades till Sverige 26 maj 1789, men reste icke heller nu; från maj 1791 ende kvarvarande svenske prästen i nämnda församlingar med kyrkan Gloria Dei, vilka efter C: s död uppgingo i staden Philadelphia och den protestantiska episkopalkyrkan; erhöll begärd rättighet att kvarstanna i Philadelphia så länge han för gott funne. Teol. doktor vid Pennsylvaniauniversitetet i Philadelphia 1791; utländsk LVA 1793; LVS 1802; fil. jubelmagister i Uppsala 14 juni 1821; grundade Historie society of Pennsylvania; ledamot av American philosophic society.

Gift omkr. 1786 med en amerikanska, d sept. 1797.

Biografi C. lär ha betecknat sig själv under ungdomsåren som »en orolig vildhjärna». I ett brev från London 1770 — alltså skrivet på utresan till Amerika — visar han sig som en levnadsglad »extra- ordinarius av 24 års ålder» och uppskjuter till tiden, efter framtida avancement antagandet av »gråvitas pastoralis». Med energi synes han dock ha ägnat sig åt sitt nya, ingalunda lätta kall. Svenska kyrkan i f. d. kolonien Nya Sverige hade, i viss mån redan från 1750-talet, men framför allt från 1760-talet lidit under svåra stridigheter mellan prästmännen inbördes samt mellan dessa och församlingarna. De långsamma kommunikationerna gjorde Uppsala domkapitels försök att överblicka och förbättra läget ganska hopplösa och av kapitlet anbefallda åtgärder icke sällan olämpliga. År 1768 hade dock genom dödsfall och förflyttningar ställningen förbättrats, men tvisterna bilades helt först ett par månader efter C: s ankomst. Arbetsfältet var emellertid hårdplöjt. Endast Racoon var ännu övervägande svensktalande. 1781 uppges, att svensk gudstjänst hölls där var tredje eller var fjärde söndag utom högtidsdagar, däremot aldrig i Pensneck, Kingsessing och Upper Merion, i Christina blott två ä tre gånger årligen vid stora högtider samt i Wicacoa endast när resande svenskar vistades där. Genom församlingsmedlemmarnas fortgående amerikanisering också till tänkesättet var den svenska missionens öde beseglat redan vid C: s ankomst och dess upphörande en kort tidsfråga. Såväl C. som övriga präster insågo detta och klagade över läget. Nya svårigheter medförde frihetskriget. Från amerikanskt håll uppges, att C, även genom tidningsartiklar, tagit staternas parti. Kriget medförde ofta olidliga förhållanden. I febr. 1777 tillfångatogs C. av den engelska milisen och utsattes för verklig livsfara. Lika illa råkade han ut i okt. samma år, då han alldeles orättvist av en amerikansk kommendant misstänktes som spion. C: s hälsa, som redan 1771 tagit en allvarlig knäck under en tjänsteresa i stark köld, led ytterligare av det dåliga klimatet i Racoon. Misströstan om missionen och hemlängtan föranledde upprepade framställningar av C. om rappell, vilken beviljades genom K. brev 1782. Då detta framkom, voro likväl förhållandena delvis ändrade. C. önskade nu slutföra ett på hans initiativ igångsatt kyrkobygge i Racoon, vari han även tog praktisk del och som ej blev färdigt förrän 1786. Då hade K. M:ts beslut av 3 maj 1775 om indragande av en del understöd till missionen i grund ändrat hela läget. När Wicacoa kallade C. till kyrkoherde, sades öppet, att det var sista gången en svensk församlingsherde valdes. För sin hälsas skull var C. glad lämna Racoon men antog kallelsen under anhållan till Uppsala domkapitel att ej bindas av fullmakt. Då genom K. brevet 26 maj 1789 de två sista svenska prästerna, Lars Girelius och C, hemkallades, upphörde egentligen missionsverket. Girelius for i maj 1791, C. »måste ännu för ett år dämpa sin längtan efter fäderneslandet». Han kvarstannade emellertid vid Gloria Dei hela sitt liv, ehuru han ännu 1817 talar i brev om sin längtan att återresa. C. miste sept. 1797 sin maka; åtminstone något barn hade fötts i äktenskapet men tydligen dött före hustrun.

Om C:s senare prästerliga gärning i Philadelphia är föga bekant. Han synes ha åtnjutit såväl tillgivenhet som aktning av sina församlingsbor. Till sin hjälp hade han numera endast amerikanska präster under sig. — C. var emellertid en mångfrestare med starka intressen för såväl naturvetenskaperna och medicinen som för historia, filosofi och språkstudier. Dessa intressen odlade han bl. a. genom deltagande i vetenskapliga sammanslutningar i Philadelphia och genom en ihållande brevväxling med svenska lärde, särskilt K. P. Thunberg och P. F. Aurivillius men även t. ex. J. J. Berzelius samt A. J. Retzius i Lund. På vetenskapens fält var C. snarast en 1700-talstyp med samlar- och kuriositetsintresse, som manifesterade sig i nedskrivna »rön». Han sände upprepade gånger samlingar av frön, växter, fåglar, insekter m. m. till Sverige och tänkte vid sina gåvor på såväl Uppsala som Lund. Likaledes skickade han nyutkommen vetenskaplig litteratur till Uppsala universitet; även Upplands nation där har erhållit bokgåvor av C. Själv hade han en ansenlig boksamling, bl. a. ett par hundra volymer i medicin. C. intresserade sig mycket för Aurivillius bibliografiska arbete. Vid sina studier hindrades C. av att han miste synen på högra ögat (1806: »för ett par år sen»). 1816 erhöll C. en amerikansk guldmedalj som belöning för uppfinningen av en »speedy elevator» — enligt vad det antagits av H. Fröding en stege att användas vid eldsvåda. C. hemsände även till Sverige meteorologiska anteckningar.

År 1830 gjorde C. testamente till förmån för en svägerska, mrs Mary Guy. Kontanta pengar i boet skulle dock gå till hans släktingar i Sverige. En del av sitt bibliotek hade han redan skänkt till institutioner där och i Amerika. — Det enda kvarvarande porträttet av C., en karikatyr, förvarad i Gloria Deikyrkan, där C. begrovs, skulle ge en orättvis uppfattning om honom, därest man ej hade annat att hålla sig till. Hans brev tyda på ett livligt inge-nium. C. synes aldrig ha kunnat förlika sig helt med amerikanskt väsende. Den rörande kärlek till sitt gamla fosterland, som han trofast bibehöll, och de tydliga bevis, han i handling och in i det sista gav härpå, bevara för framtiden minnet av den siste svenske prästen i Nya Sveriges landamären.