Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta)

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Sparre_av_Tofta#TAB_3

Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta), död 1359, var en svensk riddare, riksråd, drots, lagman i Västmanland och Dalarna samt kolonisatör i Piteå. Han var son till Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta) och Ingeborg Ulfsdotter (Ulv), samt bror till Ulf Abjörnsson. Han var gift med Bengta Abrahamsdotter som överlevde honom. Nils Abjörnsson fick såvitt känt två barn. Dottern Ingeborg, gift med Sten Turesson d.ä. (Bielke), dog någon gång mellan 1370 och 1377. Sonen Filip, gift med Ramborg Israelsdotter (Finstaätten), dog troligen långt före 1376.[1]

Nils Abjörnsson finns tidigast omnämnd i ett dokument från 1317 i vilken han är med om att intyga en förlikning om tionden mellan biskopen i Strängnäs och stiftsborna.[2]

Innehåll 1 Kolonisatör i Piteå 2 Ägde bland annat Ängsö och Salsta 3 Se även 4 Referenser 4.1 Källor

År 1335 utfärdade kung Magnus Eriksson ett stadfästelsebrev om ett område kring Piteälven som Nils Abjörnsson tidigare fått sig tilldelat: "...den vördige fadren i Kristo herr Olof, kär i åminnelse, fordom ärkebiskop i Uppsala (...) i och för kolonisation tilldelat vår älskelige och trogne man herr Nils Abjörnsson en älv vid namn Pitu (...) jämte öar och vatten benämnda 'infjordar' samt alla andra dithörande områden, kallade 'tillider'...". Av brevet framgår att herr Nils hade byggt bostäder och tagit familjer till området, samt nedlagt både pengar och möda på sitt kolonisationsprojekt. Därför ville kungen "åt honom och hans arvingar avstå och till evärdelig ägo överlåta förenämnda älv jämte alla dess omgivningar, vilka samme herr Nils redan faktiskt satt sig i besittning av".[3][4]

Nils Abjörnssons dotterson Sten Stensson Bielke erhöll vid moderns död en del av besittningarna i Piteå. Han skänkte hälften av släktens laxfiske i Piteälven till Vadstena kloster. Vart den andra hälften tog vägen är oklart; möjligen hade den ärvts av Nils Abjörnssons son, som i sin tur inte fick några barn.[5]

Thomas Wallerström anser i sin doktorsavhandling om Norrbottens medeltid att Nils Abjörnssons kolonisationsprojekt fick stor betydelse för uppkomsten av odlad bygd i Piteområdet. Han menar också att den första kyrkliga etableringen i Piteå (mellan 1316 och 1339) bör ha initierats av Nils Abjörnsson.[6]

Ägde bland annat Ängsö och Salsta[redigera | redigera wikitext]

Nils Abjörnsson ägde bland annat Ängsö slott i Västmanland, Salsta slott i Uppland och Godegårds gård i Östergötland, det sistnämnda från senast 1345.[7] Han anses ha grundat Ängsö kyrka. Förutom i Västmanland, Uppland och Östergötland ägde han jord även i Gästrikland, Södermanland, Småland och Västergötland samt på Själland.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext] Nikolaus Fartheignsson

Referenser[redigera | redigera wikitext]

1.^ Wallerström (1995), s. 76. 2.^ ”Peter Ragvaldsson, Sigmund Käldorsson, Nils Abjörnsson och hans bror Ulf, Birger Torstensson Elavus, underfogde i Stockholm, Johan Eriksson och hans bror Folke intygar om förlikning mellan biskopen i Strängnäs och stiftsborna om tionden, SDHK 2830.”. Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven. Läst 9 september 2012. 3.^ ”Kung Magnus giver Nils Abjörnsson till evärdelig besittning Pite älv och dess tillhörande område... (DS 3134).”. Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK 4147. Läst 23 mars 2012. 4.^ Wallerström (1995), s. 49. 5.^ Wallerström (1995), s. 77. 6.^ Wallerström (1995), s. 78–81. 7.^ SDHK nr 5111, 16/1 1345 8.^ Svenskt biografiskt lexikon Band 32 (2003-2006) sida 792.

Källor[redigera | redigera wikitext] Wallerström, Thomas (1995). Norrbotten, Sverige och medeltiden: problem kring makt och bosättning i en europeisk periferi. D. 1. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Sid. 76. Libris 2003698. ISBN 91-22-01676-7 Sparre av Tofta, släkt, urn:sbl:6250, Svenskt biografiskt Lexikon (artikel av Hans Gillingstam), hämtad 2013-03-03.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Abj%C3%B6rnsson_(Sparre)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_av_Tofta = _ Uppdiktad person? Kommentar: syftar inte på denne Nils, som ju är barn till Abjörn Sixtensson.

Nils av Tofta som den adliga ätten Sparre av Toftas äldsta anfader är en uppdiktad person. Han förekommer i den text som på order av kung Karl Knutsson (Bonde) inarbetades i ett nytt förord (kallat Förbindelsedikten), till Erikskrönikan under mitten av 1400-talet. De falska släktuppgifterna har enligt historisk forskning troligen sitt ursprung hos kungens morfar marsken Karl Ulfsson (Sparre av Tofta). Detta har senare förts in i svensk historieskrivning av Ericus Olai och genom dem har äldre genealogiska verk kommit att inkludera den fiktive Nils i släkten Sparre av Tofta. Modern historieforskning har dock visat att någon "Nils av Tofta" inte har funnits. Den tidigaste kända verkliga förfadern i Sparresläkten till Karl Knutsson är hans morfars farfar Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta).

???_???

SDHK-nr: 5088

Utfärdat: 13450000
Innehåll: Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) och Sune Halstensson, fogde i Stockholm, intygar att till det kanonikat som hertiginnan Ingeborg stiftat i Uppsala domkyrka hör jämte åtskilliga andra gods hela Husaby Svingarn, nämligen 4 markland, fastän i bytesbrevet mellan hertiginnan och kung Magnus ombud (DS nr 3975) genom ett skivfel omnämns endast 3 markland.

Utfärdarna beseglar.

SDHK-nr: 5363

Utfärdat: 13461111 Innehåll: Nils Abjörnsson (sparre) och hans bröder Erik, Nanne och Knut samt Håkan Götesson och Johan Ascersson uppgör delning av deras fäderne- och mödernegods.

Utfärdarna beseglar.

SDHK-nr: 6931

Utfärdat: 13551127, Munktorp Innehåll: Lagmannen i Västmanland Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) ger fastebrev på jord i Säby, Kolbäcks socken, Snevringe härad, som av Lars Ingeson försålts till Guttorm Turesson.

SDHK-nr: 9605

Utfärdat: 13700101

Innehåll: Riddaren Bengt Nilsson och hans hustru Ingeborg Nilsdotter tillkännager att herr Nils Abjörnsson (Ingeborgs far) varit skyldig Håkan Håkansson 1 000 mark svenska penningar, att de efter herr Nils död övertagit skulden, att fordran efter Håkans död genom arv övergått på herr Peter Porse, att den därefter tillfallit kung Albrekt som lösen för herr Peters fångenskap och att den av kungen överlåtits på Bo Jonsson, östgöta lagman. Som avbetalning på dessa 1 000 mark lämnar makarna nu Bo Jonsson sitt gods Helgö i Ekerö socken i Strängnäs stift, hela ön med alla tillhörande betesgångar på båda ’landen’ (d.v.s. Ekerön och Södertörn) för 700 mark penningar gängse mynt, av vilka det går 4 1/2 mark på 1 lödig mark. Skulle godset eller något som ligger därunder avhändas Bo Jonsson eller hans arvingar, skall utfärdarna inom sex veckor ersätta med annat gods som är lika gott och i lika gott läge. De ger häradshövdingen (i häradet) där Helgö ligger, fullmakt att ge Bo Jonsson och hans arvingar fasta på godset.

Utfärdaren beseglar liksom herrarna Sten Stensson, son till fru Ingeborg, Karl Ulfsson av Tofta och Staffan Ulfsson, riddare, samt Kristoffer Mickelstorp, sven.